Visar inlägg med etikett Ryan Bingham. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ryan Bingham. Visa alla inlägg

tisdag 3 februari 2015

Kerstin simmar + lite countrynytt (eftersom detta ju ÄR en countryblogg)

Idag var jag åter uppe med tuppen för att snygga till bikinilinjen och sedan bege mig till lektion nummer 4 i simskolan. Idag lärde vi oss andas samtidigt som vi simmar vilket ju underlättar en hel del. Men det är svårt som Chris O'Neill skulle sagt. Vi avslutade i alla fall dagens pass med att simma hela 25 meter (en bassänglängd) och det gick faktiskt relativt smärtfritt. Då är det alltså bara 2975 meter kvar för att fullfölja ett Vansbrosim.

Men nog om min simmarkarriär herregud. Snart kommer en drös med musikrecensioner. Lori McKennas akustiska platta som jag skrev några rader om för ett tag sen ska kritiskt granskas. Likaså Ryan Binghams och Justin Townes Earles nya plattor. Det hela ska också printas i Smålands Countryklubbs tidning. Så räkna med überpretentiösa recensioner. Det blir väl skoj?

Här kommer ett smakprov från en av bästa låtarna från Ryan Binghams senaste, låten heter "Nobody Known My Trouble".



Eller är det ändå roligare att läsa om min simmarkarriär?

onsdag 28 januari 2015

Spotifylista: januari

Ni har väl inte missat årets första spotifylista? Nu finns i alla fall Knäpper mina fingrar , som listan så fint heter efter Linda Piras hiphopdänga, ute i etern.

Ni bjuds även på fina bitar från Lori McKenna, Zac Brown Band, Ryan Bingham (som precis släppt ny platta!), Nikki Lane och ett par till. Det kan ju dessutom slinka in ytterligare ett par spår om vi har tur. Så det är lika bra att följa listan!


onsdag 21 november 2012

Låtlista: Novemba

Varannan månad ungefär knåpar jag ihop en spotifylista med musik jag tycker om för stunden. HÄR! har ni den senaste.


Novemba = November på swahili

torsdag 18 oktober 2012

Ryan Bingham - Tomorrowland

Efter superdupersuccén Junky Star från 2010 har pojken med gubbrösten nu släppt en ny och efterlängtad skiva.

Ryan på luffen.
Tomorrowland visar Ryan upp en rockigare sida än vad vi är vana vid. På öppningsnumret "Beg For Broken Legs" är det gitarriff till höger och vänster och på "Guess Who's Knocking" blir det grov text och det är ju obehagligt.

"Guess who's knocking on the door? It's me motherfucker I'm knocking on the door."

Moget Ryan.

Jag tycker personligen att denna fjärde Binghamplatta är på tok för rockig men är man lagd åt det lite ruffigare hållet så tror jag säkert man kan uppskatta den här rivigheten. Vad jag har kunnat utläsa av recensioner på nätet så har Binghams nya rockiga stil i alla fall fått tummen upp på de flesta håll.

Men jag gillar ju de akustiska numrena från Junky Star som "The Poet" och så klart den moderna klassikern "The Weary Kind". På Tomorrowland finns inget sånt tyvärr och det var en stor besvikelse.

Några fina låtar tycker jag mig ändå skönja i rockbruset. En favorit är "Flower Bomb" som tuggar på i ett härligt och lugnt tempo. En annan är "Too Deep To Fill" som har ett härligt countrysound över sig.

Tomorrowland får 2,5 (av 5)

onsdag 29 december 2010

årets bästa låtar

Utan inbördes ordning:

Blake SheltonWho Are You When I’m Not Looking
Jag tycker Blake har tappat stinget litegrann på senare år men den här melodin håller hög klass.

SugarlandStuck Like Glue
The Incredible Machine var en incredible besvikelse men Stuck Like Glue är sjukt bra, spelar i samma division som monsterhiten all i wanna do.

Dylan LeblancIf The Creek Don’t Rise
Leblanc berör med sin sorgsna stämma. Extra fint blir det när han bjuder in Emmylou Harris i sången som i denna lilla spröda visa.

Tom Jones Did Trouble Me
Tjuren från Wales har gått och blivit religiös, stackarn. Vi tackar iofs för detta i och med att det gav oss albumet praise and blame. Bästa låten därifrån inleds a capella och går sen in i ett skönt banjoplock. En speciell låt som sätter sig, when i close my eyes so i would not see, my lord did trouble me…..

Jewel Satisfied
Jewel fick ett uppsving i år i och med sitt medverkande på Valentine's Day soundtracket med låten stay here forever. Satisfied är dock bättre, riktigt bra till och med.

