Kerstin VM-bloggar! Final! Frankrike - Kroatien 4-2

Det blev en ganska underhållande VM-final med VM-finalsmått mätt. Det kan ju vara sanslöst tråkiga tillställningar där ingen vågar spela ut med risk för att göra något fel. Frankrike och Kroatien hade dock motsatt inställning och bjöd på diverse delikatesser som hands, självmål och målvaktstavla.

Kroatien började bäst så det var nesligt värre när Mandzukic nickade bollen i eget mål i 18:e minuten efter vass frispark av Griezmann.  Luften gick dock inte ur de sympatiske kroaterna som bara 10 minuter senare kvitterade. Men enligt lagen om alltings jävlighet bjöds fransoserna på en straff strax före halvtid och givetvis var den lille Grismannen framme igen. De lärde tvistar om huruvida det var straff eller inte. Jag tycker som princip att domaren ska fria när han behöver titta på miljarder inzoomade repriser i slow motion för att fastslå att ett regelbrott ägt rum. Om det nu var någon som låg sömnlös inatt och undrade vad jag hade för åsikt just i denna viktiga fråga.

En bit in i andra halvlek gjorde Frankrike två snabba mål vilket onekligen satte de rödrutiga i ett prekärt läge. Den olycksamme självmålgöraren fick dock en bjudning från den franska målvakten och kunde enkelt lägga in bollen i mål med 21 minuter kvar. Det gav luft under vingarna hos kroaterna men tyvärr inga mål. Kalaset slutade 4-2 och kändes ändå rättvist sett till hela turneringen.

Kroaterna i sina sanslöst vackra matchsställ vann nog ändå folkets stöd. Man bara älskar ju spelare som två äpplen höga Luca Modric. Så underbart långt ifrån den övertatuerade genomsnittsdivan inom modern herrfotboll. Han utsågs också till turneringens bästa spelare och vann en statyett som med några få justeringar kan användas som griptång.

My name is Luka, I live on the second floor.

Nu säger "vi" på Kerstin's Country Music Blog Spasibo för det här VM:et. Men misströsta ikke!  Det lurar alltid något träligt dammästerskap i vassen. Till dess kanske det blir ett och annat musiktips.

Kerstin VM-bloggar! Sverige - England 0-2

Sverige hade inför kvartsfinalen lyckats med konstycket att trollbinda en hel nation genom sensationellt tråkig fotboll. Men i kvarten mötte de sin överman i ännu tråkigare England.

Matchen var kanske VM:s lojaste batalj. Det hände ingenting förutom att England gjorde mål i 30:e och 59:e minuten vilket resulterade i vinst eftersom sporten går ut på att göra fler mål än motståndarna. England hade också betydligt bättre passform på sina matchställ men det är som vanligt inget FIFA ger poäng för.

Sverige hade ett par chanser men var aldrig riktigt nära. Till allas stora besvikelse hade inte heller Marcus Berg övat på att stå upp som ju var läxan från Kerstin's Country Music Blog efter förra matchen. Detta resulterade i bom efter bom från den magiskt inkompetenta forwarden. Även Granen föll som en fura i slutminuterna i hopp om att fixa frisparkar. Ovärdigt en (förvisso något överskattad) kapten som kanske gjorde sin sista landskamp.

Jag kan acceptera att det här landslaget åker ur i kvarten, de hade verkligen inte varit ett värdigt semifinallag. Men jag accepterar inte att man spelar fotboll på ett så oinspirerat vis. Man måste finna kraften inom sig att inte se kliniskt deprimerad ut när man spelar kvartsfinal i fotbolls-VM. Även om det säkert är kopiöst ansträngande att ligga på läger på lyxhotell och spela match sisådär var tredje dag.

Nu hejar vi istället på Belgien!

Klassisk Berg.

Kerstin VM-bloggar! Sverige - Schweiz 1-0

Den nästsista åttondelskampen måste ju för gemene man varit en särdeles snoozefest. Sverige mot Schweiz. Men för oss drygt 18 miljoner människor som härstammar från de neutrala zonerna var det så klart en nervkittlande thriller.

Sverige öppnade också otäckt värre. Flera heta chanser men noll förmåga att ens få bollen i riktning mot mål. Albin Ekdahl hade den klaraste chansen men gjorde VM:s hittills sämsta individuella prestation i och med sin fatala bredsida som resulterade i en pastej flera mil över mål. Man skäms. Han hade förutom den klara målchansen också ett hyfsat skottläge men var även då alldeles för het på gröten. Såvida man inte är i färd med att spola igenom en igenkloggad näringssond finns det väl ingen anledning att ta i så man spricker.

