söndag 22 oktober 2017

Spotifylista: oktober

Oktoberutgåvan av spotifylistan är en blandning av riktigt bra musik och musik som många skulle skämmas över att tycka om. Men här på Kerstin’s Country Music Blog skäms vi inte över någonting. Inte ens  över att vi älskar Taylor Swifts ”Look What You Made Me Do”.

Mycket ”nöje”!

Länk ici.

Smålands vackraste pallkrage.

lördag 21 oktober 2017

Idol 2017: Fjärde fredagsfinalen

Jag har hängt med dåligt i årets fredagsfinaler. Jag har antingen jobbat eller tvingats se norska The Voice i hybeln.  Jag har ändå förstått via medier att Chris Kläfford är den stora favoriten, både bildligt och bokstavligt. Ursäkta mig men den typen av bukfetma på människor under 50 är raka vägen till hjärt- och kärlsjukdomar och då är det jag och mina underbetalda kollegor som får lägga om era diabetessår som aldrig läker. Jag har inte lust med det.

Nu till musikanterna. Temat för kvällen var svenska hits, vilket irriterade norskorna i hybeln. Det visade sig dock att inte jag heller kände igen merparten av låtarna. Noah öppnade med ett stabilt nummer men förutom ett magiskt litet leende så har inte den pojken riktigt vad som krävs för att vara idol. På grabbfronten var det på det stora hela inte så mycket att hurra för. Kevin Klein gjorde dock en härlig tolkning av Tommy Nilssons ”Öppna din dörr”. Det är svårt att ogilla Kevin Klein.

Jocke och Mange sjöng Håkanlåtar vilket inte går hem hos den här countrybloggaren.

Nu till tjejerna. Åh vilka tjejer sen! Jemina hade varit febrig i veckan och fick ris från juryn efter sin tolkning av Maggios ”Jag kommer”. Jag tycker det var ett alldeles underbart framträdande. Ljusår bättre än originalet. Maggio är inte direkt någon husgud sedan hon gjorde bort sig på Jills veranda i fjol.

Hanna sjöng och dansade som hon aldrig gjort annat. Det har hon väl inte heller eftersom hon bara är sexton år flickebarnet. Men kvällens pärla var ändå Erika med sina lösa höfter och härliga sexy librarian utstrålning. Tydligen kan hon inte sjunga så bra tycker juryn men herregud vem bryr sig. Hon fick ju Molly Sandéns träliga ”Rygg mot rygg” att låta riktigt vass. Jag uppskattar även att hon tog på sig antilixationsortoser för det såg onekligen ut som höftkulorna var på väg ut ur sina skålar ett par gånger.

Mange åkte ut. Inte en dag för tidigt.

Kerstins Country Music Blog stödjer det här.

fredag 20 oktober 2017

Ukerapport - The Molde edition

Den relativt lugna jobbveckan förvandlades till en relativt hektisk jobbvecka. Det blev jobb hela veckan lång och som grädde på moset nattarbete till helgen. Att jobba natt är ungefär lika trivsamt som att hacka sig själv i ögat med en liten gaffel. Det hela passerade dock förbi utan några större fadäser från min sida (jag väljer att se det så) och det kommer förmodligen varit värt det när lönen rullar in den 12 november.

I efterdyningarna av nattpassen har jag varit trött som en mört, det har därför blivit mycket lite av extracurricular activities. Dock har jag upptäckt Crazy Ex-Girlfriend på Netflix vilket har varit 12,6 osannolikt underhållande timmar. Rebecca Bunch är min nya idol och moraliska kompass. Se den!

I går tog ändå jag och en av radiografstudenterna oss i kragen och knatade upp till Moldepanoramaet och njöt av utsikten över 222 fjälltoppar och en solnedgång. Det var magiskt. Tyvärr ska man ju ner också vilket verkligen inte är en peace of cake när man har ett vänsterknä som inte varit som det ska sedan Jesus gick i sandalerna. Men ner kom vi i takt med graderna som var nära nollan. Jag har verkligen på tok för lite kläder med mig för att vara en kronisk fryslort.

Till helgen är jag fyradagarsledig. Hallelujah praise the lord! Jag har sedan jag kom hit för 4 veckor sedan bara haft tre lediga dagar så det ska bli skönt att slippa se sykehuset och alla klena patienter på ett par dagar. Jag ska unna mig sovmorgon, fjällturer, fika på stan, biblioteksbesök, jackinköp och om vädret tillåter ska jag och radiografstudenten frysa röven av oss på fotbollsmatch på söndag.

Det är fantastisk vad mycket man hinner med när man inte har något socialt liv.

Bara sex veckor kvar nu!

Sönderfiltrerad panoramavy över Moldepanoramaet.

lördag 14 oktober 2017

Ira Wolf - The Closest Thing To Home

Ira Wolfs senaste skiva har blivit det perfekta soundtracket till fjälliga promenader runt Møre og Romsdal. Hon kommer från Montana vilket jag föreställer mig ser ut exakt som västra Norge men vad vet jag.

Nu bor hon dock i glättiga Nashville som alla andra men staden har ännu inte förstört henne. För musikstilen är lågmäld americana som dessutom toppas av en ljuvligt stabil stämma . Jag gillar särskilt "Ruby", "Sunscreen" och "Boy".

Betyg: 4 (av 5)

Läckert skivomslag!

onsdag 11 oktober 2017

Kerstin VM-kvalbloggar! Holland - Sverige 2-0

På grund av kvällsarbete missade jag lördagens målfest mot Luxemburg. Igår tog jag därför det säkra före det osäkra och ockuperade stuen från tidig eftermiddag för att säkra att ingen skulle komma och se norska Farmen eller dylikt.

