Kerstin ser på TV: Atleterna

Så var stunden äntligen kommen, final i Atleterna! Detta program som konstigt nog inte handlar så mycket om att vara atlet utan snarare om att ha turen att hamna i par med en atlet alternativt vara ganska duktig på obskyra grenar som fäktning, löpskytte, kula eller bågskytte.

Man kunde tro att man till finalen skulle spä på med lite mer spektakulära grenar men icke sa nicke! Det hela började med löpskytte (tidernas dummaste låtsassport). Här skulle ett av de tre paren slås ut och således inte få tävla i själva finalen. Patrik och Kija slogs rättvist ut då de ju halkade in på ett bananskal förra veckan.

Nu så till den riktiga finalen. Nu blir det väl någon fräsig hinderbana elller bergsbestigning eller dylikt. Icke sa nicke! Finalen bestod i en bäst-av-tre-batalj i grenarna längdhopp, bågskytte och 60 meter sprint. Människan som producerat Atleterna måste antingen jobbat på en väldigt knaper budget eller kommit till den bistra slutsatsen att den här showen inte går att rädda och bara velat få det överstökat. Men en tv-älskare som jag fann ändå små guldkorn i den tempofattigt finalen. Till exempel var det glädjande att se att Carmen plötsligt blivit en riktig fena på att hoppa längd. Ihop med Lasses jättehopp vann de givetvis första grenen.

När andra grenen drog igång var det bara en kvart kvar av programmet och här kunde alla vi som någonsin tittar på tv förut räkna ut att den tredje grenen inte kommer hinnas med och att Andreas ch Jennie således kommer gå bet. Och vips så var det slut. Carmen och Lasse sköt pilbåge som små indianer och vann.

Jag  har gillat denna tafatta serie men misstänker att ingen annan är lika störd. Så om SVT har någon känsla för kvalité så lägger de ner programmet och sparkar producenten ögonaböj. Men hoppas inte.

Sportigt.

Kerstin ser på TV: Atleterna

Jag utlovade förra veckan att vi denna vecka skulle vara framme vid final i det patetiska, men grymt underhållande, programmet Atleterna. Jag hade fel. Istället fick vi ett kärt återseende då samtliga lucky losers kom tillbaka till programmet för en chans att knipa en finalplats. Till exempel allas vår favorit Emma. Hon behövde cirka fem minuter på sig innan hon tiodubblade underhållningsvärdet i och med ännu en patenterad panikattack. Hon är ju som gjord för showbiz alltså!

De återsända sattes på "tufft" prov direkt i och med ett minitriathlon med betoning på mini. De skulle cykla 3 km, simma vad som såg ut att vara ca 50 meter och slutligen springa 3 km. Denna gren var så talande för hela den här showen. Dels var det ett löjligt enkelt triathlon, folk har ju jobbigare väg till jobbet, och dels hade de inte ens vett nog att köra skiten i rätt ordning. Men vad gör det när man får se Emma och hennes gulliga flätor hoppa i det svala sjövattnet och skrika i panik och sedan vända tillbaka till bryggan igen, det är bra TV det. Men hon tog sig samman och simmade tillslut och kom i mål "endast" 9 minuter efter vinnaren Linda. På herrfronten segrade Rasmus.

Linda och Rasmus kom på så vis direkt till duell där en biljett till finalen stod på spel.

Där mötte de dansaren Kija och mongot, ursäkta sprintern, Patrik som vann gren nummer två som var 60 meter häck. Att hoppa häck som glad amatör kan förövrigt vara det mest ovärdiga en människa kan utsätta sig för. Jag ska försöka ordna fram några häckar till nästa personalfest.

Duellen blev en klassisk batalj i fäktning. Kija vann med pytteliten marginal och slog ut den uppenbart starkaste tjejen i fältet, alla vi fyra som tittat på säsongen vet ju att Linda är den enda tjejen som ens är i närheten av att vara atlet. Tyvärr föll hon i den stora kvinnofällan och började gråta när förlusten var ett faktum. Denna säsong har verkligen varit ett stort fall bakåt för kvinnorörelsen.

Patrik slog ut Rasmus och jublade som om han vunnit OS-guld i ADHD. Helt uppenbart hade han glömt ta sin Ritalin den morgonen. I finalen håller jag istället på Carmen och Lasse, Classe!

Väl mött nästa vecka. Då är det final!!! (På riktigt)

The Returned

Kerstin ser på TV: Atleterna

Säsong två av Atleterna var i lördags framme vid semifinal, de tre paren skulle alltså bli två. Kvar var otippat nog ett gäng halvskröppliga atleter. Till exempel Carmen som hoppar längdhopp och landar på knäna och Jennie som gnetar sig fram med bara en vettig hand. Linda är väl egentligen den enda av tjejerna som bär på någon form av atletisk ådra, men inte ens hon har egentligen imponerat. Är detta la créme de la créme av svenska kvinnliga amatöratleter så skäms jag över att tillhöra kvinnokönet.

Grabbarna har överlag varit bättre, Lasse som förvisso kanske petar in en och annan anabol steroid bland sina morgon”vitaminer” är väl på pappret och tidigare resultat den vassaste av dom, han har dessutom fördelen av att ha en bakgrund inom tiokamp. Typ exakt vad detta fåniga program består av. Stavhopparen Rasmus och fotbollsspelaren Andreas har också varit duktiga men ingen känns ju som någon superatlet.

Säsongens nästsista program var tämligen odramatiskt. Lasse och Carmen vann första grenen som var klättring, för övrigt den enda gren som snowboardåkaren Carmen är bra på. Sist kom Andreas och Linda som för ovanlighetens skull direktkvalificerade sig till slutduell. Där mötte de Rasmus och Jennie som förlorade nästa gren kulstötning. Rasmus sopiga kulstötningsteknik var väl det enda som riktigt lyfte lördagens sega program.

