Spotifylista: maj

Trots att bloggen fullständigt gått i stå har jag fortfarande eminent musiksmak. Här är senaste spotifylistan.

Maj i Molde.

Lördagstipset: Caitlin Canty - Reckless Skyline

Reckless Skyline är Caitlin Cantys fjärde studioplatta och släpptes för dryga året sedan. Det finns ett par låtar här som är alldeles magiska och då förtjänar man att omnämnas på Norra Europas hetaste countryblogg, även om albumet i sin helhet vacklar en del, åtminstone för en countrybloggerska som har lite svårt för Nora Jones jazz som det ibland tenderar till.

Men låt oss ändå i en positiv anda fokusera på de fina i kråksången. För det första har hon en riktigt behaglig röst, 34-åringen från Vermont. Det är den som man direkt faller för vid första ylandet på öppningsnumret "Get Up". "True" som sedan tar vid släpar sig fram likt en riktigt seg Lera Lynn-visa, och det är ju en himla bra sak. På upptempofronten är det lite snålare men "Enough About Hard Time" och "I Never" har åtminstone lite styrfart och är två av plattans bästa.

Men allra bäst är kanske plattans enda cover, Neil Youngs "Unknown Legend", satans fint alltså.

Jag upptäckte Caitlin Canty först igår kväll så har bara lyssnat på plattan ett par gånger. Kanske är därför allt som står här en förhastad slutsats.

Reckless Skyline finns givetvis på Spotify.

Spotifylista: sommar

Ni ligger säkert sömnlösa om nätterna och grubblar över vad jag lyssnar på för musik. Men snälla ni, det kan ni sluta med. Här kommer sommarens spotifylista och eftersom min semester bara är i sin linda så kommer jag säkert peta in en massa mer fina bitar på den vad det lider.

Kanske har ni också något vasst tips på vad man ska lyssna på sommaren 2015?

Årets bästa plattor plats 5 till 1

5. Lera Lynn - The Avenues
Den amerikanska sångerskan har kanske inte nått ut till den breda massan med sin behagliga countrymusik men i den här bloggarkvarten är hon en riktig liten husgud. The Avenues är inte riktigt lika vass som debutplattan men bra nära. Bästa spår: "Out To Sea", "Refrain", "Empty Pages".

4. Lucinda Williams - Down Where The Spirit Meet The Bone
Som alltid när det vankas skivsläpp från min största idol är jag så exalterad att jag nästan pinkar på mig, och trots de skyhöga förväntningarna blir jag aldrig besviken. Lucinda Williams dubbelplatta är en stilstudie i smakfull americana. Det enda negativa man kan säga om den är väl att den inte finns på spotify.

3. First Aid Kit - Stay Gold
Redan när man hörde första stråktagen på "My Silver Lining" försod man att duon hade något stort på gång. Och så rätt man hade för Stay Gold bjuder ju på nio låtar till som är minst lika magiska! På kort tid har de etablerat sig som en av de riktigt stora inom den alternativa countryscenen, även utrikes. Trots en inbyggd svensk avundsjuka blir man ju faktiskt lite stolt över sina landsvänner. Bästa spår: "Shattered & Hollow".

2. Rosanne Cash - The River and The Thread
När jag först hörde Rosannes 13:e(!) platta hade jag precis summerat musikåret 2013 och redan då visste jag att hon skulle hamna här någonstans i topp över 2014 års bästa plattor. Jag vet att jag är onaturligt svag för de lite äldre countrytjejerna men jag utgår ifrån att alla med hörselorgan uppskattar de vackra tonerna på "Ettas Tune", "Biloxi", "A Feather's Not A Bird", "When The Master Calls The Roll" och "Your Southern Heart".

1. Sam Outlaw - Sam Outlaw
För första gången i the history of time så kniper en futtig EP förstaplatsen. Cowboyen från Los Angeles med det coolaste namnet i stan upptäckte jag plötsligt en kylig aprildag och sedan dess har jag varit hans största fan. Hans självtitulerade EP är så långt ifrån den äckliga kommersiella countryn som man kan komma och det är en himla bra sak. Har ni hört något vackrare än "Something That I Gotta Do" i år? Det har inte jag.

Glädjande nog är Sam också nära ett nytt skivsläpp, men tydligen är han smått pank så skänk en slant om ni är rika som troll och har lika bra musiksmak som jag.

Det var alltså musikåret 2014. Fram med era åsikter, olaga hot, kränkningar och verbala påhopp i kommentatorsfältet!

Spotifylista: oktober

In med er på spotify och följ min nya lista. Länk här.

Lera Lynn - The Avenues

Amerikanskan Lera Lynn har blivit en personlig favorit här på bloggen. Nu är hon aktuell med sin andra fullängdsplatta The Avenues. Äntligen säger jag!

För hon har verkligen något visst den här Lera. Med en opretentiös och behaglig röst sveper hon fram genom ett landskap av americana, folk, country och kanske lite jazz (vad vet jag). Alla musikarter som ligger mig varmt om hjärtat.

Bästa spår är "Out To See", "La Di Da", "Hooked On You", "Refrain" och "Empty Pages". Men det är svårt att välja ut sina favoriter för allt på The Avenues är riktigt bra och det finns inga musikaliska klavertramp what so ever. Om jag ska vara petig saknas det kanske ett par låtar med lite mer driv som snärtiga "Gasoline" till exempel från debutplattan. Men då är jag riktigt petig alltså för The Avenues är solklart en av årets starkaste countryplattor. Spring och köp! Eller lyssna på Spotify som normalt folk.