Marcus Berg var också snubblande nära mål. Med betoning på snubblande. Har den mannen någonsin befunnit sig i ett straffområde på vertikalen? Kan inte någon i ledarstaben förklara för honom att det är så mycket lättare att göra mål i upprätt position?

Matchen som sådan var ganska jämn men Sverige hade fler målchanser. En bit in i andra vaknade plötsligt Emil Forsberg ur sin dvala och gjorde en elegant instickare i plan och fick sedan på ett futtigt skott. Men som tur var gick bollen via Schweiziskt ben och in i mål. Det var tidernas turspark men Emil Forsberg levde i illusionen att han fått på århundradets rakabajsare, och ingen hade väl hjärta att ta ner honom på jorden, även om reportern borde stoppat honom när han i segerintervjun började yra om att ”Sverige behövde honom”.

Är det något Sverige ska tacka sin lyckliga stjärna för så är det den fantastiska målvakten Robin Olsen. Han gör ju allt rätt.

På lördag smäller det mot England. Till dess hoppas jag Ekdahl tränar på att inte skämma ut sig och Berg på att stå upp. Med lite Foppatur kan vi faktiskt knipa åt oss en semifinalplats.

Kerstin VM-bloggar! Mexiko - Sverige 0-3

Förutsättningarna inför matchen mot Mexiko var enkla. Vinst och Sverige är vidare. För en gångs skull tror jag de lätt efterblivna idrottsmännen som utgör svenska fotbollslandslaget förstod uppgiften: In med bollen i mål!

Det var flera heta målchanser redan i första halvlek. Med lite tur hade det därför i halvtid kunnat stå 3-0. Men det dröjde till 50:e minuten innan Augustinsson (av alla människor) sparkade in bollen i mål. Tolv minuter senare föll Berg som en benskör senior i straffområdet, för kanske hundrade gången i hans karriär, och domaren blåste för straff. Grankvist smackade enkelt in bollen i krysset. Ytterligare tolv minuter senare och Sverige punkterade matchen i och med Alvarez olycklige självmål. Det hela kändes okaraktäristiskt enkelt. Matchen slutar 3-0 och Sverige är vidare i VM, peice of cake!

Men nästan ännu mer glädjande var att tyskarna rykte ut efter en chockartad förlust mot Sydkorea som på Panamaiskt vis firade deras bragd, trots att de ju redan före match var ute ur leken.

Alltså gick både Sverige och motståndarna Mexiko vidare till åttondelsfinal. Slutet gott allting gott. Låt oss bara hoppas att Janne Andersson kommit ur sin psykos tills tisdagens kamp. Såg ni hans minspel och kroppsspråk på bänken? Det tillhörde inte en man i kemisk balans.

The son of Augustin!

Kerstin VM-bloggar! Tyskland - Sverige 2-1

Redan före kvällens batalj var jag trött på Janne och hans mannar. Det har varit ett evigt tjat om akuta bukar och stukade fötter. Vem har egentligen bett om den informationen?

Vid avspark satt jag likt förbaskat med hög puls och patologiskt blodtryck och hejade på de blågula pojkarna. Till dagen klädda i blå tröja och gula shorts vilket var elegant. Synd bara att de råkat beställa tre nummer för stort till samtliga spelare. Toivonen kunde ju slagit upp ett tvåmannatält med sina enorma shorts. 

Tyskland började klart bäst. Efter tio minuter stod det 122-6 i passningar till Tyskland enligt fifas beräkningar. Man kunde ana en överkörning i stil med Brasilianska kollapsen 2014, men som en skänk från ovan lyckades Sverige hålla tätt och i en kontring i 32:e minuten lobbade Toivonen in bollen bakom Neuer som skrek ut ”Scheibe!” så elegant som bara en tysk kan.

I andra halvlek kom direkt ett mål i baken. 1-1 stod sig sedan länge, länge. Tyskland var det klart bästa laget matchen igenom men Sverige hade ett par kontringar som absolut kunde genererat mål. Men det är svårt att göra mål när man som Marcus Berg har fullt upp med att gnälla på domaren efter varje bolltapp.