Min härliga fotbollskväll fick sig dock en törn när det visade sig att Sverige var urdåliga. Inte nog med att de helt glömt bort hur man passar en boll, de hade samtliga också fått på sig shorts ur Dressmans XXXXL-kollektion. Det är som att svenska fotbollsförbundet läst min blogg och gett sig fan på att reta mig upp mig med fluffiga shorts. Att Lustig inte för sitt liv kan få ett par shorts att smita om hans pinnar till ben har jag nästan lärt mig leva med men varför måste alla se ut så? I klädkampen vann därför Holland övertygande eftersom de inte badade i sina kläder, och orange är ju en läcker färg.

Även i själva fotbollskampen vann som bekant de färgglada holländarna. Robben kan omöjligtvis varit helt ren så som han maniskt plöjde fram på planen. Men de behövde ju också vinna med sju mål för att ha en chans till VM. Något som faktiskt inte kändes helt omöjligt eftersom Sverige knappt rörde bollen i första halvlek. Andra halvlek var marginellt lite mindre usel.

Robben gjorde två mål och matchen slutade 2-0.

Med ett sargat självförtroende går nu Sverige till playoffspel mot antingen Danmark, Kroatien, Schweiz eller Italien. Det kan gå hur som helst, positivt är i alla fall att vi slipper Lustigs ben eftersom han maskade sig till en avstängning.

Matchens lirare som också gjorde sin sista landskamp.

måndag 9 oktober 2017

Ukerapport - The Molde edition

Livet på Vestlandet går sin stilla gång. Sedan sist har vädret gått från 20 grader och sol till 4 grader och regn. Trots min gedigna rutin på Norgeresor har jag ännu inte lärt mig att en ordentlig regnutrustning är det första man packar ner. Hur dum får man va?

På bostadsfronten har det flyttat in tre radiografstudenter från Trondheim här i hybeln, alltså blivande röntgensjuksköterskor. Jag har fått bita mig hårt i tungan för att inte råka håna deras yrke. Helt ärligt skulle väl en apa kunna manövrera en röntgenapparat? Förutom deras lustiga yrkesval är de tre härliga bekantskaper.

Större delen av veckan har spenderats på Molde sykehus i den patologiskt illasittande muddbyxan. Lyckas man få tag i ett par som är lagom långa kan man ge sig fan på att de är för slappa/strama i midjan och vice versa. Trots min taffliga uppenbarelse tror jag inte jag gjort bort mig ännu. Men vem vet hur snacket går bakom ens rygg om den efterblivna svenskan.

I fredags var jag ledig och tog mod till mig och besökte det lokala skattekontoret. Jag har tidigare lämnat in skattekort och fått besked om att 47 % kommer dras i skatt. Efter diverse hetska brev till skatteetaten utan att få några vettiga svar hade jag tillslut inget val än att gå dit. I klassisk Norgeanda möttes jag av service inlindat i oengegemang rullat i översitteri. Kvinnan bakom disken konstaterade på två röda att "du har tabell"(?) så tydligen kommer det göras en uträkning av skatteavdraget räknat på vad jag tjänar. Jag försökte lite elegant (typiskt svenskt) att upplysa henne om att hennes inkompetenta kollegor på kundservice inte svarat lika tydligt. Jag möttes av stora ögon och totalt oförstånd. Tillslut fick vi avbryta, jag sa god helg och knatade iväg. Högst osäker på vad hon egentligen menat. Så här slutar det alltid när man försöker reda ut något med en norsk. Det väcker bara ännu fler frågor.

Efter skattebesöket besökte jag Molde Svømmehall. Ett toppmodernt badhus med både hurtig bane och bubbelpool. Förutom att det kostade 140 kr och vattnat smakade salt var jag mege nöjd.

Nu väntar en relativt lugn jobbvecka och kanske en och annan fjälltur för nu skiner faktiskt solen igen. Bara åtta uker kvar nu!

Ha det!

Om sköterskor skulle spendera lika mycket energi på jobbet som på hisselfies skulle vi inte ha någon vårdkris att tala om.

torsdag 5 oktober 2017

The Secret Sisters - You Don't Own Me Anymore

Det är verkligen något visst med stämsång ur samma genpool. Lydia och Laura Rogers som utgör The Secret Sisters är Amerikas motsvarighet till First Aid Kit. Jag har i och för sig lite svårt för First Aid Kit eftersom de curlats fram av en musicerande pappa. De är dessutom 90-talister, mer känt som djävulens lilla generation.

Mognare Secret Sisters stämningsfulla country är lättare att acceptera. Det har dock tagit mig ett tag att se storheten i deras tredje platta som släpptes tidigare i år. Jag skyller på oupptäckt mental retardation.

För hur ska man annars förklara att man nästan låtit ett av årets bästa album slinka en mellan fingrarna? Lite mera fart hade inte skadat men låtar som "Carry Me", 'Mississippi", "He's Fine" och "Little Again" är ändå prima folkmusik för den sofistikerade människan. Såna som du och jag alltså.

Betyg: 4 (av 5)


fredag 29 september 2017

The Four Horsemen - "Time Ain't Right"

The Four Horsemen är ett band från Stockholm som först såg dagens ljus år 2014.  Men det var inte ett gäng nybörjare som slog sig samman. Samtliga bandmedlemmar hade spelat i andra konstellationer före The Four Horsemens födelse.

