årets musik som jag tror jag hade gillat om jag bara hade lyssnat

Jamey Johnson – The Guitar Song

Hans That Lonesome Song från 2008 var ju hur bra som helst men gitarrsången har jag av någon anledning inte riktigt orkat med. Kanske har det att göra med att Jamey gick från detta...

till detta...

What in the world???

Reba McEntire – All The Woman I Am

Reba är för härlig tycker jag. Synd därför att jag inte lyssnat på hennes senaste. Det är något slags coveralbum om jag förstått det hela rätt. Så här skrevs det på the9513.com: ”Driven by a renewed desire to stay relevant on Music Row, McEntire has once again balanced her more commercial instincts with a real knack for picking quality songs.” Och så fick hon 3,5 stjärnor på det.

Taylor Swift – Speak Now
Speak Now är säkert bra men kan ju bara inte va bättre än Fearless, eller?

Justin Townes Earle – Harlem River Blues
Lille Justin är duktig tycker jag. Midnight at the Movies från i fjol har jag lyssnat en del på och där vill jag lite särskilt belysa Mama’s Eyes som är så vansinnigt fin. Nyaste Harlem River Blues har tyvärr gått förbi mig relativt obemärkt.

Becky Schlegel – Dandelion
Har bara hört en låt med Becky. I can’t Take You Home heter den och är en duett med Bill Isles. Den är så himla fin att jag misstänker att den här Becky, sitt schlemmiga efternamn till trots, kanske har något visst.

Easton Corbin – Easton Corbin
Easton låter väldigt likt George Strait säger de som vet. Det är ju ett rätt så gott betyg så jag tänker att han är bra.


Evan Westerlund – Still Crazy Jag fick det här tipset för ett tag sen från en läsare. Jag har lyssnat litegrann och tycker det låter rätt så trevligt. Extra trevligt är det att Evan är någon slags svennebanan som växt upp i Kanada. Ska med intresse följa hans karriär.





Förmodligen har jag missat en massa mer bra country under året som inte ens fått äran att hamna på denna fjöntlista. Jag mottager därför gladeligen tips på kommentatorsfältet. Dessutom har ni kanske lyssnat på något/några av dessa album och har någon slags adekvat åsikt (till skillnad från mig)?

årets bästa låtar

Utan inbördes ordning:

Blake Shelton – Who Are You When I’m Not Looking
Jag tycker Blake har tappat stinget litegrann på senare år men den här melodin håller hög klass.

Sugarland – Stuck Like Glue
The Incredible Machine var en incredible besvikelse men Stuck Like Glue är sjukt bra, spelar i samma division som monsterhiten all i wanna do.

Dylan Leblanc – If The Creek Don’t Rise
Leblanc berör med sin sorgsna stämma. Extra fint blir det när han bjuder in Emmylou Harris i sången som i denna lilla spröda visa.

Tom Jones – Did Trouble Me
Tjuren från Wales har gått och blivit religiös, stackarn. Vi tackar iofs för detta i och med att det gav oss albumet praise and blame. Bästa låten därifrån inleds a capella och går sen in i ett skönt banjoplock. En speciell låt som sätter sig, when i close my eyes so i would not see, my lord did trouble me…..

Jewel – Satisfied
Jewel fick ett uppsving i år i och med sitt medverkande på Valentine's Day soundtracket med låten stay here forever. Satisfied är dock bättre, riktigt bra till och med.

Lady Antebellum – Need You Now
En sån poppis låt att den till och med snurrat på mix megapol och andra nördiga kanaler. Jag vidhåller att det är en av årets bästa.

Kasey Chambers – Georgia Brown
Aussien goes hillbilly och härjar loss ordentligt på denna riviga visa. Diverse plockinstrument och Kaseys vassa stämma trängs på 105 intensiva sekunder.

Joey + Rory – That’s Important To Me
Raraste låten i mannaminne. Vi lär oss att Joey och Rory tycker det är viktigt att vara skuldfria, hålla händerna när man ber en bön, bli begravda bakom den stora eken när man dör och ” to keep it country on the radio”. Men framför allt lär vi oss att Joey och Rory är de nördigaste människorna på denna planet. Jag älskar dom.

