Spotifylista: februari

Årets första spotifylista är här! Nej här.

Genser fyndad på Zicco i Leknes.

LeAnn Rimes - Today Is Christmas

Det är lite snålt på julmusiksfronten i år. Men ett par artister kan givetvis inte låta bli att släppa en julskiva och med det också kanske dra in lite extra kosing på kontot. En av dem är LeAnn "Don't Fight The Moonlight" Rimes. En artist som jag hade äran att se live 2013 och som sedan dess haft en alldeles speciell plats i mitt dunkande countryhjärta.

Today Is Christmas är i typiskt amerikanskt snitt, kommersiellt och glättigt. Alltså precis vad man vill höra när man sätter på en julplatta, väl? Här bjuds man på klassiker som "The Little Drummer Boy" och "Holly Jolly Christmas/Frosty The Snowman". Överlag är det ett ganska speedat album och sången är tämligen intensiv från den goda LeAnn. Min mamma som är en riktig musikkännare skulle nog kalla LeAnn för en pipmaja.

Bästa spår är den i sällskapet mest nedtonade, "The Heartache Can Wait", satans fin.

Betyg: 3 (av 5)

Don't Fight The Christmas Light!

Årets album plats 15 till 11

Listan fortsätter! Nu de som var snubblande nära att trilla in på topp-10.

15. LeAnn Rimes - Spitfire
Den "gamle" countrysångerskan överraskade med ett suveränt skivsläpp lagom till sommarens lata dagar. Trallvänliga bitar blandas med hjärtskärande ballader. Det hela toppas med LeAnns fantastiska röst som verkligen är alla tiders. Jag såg henne live på countryfestivalen på High Chaparral i somras och var mäkta imponerad av energi, röst och allmän utstrålning.

14. Patty Griffin - American Kid
Om det vore straffbart att lyssna på medelålders countrydamer med lite kärva röster skulle jag sitta i finkan för längesen. 49-åringen från Maine är dessutom en av de bästa i genren och hennes senaste platta gjorde ingen besviken. Man kan nästan säga att jag lyssnat kriminellt mycket på magiska "Wherever You Wanna Go", "Wild Old Dog" och "I Am Not A Bad Man". Men det finns väl spotify i fängelset va? (Där kanske man inte får lyssna på henne i och för sig om det är olagligt).

13. Mandolin Orange - This Side Of Jordan
Duon från North Carolina spelar precis sån musik som jag älskar, skulle det vara kriminellt.... Nä den utdragna poängen har vi ju redan kört en gång. De lirar mild bluegrass/country med en massa mysiga stränginstrument, mandolin till exempel (gissningsvis). Inget spår sticker direkt ut på deras tredje studioplatta men efter en lyssning är man alldeles varm inombords och det räcker ibland så.

12. Daniel Romano - Come Cry With Me
Den 28-åriga kanadicken har hittat en helt egen nisch av countrymusik, det är old school country upphöjt till tusen. Jag menar titta bara på skivomslaget. Men grabben är mer än bara en lyckad image, han skriver countryhits som berör och har redan producerat tre studioalbum OCH ett gäng plattor i andra konstellationer; och man vill bara ha mer!

11. KT Tunstall - Invisible Empire // Crescent Moon
KT Tunstall har florerat i singer/songwriter genren i cirka tio år men har för mig varit ett tämligen ointressant namn. Men i somras släppte hon sin femte studioplatta som lockade tack vare det countryinspirerade skivomslaget med hatten. Musikstilen är dock inte country men väl så fin vispop. Så fin att den nästan klättrade upp på topp-10 över årets album 2013. Inte illa pinkat av en liten cowboyhatt.

 

 

Spotifylista: Sommar 2013

Ni har säkert gått och gruvat er länge på vad jag lyssnar på i sommar. Men nu kan ni sluta med det för här ger jag er sommarens spotifylista. Jag kommer säkert slänga in ett par fina bitar till så det är väl lika bra att ni "follow" listan. Ett litet klick här på länken bara!

Sommar 2013

LeAnn Rimes - Spitfire

Spitfire är Rimes, håll i cowboyhatten, fjortonde studioskiva. Det är ju inte klokt med tanke på att hon faktiskt bara är 30 år ung.

Jag får medge att jag inte haft någon större koll på hennes karriär. Mest känd är hon väl för filmen Coyote Ugly och medföljande sondtracket "Can't Fight The Moonlight" som ju var en riktig landsplåga vid seklets början.

Men hon har ju också en hel del gamla hits i bagaget som fina "How Do I Live" och "I Need You". Men det var ett tag sen nu hon levererade något i den kalibern. Ska Spitfire bli vändningen?

Ja, kanske faktiskt. Spitfire bjuder på trallvänlig gladcountry med stark sånginsats och svängiga melodier. Det innehåller också ett par melankoliska bitar som verkligen förtjänar all beröm de kan få. "What Have I Done" och "Borrowed" är lika ångestladdade som de är vackra. "Who We Really Are" är också satans fin, speciellt refrängen som är så simpel att den sätter sig vid första lyssningen.