Slutduellen gjordes upp i löpskytte. Banan var patetiskt kort så det var snarare än ren skyttetävling än något annat och eftersom Linda och Rasmus visade sig vara allt annat än snipermaterial  fick de nesligt nog se sig utslagna snubblande nära finalen.

Nästa vecka är det final!! Väl mött då med ännu ett jättelångt inlägg som ingen vettig människa orkar sig igenom.

Carmen vad har du på armen?

Kerstin ser på TV: Atleterna

Som utlovat förra veckan ska jag recensera resten av säsongen av den högst tvivelakiga lördagsunderhållningen Atleterna. Responsen från förra veckan var väl inte rungande entusiastisk från er läsare, kanske för att ingen vettig människa tittar på det. Men jag gör det och har väl heller aldrig brytt mig om vad som ligger i ropet, hashtag driver en countryblogg.

Igår fick vi tyvärr se slutet på sagan Emma. Vetlandatjejen som till vardags är truppgymnast och som man älskade att hata, men efter ett par program bara älskade. Igår vann hon och hennes boxarpartner Ali första grenen men fick som enda belöning att välja gren i duellen där de tillslut båda gick bet.

Men vi tar det från början (trots att jag redan avslöjat slutet). Första tävlingen var något så udda som löpskytte, alltså skidskytte minus skidor. Emma och Ali visade sig vara skapta för denna märkliga gren och vann storartat. Sist kom Rasmus och Jennie som annars brukar vara i topp och fick som straff direktbiljett till utslagningsduellen. Där skulle de möta förlorarna i nästa gren som var längdhopp.

Lasse som förra veckan betedde sig som en sur dampunge var denna veckan betydligt mer sansad och har ju som tiokampare givetvis en enorm fördel i längdhopp. Han hoppade längst av killarna men hans partner Carmen var kass, hoppade inte ens över fyra meter, landade dessutom på knäna och skämde ut sig fullständigt. Lasse och Carmen kom ändå tvåa. Vann gjorde Andreas och Linda som båda hoppade både långt och elegant. Sist kom tyvärr Emma och Ali.

Slutduell således för Emma, Ali, Jennie och Rasmus. Emma och Ali resonerade inte i termen av hellre fly än illa fäkta och valde fäktning som slutduell. Där gick det dåligt. Jennie och Rasmus vidare tämligen överlägset.

Tävlingen förlorade två härliga karaktärer, framförallt Emma kommer vara saknad. Hon hade många bra sidor, men särskilt atletisk var hon inte.

Alltid glad!

Kerstin ser på TV: Atleterna

Atleterna på Sveriges television är inne på sin andra säsong. Det är ju mycket märkligt då jag aldrig träffat en människa som tittade på första säsongen. Men jag som har ett tämligen gravt TV-beroende har givetvis suttit som besatt framför rutan.

Showen går i stora drag ut på att ett gäng mediokra idrottsmän bor ihop och tävlar i diverse sport. Man tävlar ihop i par, kille och tjej. Man kan alltså ha den stora oturen att hamna med en partner som är helt kass, något som många stackare fått erfara då förvånansvärt stor del av sällskapet är urkassa på  just sport.

Ikväll hade vi kommit ungefär halvvägs in i tävlingen men på gund av de orättvisa reglerna är agnarna långt ifrån sållade från vetet. Det är fortfarande låg nivå på flera av deltagarna, framförallt är den mentala styrkan under all kritisk. Man kan tro att SVT barskrapat landet på de sköraste människorna de kunde hitta. För inte ska man väl behöva gå igenom en inre kris bara för man kommer sist i något så idiotiskt som stavhopp? Men jag klagar inte för underhållningsvärdet är givetvis högt.

Och kvällens avsnitt gjorde ingen besviken! Det var som att få en exklusiv inblick i ett sommarkollo för barn med oreglerad ADHD. Det var framförallt Lasse, gruppens starkaste kille, som fullständigt tappade det. Han blev efter ett dåligt resultat i bågskytte utsedd att duellera om sin överlevnad i tävlingen i klättring, en gren som han ogillar starkt på grund av höjdskräck. Det tyckte han var rysligt orättvist så han lämnade gruppen och sprang in i skogen i vredesmod. På vägen slängde han en jättekruka i backen som krossades i tusen bitar. Man får hoppas att någon liten ettrig redigerare målat upp en missvisande bild av Lasse för är han så där IRL så är det ju högst oklart hur han reder ut vardagen. Det visade sig dessutom senare att hans höjdskräck var av den milda formen då han lättsamt susade upp på klätterväggen och vann.

En annan karaktär är Vetlandatjejen Emma som verkligen varit usel i det mesta hon tagit sig för men ändå lyckats nästla sig fram då hon haft turen att duellera i grenar som fäktning och bågskytte där väl även en blind höna ibland finner ett korn. Idag vann hon plötsligt och slapp slutduell för första gången. Det var ett tv-ögonblick i klass med säsong ett av Mot Alla Odds när deltagarna nådde sin slutdestination Skelettkusten och kastade sig i vattnet. Inte ett öga torrt!

Säga vad man vill om SVT' s tönt-tv men jag är i alla fall glad att min tv-licens går till finansieringen av psykiskt labila motionärer i tajta funktionsdräkter som leker OS.

Favoriten Emma svävar till höger i bilden.

Tänkte ni att detta var ett onödigt långt inlägg om ett segt TV-program så kan jag glädja er med att jag tänkte recensera resten av säsongen. Så på återseende om en vecka!