Laura Bell Bundy – If You Want My Love
Härlig 9 to 5 känsla i verserna och fartfylld refräng med genomarbetat körsamarbete, snyggt. Dessutom ett helt galet avslut med en gospelkvinna på glid.

Ryan Bingham – Junky Star
Oerhört svårt att utse bästa låten från succéalbumet. Men bäst är nog ändå titelspåret som i typisk Binghamstil består av ett snyggt gitarrplock och en rökig whiskeystämma på det.

Court Yard Hounds – See You In The Spring
Det blev ganska slätstruket utan Natalie Maines tyvärr. See you in the spring featuring Jakob Dylan sticker dock ut ur mängden och är trivsam lyssning.

Cookies n' Beans – Beg, Borrow and Steal
Kakorna siktade mot countrystjärnorna och missade grovt. Deras nya album var riktigt jobbigt att lyssna på. Men en låt sticker ut, titelspåret beg, borrow and steal är trots ett munspelsinferno skön lyssning.

Gretchen Wilson – I’m Only Human
Oväntat vackert från redneck-Gretchen. En klassisk countrylåt med ett gammeldags sound som jag gillar.

Dierks Bentley – Draw Me A Map
Många bra och snabba låtar trängs på Bentleys senaste men allra bäst är en lugn låt. Som grädde på moset är Alison Krauss med och förgyller med sin unika stämma.

Whitney Duncan – The Bed That You Made
Lite enformig men gött klös i.

Om ni har samma goda smak som jag kan ni klicka här för en spotifylista (Kaseys och Joey + Rorys låtar är inte med tyvärr).

Om ni inte har samma goda smak som jag får ni väl göra er egen lista.

årets album plats 5 - 1

5. Dylan Leblanc – Paupers Field
Leblanc är yngst på listan med sina 20 bast. Men förutom att han är 90-talist har han inte mycket att skämmas över. En countryrockare på väg mot något riktigt stort. Framöver kan han dessutom satsa helhjärtat på musiken eftersom han redan på sedvanligt rockermanér hunnit med en vända på rehab pga alkoholbekymmer. Skål för årets debut!

4. Jakob Dylan – Women and Country
Egentligen är inte den här skivan så värst country (inte alls faktiskt) men jag tycker den är så rysligt bra att jag inte kunde låta bli att klämma in den här. Det är framförallt den lite såsiga rösten (samma som pappa Bob) som gör albumet så magiskt. Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och påstå att Dylan Jr är bättre än Dylan Sr. Invändningar någon?

3. Laura Bell Bundy – Achin' and Shakin'
Årets mest schizofrena album. Första halvan är sorgsen och fin medan sista halvan är helt crazy banana. Jag gillar varje minut av det.

recension - achin' and shakin'

2. Patty Griffin – Downtown Church
Så satans fint att det inte går att beskriva i ord. Skäms på er om ni missat denna pärla.

1. Ryan Bingham – Junky Star
Bingham nådde upp till de skyhöga förväntningarna efter succén med Crazy Heart soundtracket och levererade det bästa albumet 2010 typ någonsin. Han gör det dessutom lite lagom i skymundan av den oseriösa countrybranchen för att såna som jag kan få känna oss stolta över att ha varit så duktiga och hittat honom. Ett litet guldkorn i cowboyhatt den där Ryan.
recension - junky star

årets album plats 10 - 6

10. Alan Jackson – Freight Train

Jag gillar inte riktigt den här mannen men kan inte sätta fingret på varför så jag agerar professionellt och sätter honom på listan ändå eftersom han enligt mina beräkningar släppte det tionde bästa albumet i år. (Längsta och sämsta meningen i bloggens historia).

recension - freight train

9. Whitney Duncan – Right Road Now

En riktigt bra debut av den 26-åriga Duncan som lyckades hitta ett eget sound bland det hav av halvträliga countrylollor som trängs där ute i countryetern.

recension - right road now

8. Kasey chambers – Little Bird

Hon och maken Shane Nicholson släppte ju ett fantastiskt album för ett tag sen. Little Bird är inte lika bra men tillräckligt bra för att knipa en åttonde plats på denna prestigefyllda lista. Dessutom enda aussien på listan, grattis!