Betyg: 4,5 (av 5)

Lera Lynn - Lying In The Sun

Duktiga Lera Lynn föll jag ju som en fura för när jag upptäckte hennes debutplatta. Därefter har det varit onödigt tyst från hennes håll. Men nu har hon i alla fall vaskat fram en EP som är alla tiders. Den består av fyra originallåtar* och en cover av Springsteens "Fire".

På det stor hela är det en riktigt bra EP. Titelspåret är lite småsegt och inte riktigt min kopp av te men sjunger man som Lera Lynn så blir även en halvdan låt riktigt bra. I övrigt rekommenderar jag  "I'm Your Fool" och "Fire".



(* Jag tror det är originallåtar men dem är nästan för bra för att vara det, någon annan kanske vet säkert?)

Gla´ Påsk!

Precis som förra året firar jag påsk på lasarettet. Det är riktigt tråkigt. Helst skulle jag ju dricka påsköl, leta ägg och umgås med andra påskfirare. Men sådant är livet som bitter landstingsslavsköterska.

Mellan arbetspassen tröstar jag mig med långa cykelpass och fin musik. Ny och fräsch spotifylista hittar ni här.

Instagram @negerberra

Lera Lynn - "Wolf Like Me"

Ni har väl inte glömt bort Lera Lynn. Amerikanskan med den lite såsiga rösten som sommaren 2012 släppte en riktig rakabajsarplatta till debut. Fantastiska låtar som "Happy Ever After", "Gasoline" och "Bobby, Baby" har förgyllt mina dagar enda sedan dess.

Hon har också spelat in lite covers, bland annat den här. Originalet gjordes av gruppen TV On The Radio, men görs ju tusen gånger bättre med en banjopojke och en Lera.

Årets album: Plats 5 - 1

5. Brandi Carlile – Bear Creak
Carliles fjärde studioplatta gjorde ingen besviken. Den vassa rösten lät bättre än någonsin och flera av låtarna bjöd på musikalisk perfektion. Det var mandoliner och fioler och basfiol och flöjt. Bara härliga instrument! Dessutom en massa roliga körarrangemang som jag verkligen kan uppskatta, t ex gospelkören på "That Wasn’t Me" och tjoandet på "Hard Way Home".

4. Lera Lynn – Have You Met Lera Lynn?
Lynn, texastjejen med den lite såsiga rösten, släppte i somras sin debutplatta. Av en ren slump snubblade jag över en recension och efter ett par lyssningar var man relativt fast i hennes simpla texter och lugna melodier. Allra bäst är "Bobby, Baby" som kanske är årets låt. Magi i 3.14 minuter.

3. Elise Davis – Cheap Date
Cheap Date är Davis andra studioplatta. Jag hade aldrig hört talas om henne när jag plötsligt fick nys om "Make the Kill", bästa låten på plattan. Den spelade jag sedan en miljon gånger och plötsligt växte även resten av låtarna på mig, även om de är betydligt mer dämpade än just "Make the Kill".

2. Cat Power - Sun
Katten Power spred musikalisk glädje med sitt poppiga album Sun. Jag har alltid gillat tjejen men nog mest uppskattat hennes härliga covers av bland annat Bob Dylans låtar. I och med Sun visade hon att hon även är en jävel på att skriva egna svängiga hits. Sun har varit det ständiga soundtracket på årets förfester, lyssna bara på "Ruin", "Silent Machine" eller "Peace and Love" och försök att inte ge er på några läckra dansmoves om ni kan.

1. Alice b – Alice b
Alice b släppte sin självtitulerade debutplatta i februari. I mars någon gång upptäckte jag den och sedan dess har jag varit fast. Det är svensk pop så som jag aldrig hört den förut. Så rått och äkta och ändå trallvänligt. En osannolik kombination. Alice b har släppt årets platta! Lyssna NU om ni missat denna pärla.

Har jag missat något riktigt rakabajsaralbum eller är detta årets bästa?

Lera Lynn - Ring Of Fire

Lera, som ju i somras släppte ett härligt debutalbum, har nu lanserat den segaste versionen någonsin av Johnny Cashs klassiker. Men jag gillart! Finns även på spotify om ni vill höra låten studioinspelad och dessutom slippa scenbabblet.

Have You Met Lera Lynn?

Det är namnet på Lera Lynns debutplatta. Jag hade aldrig hört talas om henne innan jag snubblade över en recension i DN.

Nu har det gått ett par dagar sedan dess och jag har fullstänigt grottat ner mig i hennes sköna americana/folk-debutplatta. Man hörde på första stroferna på öppningsspåret "Whiskey" att den här tjejen har något visst. Hon släpar sig fram mellan svajiga gitarrer och förtrollande melodier på ett sätt som imponerar, man skulle tro att hon skrotat runt i branchen i fyrtio år minst.

De lugna låtarna är fina överlag. I synnerhet det lilla mästerverket "Bobby, Baby" som är en mörk historia i klassisk countrymanér, det sups och folk är döda och eländiga och så vidare.

Betydligt lättsammare är det då på "Happy Ever After", en charmig liten visa på blott 2.34 minuter. På ett par låtar är det lite rockigare tag som gäller. "Gasoline" är en sådan och också en av plattans bättre spår.

Lera Lynn behärskar uppenbarligen både de lugnare och de mer hetsiga låtarna och det känns som att hon är en rätt så kompetent artist på alla sätt och vis. På ett par låtar är det lite väl segt tempo men överlag är det en debut som ger mersmak.

Betyg: 4 (av 5)

Hur fräsig får man se ut egentligen?