Årets album plats 15 till 11

God jul! Nu har ni säkert länge suktat efter den här årslistan från er favoritbloggare. Så här kommer topp 15! Uppstyckad i tre delar för dramaturgisk effekt. Först ut alltså plats 15 till 11.

15. Elliphant - Living Life Golden
Efter debutplattan 2013 har den gode Elliphant (till vardags Ellinor Olovsdotter) famlat lite i mörkret. Men i och med Living Life Golden är hon tillbaka i gammal god form. Det är sannerligen inte alla som kan göra reggae och inte skämma ut sig fullständigt.

14. Dylan LeBlanc - Cautionary Tale
Unga LeBlanc lyckades få till sitt livs platta Paupers Field (2010) i rysligt unga år och har därefter mest trampat vatten. På Cautionary Tale har han dock spottat upp sig. Fina melodier och texter levereras på typiskt LeBlanc-vis med mycket känsla i rösten.

13. Margo Price - Midwest Farmer's Daughter
Jag har kämpat lite med Margo Prices senaste platta. Det är som om den inte vill gripa tag riktigt även om jag ju inser att den borde det. Kanske har jag generellt svårt för att hausa upp mig över plattor som alla andra redan fallit för. Men det ska väl ändå nämnas till årsprotokollet att detta är riktigt bra, om än märkligt ointressant.

12. Mary Chapin Carpenter - The Things That We Are Made Of
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på den rutinerade countrystjärnan men senaste plattan föll jag som en fura för. Framförallt är jag orimligt svag för den där mustiga rösten som går ner i härligt låga toner emellanåt. Det hade varit uppskattat om vi höll oss till sådana toner på Luciatåget på jobbet istället för Wiener Sängerknaben-läge. Men det är ett helt annat inlägg. Mary knep i alla fall plats nummer tolv tack vare stilren (och murrig) country.

11. Fairground Saints - Fairground Saints
Den glada trion från Kalifornien imponerade stort på mig med sin genomarbetade debutplatta. Här bjuds man på stämsång, diverse plockinstrument och fina melodier. Simpelt men elegant. Ett band att hålla ögonen på.

Spotifylista: april

Som en skänk från ovan kommer här månadens spotifylista. Mycket nöje!

Länk här.

Centrallasarettet Växjö.

Elliphant - Living Life Golden

Tillhör ni den lilla tragiska skara som följt den här bloggen slaviskt så känner ni till att jag är smått förälskad i Ellinor Olovsdotter, mer känd som Elliphant. Den 30-åriga artisten släppte 2013 sin fantastiska debutplatta A Good Idea. Med svängiga reaggaetoner och distinkta texter fick hon hela musiksverige i gungning, till och med den här gamla countrybloggerskan.

Debutplattan var magnifik men efterföljande platta One More blev lite av en besvikelse, även om titelspåret var en av 2014 års bästa låtar. Nu är hon aktuell med sin tredje studioplatta Living Life Golden.

Reaggeinfluenserna är kanske inte riktigt lika tydliga som tidigare men Elliphant bjuder ändå upp till dans på skivan med det besynnerliga omslaget. Här bjuds man på solida popspår som är svåra att värja för trots att det inte alls håller samma tempo som låtarna på debutplattan. Singlarna "Step Down" och "Spoon Me" är trots sina lugna beats riktigt medryckande. Kanske är det faktiskt i de lite lugnare spåren som Elliphant riktigt hittar hem. Plattans bästa spår är nämligen en annan lugn bit med, "Love Me Badder" (med den finurliga dubbeltydiga titeln).

Elliphant knockade mig fullständigt med sin debutplatta för tre år sedan. Living Life Golden kommer egentligen aldrig i närheten av samma knock out men jag tycker ändå det är ett steg i rätt riktning.

Betyg: 3,5 (av 5)

Elliphant live på Posthusscenen i Malmö

Malmöfestivalen pågår för fulla muggar. Igår var jag där för att bevittna en av mina favoritartister när det kommer till modern svensk pop, Elliphant.