 

7. Gretchen Wilson – I Got Your Country Right Here

Efter några år av musikaliska tveksamheter kom hon tillbaka med buller och bång. Gretchen – you got your fan right here.

recension - i got your country right here

6. Dierks Bentley – Up On The Ridge

En otippad lyckoträff av mannen med det lustiga namnet, Deeerks. Bluegrass när det är som bäst!

recension - up on the ridge

listmania

Snart börjar den stora listfesten 2010 här på bloggen. Oj vad det ska listas! Först en lista på vad som ska listas.

- Årets album
- Årets låtar
- Årets musik som jag tror jag hade gillat om jag bara hade lyssnat
- Årets musik icke country
- Årets fåglar

alan jackson till sverige i sommar

Grattis Eskilstuna! Den 10:e augusti kommer country superstar Alan Jackson och lirar på Vilsta friluftsområde.

Personligen tror jag inte riktigt att jag kan hantera hans überamerikanska stil live. Men om ni tror er göra det, boka en plats redan idag!

ticnet

lucinda williams sjunger kinks

Den gamla Kinksrockaren Ray Davies har släppt ett album där han sjunger sina låtar med en massa välkända artister.

Allas vår favorit (väl?) Lucinda Williams jammar loss på Long Way From Home. Som vanligt gör hon ett strålande jobb.

En annan låt som jag diggar starkt är Lola som Ray Davies här gör tillsammans med Paloma Faith. Underbar liten visa så här i vintermörkret.

Resten av skivan är också bra. Övriga artister som medverkar är bland annat Bruce Springsteen, Amy MacDonald och svenska Mando Diao. Lyssna på Spotify för fanken. 

fredagsmys: julmyspys med joey och rory

Ni missade väl inte förra årets julhit med Joey + Rory? Här får ni i alla fall en ny chans att beskåda denna underbart töntiga lilla julvideo.

Se, njut och håna!

uppesittarkväll

strålande jul

En liten lista med magisk julmusik, varsågoda.

Strålande jul

en vidrig premiärtur i spåret

Idag gav jag och pappa oss ut i skidspåret för vad vi lite naivt trodde skulle bli en härlig tur. Men som så många gånger förr blev det ett rent helvete. Jag hade inget (inget som helst) fäste och pappa hade det här underbara problemet med snöbildning under fossingarna.

I övrigt var det ganska trevligt.

Mamma var också med på ett hörn, iförd söt mössa.

Shelby Lynne - Merry Christmas

Jag har aldrig riktigt förstått grejen med Shelby Lynne. Det känns som man borde tycka hon är bra men det är hon ju inte, eller?

Nu har tanten i alla fall släppt en julskiva som enligt aftonbladet är årets bästa i genren. Jag håller väl inte riktigt med även om jag tycker Merry Christmas puttrar på ganska så småmysigt. Julmusik är ju dock lite småmysigt per definition så det var ju inte någon jättebedrift. 

Bäst är Holy Night där Lynnes röst ackompanjeras snyggt med ett svajigt litet stränginstrument, en gitarr kanske, och så en tanig kör på det i refrängerna. Jag gillar även Santa Claus Is Coming To Town och det läckra skivomslaget som påminner om en tid då barn hade lite stil.

Snygg jacka.

Han på aftonbladet som tyckte så bra om Lynnes julskiva påstår också att hennes Tears, Lies And Alibies från tidigare i år är en av årets bästa skivor. Så den kan ni ju lyssna på om ni, i motsats till mig, tycker att Shelby Lynne är något att hänga i julgranen.  

ny och bra musik: kasey chambers

Medan jag var i afrika och lekte sjuksyrra släppte Kasey Chambers ett härligt album. Little Bird heter det och det är så klart inte lika bra som hennes och makens Rattlin' Bones från 2008. Men det var ju ett fullständigt magiskt album så den lilla fågelskivan är ändå helt klart värt att lyssna på, extra bra blir den i mina nya flotta högtalare (som jag borde sluta tjabba om snart).

urtjusigt!

back in business

Nu är jag hemma igen efter mitt lilla afrikaäventyr. Som ni kanske märkte var uppdateringen på resdagboken under all kritik men det var som jag befarade inte helt lätt att få tag i ett fungerande nätverk i Ugge, alltså inte mitt fel.