Bandnamnet kommer från historien om Apokalypsens fyra ryttare ur Bibelns uppenbarelsebok (sjätte kapitlet). Ni kan väl er bibel? 

Men lugn i stormen, The Four Horsemen är inte ett religiöst band (vad jag vet). Namnet spirar också ur det simpla faktum att cowboys go by horse.

Musikstilen är alltså cowboyig americana/country men också ganska rockig på sina håll. Senaste singeln "Time Ain't Right" är dock bara ljuvlig americana. Här gästas grabbarna också av Christin Holm Gatica. Jag vet inte vem hon är men jag älskar hennes röst.

"Time Ain't Right" finns på Spotify ihop med bandets två EP:s. Unna er en lyssning!


tisdag 26 september 2017

Ukerapport - The Molde edition

Jag har åter intagit grannlandet i väst. De toppiga fjällen och den lite saftigare lönen var två skäl. Men alla som satt en fot på den norska arbetsmarknaden vet också att det finns något synnerligen uppfriskande i deras mañana mañana-attityd. Arbetsdagen börjar med kafferast och sen bara lunkar man sig igenom resten av passet (fotnot: normännen själva lever i illusionen att de har det rysligt stressigt).

Molde sjukehus är slitet och omodernt, som saxat ur ett litet U-land. Ändå fungerar det som ett välsmort maskineri. Förmodlingen för att det sett exakt likadant ut sedan dagen det byggdes. Till exempel har ännu inte den portabla telefonen nått hit, och det är underbart! Att slippa ha en tickande bomb i fickan är kanske vad som hade räddat vården hemma i Sverige.

Efter fem dagar i tjänst hade jag idag min första lediga dag. Jag traskade upp till Moldemarka som är ett riktigt mysfjäll. Breda stigar och öppna landskap. Här kan man nog inte förolyckas hur klena löparknän man än besitter.

Imorn blir det jobb igen i dagarna tre och sen ledig helg. På återseende nästa ukerapport och givetvis i de countryrelaterade inläggen för de saliga själar som läser bloggen av ett genuint musikintresse. Bless your hearts!

Lilla sjukhuset på prärien.

lördag 16 september 2017

Willie Watson - Folksinger Vol. 2

Den forne Old Crow Medicine-medlemmen släppte för tre år sedan solodebuten Folksinger Vol. 1. Trots ett rätt trist upplägg med bara covers lyckades Watson charma de flesta av oss med ett hjärta svagt för banjo och bonnig Appalachia Bluegrass.

Uppföljaren bygger på samma koncept, covers och åter covers. Men precis som på Vol. 1 så är låtarna hittade långt bak i den amerikanska folkmusikhistorien. Har du hyfsat normala musikvanor har du troligtvis inte utsatts för dem i någon större utsträckning. När han dessutom gör sig besväret att linda in varenda låt i magiskt banjospel och stark sång och sen toppar det med en uppsjö av andra vackra folkinstrument i perfekta doser, ja då är det bara att kapitulera.

För en banjoälskande bluegrasskonnessör blir det inte mycket bättre än så här.  Vol. 2 är till och med strået vassare än föregångaren trots att det egentligen är samma platta som bara fortsätter. Låt oss hoppas det blir en stor volymsamling genom åren.

Betyg: 4 (av 5)


fredag 8 september 2017

Caitlyn Smith - Starfire

Caitlyn Smith är en singer/songwriter från Cannon Falls, Minnesota. Hon har länge skrivit låtar åt andra, bland annat gubb- och tanthiten "You Can't Make Old Friends" som Dolly Parton och Kenny Rogers gör så fint ihop.

Hennes egna sångkarriär har puttrat på lite i bakgrunden. I juli förra året släppte hon sin andra EP och som alltid så är även denna låtskrivare begåvad med en onödigt bra röst. Man kan tycka att en talang per människa kan vara nog. Det är ju många av oss som inte fått någon.

Starfire som EP:n heter bjuder på poppig country. Bästa spår är "This Town Is Killing Me". Men man kan allt unna sig att lyssna på plattans övriga fyra spår också.

Enligt Wikipedia är en fullängdare på gång i år men det ska man nog ta med den nypa salt. I väntan på den kan vi också avnjuta hennes fantastiska version av "(You Make Me Feel Like) a Natural Woman". Alltihopa finns på Spotify!


torsdag 7 september 2017

Idol 2017

Idolsäsongen är här. Intresset från min sida har dalat något genom åren eftersom jag nu skulle kunna vara idolaspiranternas gammelfarmor. Programmet är ändå ett stycke samtida tv som bör diskuteras på en musikblogg av tveksam kvalité.

Juryn i år är en mix av tidigare jurys. Bara Alexander Kronlund är ny, vem det nu är. Men jag gillar honom. För första gången i Idols historia är den nu också jämställd. Där snackar vi Hallelujah-moment! Även om Kishti Tomita kanske är det jobbigaste som någonsin vistats i din tv-ruta.

Så till de små idolerna. För de är verkligen små i år. Till exempel tvillingarna Sara och Ebba som man skulle kunna ha i fickan. De är små men naggande goda, deras röster bjuder på otippat mycket djup (från var?). Eftersom de sjunger identiskt kokar det ner till vem som bryter ihop först.

För Idol är inte bara en musiktävling utan också en unik inblick i den sköra nya generationen, de så kallade Millenials. På Idolredaktionen verkar man dessutom ha som mål att orsaka så många sammanbrott man bara hinner på så kort tid som möjligt, och The Millenials är en tacksam grupp. Man bara klumpar hop dem i omaka grupper och ber dem sjunga en låt ihop. Sedan kommer alla känslorna på en och samma gång. Några bryter ihop redan på kvällen, andra har den goda smaken att vänta till morgonen efter. Kameramännen får jobba hårt för att hinna fånga alla ungdomar som står och gråter mot en vägg. Det är rätt underhållande tv men horribel samhällsutveckling.