Lady AntebellumNeed You Now
En sån poppis låt att den till och med snurrat på mix megapol och andra nördiga kanaler. Jag vidhåller att det är en av årets bästa.

Kasey ChambersGeorgia Brown
Aussien goes hillbilly och härjar loss ordentligt på denna riviga visa. Diverse plockinstrument och Kaseys vassa stämma trängs på 105 intensiva sekunder.

Joey + RoryThat’s Important To Me
Raraste låten i mannaminne. Vi lär oss att Joey och Rory tycker det är viktigt att vara skuldfria, hålla händerna när man ber en bön, bli begravda bakom den stora eken när man dör och ” to keep it country on the radio”. Men framför allt lär vi oss att Joey och Rory är de nördigaste människorna på denna planet. Jag älskar dom.

Laura Bell BundyIf You Want My Love
Härlig 9 to 5 känsla i verserna och fartfylld refräng med genomarbetat körsamarbete, snyggt. Dessutom ett helt galet avslut med en gospelkvinna på glid.

Ryan BinghamJunky Star
Oerhört svårt att utse bästa låten från succéalbumet. Men bäst är nog ändå titelspåret som i typisk Binghamstil består av ett snyggt gitarrplock och en rökig whiskeystämma på det.

Court Yard HoundsSee You In The Spring
Det blev ganska slätstruket utan Natalie Maines tyvärr. See you in the spring featuring Jakob Dylan sticker dock ut ur mängden och är trivsam lyssning.

Cookies n' BeansBeg, Borrow and Steal
Kakorna siktade mot countrystjärnorna och missade grovt. Deras nya album var riktigt jobbigt att lyssna på. Men en låt sticker ut, titelspåret beg, borrow and steal är trots ett munspelsinferno skön lyssning.

Gretchen WilsonI’m Only Human
Oväntat vackert från redneck-Gretchen. En klassisk countrylåt med ett gammeldags sound som jag gillar.

Dierks BentleyDraw Me A Map
Många bra och snabba låtar trängs på Bentleys senaste men allra bäst är en lugn låt. Som grädde på moset är Alison Krauss med och förgyller med sin unika stämma.

Whitney DuncanThe Bed That You Made
Lite enformig men gött klös i.

Om ni har samma goda smak som jag kan ni klicka här för en spotifylista (Kaseys och Joey + Rorys låtar är inte med tyvärr).

Om ni inte har samma goda smak som jag får ni väl göra er egen lista.

söndag 26 december 2010

årets album plats 5 - 1

5. Dylan Leblanc – Paupers Field
Leblanc är yngst på listan med sina 20 bast. Men förutom att han är 90-talist har han inte mycket att skämmas över. En countryrockare på väg mot något riktigt stort. Framöver kan han dessutom satsa helhjärtat på musiken eftersom han redan på sedvanligt rockermanér hunnit med en vända på rehab pga alkoholbekymmer. Skål för årets debut!

4. Jakob Dylan – Women and Country
Egentligen är inte den här skivan så värst country (inte alls faktiskt) men jag tycker den är så rysligt bra att jag inte kunde låta bli att klämma in den här. Det är framförallt den lite såsiga rösten (samma som pappa Bob) som gör albumet så magiskt. Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och påstå att Dylan Jr är bättre än Dylan Sr. Invändningar någon?
3. Laura Bell Bundy – Achin' and Shakin'
Årets mest schizofrena album. Första halvan är sorgsen och fin medan sista halvan är helt crazy banana. Jag gillar varje minut av det.

recension - achin' and shakin'
2. Patty Griffin – Downtown Church
Så satans fint att det inte går att beskriva i ord. Skäms på er om ni missat denna pärla.
1. Ryan Bingham – Junky Star
Bingham nådde upp till de skyhöga förväntningarna efter succén med Crazy Heart soundtracket och levererade det bästa albumet 2010 typ någonsin. Han gör det dessutom lite lagom i skymundan av den oseriösa countrybranchen för att såna som jag kan få känna oss stolta över att ha varit så duktiga och hittat honom. Ett litet guldkorn i cowboyhatt den där Ryan.
recension - junky star

torsdag 16 september 2010

Ryan Bingham - Junky Star

I dagarna släppte Ryan Bingham sitt tredje album. Med på plattan är dunderhiten The Weary Kind som Bingham kammade hem en Oscar för i vintras. Det är en helt fantastisk låt och den satte onekligen lite jobbig press på honom att leverera ett lika fantastiskt album.



Bingham har en röst som låter som den varit med om fyra världskrig och en coca cola. Så är dock inte fallet för karln är bara 28 år och är väl helt enkelt född med denna märkliga whiskeystämma. På Junky Star gör sig den sargade rösten extra bra eftersom majoriteten av låtarna handlar om att livet är en hagga. Trots det buttra temat lever Bingham upp till förväntningarna, Junky Star är bra.

