Amanda Bergman live på Kafé De Luxe

Igår var det Bubbelklubb på Kafé De Luxe igen vilket innebär att stadens alla störiga studenter intar vår favoritkrog på Sandgärdsgatan och grisar ner. För underhållningen stod Amanda Bergman, kanske mer känd som Amasonsångerska för den breda massan, eller som någon av hennes tidigare pseudonymer Idiot Wind, Hajen eller Jaw Lesson om ni är lagda åt det musiknördiga hållet.

Jag gillar Amanda som koncept, härligt fluffigt hår och en röst som inte är lik någon annan. Men vårens debutplatta Docks har glidit av mig som om jag vore av teflon, inte en låt har fastnat. Mina förväntningar på konserten var därför föga, mest såg jag faktiskt fram emot att köpa studentrabatterad öl trots att jag sedan länge är en hårt arbetande kvinna (men är det några som verkligen förtjänar rabatt på öl så är det väl de hårt arbetande kvinnorna).

Amanda visade sig dock vara en artist som ska upplevas live. För det första var hennes röst helt ljuvlig i liveformatet. Mikrofonen var väl distad på något vis men vad gör väl det när tonerna sätter sig rakt i hjärteroten och rör om. För det andra hade hon ett scenspråk som var mer än märkligt, likt ett rådjur i strålkastarljus stod hon och stirrade ut i publikhavet. Mellansnacket var snudd på obefintligt, hon växlade bara några fraser med oss i publiken som lätt går att räkna på ena handens fingrar. Men om man som Amanda Bergman har det som idoljuryn kallar för just "det", it-faktorn, så kan man bete sig lite hur som helst på scenen och ändå fånga sin publik.

Bäst: "Falcons", "Sirens", någon cover som ingen i sällskapet visste vad det var för låt.

Uppladdning med mojito och old fashioned, vad annars? Fotograf: Frida.