Har dagens ungdom ingen som helst förmåga att bita ihop?

Själva uppvisningarna gick sedan sisådär. Det var egentligen bara en grupp som inte sågades vid fotknölarna och de var den grupp med en något högre medelålder. De var säkert så gamla som 21.

Nu ser vi fram emot solosången i nästa vecka! Eller gör vi verkligen det?

The Jury.

måndag 4 september 2017

Kerstin VM-kvalbloggar! Vitryssland - Sverige 0-4

Efter torsdagens systemkollaps var svenskarna igår tillbaka i gammalt gott slag. Det har varit många expertutlåtande i media om vad som egentligen gick snett sist. Vi som kan lite om fotboll vet dock att det vilar en förbannelse över det helgula matchstället. I blåa shorts gick det ju genast bättre trots att spelet i ärlighetens namn inte var mycket vackrare.

Matchen började dessutom svajigt värre. Felpass och halkande om vartannat. Det var högst oklart om spelarna överhuvudtaget hade dobbar under fotsulorna. Christoffer Nyman demonstrerade dock det elegant genom att sätta en dobb i huvudet på vitryska målisen. Blodet sprutade all over the place som man säger så här i prinstider.

Nyman var förövrigt en riktig fröjd att bevittna på planen. Hans stegmätare var säkert uppe i siffror som man annars bara ser på vårdpersonal. Ett mål gjorde han också den löpstarka östgöten.

I övrigt var det framförallt Emil Forsberg som imponerade. Förutom mål och assist var han snubblande nära att göra århundradets vackraste frisparksmål.

Nu väntar Luxemburg och Holland och sedan gräver vi guld i Ryssland. Så in till chefen och säga att ni måste vara lediga mellan 14 juni och 15 juli 2018.

Everybody loves Nyman.

torsdag 31 augusti 2017

Kerstin VM-kvalbloggar! Bulgarien - Sverige 3-2

Efter en sommar fylld av europeisk damfotboll var det dags för herrarna att snöra på sig landslagsdressen. VM-kval och Bulgarien väntade på en enorm arena i Sofia och ett evighetslångt uppsnack. "Experterna" var rörande överens om att Sverige skulle vinna lätt. Herregud har de aldrig sett en fotbollsmatch förut? Fotbollsmatcher vinns inte lätt. Bollen är rund, den ska in i ett litet nät där det står en målvakt i vägen. Vad som helst kan ske!

Men det var länge oklart om det över huvud taget skulle bli någon match. Janne Andersson hade drabbats av magsjuka och utan förbundskapten skulle väl ingen av de elva spelarna veta vad de skulle hitta på med den läderklädda kulan på den stora gräsmattan. Men så väcktes hoppet sent igår kväll, Jane Björk rapporterar direkt från spelarhotellet att Janne nu mår bättre och bett om något att äta.  Mediabevakningen kring detta har slagit alla rekord i idioti. Jag, och säkert många med mig, vill inte veta någonting om någon annans tarmstatus.

Nu till match. Det började illa för svensk del. Redan i tolfte minuten nickade Bulgarien in 1-0 och kort därefter brände Forsberg en straff. Den uppmärksamme (undertecknad) kunde dock se att målvakten klafsade ut framför sin mållinje långt innan straffen slogs.

Resten av halvleken bjuder på hafsig fotboll men också massa mål. Sverige nätar två gånger om men tyvärr också Bulgarerna. 2-2 vid halvtid.

I andra halvlek var det något bättre bett i svenskarna. Forsberg var så när att revanschera straffmissen genom två vassa frisparkar och ett skott utifrån. Men nära skjuter ingen hare, istället gick Bulgarien och spikade igen kistan med en tredje pinne i 79:e minuten.

På söndag väntar Vitryssland. En enkel match!

Så här ska det se ut!


måndag 28 augusti 2017

Taylor Swift - "Look What You Made Me Do"

Taylor Swifts nya låt är som oliver. Man måste äta jättemånga innan man inte längre tycker det är skitäckligt. "Look At What You Made Me Do" kräver ett par lyssningar, och kanske också att man är ett oanständigt stort Taylor Swift-fan. Check!



fredag 25 augusti 2017

Kayla Luky - Back to Dirt

Kayla Luky är kanadensaren som alldeles för länge flugit under radaren. Häromdagen upptäckte jag henne och hennes senaste verk Back To Dirt och nu är jag kanske södra Sveriges största/enda fan.

Back To Dirt släpptes i januari i år och är en underbar liten platta. Jag snubblade först över bitterljuva "Bottom of a Bottle" och insåg direkt att den här Luky har något visst. Det visade sig sedan att hela albumet var proppat med bra låtar.

Stilen är country kort och gott. Så som country ska låta.

Övriga spår att njuta lite extra av är "Back To Dirt", "Living With Your Ghost" och "Pour Me A Strong One".

Jag älskar att upptäcka "ny" musik på det här viset! God bless Spotify!

Snyggt skivomslag också!

lördag 19 augusti 2017

Courtney Marie Andrews live på Malmöfestivalen

Malmöfestivalen nådde igår vägs ände efter en veckas festligheter, och man hade sparat det bästa till sist. La crème de la crème inom countryn gästade nämligen Gustavscenen.