Men skit i Afrika, den stora nyheten är att jag har skaffat nya högtalare. Görläckra är dom. Vita och glansiga. Imorgon ska jag lägga in en fin bild.

I övrigt kan ni räkna med julmusik, summeringar av årets bästa country och afrikansk fågelfakta här på bloggen, skoj va?!

hello africa

Imorgon åker jag till afrika för 5 veckors semester praktik. Jag antar lite fördomsfullt att internettillgången kommer va lite sisådär så bloggen går väl ner på sparlåga ett tag. Men! Jag och mina losers till medresinärer ska försöka hålla er uppdaterade via resdagboken.se Ugandabrudar heter vi, klatshigt va?!

Hej då fina småland.

bästa låten...

... just nu är Bring Night med Sia. Helt countrybefriad dessutom.

Finns på Spotify.

joey + rory - that's important to me

Här kommer den där rara videon som jag tjabbade om när jag recenserade Joey + Rorys senaste.



Är den inte magiskt töntig?

idol 22/10

Det var ju Beatlestema igår vilket vissa tolkade som att det var full on maskerad. Så Linnéa och Minnah diskvalificerades direkt i min värld.

Daniel tycker jag var fantastiskt duktig igår, hans lilla sköra stämma förgyllde min fredagskväll.



I övrigt gillade jag Elins kroppsstrumpa, Weises gubbiga allsång och att Vargen åkte ut.

the incredible machine - incredibely märkligt

Sugarlands nya platta har jag gått och suktat efter ett tag. Jag har alltid gillat denna duo som har skapat fantastiska låtar som All I Want To Do (o-o-o-o-oooo-o-o-o-o-oooo o-o-o-o-ooo-ooo-oo), Stay och Very Last Country Song för att nämna några.

Den otroliga skivan.

The Incredible Machine är dock inte som deras tidigare verk. Countryn är utbytt mot någon slags ylandes 80-tals pop/rock. Skivan river igång med All We Are och redan där känner man att detta är inte det sockerland som man känt och älskat. Vid första genomlyssningen av skivan var därför hela min kropp i chock, så j--.a dåligt!!! skrek alla mina celler. Men när man väl har smält att The Incredible Machine inte är något countryalbum kan man lite mer uppskatta de märkliga låtarna. Till exempel så har ju titelspåret något visst över sig om man bara kan acceptera indiantjoandet i refrängerna.

Find The Beat Again är också en skitkonstig låt men även den är lite småmysig på sitt lilla vis. Stuck Like Glue är skivans klart bästa.

The Incredible Machine är en besvikelse, inget snack om den saken. Men om man bara finner kraften inom sig att ge sig hän åt alla konstigheter så kan man nog få ut en del av albumets 11 låtar.

Jag fann inte kraften och orkar heller inte skriva en redigare recension än så här. 

Betyg: 2 (av 5)

Hej! Det är vi som är Sugarland. Vi är snygga men har gjort ett skruttigt album.

måndag morgon...

... spenderade jag utfläkt på en konsumparkering på grund av snorhalt underlag.

en gammal men bra skiva

Heartbreaker är Ryan Adams debutskiva som soloartist. Det kom ut år 2000 och möttes med stående ovationer från kritikerkåren. Jag som är lite lätt tappad bakom flötet har först nyligen upptäckt detta magiska album.

Albumet river igång med To Be Young (Is To Be Sad, Is To Be High) som kanske är den gapigaste låten som någonsin gjorts. Ni kanske också har hört den med Dave Rawlings, hans version är mer country men precis lika intensiv.

I övrigt är Heartbreaker ett mestadels lugnt album. På Oh My Sweet Carolina gästar Emmylou Harris vilket alltid är ett lyckat drag. Det är en fantastiskt bra låt, bäst på plattan tror jag. Damn Sam (I Love A Woman That Rains) är annan liten godbit med märklig titel och fin text. Och så gillar jag My Winding Wheel.

Ryan och Heartbreaker finns på Spotify.

fredagsmys - idol

Jag missade förra veckans idol för då var jag hemma hos föräldrarna och där är det doobidoo eller dö.

