Brandi Carlile - By The Way, I Forgive You

Brandi Carlile verkar helt oförmögen att göra ett album som inte är fantastiskt. Enda sedan jag fick upp ögonen för hennes musik i början av decenniet har hon sisådär varannat/var tredje år lanserat ett nytt mästerverk.

Senaste plattan är producerad av Dave Cobb och Shooter Jennings och är även den en ren fröjd. Här bjuds man på stämningsfulla ballader och enstaka rivigare hits, allt med den där karaktäristiska rösten som verkligen inte går att värja sig för.

Personliga favoriter är pianoballaderna "The Joke" och "Party of One" samt mäktiga "The Mother". Men man kan blunda och peka på valfri låt här och knockas av det man hör.

Betyg: 4,5 (av 5)

Shooter Jennings - Countach (For Giorgio): En stilanalys

På allmän begäran kommer här en analys av Shooter Jennings senaste skivomslag. På omslaget syns ett stort kattdjur, en puma kanske, med solglasögon. På kattens huvud ligger en halvnaken kvinna och sträcker ut. Bredvid står något form av hunddjur med ett maskinvapen. Runtomkring de båda djuren finns diverse annat smått och gott. Det hela är färglagt i en smakfull rosalila ton.

Det är kanske det vackraste skivomslaget i modern tid blir väl min slutanalys.

Själva musiken då. Inte likt något den 37-åriga outlawn gjort förut. Här bjuds man på någon form av syntstänkt pop. Det är som ni förstår inte så intressant för en countryfanatiker som undertecknad.

Front Porch Pickers Band

Front Porch Pickers Band är ett band bestående av en man, Kevin Edwards. Edwards har sina rötter i södra Sverige och Wales. Mycket mer vet jag inte om mannen som alltså också är ett band.

Jag vet dock att han sjunger på ett härligt avslappnat sätt och bjuder på 6 rykande färska spår på hans soundcloudsida. Jag tycker han påminner lite om Shooter Jennings nonchalanta countryrock i hans glansdagar.

In på soundcloud med er och förgyll söndagen med lite Walessvensk Country!

Bästa spår: "Country Sound"

Southern Family

Southern Family är ett så kallat konceptalbum. Vet inte om det är ett vedertaget begrepp på svenska men på engelska är ett concept album en studioplatta med ett gemensamt tema. Southern Family innehåller låtar som alla handlar om att växa upp i södern. Ett något torftigt tema kan tyckas men lyckas man som producenten Dave Cobb få la créme de la créme av den moderna countryeliten att ställa upp och skriva varsin låt så kan man kanske se förbi det fåniga upplägget.

Plattans artister består i princip bara av personliga favoriter, det är nästan som Cobb läst min countryblogg. Till exempel gör Holly Williams en efterlängtad comeback med finfina "Settle Down", som man har saknat den rösten! Miranda Lambert och Brandy Ckark gör också starka insatser och håller den kvinnliga countryfanan högt, i övrigt är det något av en sausage fest. Zac Brown Band, Jason Isbell, John Paul White, Brent Cobb, Jamey Johnson, Anderson East, Shooter Jennings, Rich Robinson och Chris Stapleton (med frun Morgan Stapleton förvisso) utgör resten av albumet.

Jag gillar överlag tjejerna bäst men Zac Browns sammetslena röst på "Grandma's Garden" är svår att motstå. Likaså svänger det härligt om Anderson Easts "Learning" och Jason Isbell gör som vanligt en solid sånginsats.

Det finns egentligen inte mycket att klaga på här men pretentiösare album får man leta efter.

Betyg: 3,5 (av 5)

Throwback Thursday: Shooter Jennings - Electric Rodeo

Kanske kommer Shooter Jennings inte gå till historien som världens vassaste vokalist men det är något speciellt över en rufsig hillbillie som lirar vacker country. Det finns flera exempel på artister som kombinerar den fula rednecklooken med en osannolik musikalitet. Jag tänker till exempel på radiofejsen Dylan LeBlanc och J.P. Harris.