Courtney Marie Andrews är 26-åringen som i början av året lanserade sitt mästerverk Honest Life. Alla vi som begåvats med extraordinär musiksmak är i princip redan på det klara med att det är årets platta trots att vi har flera månader kvar av 2017.

I ett småduggigt Malmö äntrade hon scenen ihop med sitt manhaftiga band. Någon mer dam hade väl inte stört? Courtney Marie Andrews är dock kvinna nog att fylla en scen själv om hon så skulle vilja. För det är något i hennes aura som gränsar åt det heliga. Ändå är hon jordnära, som en riktigt trevlig tågvärd på Öresundstågen eller dylikt. Det är en märklig men uppfriskande kombination. I kontrast till gaphalsen Linnéa Henriksson och den mycket svåra Frida Hyvönen som lirade före och efter på den stora scenen var detta som en liten tårtbit av himmelriket.

Musikaliskt är Andrews som redan förkunnat ett geni. Hon sjunger minst lika starkt live som i studio och håller sig föredömligt kortrandig i mellansnacken. Efter en timmes pärlband av glimrande country tackar hon för sig. Underbart är kort.

Instagram @barabaraberra

lördag 12 augusti 2017

Lillie Mae - Forever and Then Some

Lillie Mae är countryns Inika McPherson. Hon spelar i en helt egen division av cool.

Forever and Then Some är hennes debutplatta och det är en riktigt inspirerande sådan. Med en fiol i näven sedan hon var sju är det uppenbart att hon kan musik. Albumet fullständigt blommar över i lustiga små solon och udda melodislingor. Det hade dock varit ljuvligt att höra henne i en helt avskalad låt. Ibland tenderar hennes starka röst att drunkna i havet av fioler, baktakt, pompa och ståt.

Men Lillie Mae gillar uppenbart sitt extra allt-sound och det gör även jag efter ett par lyssningar. Hör bara på drivet i "To Go Wrong" och försök att inte digga med som en jubelidiot.

Andra starka spår är "Wash Me Clean", "Honest and True" och det ljuvliga titelspåret som är plattans bästa.

Betyg: 4 (av 5)

Cool, coolare, Mae

onsdag 9 augusti 2017

Sophie Zelmani live i Linnéparken

Efter en grå och blöt morgon klarnade det plötsligt upp över vår lilla stad. Alldeles lagom till Kafé De Luxe filial Trädgård de Luxe slog upp portarna. Som jag älskar det stället. Sprid min aska där när jag dör!

Trädgårdens ljuvliga ölsejdlar till trots så fick det bli en kort visit, Sophie Zelmani med band lurade i bushen.

Sophie Zelmani har verkat inom den svenska popperiferin sedan tidernas begynnelse. Alla har hört hennes namn men ingen vet vem hon är. Hon är själva definitionen av svår artist. Ändå är det med svåra artister-mått mätt en relativt uppsluppen stämning på den lilla sovjetinspirerade betongscenen i Linnéparken. Hon öppnar i alla fall käften och pratar mellan låtarna. Om än med dramatisk stämma och lustiga konstpauser. mellan. varje. ord.

Rent musikaliskt är det ett gäng fullblodsproffs som den väl tilltagna publiken får se. Zelmani med sin dova, speciella röst ihop med snajdigt gitarrspel och tajt kompande i största allmänhet är en fröjd för örat men verkligen i segaste laget. Stundtals var det mer spännande att titta på den stora kontrabasen än någon av bandmedlemmarna. Kanske var de bara trötta, de hade visst spelat ihop i 20 år och om man bläddrar igenom Zelmanis repertoar så upptäcker man att hon skrivit sinnessjukt mycket låtar genom åren.

Trött eller ej, det finns ingen som helst ursäkt att ha på sig beiga chinos på en scen basisten!

Zelmanis musik hade gjorts sig bättre i lätt berusat tillstånd på en rökig sylta i New Orleans strax efter midnatt. Men det hade väl det mesta?



måndag 7 augusti 2017

Kerstin EM-bloggar! Final: Holland - Danmark 4-2

Gårdagens fotbollsfinal går till historien som en av tidernas bästa. Finalbataljer brukar annars bestå av 22 spelare som är så rädda att göra bort sig att de hellre inte gör någonting alls fram till straffarna i 120:e minuten och då eventuellt blir den stackars sate som skjuter över.

Men! Det visade sig var två smått maniska lag som skulle göra upp. Bara 10 minuter in i matchen stod det 1-1. Smådryga Nadim satte ettan från straffpunkten för Danmark och kort därefter stänkte supertalangen Miedema in kvitteringen. Därefter böljade spelet som om det vore handboll. Martens för Holland satte 2-1 genom att bara skjuta in bollen i mål och fem minuter senare gjorde Harder likadant för Danmark. Till skillnad från svenskarna verkar de förstått att matcher vinns genom att göra fler mål än motståndarlaget.

I början av andra halvlek får Holland en frispark som Spritze bredsidar in i bortre. Vad målvakten höll på med är en gåta. Kanske var hon distraherad av Troelsgaards märkliga klädstil. Vi fattar att du har biceps och lår, det är inte så imponerande när man får betalt för att träna hela dagarna.


Varför?
Danmark har sedan en stark period men får inte till någon kvittering. Istället kliver Miedema fram igen och spikar igen kistan. I mitt tycke turneringens bästa spelare.

Aldrig har väl en nation varit så värda segern. Från öppningsmatchen till final låg laget bara under i 4 minuter. Hatten av.