Musiken är lite mer avskalad än hans tidigare verk (för att låta som jag vet vad jag håller på med) och fokus ligger mer på historierna som berättas och inte så mycket på fräsiga elgitarrer etc. Låtarna är mestadels behagliga och snyggt arrangerade med diverse tjusiga instrument. Vissa munspelsattacker förekommer dock vilket inte uppskattas hos en munspelssallergiker som jag själv och leder oundvikligen till poängavdrag.

Ofta balanserar Bingham härligt nära det lite brutala och osmakliga som på All Choked Up Again:

"I think I just killed a man, I think it was my old man, I hadn't seen him in years and now he's bleeding tears and his head is in the palm of my hands"

Och på Junky Star:

“Man come to shake my hand rob me of my farm. I shot him dead and I hung my head, drove off in his car”

Kanske är det något fel på mig men jag gillar låtar där folk blir skjutna och blöder, uppenbarligen gör Bingham också det.

Junky star är ett mastigt album och verkligen ingenting som man drar igång på en förfest. Men när som helst annars faktiskt.

Bäst: Strange Feeling In The Air, Junky Star, Hallelujah, All Choked Up Again

Betyg: 4,5 (av 5)

söndag 16 maj 2010

americana awards

Americana = an amalgam of roots musics formed by the confluence of the shared and varied traditions that make up the American musical ethos; specifically those sounds that are merged from folk, country, rhythm & blues, rock & roll and other external influential styles. Americana is popularly referred to, especially in print, as alternative country, alt-country or sometimes alt.country.

Americana är alltså bra musik kan man säga.


Den nionde september i år kommer den nionde Americana Awards Show hållas. Kalaset äger rum i Nashville. I onsdags annonserades de nominerade och det är faktiskt ett ganska skralt antal kategorier för ovanlighetens skull.

De nominerade äro:

ALBUM OF THE YEAR
The List, by Rosanne Cash
A Friend of a Friend, by Dave Rawlings Machine
Downtown Church, by Patty Griffin
A. Enlightenment B. Endarkenment (Hint: There is no c), by Ray Wylie Hubbard

ARTIST OF THE YEAR
Ryan Bingham
Patty Griffin
Levon Helm
Steve Earle
Ray Wylie Hubbard

DUO GROUP OF THE YEAR
The Avett Brothers
Carolina Chocolate Drops
Band of Heathens
Dave Rawlings Machine

INSTRUMENTALIST OF THE YEAR
Buddy Miller
Dave Rawlings
Will Kimbrough
Sam Bush

NEW & EMERGING ARTIST
Sarah Jarosz
Ryan Bingham
Hayes Carll
Corb Lund
Joe Pug

SONG OF THE YEAR
“The Weary Kind (Theme From Crazy Heart)"
by Ryan Bingham
"Drunken Poets Dream"
by Ray Wylie Hubbard
"Ruby"
by Dave Rawlings Machine
"I and Love and You"
by The Avett Brothers

Det var det hela. Jag brukar vanligtvis ha någon slags åsikt om vem som borde vinna men det var lite för många okända artister här för att jag skulle ha mage att ljuga ihop nåt. Några favoriter är ändå Ryan Bingham, Dave Rawlings Machine, Hayes Carll och Patty Griffin. Dem fyra tycker jag ni ska lyssna på om ni inte gjort det innan. Dessutom är säkert övriga nominerade kanonbra också så lyssna på dem med när ni ändå håller på.

Vill ni veta mer om Americana, kolla http://americanamusic.org/index.htm

onsdag 3 februari 2010

crazy heart + ryan bingham

I mars går filmen Crazy Heart upp på svenska biografer. Den handlar om en gammal avdankad countrystjärna vid namn Bad Blake (Jeff Bridges) som tappat livsgnistan fullständigt. När han träffar den förtjusande journalisten Jean (Maggie Gyllenhaal) får livet emellertid åter mening.

Folkrockaren Ryan Bingham har en roll i filmen och sjunger ledmotivet The Weary Kind som helt klart är en angenäm låt som kammat hem en golden globe och blivit oscarsnominerad. Ryan Bingham har en whiskeystämma av sällan skådat slag och med tanke på att han föddes 1981 vågar jag hävda att whiskeykonsumtionen började någon gång på dagis för hans del. Så kan det gå när man växer upp i Hobbs, New Mexico. Kolla in honom framföra The Weary Kind i en amerikansk radiokanal (snyggvarning utfärdas):

Gillar ni Ryan Bingham så kan ni lyssna på hans två album på Spotify. Vill ni lyssna på soundtracket till Crazy Heart får ni dock köpa eller ladda ner det.