Men nu till veckans throwback som alltså är Shooter Jennings andra studioplatta Electric Rodeo från 2006. Framförallt vurmar jag lite extra för de lugna spåren "Gone To Carolina", "Aviators", "Hair of The Dog" och "It Ain't Easy". Övriga spår är också bra men tenderar att bli lite gapiga för min smak.

Gillar ni Shooters simpla countrymusik rekommenderar jag även hans debutplatta Put The O Back In Country. Resten av hans skivor är av mycket varierande kvalitet men på senare år har han ändå hittat tillbaka till hyfsad countryform igen.

Spotifylista: april

En liten lista med musik som förgyllt min vardag på sistone. Tack Hanna för tipset om Darius Ruckers cover på moderna klassikern "Wagon Wheel".

Länk till listan här.

Shooter Jennings - The Other Life

33-åriga countryrockaren släppte förra året en efterlängtad countryplatta. Innan dess hade han haft ett par grisiga år där han mest lirat gapig rock.

Nu är han åter aktuell med en ny countryskiva, "The Other Life" Det hela inleder med den obskyra "Flying Saucer Song" som mest är en massa oljud. Men sen blir det bättre. "A Hard Lesson To Learn" är en rockig countrydänga med bra driv, likaså "The White Trash Song" som följer.

Men bäst blir det ändå när Shooter taggar ner lite och lirar lugna låtar. "Wild & Lonesome" är en duett med Patty Griffin och är en av plattans absoluta höjdpunkter. "The Other Life", "The Outsider" och "The Gunslinger" är tre andra lugna favoriter.

Tyvärr har Shooter en förmåga att ösa på med elgitarrer och distade mickar och annat störigt på sina plattor. "The Other Life" är inget undantag, han gillar väl det här lite ruffiga soundet helt enkelt (av någon märklig anledning). Jag kan bara inte hjälpa att tänka att en akustisk skiva från Shooter hade blivit lite av ett mästerverk.

Hur som helst, betyget blir 3,5 (av 5).

Spotifylista mars

Nu finns en ny fin lista med min härliga musiksmak på Spotify, lite schlager och lite country. In och subskrajba!

Tryck här.

Årets album: Plats 10 - 6

Då var det äntligen dags att kora den bästa musiken från det gångna året. Otippat många popalbum seglade högt upp på listorna i år vilket väl var lite trevligt. Vi börjar med årets bästa album. Först ut plats 10 till 6!

10. Dierks Bentley – Home
Bentley har varit en av mina personliga favoriter i kategorin manliga countryartister. Mycket tack vare hans magnifika bluegrassinspirerade platta Up On The Ridge från 2010. Home bjussar på mer simpel redneckcountry men är härlig lyssning ändå, i all sin enkelhet. Extrapoäng till Dierks också i och med att han i år även hunnit släppa en EP med öltema vilket ju är relativt underbart gjort.

9. Shooter Jennings – Family Man
Mannen med den lite speciella rösten hade inte släppt ett countryalbum på år och dar när han i mars plötsligt gav oss Family Man. Ett solitt album med mycket country, rock n’ roll och så klart den bekanta rösten som man ju hunnit sakna litegrann. Inte lika bra som Put the O Back In Country (2005) eller Electric Rodeo (2006), men nästan.

8. Tift Merritt – Travelin’ Alone
Lite i samma anda som en nedtonad Lucinda Williams eller en yngre Emmylou Harris puttrar musiken fram på Travelin’ Alone. Det osar lite americana över det hela och det känns som man befinner sig på något sjaskigt hak i Wyoming eller så. Och det är en bra känsla alltså.

7. Joey+Rory – His and Hers
Det ljuvliga paret Joey och Rorys tredje platta blev deras bästa hittills. Två perfekta countryröster på en bädd av små rara melodier. Visst kan det hela bli väl puttinuttigt men bra musik är bra musik är bra musik som man säger.

6. Jessie Ware – Devotion
Poppinglan från London nådde väl aldrig ut till den breda massan i Svea rike eller åtminstone inte ut till befolkningen i min lilla bonniga håla. Jag fastnade dock direkt för den vassa sången och det lite regniga brittpopsoundet.

söndagstipset

Jag skulle i all enkelhet vilja tipsa er om en bra platta. Det handlar om coveralbumet The Chain av Deana Carter. Albumet släpptes för ett par år sedan och inehåller ett gäng klassiska låtar från både country- och pop/rockvärlden.