Min personliga favorit Jimmy Durmaz kom in i slutet av matchen men hade ingen bra dag. I absolut sista minuten hade han ner en tysk och resten är så att säga historia.

2-1 till Tyskland och sällan har jag sett så trumpna spelare efter en fotbollsmatch. Visst är det snöpligt att stupa på mållinjen men intervjuerna efter match blev nästan tragikomiska. Grankvist, Toivonen och Berg hade en intern uppgörelse om vem som tog förlusten hårdast. Janne Andersson tappade fullständigt huvudet för någon i det tyska lägret gick in på det svenska området efter match. Herregud alltså, svenska herrlandslaget har onekligen något patetiskt över sig. Men det verkar bara vara vi på Kerstin’s Country Music Blog som gjort det spanet. Matchen borde väl med någon slags rättvisa egentligen slutat med 3-4 mål i favör till det överlägsna Tyskland.

Nej nu tar vi och slänger in matchstället i 110 grader och hoppas på lite tajtare kläder och passningsspel mot Mexiko.

Käre gud ge mig en bättre attityd och matschställ i rätt storlek.

Kerstin VM-bloggar! Sverige - Sydkorea 1-0

Så var det äntligen dags för Sverige att inta världsmästerskapet i herrfotboll. Tyvärr gav min chef blanka fanken i det och satte mig på dagvakt. Jag såg således bara små bitar av matchen. Men kanske var lika bra det eftersom det var karaktäristiskt målsnålt.

Jag lyckades dock se straffsituationen som gav Sverige segern. Men det var inte några vackra scener. Trots tre ”experter” i studion så missade alla att påpeka Victor Claessons vidriga filmande. Jag har aldrig sett någon rulla så många varv på en gräsmatta förut. Det var säkert en helt korrekt dömd straff eftersom den nya videotekniken är svår att blunda för. Men huvuddomaren tyckte säkert som jag att Claesson betedde sig som en diva och ville helt enkelt inte premiera det. Men det satte VAR-gänget stopp för. Jag är stark motståndare till dessa videodomare.

Straffen sedan satte kaptenen Granqvist utan större problem. Matchen slutar 1-0, men kunde ju med blott ett annat domslut stannat på mållöst. Det är en hårfin gräns mellan fiasko och succé i denna lustiga sport.

Succé.

Kerstin VM-bloggar! Tyskland - Mexiko 0-1

VM har varit i gång ett par dagar men på grund av kvällsarbete i veckan och personalfest igår har jag missat det mesta. Idag kunde jag dock i lugn och ro se bataljen mellan de regerande världsmästarna Tyskland och Mexiko.

Hanna Marklund och hennes dialekt har inte varit någon bloggfavorit men i kontrast till den träliga TV4-studion var det rent ljuvligt när hon och Lasse Granqvist tog över. Jag förstår inte hur man kan sätta Hasse Backe och nån skäggig tränare i en VM-studio. Det måste finnas några mer underhållande att ta till. Det finns röda pandor på Kolmården till exempel.

Nu till match. Och vilken match sen! Mexiko överraskade oss alla med en hejdlös offensiv. Första halvlek var rena hawaiifotbollen. De små mexikanerna var faktiskt strået vassare vilket de också rättvist fick betalt för i 35:e minuten när Lozano sparkade in bollen i mål. Tyskarna var istället upptagna med att gnälla på domaren. Kroos var så missnöjd med ett domslut att han ställde sig två millimeter från domaren och bröstade upp sig. Det är den typen av beteende som gör att jag i stor grad äcklas av manlig toppidrott. Vad är det för beteende? Kroos är en 28-årig man, normalbegåvad så vitt jag vet (jag har inte tillgång till hans journal). I vilket annat sammanhang skulle man kunna bete sig så barnsligt? Rött kort till Kroos från Kerstin’s country Music Blog.

Andra halvlek var något mer sansad men i allra högsta grad underhållande. Mexiko höll stången mot ett Tyskland som för första gången sedan Jesus gick i sandalerna förlorade en öppningsmatch i ett mästerskap. Slutresultatet blev 0-1 och det var faktiskt helt rätt.

Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot Sveriges möte mot de ettriga mexikanerna. Men först ska ”lätta” Sydkorea avhandlas vilket kan bli en rejäl kallsup med tanke på att Sverige glömt bort hur man gör mål.

¡ Viva Mexico !