Men först snubblade vi över Beatrice Eli som höll låda på stora scenen på Stortorget. Hon gjorde en mycket stabil insats och jag var djupt imponerad av både röstresurser och allmän utstrålning. Kanske var hon aningen naken för min smak men den här världen behöver ju inte direkt fler kvinnor som går runt och skäms över sina välsvarvade kroppar, så bra där Beatrice.

Instagram @barabaraberra

Men över till kvällens stora event. Elliphants spelning började med ett beat som lades av en lönnfet kille i sydväst. Hans störiga uppenbarelse fick man sedan genomlida resten av konserten. Men det gjorde inte så mycket, för när väl Ellinor (som hon så fint heter IRL) entrade hade man liksom inte ögon för något annat. Hon fullständigt tog över scenen och sjöng med en rasande frenesi.

Hon betade i princip av varenda låt från den fantastiska debutplattan A Good Idea. Det svängde rejält och publikhavet blev lite av ett dansgolv. Tyvärr var jag cirka åtta öl kort för att kunna leva ut min beundran i höftrörelser så istället stod jag som en torrboll och klappade lite i takt när jag blev tillsagd. Jag borde verkligen jobba på mitt konsertbeteende.

Man bjöds också på en hel del låtar från senaste plattan och dessa var otippat bra live. "Booty Killah", "Look Like You Love It" och "Revolusion" blev därför konsertens höjdpunkter.

Men det var också härligt när hon taggade ner och sjöng lugna "One More" och "Never Been In Love". Tempot var ju i övrigt tämligen hetsigt. Ellinor rörde sig som en liten kackerlacka över scenen, helt omöjlig att fånga på en iPhone femma.

Men suddiga bilder till trots, minnet av Elliphants glada musik från en småkylig augustikväll i Malmö bär jag med mig länge.

Bakom varje framgångsrik kvinna står en lönnfet man i sydväst

Spotifylista: december

Årets sista spotifylista är här. Den heter "årets sista lista". Länk här.

 

 

Elliphant feat. MØ - "One More"

Om ni har följt den här patetiska bloggen ett tag så känner ni till att jag var helt till mig i trasorna för ganska exakt ett år sedan när Elliphant släppte sin debutplatta.

Nu har hon släppt uppföljaren One More  och det lilla jag hört hittills bådar gott. Speciellt titelspåret som hon gör ihop med danska sångerskan MØ.



Skulle kunna gå över lik för de där festliga sandalerna.

Elliphant - "Revolusion"

Elliphant släpper på  tisdag en ny och fräsch EP. Det var ju glädjande nyheter för alla oss som uppskattar svenskans härliga reggaetoner.

"Revolusion" är första singeln och finns ute nu!



Jag tycker videon är underbar, låten är lite i gapigaste laget kanske men kan tänka mig att den kan växa efter ett par lyssningar.

Om ni har missat fenomenet Elliphant så får ni omedelbums söka upp hennes debutplatta från fjol på Spotify, den var så bra att den kom på tredje plats av förra årets bästa album. Inte illa pinkat av en reggaetjej på en countryblogg ju.

Årets album plats 5 till 1

Då var det äntligen dags att kora årets allra bästa album!

5. The Civil Wars - The Civil Wars
Den självtitulerade plattan bjuder på pampig americana/folk med två av countryvärldens starkaste vokalister, Joy och Pauls röster tillsammans är ren och skär magi. Tydligen har de bråkats en del i den lille gruppen och The Civil Wars var under en kort period till och med ett minne blott. Men lite tjafs verkar ju gjort duon gott för deras andra platta gjorde verkligen ingen besviken. Här bjuds man på musikalitet i världsklass gång på gång.

