Det nya året har jag lyssnat in med den här härliga listan. En massa go musik på ett och samma ställe, in och subskrajba på den!
Och så en liten suspekt bild på det. Togs förr cirka två år sen när jag simulerar att jag rider på en häst efter en tur i skidspåret.
Visar inlägg med etikett Kris Kristofferson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kris Kristofferson. Visa alla inlägg
torsdag 31 januari 2013
torsdag 24 januari 2013
Kris Kristofferson - Feeling Mortal
En av countryn riktiga tungviktare har släppt en ny skiva. Det är hans tjugonde i ordningen ungefär, men så är han ju också gammal som gatan, 76 år för att vara exakt.
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på gubben i mina dar men så klart har jag hört klassikerna, fina "Help Me Make It Through The Night" och "Me And Bobby McGee" till exempel. Feeling Mortal saknar väl den typen av hits men jag tror inte heller Kristofferson har siktat på det. Han har gjort en lågmäld platta som är behaglig att lyssna på, den handlar om att närma sig döden vad jag kan förstå och det är ju inte heller något klockrent hitsmaterial.
Titelspåret är klart bäst, det tuggar på i en klassiskt countrytakt och gitarren svajar vackert i bakgrunden. Det här lite vemodiga soundet dyker upp på flera av låtarna. "Stairway To The Bottom" till exempel är en riktigt dyster historia, likaså "My Heart Was The Last To Know", en personlig favorit förövrigt. Det är någon tjej med och sjunger där också som jag inte vet vem det är men fint sjunger hon.
Jag gillar faktiskt Feeling Mortal men det är ju inte någon uppiggande lyssning direkt. Men om man tar det för vad det är, en gubbe med en gitarr och en touch av dödsångest så tycker jag det är riktigt bra.
Betyg: 3,5 (av 5)
![]() |
| Kris till vänster. |
Titelspåret är klart bäst, det tuggar på i en klassiskt countrytakt och gitarren svajar vackert i bakgrunden. Det här lite vemodiga soundet dyker upp på flera av låtarna. "Stairway To The Bottom" till exempel är en riktigt dyster historia, likaså "My Heart Was The Last To Know", en personlig favorit förövrigt. Det är någon tjej med och sjunger där också som jag inte vet vem det är men fint sjunger hon.
Jag gillar faktiskt Feeling Mortal men det är ju inte någon uppiggande lyssning direkt. Men om man tar det för vad det är, en gubbe med en gitarr och en touch av dödsångest så tycker jag det är riktigt bra.
Betyg: 3,5 (av 5)
Etiketter:
Kris Kristofferson,
recensioner
söndag 1 juli 2012
söndagstipset
Jag skulle i all enkelhet vilja tipsa er om en bra platta. Det handlar om coveralbumet The Chain av Deana Carter. Albumet släpptes för ett par år sedan och inehåller ett gäng klassiska låtar från både country- och pop/rockvärlden.
Det hela skulle så klart kunna bli hur tråkigt som helst. Men det blir det inte! Deana Carter lyckas med sin fina röst och ett gäng gästartister som Willie Nelson ("On The Road Again"), Shooter Jennings ("Good Hearted Woman") och Kris Kristofferson ("Help Me Make It Through The Night") blåsa nytt liv i alla dessa gamla hits.
Gör er själva en tjänst och susa in på Spotify och leta upp The Chain. Bästa spår är "The Weight", ovan nämnda "Help Me Make It Through The Night" och "Love Is Like A Butterfly" med allas vår favoritbyst Dolly Parton.
Gör er själva en tjänst och susa in på Spotify och leta upp The Chain. Bästa spår är "The Weight", ovan nämnda "Help Me Make It Through The Night" och "Love Is Like A Butterfly" med allas vår favoritbyst Dolly Parton.
Etiketter:
Deana Carter,
Dolly Parton,
Kris Kristofferson,
Shooter Jennings,
Willie Nelson
torsdag 24 maj 2012
Willie Nelson - Heroes
Willie Nelson, den levande legenden, har i dagarna släppt ett nytt och fräscht album. Heroes heter det och består i ett gäng nykomponerade låtar samt ett par covers.
Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad min generella uppfattning är av Willie Nelson. Dels älskar jag honom för det långa håret, indianlooken och det faktum att han är hundra år och still going. Men sen är det den där knaggliga rösten som väl inte är särskilt vacker, eller är den det?
På Heroes har han dessutom bjudit in sin son Lukas på 9 av de 14 låtarna. Lukas låter alltså exakt som sin pappa vilket är lite freaky. Det får mig att tänka på min gamla biologilärare som påstod att om man blåser genom stämbanden på ett dött lamm så uppstår ett bäääljud.
Hur som helst. Jag gillar faktiskt Heroes, trots allt. Willie levererar ett par riktigt härliga dängor här och har dessutom hittat ett gäng stjärnartister som glatt gästar honom på plattan, utöver sonen då. På "Roll Me Up" till exempel, hjälper Kris Kristofferson, Jamey Johnson och Snoop Dogg (av alla människor) till med sången. Det är en av mina favoritlåtar.
"Everytime He Drinks He Thinks Of Her" är en annan favorit och ju en riktigt klassisk countrysång, det hör man ju bara på titeln.
Sheryl Crow är enda kvinnliga gästartisten. Hon sjunger fint så det förslår på "Come On Up The House". Utan hennes medverkan hade låten varit medioker men den lyfter rejält när hon klämmer i två minuter in.
Covern av Coldplays "The Scientist" är en mycket värdig avslutning av ett rätt så bra album även om jag till viss del håller med recensenten på DN; "Willie Nelson har kopplat på autopiloten."
Jag ger Heroes 3,5 (av 5) i betyg.
Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad min generella uppfattning är av Willie Nelson. Dels älskar jag honom för det långa håret, indianlooken och det faktum att han är hundra år och still going. Men sen är det den där knaggliga rösten som väl inte är särskilt vacker, eller är den det?
På Heroes har han dessutom bjudit in sin son Lukas på 9 av de 14 låtarna. Lukas låter alltså exakt som sin pappa vilket är lite freaky. Det får mig att tänka på min gamla biologilärare som påstod att om man blåser genom stämbanden på ett dött lamm så uppstår ett bäääljud.
Hur som helst. Jag gillar faktiskt Heroes, trots allt. Willie levererar ett par riktigt härliga dängor här och har dessutom hittat ett gäng stjärnartister som glatt gästar honom på plattan, utöver sonen då. På "Roll Me Up" till exempel, hjälper Kris Kristofferson, Jamey Johnson och Snoop Dogg (av alla människor) till med sången. Det är en av mina favoritlåtar.
"Everytime He Drinks He Thinks Of Her" är en annan favorit och ju en riktigt klassisk countrysång, det hör man ju bara på titeln.
Sheryl Crow är enda kvinnliga gästartisten. Hon sjunger fint så det förslår på "Come On Up The House". Utan hennes medverkan hade låten varit medioker men den lyfter rejält när hon klämmer i två minuter in.
Covern av Coldplays "The Scientist" är en mycket värdig avslutning av ett rätt så bra album även om jag till viss del håller med recensenten på DN; "Willie Nelson har kopplat på autopiloten."
Jag ger Heroes 3,5 (av 5) i betyg.
Etiketter:
Jamey Johnson,
Kris Kristofferson,
Lukas Nelson,
recensioner,
Sheryl Crow,
Willie Nelson
torsdag 11 mars 2010
the devil's inside my head
Jag har tömt mig på religiös musik så den utlovade jesusveckan får ett abrupt slut. Djävulen tar nu över!
Djävulsk bra musik:
Trots att jag klär utomordentligt i horn och gaffel kunde jag inte komma på fler djävulslåtar, kan ni?
Djävulsk bra musik:
Kasey Chambers & Shane Nicholson - The Devil's Inside My Head
Gillian Welch - The Devil Had A Hold Of Me
Charlie Daniels - The Devil Went Down To Georgia
Steve Earle - The Devil's Right Hand
Kris Kristofferson - To Beat The Devil
Elvis Presley - Devil In Disguise
Trots att jag klär utomordentligt i horn och gaffel kunde jag inte komma på fler djävulslåtar, kan ni?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




