Spotifylista: januari

Äntligen en ny och fräsch spotifylista! Länk här.

Idolkort på mig från julfest. Klipp ut och ha i plånboken!

Chris Smither - Time Stands Still (2009)

Sist jag skrev om Chris Smither låg den här lille bloggen i sin linda. Det var januari 2010 och fjolårets bästa skivor skulle koras, patetiskt nog kunde jag bara komma på tre bra skivor så de fick varsin pallplats. Smither hamnade på andraplats jämte trean Miranda Lamberts Revolution och ettan Holly Williams Here With Me.

Då handlade det om hans senaste skiva Time Stands Still och trots att jag verkligen tycker det är ett fantastiskt album så har jag aldrig tagit mig besväret att lyssna på några av han andra verk, han har ju släppt en hel drös med album både före och efter 2009. Men varför slösa tid på något som troligtvis är snäppet sämre? Jag fortsätter därför glatt att avnjuta de vackra gitarrplocken och Smithers gubbiga röst i magiska nummer som "Don't Call Me Stranger", "Time Stands Still" och "Surprise, Surprise".

Chris Smither finns givetvis på Spotify.

 

 

2009 års bästa - 2:an

Chris Smither - Time Stands Still
I ärlighetens namn hade jag aldrig hört talas om den här mannen förrän han dök upp i det underbara radioprogrammet country i P4. Och det programmet hade jag heller aldrig hört talas om förrän min kära moder tipsade mig om det, jag har noll koll med andra ord om det nu var någon därute som trodde något annat. Nog om mig. Nu ska det handla om något så paradoxalt som fantastisk gubbrock. Det är svårt att sätta ord på vad det är som är så magiskt med Time Stands Still men tiden står baskemej stilla när man lyssnar på dessa 11 låtar. Allting hänger liksom ihop på något sätt och det är verkligen kvalitet rakt igenom, inte en enda låt känns det minsta överflödig. Självklart har jag ändå några favoriter som jag tycker har något litet extra guldskimmer över sig och det är don't call me stranger, surprise, surprise, Dylanklassikern it takes a lot to laugh, it takes a train to cry och I told you so.