Ikväll tittar jag men jag missar mycket för jag lider av livefobi, tycker alltså att det är fruktansvärt jobbigt att det är direktsändning och att det inte finns några som helst garantier för att någon inte ska skämma ut sig fullständigt. Så när det blir jobbig intervjusituation med Jihde, någon sjunger falskt eller juryn kommer med konstiga uttalanden slår jag över till grannkanalen. Jag har således sett cirka 10 % av kvällens idol.

Kvällens...

... käft: Alices, som nästan sitter utanför ansiktet.

... mest överskattade: Linda Varg. Jag fattar verkligen inte.

... prestation: Olles enarmsarmhävningar.

... snyggaste: Elin. Jag tyckte hon va fint klädd och frillan är ju läcker som attan.

... skabbigaste: Jay. Man får inte se ut så när man är folkvald.

... bästa låt: The Knife's Heartbeats. Synd bara att man tvingades se en åmandes Linnéa till tonerna av den.

... snask: godis från hemmakväll och coca cola zero (för kroppen vet inte vad den ska göra med konstgjorda ämnen så den kissar ut det).

Om ni tycker jag verkar ha lite för mycket fritid för mitt eget bästa så är det en korrekt iakttagelse.

Trevlig helg!

nördiga länkar att förgylla slögooglingstunder med

Jag spenderar cirka 90 % av min fritid till att surfa webben. Övriga 10 % spenderas på tv-tittande. Men nog om mitt patetiska liv.

Här är länkar som jag kikar in på i princip varje dag.

blogg
http://blogg.aftonbladet.se/fotbollsfrun

country
http://www.urbancountryblog.com/
http://singmebackhome.wordpress.com/
http://www.cmt.com/
http://www.countrykanalen.se/wp/
http://www.roughstock.com/
http://www.the9513.com/
http://kerstinscountry.blogspot.com/ VIKTIGAST!

fint till hemmet
http://porslinsbloggen.blogspot.com/
http://www.svenssons.se/
http://www.styleroom.se/
http://www.designonline.se/

seriöst
http://www.internetmedicin.se/

oseriöst
http://www.fotosidan.se/
http://uk.eonline.com/index.jsp
http://dagensbok.com/
http://lookbook.nu/
http://www.artportalen.se/
http://dagensskiva.com/
http://failblog.org/

shopping
http://store.americanapparel.eu/index.html
http://www.urbanoutfitters.co.uk/
http://www.topshop.com/

Vad har ni själva för ynkliga surfvanor?

who are you when i'm not looking

Så heter Blake Sheltons senaste låt. Den går ut på att alla människor är lite lafsiga och småklantiga när ingen tittar på, det är en fin tanke tycker jag. Det går ju inte heller att ogilla en låt som börjar med orden my oh my.

Blake Shelton   More CMT Music   More CMT Music Videos

Who Are You When I'm Not Looking är en sjättedel av Blakes senaste Six Pack* All About Tonight. Jag utlovade en recension av denna för cirka två månader sen men det blev inte av riktigt. Nu har jag dock lyssnat litegrann på sexpacket och kan väl konstatera att det är ungefär lika glatt och otvunget som föregångaren Hillbilly Bone.

*en halv skiva med bara sex låtar

nudie and the turks - the pain in you

Fick ett tips om den här gruppen från HK, jag gillar dem starkt men har lite svårt för deras klatshiga westernskjortor.



Nudie and the Turks är ett gäng kanadensare som har jammat ihop sedan 2005. Kika in på deras myspace eller hemsida vettja.

http://www.myspace.com/nudieandtheturks

http://www.nudieandtheturks.com/

ugglor, finns dom?

Idag stötte jag på en uggla mitt i staden. Det tycker jag var märkligt. Den lille ullbollen (jag tror det var en bebis på grund av hans bristande flygförmåga) hade nässlat sig in på en av stadens mest trafikerade gator och i sin iver att fly dunkade han rätt in i en bil och var sedan millimeter från att bli ugglemos av en buss. Det var mer dramatik än vad jag var upplagd för så jag lämnade platsen. Han var även jagad av cirkus 50 kråkor vilket gjorde det hela ännu lite obehagligare.

