CMA Awards 2016

Igår gick CMA-galan av stapeln. Det handlar alltså om Country Music Associations årliga tillställning där priser delas ut i diverse kategorier inom countrymusiken. I år var det dessutom 50-årsjubileum vilket kanske var lite extra festligt.

Det är svårt att avgöra exakt hur festligt det var för det är bara ett litet utbud som finns att tillgå på Youtube. Men jag kan i alla fall informera om vilka som vann i de olika kategorierna. Så hold on to your horses, här kommer en jättelång och ointressant lista.

Entertainer of the year
Garth Brooks

Single of the year
"Die A Happy Man" - Thomas Rhett

Album of the year
Mr. Misunderstood - Eric Church

Song of the year
"Humble and Kind" - Lori McKenna

Female vocalist of the year
Carrie Underwood

Male vocalist of the year
Chris Stapleton

Vocal Group of the year
Little Big Town

Vocal duo of the year
Brothers Osborne

Musical Event of the year
"Different For Girls" - Dierks Bentley feat. Elle King

Musician of the year
Dann Huff - Guitar

Musiv video of the year
"Fire Away" - Chris Stapleton

New artist of the year
Maren Morris

Jag tycker det var glädjande att Lori McKennas fina "Humble and Kind" gick och vann song of the year, det är verkligen en countrylåt med alla rätt. Tim McGraws version av låten var dessutom nominerad till single of the year. Många dumma amerikaner tror säkert att det är han som skrivit låten. Men vi på Kerstins Country Music Blog vet ju bättre.



I övrigt såg väl vinnarlistan ganska exakt ut som den alltid gör förutom att Miranda Lambert för första gången i historien inte vann något pris. Hennes nya platta släpps dock 18 november så snart är hon tillbaka och sopar banan med de andra tjejerna.

Kvällens stora snackis utan konkurrens var Beyoncé som dök upp och rev av något form av medley med The Dixie Chicks. Det var underbart på alla plan.



Vill ni nörda in er på alla nominerade så kan ni avnjuta låtarna på denna spotifylista.

blixtar och dunder

Alltså inatt blixtrade det så in i helvete här i min lilla stad. Jag låg fullständigt skräckslagen i sängen och försökte desperat räkna sekundrarna mellan blixt, dunder och magiska under. Men allt kom exakt samtidigt. Alltså blixtrade det i princip i min trädgård. Tillslut lade jag hela min kropp, inklusive huvud och ögon under täcket (dun) för att åtminstone slippa se eländet. Vad jag då fick på köpet var ett värmepåslag av bibliska mått. Helt genomsvett och dehydrerad.

Som grädde på moset ackompanjerades varje blixtnedslag av en störig festprisse på någon balkong här i trakten av ett yeah! eller wohoo!

På jobbet lite senare konstaterade vi alla att det hade varit en helvetisk natt. Alla förutom patienterna på I-salen, den ena i princip blind, den andra halvdöv. De förstod inte alls what all the fuzz was about.

En fin och passande låt på temat. För alla oss med sedvanlig syn och hörselgång.