4. Lindi Ortega - Tin Star
Kanadas egna sångsparv lanserade i slutet av året sin hajpade tredje platta. Första singeln hette just "Tin Star" och läckte ut ett par veckor före skivsläppet, redan då förstod man att Lindi hade något riktigt stort på gång. Det går väl heller inte att misslyckas md den rösten. Hon sjunger verkligen skjortan av sina låtar. Tin Star visade sig också innehålla riktigt fina bitar, från riviga "Hard As This" till lugna "Songs About" var det kvalitet rakt igenom.

3. Elliphant - A Good Idea
Ingen är mer förvånad än jag att ett en hipp popsångerska från Stockholm drar hem bronspengen. Men det går bara inte att motstå de svängiga reggaetakterna på Elliphantens debutplatta. Hon  sjunger som om hon är född och uppvuxen på en karibisk liten ö när hon i själva verket säkert vuxit upp i en pampig villa på Lidingö. Poängen är i alla fall att hon låter trovärdig och det är ju en jädra bedrift bara det. Sen att låtar som "Live Til I Die", "Could It Be", "Toilet Line Romance" och "Down On Life" är det svängigaste som kommit ut från den svenska popfabriken på år och dar gör ju inte saken sämre.

2. Kacey Musgraves - Same Trailer Different Park
25-åriga Musgraves hankade sig fram i countryvärlden ett bra tag innan hon slog igenom. Men när hon väl gjorde det, gjorde hon det med råge. Debutplattan (som egentligen är hennes fjärde platta eftersom hon släppt tre på eget bolag dessförinnan) tog countryvärlden med storm. Hon visade sig vara en riktigt skicklig låtskrivare och sångerska. Same Trailer Different Park är något av en stilstudie i hur bra kommersiell countrymusik ska låta. Lyssna bara på "Follow Your Arrow", den har allt en riktig töntig countrylåt ska ha.

1. Holly Williams - The Highway
Det har nästan gått ett år sedan Holly Williams tredje studioplatta The Highway släpptes. Men man har långt ifrån tröttnat på låtarna, snarare vill man bara ha mer av den 32-åriga multibegåvningen. The Highway är smockat av sagolik countrymusik. Om Musgraves musik har något av ett klämkäckt skimmer över sig är Williams musik raka motsatsen. Hon sjunger om försupna släktingar, död, prostitution och så vidare. "Happy" heter en av mina favoritlåtar men inte ens den är särskilt happy.

The Highway är verkligen inte 2013 års gladaste platta men utan någon egentlig konkurrens den bästa. Lyssna bara på den nästan sju minuter långa "Waiting on June" så tror jag ni förstår Williams storhet.

 

 

Elliphant - A Good Idea

Elliphant heter egentligen Ellinor Olovsdotter och är av den fina årgången 1985. Hon föddes i Stockholm men är inte särskilt svensk i musik och allmän utstrålning, hon lirar gapig reggae med kaxiga texter och vassa beats. Det skulle ju kunna bli så ofantligt patetiskt men den här elefanten vet visst hur man skapar medryckande popmusik i världsklass.

Debutplattan släpptes i början av månaden och har höjts till skyarna av recensenter Sverige runt. Med all rätt! För A Good Idea är det bästa jag hört i svensk popväg på väldigt länge.

"Shoot Me Down" och "Down On Life" är mina favoriter på plattan. Men superaggressiva "Boom Your Head" och gulliga "Could It Be" är också vansinnigt bra.

Betyg: 5 elliphanter (av 5 möjliga)

Spotifylista: Oktober

Här sitter jag i min lilla våning och andas in ångorna av ugnsrengöring, det ska verka i en halvtimme så jag passar på att blogga under tiden.

Månadens spotifylista bjussar på lite poppigare toner än vanligt. Jag var ju på en superb popkonsert av Maia Hirasawa häromveckan vilket verkat kicka igång ett undertryckt behov av populärmusik.

På listan hittar ni till exempel Katy Perry! Say what? Men hennes "Unconditionally" är nog det vackraste jag hört i musikväg på länge.

Perrys nya platta PRISM släpptes idag och finns givet på Spotify.