Nanci Griffith - Intersection

Nanci är en gammal räv inom country/folk-svängen. Jag ska lite motvilligt erkänna att jag aldrig hört talas om henne trots att hon nu är aktuell med sin tjogonde (T-J-U-G-O-N-D-E!) platta.

Nanci sjunger så där mysigt tantigt som många andra musiker i hennes genre och generation. Jag tänker på artister som Emmylou Harris, Patty Griffin och Julie Miller. Artister som vi ju alla gillar starkt, visst?

På Intersection mixar hon sin tantighet med rätt så politiskt katiga texter vilket blir en härlig krock. "Come On Up Mississippi" är en av plattans rivigaste låtar och det är någon slags kampsång för de fattiga i amerika. Hon smyger in lite budskap här och där plattan igenom. De flesta går säkert förbi mig men man känner ändå att Nanci är en människa som har något bakom pannbenet.

Mycket på plattan är också berättelser om Nancis egna liv. På "Bad Seed" gör hon upp med sin gamle far som tyckte hon var hans "dåliga frö". På titelspåret berättar hon om hur kämpigt hennes liv har varit i största allmänhet, - "I've had a hard life and i write it down."

Intersection är kanske inte det gladaste albumet i världen men ett fint sådant ändå.

Lyssna lite extra på ovan nämnda spår samt "Hell No - I'm Not Alright", "Waiting On A Dark Eyed Girl" och "If I Could Only Fly" som är himla bra.

Betyg: en stark 3:a (av 5)

jesus loves me - this i know, for the bible tells me so

Säga vad man vill om Jesus och hans anhängare men mycket bra musik har i alla fall sprungit ur tron på honom. Därför tänker jag denna vecka nörda in mig lite på temat jesusmusik och tipsa om bra sådan.

Först ut: Patty Griffin - Downtown Church

Patty G är en amerikansk singer/songwriter med en stämma av guld. Hon har skapat många fina låtar, bland annat Let Him Fly som Dixie Chicks slängde in på albumet Fly och gjorde en hit av.

Downtown Church handlar om Jesus och gud och att tro på något större än den här lilla planeten, en fin tanke men svårt för en liten fattig människa som jag att ta in. Så troende som jag varit när jag lyssnat på detta album har jag dock aldrig varit förut. Man blir nästan religiös, det är stundtals så fantastiskt vackert att man glömmer bort att andas. Som när Griffin och gästsjungande Julie Miller sjunger om platsen under stjärnorna i Coming Home To Me.

When you get there you'll know
That's as far as you go
When you get there you'll see
You were already free

Andra fantastiska spår på plattan är House Of Gold, Little Fire och Never Grow Old. Det finns också mycket bra gospel på Downtown Church för den som är lagd åt det hållet.