De lugna låtarna till trots, plattans stora behållning är ändå när Rimes släpper sargen och går all in. Som på titelspåret "Spitfire", "You Ain't Right" och "You've Ruined Me". Det känns som att plattan minst sagt skrevs i affekt. Jag har också för mig att hon sagt i intervjuer att det här är hennes mest personliga platta hittills (men känns det inte som artister säger så om alla sina plattor?)

Bäst på plattan är dock varken en melankolisk ångestballad eller en argsint countrydänga utan en trallvänlig visa i dur, "Just A Girl Like You", med det raraste lilla gitarrsolot i mannaminne. Sånt kommer man bara undan med om man har jobbat i branschen i dryga tjugo år.

Spitfire överraskar som ett riktigt kompetent countryalbum. Snubblande nära en fullpoängare.

Beyg: 4,5 (av 5)

High Chaparral Country Music Festival 2013. Fredag 14 juni: Halm, Melanie Espinoza Wolf och LeAnn Rimes

I fredags lämnade jag och min syster Ingrid det vardagliga jordelivet för ett slag för en helg på High Chaparral, landet där gränserna mellan vad som är normalt och icke normalt människobeteende sedan länge är fullständigt utsuddade. Här strosar vuxna karlar runt i hölster och låtsas(väl?)pistoler, cowboyboots, oljerockar och hatt. Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är festligt eller bekymrande.

Helgens första spelning för vår del blev bluegrassgänget Halm från norrland. Bandet består av ett gäng spelglada 16-åringar och med tanke på att de i princip är bäbisar så gjorde de en kompetent spelning. Det är ju också härligt att så unga människor fastnar för den fantastiska genre som ju bluegrass är.

Svårt att fota när det är massa pinnar i vägen!

Näst på schemat var Gnosjös okrönta countryprinsessa Melanie Espinoza Wolf, också hon cirka 16 bast ung. Hon stod själv på scenen och kompades av färdigarrangerad musik. Det var lite skakigt från och till men sjunga kunde hon absolut!

Kvällen fortsatte sedan med lite förfest i stugan. Vi festade loss på American pale ale och EKG-tolkning.

 

 

 

 

Sedan tassade vi ner till Saloon Cheyenne. Där sprang vi på fulla norrmän och så försökte vi lära oss lite linedance, men det är svårt (som Chris O'Neill skulle sagt).

Men allt detta tramsande var ju bara en lång transportsträcka till kvällens verkliga happening, LeAnn Rimes på stora scenen. Jag hade inga direkta förväntningar på henne, har heller inte lyssnat så mycket på hennes musik men det är ju alltid kul att se på världskända artister. Hon öppnade med countryklassikern "Swingin'" och man kände på första tonen att det här är ju ett fullblodsproffs. Det var ett jädra drag i stämbanden hennes!

Bästa bilden från Leann-konserten. Mejla mig gärna om ni fick bätrre!

Hon varvade upptempolåtar med sina kända ballader och hon slängde också in en hel del covers i mixen. Mellan låtarna var det lite harmlöst mellansnack om mest ingenting alls men hon skapade en fin stämning och det är det sannerligen inte alla artister som lyckas med även om det kan tyckas ganska simpelt. Hon lirade också ett par låtar från hennes senaste platta Spitfire och att döma av det axplocket så är det en riktigt bra platta.

Hon imponerade musikaliskt och var därtill ursnygg på scenen i svart sparkdräkt, höga klackar och vit läderjacka. Så betyget kan inte bli annat än 5 (av 5)!

Inför helgens countryfestival

Idag bär det av till countryfest(ival) på High Chaparral. Förra året var en riktig höjdare trots att vi bodde i tält och det var så kallt att man fullständigt tappade kontakten med sina perifera kroppsdelar. Väderprognosen för helgen ser tyvärr också lite dyster ut men i år har vi unnat oss en stuga. Med tak, säng, plusgrader och så vidare.

I musikväg ser jag mest fram emot Cookies N' Beans, tror dom kan va riktigt härliga live, och så den stora stjärnan LeAnn Rimes så klart. Men så hoppas man ju att något okänt band kan överraska litegrann, kanske svenska bluegrassgänget Halm, vad vet jag.

Recensioner från helgens spelningar (och övrig onödig info om helgen som ingen egentligen bett om) kommer framåt söndagkvällen skulle jag tro.

Yehaa!

förra årets kanske festligaste bild.

Spotifylista januari

Det nya året har jag lyssnat in med den här härliga listan. En massa go musik på ett och samma ställe, in och subskrajba på den!

Och så en liten suspekt bild på det. Togs förr cirka två år sen när jag simulerar att jag rider på en häst efter en tur i skidspåret.

LeAnn Rimes - "What Have I Done"

LeAnn, den gamle "Can't Fight The Moonlight"-sångerskan, är snart på gång med en ny platta. Spitfire ska den heta och den släpps i april.

Första singeln heter "What Have I Done" och jag tycker att den är ganska fin faktiskt trots att den ju är segast i stan. Se och lyssna nedan (blir bättre om man inte tittar på eländet).