Årets album 2018

Det har varit sömnigt värre på den här bloggen under sluttampen av detta året. Bara ett inlägg på hela december månad till exempel, och det tillägnades lustigkurren Mattias Alkberg av alla människor (*emoji som tar sig över pannan).

Musikåret 2018 var heller inte överdrivet vasst men bjöd åtminstone på tio prima verk, och det räcker ju till en årets bästa-lista som ingen människa bett om. Så här kommer den!

10. Parker Millsap - Other Arrangements
Killen med guldstrupen följde upp sitt magnifika verk från 2016 med en onödigt rockig platta som inte riktigt var min smakpalett. Ett par spår var ändå så bra att han kniper sistaplatsen. Till exempel "Your Water" och "Come Back When You Can't Stay".

9. Lindsay Lou & The Flatbellys - Southland
Lindsay Lou & co kom från ingenstans och bjöd på ett spretigt musikaliskt verk. Hög högsta nivå och låg lägsta nivå. Lite som en Calle Halvarsson i skivformat.

8. Rosanne Cash - She Remembers Everything
Jag skrev en snajdig recension av den här plattan till Smålands Country Nytt och gav den hela fyra cowboyhattar (av 5), men glömde visst publicera den i egen blogg. Det är i alla fall ett mege kompetent verk av den rutinerade sångerskan. Inte riktigt lika magiskt som föregångaren The River and The Thread men snudd på.

7. Vivian Leva - Time Is Everything
Vivian Levas subtila Bluegrass är right up my alley. Lågmält och opretentiöst.

6. Elise Davies - Cactus
2018 var året då Elise Davis äntligen lyckades släppa ett verk som var tillgängligt für alle. Cactus var förlösande för alla oss som väntat på hennes släpiga såscountry enda sedan mästerverket Cheap Date från 2011 som sedan länge försvunnit från jordens yta.

5. Carter Sampson - Lucky
Bonniga Oklahomatjejen Carter Sampson flyger märkligt lågt under radarn. Hennes Wilder Side från två år tillbaka var sinnessjukt fin utan att någon direkt tog notis. Nu har hon följt upp med Lucky som kanske bjuder på årets låt i riviga "Rattlesnake Kate".

4. Lori McKenna - The Tree
Lori McKenna spelar i en helt egen division i kategorien singer/songwriter. Hon fullständigt sprutar ur sig den ena klassikern efter den andra. The Tree bjuder på åtminstone på 5-6 tidlösa countryvisor.

3. Caitlin Canty - Motel Bouquet
36-åringen från Vermont har släppt en hel drös album men på Motel Bouguet hittade hon verkligen hem. Tio drömlika spår som strösslas med Cantys ljuvliga röst, stråkar, jazzvisp och annat som man som countrynörd går igång på.

2. Brandi Carlile - By The Way I Forgive You
Man vet att en artist är på väg mot något stort när hen låtar sig bli målad i olja för skivomslaget. Och mycket riktigt är Brandi Carliles senaste platta hennes bästa, och då har hon ändå släppt ett par riktiga pärlor sedan debuten 2005. By The Way I Forgive You är ren och skär magi. "Party of One" är kanske tidernas vackraste pianoballad.

1. Ashley McBryde - Girl Going Nowhere
Årets förstaplats går tveklöst till Ashley McBryde. 35-åringen från Arkansas gjorde det udda draget att släppa en platta som lät uppfriskande omodern. Girl Going Nowhere låter som 90-talscountry; glatt och otvunget! Svårare är det visst inte att göra årets bästa platta.

Årets bästa plattor plats 5 till 1

5. Lera Lynn - The Avenues
Den amerikanska sångerskan har kanske inte nått ut till den breda massan med sin behagliga countrymusik men i den här bloggarkvarten är hon en riktig liten husgud. The Avenues är inte riktigt lika vass som debutplattan men bra nära. Bästa spår: "Out To Sea", "Refrain", "Empty Pages".

4. Lucinda Williams - Down Where The Spirit Meet The Bone
Som alltid när det vankas skivsläpp från min största idol är jag så exalterad att jag nästan pinkar på mig, och trots de skyhöga förväntningarna blir jag aldrig besviken. Lucinda Williams dubbelplatta är en stilstudie i smakfull americana. Det enda negativa man kan säga om den är väl att den inte finns på spotify.

3. First Aid Kit - Stay Gold
Redan när man hörde första stråktagen på "My Silver Lining" försod man att duon hade något stort på gång. Och så rätt man hade för Stay Gold bjuder ju på nio låtar till som är minst lika magiska! På kort tid har de etablerat sig som en av de riktigt stora inom den alternativa countryscenen, även utrikes. Trots en inbyggd svensk avundsjuka blir man ju faktiskt lite stolt över sina landsvänner. Bästa spår: "Shattered & Hollow".

2. Rosanne Cash - The River and The Thread
När jag först hörde Rosannes 13:e(!) platta hade jag precis summerat musikåret 2013 och redan då visste jag att hon skulle hamna här någonstans i topp över 2014 års bästa plattor. Jag vet att jag är onaturligt svag för de lite äldre countrytjejerna men jag utgår ifrån att alla med hörselorgan uppskattar de vackra tonerna på "Ettas Tune", "Biloxi", "A Feather's Not A Bird", "When The Master Calls The Roll" och "Your Southern Heart".

1. Sam Outlaw - Sam Outlaw
För första gången i the history of time så kniper en futtig EP förstaplatsen. Cowboyen från Los Angeles med det coolaste namnet i stan upptäckte jag plötsligt en kylig aprildag och sedan dess har jag varit hans största fan. Hans självtitulerade EP är så långt ifrån den äckliga kommersiella countryn som man kan komma och det är en himla bra sak. Har ni hört något vackrare än "Something That I Gotta Do" i år? Det har inte jag.

Glädjande nog är Sam också nära ett nytt skivsläpp, men tydligen är han smått pank så skänk en slant om ni är rika som troll och har lika bra musiksmak som jag.

Det var alltså musikåret 2014. Fram med era åsikter, olaga hot, kränkningar och verbala påhopp i kommentatorsfältet!

Rosanne Cash - The River & The Thread

Rosanne Cash har i dagarna lanserat sin 13:e (!) platta. Det gjorde ju mig glad eftersom jag är lite svag för medelålders kvinnor som lirar country/western. Jag säger bara Emmylou Harris, Patty Griffin, Lucinda Williams, Kathy Mattea, Matraca Berg med flera, med flera.

The River & The Thread, som förövrigt är en ovanligt vacker albumtitel, är Rosannes första platta med eget material på åtta år. Och hon har onekligen samlat på sig ett gediget låtmaterial under tiden, för här finns ju ett par riktigt fina bitar.

Från svängiga "A Feather's Not A Bird" till småputtriga "Your Southern Heart" är det kvalitet rakt igenom. Soundet är generellt åt det mörka och murriga hållet, de riktigt glada låtarna lyser med sin frånvaro. Men man är väl inte riktigt ute efter någon partystämning när man lyssnar på en singer/songwriter i Rosanne Cashs kaliber. Istället bjuds man på svepande melodier och vackra arrangemang med en vokalist som verkligen förmedlar en gosig känsla i rösten. Och det är väl bra country i ett nötskal det!

Kanske är The River & The Thread till och med Rosannes bästa skiva, musikåret 2014 fick ju åtminstone en sällsynt bra start.

Bästa spår: "A Feather's Not A Bird", "Etta's Tune", "Tell Heaven" "When The Master Calls The Rolls", "You Southern Heart"

Betyg: 4 (av 5)