Ryan Bingham - Junky Star

I dagarna släppte Ryan Bingham sitt tredje album. Med på plattan är dunderhiten The Weary Kind som Bingham kammade hem en Oscar för i vintras. Det är en helt fantastisk låt och den satte onekligen lite jobbig press på honom att leverera ett lika fantastiskt album.



Bingham har en röst som låter som den varit med om fyra världskrig och en coca cola. Så är dock inte fallet för karln är bara 28 år och är väl helt enkelt född med denna märkliga whiskeystämma. På Junky Star gör sig den sargade rösten extra bra eftersom majoriteten av låtarna handlar om att livet är en hagga. Trots det buttra temat lever Bingham upp till förväntningarna, Junky Star är bra.

Musiken är lite mer avskalad än hans tidigare verk (för att låta som jag vet vad jag håller på med) och fokus ligger mer på historierna som berättas och inte så mycket på fräsiga elgitarrer etc. Låtarna är mestadels behagliga och snyggt arrangerade med diverse tjusiga instrument. Vissa munspelsattacker förekommer dock vilket inte uppskattas hos en munspelssallergiker som jag själv och leder oundvikligen till poängavdrag.

Ofta balanserar Bingham härligt nära det lite brutala och osmakliga som på All Choked Up Again:

"I think I just killed a man, I think it was my old man, I hadn't seen him in years and now he's bleeding tears and his head is in the palm of my hands"

Och på Junky Star:

“Man come to shake my hand rob me of my farm. I shot him dead and I hung my head, drove off in his car”

Kanske är det något fel på mig men jag gillar låtar där folk blir skjutna och blöder, uppenbarligen gör Bingham också det.

Junky star är ett mastigt album och verkligen ingenting som man drar igång på en förfest. Men när som helst annars faktiskt.

Bäst: Strange Feeling In The Air, Junky Star, Hallelujah, All Choked Up Again

Betyg: 4,5 (av 5)