Ett underhållande EM ör nu över. Damfotbollen har fått sig ett välbehövligt uppsving men som självutnämnd damfotbollsambassadör och legitimerad sjuksköterka skulle jag vilja införa krav på knäortos. Det är ju helt orimligt att varenda match ska skörda ett litet kvinnoknä.

Tack för mig. Nu blir det kanske country på den här countrybloggen!

Miedema och Martens.

fredag 4 augusti 2017

Kerstin EM-bloggar! Semifinalerna

Det var ett gäng udda landslag som gjorde upp om finalplatserna. Danmark-Österrike och Holland- England.

Österrike som debuterar i mästerskapssammanhang har gnetat sig fram på stabilt försvar och frejdiga kontringar. Laget är själva definitionen av team work. Danskorna däremot består av ett gäng divor. Anfallarna Harder och Nadim är det gnälligaste jag sett på en fotbollsplan, om man bortser från samtliga herrspelare då.

Hela Danmark var tjurigt och onödigt brutalt i närkamperna, en stackars österrikare fick lämna planen på bår med misstänkt fraktur i foten. Är man så lågbegåvad som fotbollsspelare att man inte förstår att man bryter folks fötter om man med kraft kommer in med dobbarna först?

Danmark vann tillslut kampen efter förlängning och sedan straffar. Sett till målchanser och bollinnehav var de också strået vassare än Österrike.

Efter att sett 120 minuter fotboll var det med ett något dämpat intresse jag såg den andra semifinalen. Här blev det glädjande nog varken förlängning eller straffar. Holland öste in tre baljor och vann rättvist.

Nu hoppas vi gladfotbollen segrar i finalen. Jag tippar 3-1 till Holland!



Samtidigt i herrfotbollen, Neymar köps till PSG för 2,2 miljarder. Fy fan.

måndag 31 juli 2017

Kerstin EM-bloggar! Nederländerna - Sverige 2-0

Efter gruppspel kommer trist fotboll, det är sedan gammalt. Marcus Johannesson i SVT:s kommentatorsbås tyckte Sverige skulle backa hem och "parkera bussen" till kvarten. Jag tyckte de skulle göra det som sporten går ut på: mål (VAD ANNARS?!).

Svenskarna valde att varken parkera bussen eller göra mål och det visade sig vara en synnerligen dålig taktik.

Backlinjen hade nu fått tillbaka sin "stjärna" Nilla Fischer som vilat sig i form. Jag har aldrig förstått hennes storhet. Hon springer som en tjej, ursäkta politisk inkorrekthet. Tillsammans med Linda Sembrant (som brukar vara bra) var de ett äckligt labilt mittbackspar. Övriga backlinjen var okej.

Mittfältet så. Här härjar Lisa Dahlqvist runt utan varken mening eller mål, och har så gjort i ett par år. Ut med henne! Likaså Caroline Seger som enbart lever på gamla meriter. Asslani skötte sig helt okej. Men hur sur får man egentligen se ut på en fotbollsplan? Detta är ett genomgående problem för det svenska damlandslaget. Så fort det vankas viktiga matcher så är spelglädjen som bortblåst och då vinner man inte några europamästerskap.

Speciellt inte om man dessutom har ett gäng anfallare som plötsligt glömt bort hur man gör mål. För målchanser bjöds det på. Både Rolfö och Blackstenius får gå hem och öva på att skjuta innanför ramarna men utanför målvakten. Kanske en sak för mycket att hålla reda på för en fotbollsspelare.

Nederländerna var värda segern. Inget snack om saken eftersom de var både glada och lyckades pricka den lilla luckan mellan målvakt och ramverk, två gånger till och med.

Snyggt bortaställ är en klen tröst när man är Sveriges sämsta back.
Nu gör vi så här svenska fotbollsförbundet! Ut med alla spelare över 30. In med Frida Östberg som förbundskapten och undertecknad som assisterande tränare. Jag har ändå inga planer till hösten. Ni når mig på mejlen.

Nu fortsätter turneringen med semifinaler på torsdag. Väl mött i eftersnacket på världens lustigaste countryblogg.

torsdag 27 juli 2017

Maia Hirasawa live i Linnéparken

Scensommar är igång i Växjö för fulla muggar. Detta kommunala initiativ som gör att även smålänningar har råd att gå på konsert och teater, allt är nämligen gratis!

Igår gästade genomsympatiska Maia Hirasawa projektet och tog sig an stora scenen i Linnéparken. Med sig hade hon två musiker som var klädda helt i vitt som sektmedlemmarna i The Leftovers. Det gav en välbehövlig känsla av mystik i en övrig rätt så oskuldsfull produktion. Hennes öppningsnummer på svenska rev inte ner taket direkt men så fanns det ju heller inget tak att riva ner eftersom vi var utomhus.

Det tog sig ändå rejält när hon växlade över till engelska (och japanska). "What I Saw" var kvällens bästa stund. Julia Ivanssons härliga trumsolo fick förmodligen hela publiken att ångra att de inte blivit trummisar istället för sjuksköterskor eller något annat fullständigt meningslöst yrke.

Mest applåder bringade dock The Ark covern "The Worrying Kind". Välförtjänt eftersom hennes version är bättre än originalet.

Efter en timme var det hela över och trion tackade för sig. Trots att många av de ovana gratisbesökarna uppfriskande nog bara reste sig och knatade iväg resulterade de haltande applåderna ändå i extranummer. Maia gav sig ut bland publiken och skojade om att hon kände sig som en allsångsledare. Kalla kårar gick genom oss på bänkraderna då risken att plötsligt få en mick uppkörd i ansiktet uppenbarade sig. Lyckligtvis behöll hon micken i eget grepp.