Det hela skulle så klart kunna bli hur tråkigt som helst. Men det blir det inte! Deana Carter lyckas med sin fina röst och ett gäng gästartister som Willie Nelson ("On The Road Again"), Shooter Jennings ("Good Hearted Woman")  och Kris Kristofferson ("Help Me Make It Through The Night") blåsa nytt liv i alla dessa gamla hits.

Gör er själva en tjänst och susa in på Spotify och leta upp The Chain. Bästa spår är "The Weight", ovan nämnda "Help Me Make It Through The Night" och "Love Is Like A Butterfly" med allas vår favoritbyst Dolly Parton.

Shooter Jennings - Family Man

Shooter Jennings har haft en musikalisk dip ett par år och lirat något som inte är särskilt country, låt oss kalla det rockmusik.

Men nu är han äntligen tillbaka med sitt karaktäristiska americanasound i och med sitt femte studioalbum Family Man.

Och det var ett välkomnat drag tycker jag för det mesta på plattan är riktigt bra. Det hela känns också befriande simpelt, som om Shooter slängt ihop de tio låtarna under en barbeque med ett par vänner och någon budweiser eller så.

"Born Again" är kanske då undantaget som bekräftar regeln för den är inte särskilt festlig men en mycket vacker låt ändå. Där är det också någon som ylar lite i refrängen. Eleanor Whitmore heter hon. Jag vet inte vem hon är men jag gillar hennes röst. På "The Long Road Ahead" är hon också med på ett hörn. Det är en av plattans starkaste spår med sin maffiga refräng och snygga riff.

Lugnare är det på "Summer Dreams (Al's Song)" och "Daddy's Hands". Den första en låt till sonen Waylon Albert (kanske, jag gissar bara) och den senare en fin skildring av uppväxten med farsan Waylon.

Family Man är lätt att tycka om. Förutsatt att man har lika bra musiksmak som jag.

Jag ger i betyg: 4 (av 5)

Lika som bär. Waylon till vänster, Shooter till höger.

Shooter

Shooter Jennings, den gamle countryrockaren tillika sonen till legenden Waylon Jennings, har i dagarna släppt en ny efterlängtad platta. Jag har bara hunnit lyssna litegrann men tycker nog att det tar sig för varje lyssning.

I väntan på längre recension får ni avnjuta hans kanske största hit "Gone To Carolina" från plattan Electric Rodeo (2006).



Varsågoda.

Shooter Jennings - 4th of July

Ful som stryk men en härlig människa ändå denna Shooter Jennings, son till legenden Waylon Jennings.

Dessutom en duktig musiker. 4th of July är från debutplattan Put The O Back In Country från 2005. Det är en underbar låt tycker jag. Och den fångar så fint den sliskiga amerikanska white trash livsstilen.



God bless the USA.

grayson capps

Läcker look.

Idag upptäckte jag en ny artist vid namn Grayson Capps. Han spelar sån där härlig gubbcountry som jag faschineras så mycket av. Dessutom ser han ut som sju svåra år vilket jag tycker är en fin egenskap som artist.

Hans senaste platta heter Rott 'N' Roll. Ruttna och rulla! Fantastisk rolig titel efter (fri) översättning. Men den har jag inte lyssnat nåt på. Så mer än skoj titelinfo får ni inte av mig angående den.

Däremot har jag spenderat dagen med att lyssna på debutplattan If You Knew My Mind och uppföljaren Wail & Ride.

Det finns mycket fin musik på dessa album må jag säga. Rösten hans låter lite i stil med Shooter Jennings som är en personlig favorit. Musiken är härligt americanaruffig och faller inte direkt under kategorin kommersig country. A Love song For Bobby Long är hans största hit som jag förstått det och finns med på filmen med samma namn. Jag tror också han vunnit något slags best-soundtrack-pris för den. Den är fin men jag gillar hans lite mer upptempolåtar mer.

Capps finns på spotify så där kan vi alla nörda in oss lite mer på honom. Så kan jag återvända när jag har något vettigt att säga om ämnet.