Jag tror det var en kattuggla. Kattugglan är sveriges vanligaste uggla och befinner sig ibland mitt inne i städer enligt fågelboken (check!). En fullvuxen kattuggla är 45 cm men min lille vän var nog 30 cm max. Det är ett sött litet kreatur med stora svarta ögon och den finns i två färger, grå och rödbrun.


Se så söt! Uppmärksamma även den läckra kaffekoppen med den fina rödhaken.

joey + rory - album number two

Album Number Two är, som titeln hintar lite om, Joey + Rorys andra album. Första albumet, The Life Of A Song, svepte över countryvärlden som en frisk fläkt. Det var propert och förbaskat töntigt men äkta makarna (töntpoäng!) Joey och Rory stod för det och på något märkligt vis kom de undan med allt tramsande.

Det nya albumet är inte lika starkt som det första men om det beror på att det är sämre eller att man liksom redan hört det en gång kan jag inte riktigt fastställa. Rory har dock fått betydligt mer sångnummer på det nya albumet jämfört med det förra. Rory är by the way mannen i duon. Kvinnan heter alltså Joey vilket kan vara lite förvirrande. Och när vi ändå tjabbar om Joey vill jag passa på att nämna att hon verkligen har en härlig röst som inte låter som någon annan, bara för den sakens skull är Album Number Two värt en lyssning.

Själva musiken då? Jovars, helt okej. Jag gillare särskilt That's Important To Me och har ni inte sett videon till den må ni göra det omedelbums, den är sötare än Calogen. I övrigt smådiggar jag det mesta på Album Number Two men det är inte direkt någon låt som griper tag i mig så som till exempel Sweet Emmylou, Rodeo och To Say Goodbye från debutalbumet gjorde.

Alltså ett bra album men lite sämre än The Life Of A Song.

betyg 3 (av 5)

ny musik enligt "Anonym"

Anonym sa...
Jag hörde en låt på radion det var ngn Donna, Docka eller något sådant! Sjönge om en sparv så jäkla bra. Det kanske är ngt av intresse?

Förmodligen var det Little Sparrow du hörde av Dolly Parton. Dolly är en ganska rutinerad och välkänd artist, googla henne. Den lille sparvvisan skrev hon vid millenieskiftets början till albumet med samma namn.

Tack för kommentaren!

/ Kerstin

det är mycket nu

På senaste tiden har det kommit mycket ny spännande musik från bland annat Joey + Rory, Billy Currington, Zac Brown Band och Justin Townes Earle. Jag försöker lyssna in mig på så mycket som möjligt men just nu känns det som jag inte riktigt hänger med i svängarna. Därför uppmanar jag dig, ja just du därute, att skriva en rad eller två om något nytt bra countryalbum. Skriv det i kommentarfältet så hamnar det på bloggen sen, modernt va? Risken finns ju att det blir noll kommentarer men det är en smäll som jag tar i så fall som det sköna bloggmongo jag är.

idol 2010 - top 3

Idolauditionturnén har precis avslutats (på tv alltså, i verkligheten var den slut för längesen) så ikväll börjar kvalet. De som ska sjunga i afton är bland annat Chris Andersen, mer känd under namnet countrychris. Han har väl egentligen inte någon fantastisk utstrålning eller någon extraordinär röst men jag gillar hans plufsiga look och mediokra stämma och så är han ju country vilket trumfar allt. Ikväll sjunger han Somebody Like You med Keith Urban.

En annan favorit är 16-åriga Elin Blom. Det är hon med den blonda kotletten och den sköna finska brytningen. Jag gillar henne starkt för hon har till skillnad från sina jämngamla konkurrenter inte brustit i gråt stup i kvarten eller blivit hes och åmat sig en massa över detta (hej Alice och Jamilla).

Min trredje favorit är Andreas Weise. Drygare människa får man nog leta efter men jag gillar kombinationen överklass och soul. 


Weise den äldre med avkomman Andreas.

Övriga idolaspiranter som ska kvala ikväll är Janine, Jonathan, Jamilla, Madeleine, Sebastian och Linda.