Själv greppade jag en liten sejdel på Trädgård De Luxe. Slutet gott, allting gott.

Instagram @barabaraberra

onsdag 26 juli 2017

Kerstin EM-bloggar! Sverige - Italien 2-3

Sverige förlorade snöpligt bataljen mot Italien i sista gruppspelsmatchen. Svenska sportjournalister är så upprörda att de nästan kissar på sig . Själv tycker jag inte riktigt matchen var så uselt genomförd. Det var framförallt Italien som överraskade med att vilja vinna den för dem fullständigt meningslösa matchen

Nilla Fischer och Jessica Samuelson satt över den här matchen för tydligen orkar inte professionella fotbollsspelare spela 90 minuter fotboll var fjärde dag. Med facit i hand var det ett misslyckat drag. Jag var ändå tacksam över att slippa se Fischers fula löpstil på planen. Hon springer exakt som min tvååriga brorsson. Det är inte okej alltså.

Den nyformade backlinjen sjabblade lite här och var, till och med Hedvig Lindahl såg vimsig ut. Hade Sembrant och övriga försvaret haft fest på hotellrummet kvällen innan utan att bjuda de offensiva spelarna? Så fräckt!

Det var ett klart piggare anfall än försvar, förutom Olivia Schough då som även denna match glömt ta sin ADHD-medicin. Så synd att den mysigaste karaktären i laget är så dålig på fotboll. På en positivare not visade Stina Blackstenius återigen att hon är Sveriges bästa spelare, i andra halvlek fick hon också visa upp det fina samspelet med forna klubbkamraten Fridolina Rolfö som gjorde en stabil insats. Lotta Schelin satte en säker straff och verkar prickat formen lagom till sin (kanske) sista turnering.

Italienskorna satte en störig balja i 85:e minuten och Sverige hankar sig nu vidare ur gruppen med blott 4 pinnar. Nu väntar Nederländerna i kvarten och även om de hittills haft ett formidabelt mästerskap så tror jag inte Danmark hade varit särskilt mycket enklare att knocka. Mot Nederländerna får de ju åtminstone spela med publik på läktarna.

Härlig inställning från italienskorna! Och viktigast av allt, snygga matchställ.

fredag 21 juli 2017

Kerstin EM-bloggar! Sverige - Ryssland 2-0

Sveriges EM-äventyr kom så till Deventer, en by mitt i landet som tydligen heter Nederländerna och inget annat. Trots att det nästan bor 100 000 människor i Deventer gapade läktarna pinsamt tomt. Men de var väl upptagna med att gå in sina träskor eller något.

Sverige öppnade starkt. Fart och fläkt och stort bollinnehav. Asslani var pigg som en lärka på sin kant och var så när att sätta en kanon i nättaket i 10:e minuten. Istället blev det Lotta Schelin som nätade först efter en härlig långboll från Magdalena Ericsson och en hel countrybloggredaktion pustade ut.

2-0 satt sedan tack vare en sagolik soloprestation från Stina Blackstenius i början av andra halvlek. Strax därefter nickade hon ihop med en ryska och fick eventuellt en liten hjärnskakning. Tillslut fick hon vackla av planen då hon såg ut som en fredagsfylla i fejset. Mycket starkt att självmant lämna planen och inte beställa ytterligare Tequila som annars är gängse praxis i tillståndet.

På det stora hela var det en välspelad match, men skotten. Här vill jag flika in en emoji som tar sig för pannan. Har man gjort en karriär av att spela fotboll borde man väl ha snappat upp att målet upphör efter 2,44 meter. Det är därför tämligen meningslöst att skjuta högre än så. Dahlqvist med flera verkar helt ha missat detta.

Nu ska bara matchen mot Italien spelas av och sen börjar jakten på guldet. In nu med alla lustigkurrar på bänken så de slipper lyfta bucklan sen utan att ha spelat en minut.

Hörde jag skål?

torsdag 20 juli 2017

Amanda Shires - My Piece of Land

Efter att jag som sista människa på jorden upptäckt storheten i Jason Isbell har jag nu också fallit pladask för hans fru Amanda Shires. Det har också uppdagats att hon är med i Isbells band The 400 Unit. Det visste jag egentligen men hittade ingen bekräftelse på det på The World Wide Web så vågade inte slänga ur mig det sist.

Shires är i alla fall violinist och sångerska från Lubbock, Texas. Att den träliga staden lyckats producera en sådan stjärna är faktiskt svårt att linda sitt huvud kring. Fem soloalbum har hon spottat ur sig. 

Senaste plattan släpptes i september och har alltså först nu, nästan ett år senare, landat hos den här efterblivna bloggaren. Med läckert fiolspel och en ovanligt rörande röst rör (säg det tre gånger i rad!) hon sig elegant i den art av country man kallar alternativ. 

Bästa spår: "Slippin'", "Harmless", "My Love (The Storm)", "You Are My Home"

Snyggare än sin make.

tisdag 18 juli 2017

Kerstin EM-bloggar! Sverige - Tyskland 0-0

Håll i countryhatten, eller ännu hellre släng iväg den för nu blir det fotboll för hela tjocka slanten på den här tramsiga bloggen.

Fotbolls-EM är igång och Sverige har sett ovanligt vassa ut på senaste landskampslägrena vilket gett lite av ett favoritskap. Men EM i tv-sändningar vinner vi garanterat inte. Vad i helvete tänkte man på när man beslutade att tittarna skulle kastas mellan olika studios? Där den ena dessutom ska kommentera vad de just sa i den andra och vice versa. Så urbota korkat.

Nu till matchen. Sverige öppnade starkt men de riktigt heta målchanserna var obefintliga. Glädjande nog var även Tyskland uddlösa upptill och dessutom iklädda orimligt fula matchtröjor, även med tyska mått mätt.

Olivia Schough hade (som vanligt) inte sin bästa dag, två usla frisparkar och allmänt virrigt spel kulminerade tillslut i en lårkaka i andra halvlek och hon fick utgå. Medicinska teamet tejpade för säkerhetsskull upp underbenet på låret så hon inte skulle få för sig att rusa in på planen igen och ställa till med nåt.

Lindteknik att lägga på minnet till störiga patienter.

Andra halvlek var rätt sömnig innan Vadstenas stolthet Stina Blackstenius byttes in. I 70:e minuten älgade hon iväg med bollen och stackars tyskan som försökte få stopp på henne gick fullständigt bet. Skottet hon fick iväg var hårt men satt tyvärr mitt på tyska målvakten.

Det var Sveriges bästa och kanske enda klara målchans, i futtigaste laget milt uttryckt. Med tanke på att Tyskland totaldominerade sista kvarten får man ändå vara nöjd med 0-0.

På fredag möter vi formstarka Ryssland. Då kan mycket väl EM-festen komma av sig. Spatziba!

lördag 15 juli 2017

Taylor Swift på Spotify!

Som en ultratidig julklapp har Taylor Swift återuppstått på Spotify. Jag pinkar nästan ner mig i extas.

Nu kan vi alltså gotta oss i hela hennes repertoar för första gången på år och dar. Från självtitulerade debutplattans väna country till senaste popmästerverket 1989.

 Min exakta reaktion när jag nåddes av nyheten.

torsdag 13 juli 2017

Sam Outlaw live på Hotell Hulingen

Sam Outlaw frågar var han är någonstans efter att han rivit av sin första låt. Säkert ett stående inslag i hans turnérutin, men kanske undrar han på riktigt denna gången. För mitt i ingenstans (okej, Hultsfred) ligger Hotell Hulingen och suger åt sig musik- och alkoholtörstande människor med en imponerande dragningskraft. Igår var det fullsmockat och åtminstone hälften var där för att se country i världsklass. Resten för att festa. Men det är väl exakt så countryn ska upplevas, i goda vänners lag med en öl i handen och ett par i blodomloppet.

Även Sam med band var på partyhumör. Spelningen öppnade med suggestiva "Kind To Me", en låt som i studioformat är rätt städad men som live förvandlades till ett riktigt monster till countrylåt. Med elgitarr och en hel drös bandmedlemmar på den lille scenen fortsatte det sedan så. Hade jag haft en countryhatt på huvudet hade jag behövt hålla hårt i den.

Mellansnacket var föredömligt kort men höll sig på sedvanlig meningslös nivå. Sam nämnde något om att tjejerna i bandet tagit på sig sina finaste klänningar för oss. De var för övrigt inte vilka som helst utan gitarristen och parhästen Molly Jenson och förbandet(!) Michaela Anne.

I början av andra set var det lugnare toner. Vackra countryballader som "Country Love Song" och "Tenderheart" gjordes med den äran men det var ändå honkytonken som var kvällens stora behållning. Tempot växlade därför snart upp igen och publiken var nu mer på bettet. "Keep It Interesting" och "Who Do You Think You Are" möttes med klappande händer och spontandans på sina håll. Huruvida det var Sams eller shotbrickornas förtjänst kommer vi aldrig veta.

Det hela kulminerade i senaste singeln "Trouble". Var man inte ett countryfan innan så var man det garanterat nu. Jag kunde riktigt se människor ifrågasätta hela sina musikaliska identitet där och då.

Det blev tillslut två extranummer innan smålänningarna var mätta. Iskallt nog hade han sparat en riktig lavett till slutnummer, partydängan "Hole Down In My Heart". Den satt precis som hans Wranglers, som ett smäck.

Sam Outlaw lämnar snart Sverige för denna gången. Platsen i våra tenderhearts har han dock säkrat.






Instagram @barabaraberra
En vacker dag kommer jag stjäla den där gitarren.

måndag 10 juli 2017

Matt Haeck - Late Bloomer

Jag anade redan på skivomslaget att den här Haeck skulle ha något visst. Under åren som semiseriös countrykonnässör har jag lärt mig att man i allra högsta grad kan judge a book by its cover. Album som har en bildruta är alltid säkra kort.

Så ska det se ut!
Men nog om detta herregud. Min poäng vara egentligen att jag aldrig hört talas om musikanten Matt Haeck före jag sprang på det vackra omslaget för dryga veckan sedan. Jag har läst mig till att han föddes i Barbados till missionerande föräldrar och till och med själv utbildat sig till pastor innan han kom på bättre tankar och satsade helhjärtat på musiken. Late Bloomer är hans debutplatta.

Jag gillar det mesta här. Framförallt vilar det något väldigt opretentiöst över hela alstret. Haeck sjunger tämligen mediokert och ett par av låtarna är rätt bleka men som helhet har ändå debuten något väldigt charmerande över sig. Det är därför svårt att peka ut några toppspår, Late Bloomer är liksom bättre än summan av sina delar.

Vackra countryvisorna "Wonderful Wild Tennessee Child", "Lovin' Off My Mind" och "Cotton Dress" (duett med Caitlin Rose) adderar dock välbehövligt lugn till den något spretiga debuten.

Betyg: 3,5 (av 5)