När Blom och Weise kvalar förtäljer inte historien.

taylor swift - mine

Taylor Swift är för härlig tycker jag. I väntan på hennes tredje album kan vi gotta oss i färsta singeln därifrån som heter Mine. På grund av någon slags internetläcka var den tvungen att släppas tidigare än beräknat vilket det har varit ett himla hallå om inom countryvärlden. Jag tror personligen det var något slags pr-knep. Mine är i alla fall en trevlig trudelutt och videon är härligt ambitiös. Se och lyssna.

sommaren du fick

Den här lille pärlan snubblade jag över när jag var inne och yrde på Spotify häromdagen, Sommaren du fick med Benny Andersons Orkester och Helen Sjöholm på sång. Härligt bitter låt att lyssna på så här när höstdepressionen knackar på dörren.

"Sommaren du fick, ge den tillbaka till mig
dagarna du tog betyder inget för dig
jag var ung och dum och trodde alla om gott
någon annan borde har fått min sommar"

Tydligen var det en hit under sommaren 2009 men det gick förbi mig fullständigt. Den finns även i engelsk version, Story Of A Heart heter den då men den är lite sämre så skit i den.

Se så fint fodral också!

born in a stable and built like an ox

I den här grabbiga listan har jag samlat mina favoriter för stunden, karlar var temat.

http://open.spotify.com/user/negerberra/playlist/6BnRGXG2Aq67NoROC9ceiO

Ryan Bingham - Junky Star

I dagarna släppte Ryan Bingham sitt tredje album. Med på plattan är dunderhiten The Weary Kind som Bingham kammade hem en Oscar för i vintras. Det är en helt fantastisk låt och den satte onekligen lite jobbig press på honom att leverera ett lika fantastiskt album.



Bingham har en röst som låter som den varit med om fyra världskrig och en coca cola. Så är dock inte fallet för karln är bara 28 år och är väl helt enkelt född med denna märkliga whiskeystämma. På Junky Star gör sig den sargade rösten extra bra eftersom majoriteten av låtarna handlar om att livet är en hagga. Trots det buttra temat lever Bingham upp till förväntningarna, Junky Star är bra.

Musiken är lite mer avskalad än hans tidigare verk (för att låta som jag vet vad jag håller på med) och fokus ligger mer på historierna som berättas och inte så mycket på fräsiga elgitarrer etc. Låtarna är mestadels behagliga och snyggt arrangerade med diverse tjusiga instrument. Vissa munspelsattacker förekommer dock vilket inte uppskattas hos en munspelssallergiker som jag själv och leder oundvikligen till poängavdrag.

Ofta balanserar Bingham härligt nära det lite brutala och osmakliga som på All Choked Up Again:

"I think I just killed a man, I think it was my old man, I hadn't seen him in years and now he's bleeding tears and his head is in the palm of my hands"

Och på Junky Star:

“Man come to shake my hand rob me of my farm. I shot him dead and I hung my head, drove off in his car”

Kanske är det något fel på mig men jag gillar låtar där folk blir skjutna och blöder, uppenbarligen gör Bingham också det.

Junky star är ett mastigt album och verkligen ingenting som man drar igång på en förfest. Men när som helst annars faktiskt.

Bäst: Strange Feeling In The Air, Junky Star, Hallelujah, All Choked Up Again

Betyg: 4,5 (av 5)

Tjejmilen 2010 a.k.a. blod, svett och tårar

I söndags drog jag och mina kära vänner på oss de tajta löparbrallorna och rev av en tjejmil runt Djurgården i Stockholm. Uppladdningen, taggningen och den allmänna stämningen var lite sisådär innan start, i princip ville vi bara få skiten överstökad.

Så här i efterhand var det kanske en del saker i förberedelserna som hade kunnat förbättras. Till exempel hade vi nog kunnat undvika att vara ute på höga klackar till halvsex på lördagsmorgonen. Delar av sällskapet (jag nämner inga namn) hade kanske också kunnat skippa tequilan som intogs strax före soluppgången. Den intensiva pole-dancingen borde nog också ha lämnats därhän. Formen var det uppenbarligen inget fel på, den verkade bara ha prickats in till fel dag.

Jag hade kanske också kunnat undvika att ramla i hotelltrappen som en annan rockstjärna bara timmar före start och panga i knäet så att det sjöng om det.
Men trots knäskada, pole-skavsår, hög promillehalt och generellt missnöje över att behöva släpa sig runt en mil bland massa svettiga damer blev tjejmilen tillslut en riktig löpfest. Vi överraskade oss själva med att ha oväntat mycket krut i benen och seglade alla in på en tid under 60 minuter. Vid målgång var lyckan total och det utdelades high fives oss emellan som om vi bestigit Mount Everest.

Tack för en skojig helg tjejer!

Dylan LeBlanc

Dylan LeBlanc är countryrockaren som precis släppt sitt hajpade debutalbum Paupers Field. Grabben ser ut som sju svåra år men sjunger som en gud så plus minus noll kan man säga.

Musiken på Paupers Field är härligt släpig och sömnig, ofta med en liten mysig gitarr plinkandes i bakgrunden som på fina Emma Hartley och If The Creek Don't Rise där även Emmylou Harris gästar med sin magiska stämma.

If Time Was For Wasting är plattans första singel och den är helt klart tjusig med sin marscherande trumma och honky tonk-refräng.


To sum it up: Jag gillar LeBlanc, men skulle inte vilja möta honom i en mörk gränd.

Paupers Field finns på Spotify.

grönsiskan

Fågelskolan är tillbaka, vare sig ni vill eller ej.

Denna gång handlar det om grönsiskan som jag stiftade bekantskap med i norge nu i sommar. Grönsiskan är gul, icke att förväxlas med gråsiskan som är röd (?). Den är snabb som attan och helt j..la omöjlig att fotografera, jag försökte i sju veckor utan tillstymmelse till framgång. Det norska grönsiskeläktet gillar dessutom att posera urtjusigt på till exempel en maskros för att sedan flyga därifrån precis när indexfingret ska trycka ner "ta kort-knappen". Carduelis Spinus heter den på latin, siskin på norska.

tjuren är lös x 2

Tjur nr 1: Tom Jones
Mr Jones har släppt en ny skiva som är riktigt härlig. Praise and Blame heter den och har som titeln hintar om något av ett jesustema. Bästa låten är Did Trouble Me som är snudd på magisk. Riktigt bra är också Strange Things med gästande Gillian welch och Dave Rawling i bakgrunden samt If I Give My Soul. Lyssna på spotify.




Tjur nr 2: Den här pajasen från Spanien.

dierks bentley - up on the ridge

Dierks Bentley har sedan sin debutplatta 2003 släppt en radda album. Jag har i princip inte lyssnat på något av dem och hade därför noll förväntningar på hans senaste.

Första låten heter precis som albumet Up on The Ridge och är en rivig liten rackare som gör att man helt klart misstänker att den här Dierkspojken kanske har något visst.

Resten av plattan bekräftar denna misstanke för jäklar va bra han är. Soundet är mer bluegrass än renodlad country och det går ju såklart hem hos en som diggar ljudet av banjo, fiol och mandolin. Gör man inte det kan jag tänka mig att Up On The Ridge lätt blir lite för mycket av det goda.

På tre av låtarna gästar The Punch Brothers och ger dessa en extra krydda. Bland annat har de och Bentley lyckats med att förvandla U2-låten Pride (In The Name of Love) till bluegrass. På Bad Angel gästar country superstars Miranda Lambert och Jamey Johnson. Låten är rätt jobbig men det är alltid kul med såna här samarbeten stora artister emellan.

Det är mycket schvung på Up On The Ridge och det är egentligen bara Draw Me A Map och Down In The Mine som är mer åt det lugna hållet. De är fantastiskt bra dock så att de är bara två till antalet är förlåtet.

Bentleys senaste är helt klart en glad överraskning och jag kan faktiskt inte hitta mycket att klaga på.

Bästa låtarna: Fallin' For You, Senor, Draw Me A Map, You're Dead To Me

Betyg: 4,5 (av 5)

ny gitarr, nya möjligheter

Idag köpte jag en sprillans ny Ibanez. Den är urtjusig och låter fantastiskt.

Den som sa att man inte kan köpa lycka för pengar har uppenbarligen en del att lära av livets skola.