Spotifylista: sommar

Det råder torka över landet och så även på vår favoritcountryblogg. Men här kommer i alla fall en somrig spotifylista att sätta tänderna i. Länk här.

Simmarguden Viman.

CMA Awards 2016

Igår gick CMA-galan av stapeln. Det handlar alltså om Country Music Associations årliga tillställning där priser delas ut i diverse kategorier inom countrymusiken. I år var det dessutom 50-årsjubileum vilket kanske var lite extra festligt.

Det är svårt att avgöra exakt hur festligt det var för det är bara ett litet utbud som finns att tillgå på Youtube. Men jag kan i alla fall informera om vilka som vann i de olika kategorierna. Så hold on to your horses, här kommer en jättelång och ointressant lista.

Entertainer of the year
Garth Brooks

Single of the year
"Die A Happy Man" - Thomas Rhett

Album of the year
Mr. Misunderstood - Eric Church

Song of the year
"Humble and Kind" - Lori McKenna

Female vocalist of the year
Carrie Underwood

Male vocalist of the year
Chris Stapleton

Vocal Group of the year
Little Big Town

Vocal duo of the year
Brothers Osborne

Musical Event of the year
"Different For Girls" - Dierks Bentley feat. Elle King

Musician of the year
Dann Huff - Guitar

Musiv video of the year
"Fire Away" - Chris Stapleton

New artist of the year
Maren Morris

Jag tycker det var glädjande att Lori McKennas fina "Humble and Kind" gick och vann song of the year, det är verkligen en countrylåt med alla rätt. Tim McGraws version av låten var dessutom nominerad till single of the year. Många dumma amerikaner tror säkert att det är han som skrivit låten. Men vi på Kerstins Country Music Blog vet ju bättre.



I övrigt såg väl vinnarlistan ganska exakt ut som den alltid gör förutom att Miranda Lambert för första gången i historien inte vann något pris. Hennes nya platta släpps dock 18 november så snart är hon tillbaka och sopar banan med de andra tjejerna.

Kvällens stora snackis utan konkurrens var Beyoncé som dök upp och rev av något form av medley med The Dixie Chicks. Det var underbart på alla plan.



Vill ni nörda in er på alla nominerade så kan ni avnjuta låtarna på denna spotifylista.

Nobelpriset i litteratur går till Bob Dylan(?)

Bob Dylan gick och vann nobelpriset i litteratur. Jag visste inte ens att han tävlade i grenen.

Jag gillar inte Bob Dylan, tycker han är något av en surpuppa. Men några fina låtar har han ju skrivit. Låt oss därför njuta av dem utan hans nasala stämma och helvetiska munspelsanfall i en liten spotifylista jag knopade ihop för ett par år sedan med enkom Dylancovers.

Spotifylista januari

Det nya året har jag lyssnat in med den här härliga listan. En massa go musik på ett och samma ställe, in och subskrajba på den!

Och så en liten suspekt bild på det. Togs förr cirka två år sen när jag simulerar att jag rider på en häst efter en tur i skidspåret.

Årets album: Plats 10 - 6

Då var det äntligen dags att kora den bästa musiken från det gångna året. Otippat många popalbum seglade högt upp på listorna i år vilket väl var lite trevligt. Vi börjar med årets bästa album. Först ut plats 10 till 6!

10. Dierks Bentley – Home
Bentley har varit en av mina personliga favoriter i kategorin manliga countryartister. Mycket tack vare hans magnifika bluegrassinspirerade platta Up On The Ridge från 2010. Home bjussar på mer simpel redneckcountry men är härlig lyssning ändå, i all sin enkelhet. Extrapoäng till Dierks också i och med att han i år även hunnit släppa en EP med öltema vilket ju är relativt underbart gjort.

9. Shooter Jennings – Family Man
Mannen med den lite speciella rösten hade inte släppt ett countryalbum på år och dar när han i mars plötsligt gav oss Family Man. Ett solitt album med mycket country, rock n’ roll och så klart den bekanta rösten som man ju hunnit sakna litegrann. Inte lika bra som Put the O Back In Country (2005) eller Electric Rodeo (2006), men nästan.

8. Tift Merritt – Travelin’ Alone
Lite i samma anda som en nedtonad Lucinda Williams eller en yngre Emmylou Harris puttrar musiken fram på Travelin’ Alone. Det osar lite americana över det hela och det känns som man befinner sig på något sjaskigt hak i Wyoming eller så. Och det är en bra känsla alltså.

7. Joey+Rory – His and Hers
Det ljuvliga paret Joey och Rorys tredje platta blev deras bästa hittills. Två perfekta countryröster på en bädd av små rara melodier. Visst kan det hela bli väl puttinuttigt men bra musik är bra musik är bra musik som man säger.

6. Jessie Ware – Devotion
Poppinglan från London nådde väl aldrig ut till den breda massan i Svea rike eller åtminstone inte ut till befolkningen i min lilla bonniga håla. Jag fastnade dock direkt för den vassa sången och det lite regniga brittpopsoundet.

I love cold beer!

Countryartister är osedvanligt bra på at skriva låtar om alkohol i allmänhet och öl i synnerhet. Jag har gjort en fin lista på temat, I love cold beer! Eftersom det ändå är lördag idag och så.

Saturday Night Spotify

Jag har klippt ihop en lista på spotify med låtar som jag diggat sista tiden. Den listan är döpt till nåt så töntigt som den lyser gul i septemberdunklet. Varför det undrar ni då. Jo, jag avslutade min första skrivuppgift så på den flotta skrivarkursen jag precis börjat. Jag är rätt så kass hittills så den dikten ska jag låta er slippa. Men nog tjabbat om den herregud!

Här är listan på de fina låtarna.

Och så en obehagligt nära närbild på mig för stämningens skull.

Dierks Bentley - Grab A Beer

Så här härligt tramsigt kan det låta när en vuxen människa sjunger om sin favoritdricka.


Dierks är aktuell med EP:n Country & Cold Cans där ju även ovan nämnda låt är med. Han verkar alltså ha fastnat lite i öltemat. Lyssna på den på spotify!

février*

Jag har knåpat ihop en lista på fina låtar jag har diggat sista tiden. Jag tycker de passar till den lite bistra väderleken som råder.

Med på listan är bland andra The Civil Wars som Marcus från smålands countryklubb tipsade om. Jag tycker deras nya platta är riktigt bra. Så tack för tipset!

Ett par nya bekantskaper är också Elise Davis med den fantastiska "Make The Kill" och Gretchen Peters "Women On The Wheel". Den senare är gammal i gemet så henne borde jag kanske hört talas om. Hennes senaste platta Hello Cruel World har i alla fall rosats av kritikerkåren.

Och sen är det ett par härliga svenskar med också. Noonie Bao är någon slags rödtott som skrivit låtar till en massa andra creddiga musiker men nu alltså släppt eget. "114" av The Majority Says har man hört i den rara viasatreklamen ett tag, den med pojken som arrangerar hemmabio. Himla fin låt. Dessutom är bandet från Linköping, min hemmaplan.

Louise Hoffsten, en annan östgöte, har ju släppt en ny skiva för inte så länge sen men det är en låt från en äldre platta som fick äran att vara med på denna prestigefyllda lista, nämligen "Jag vet". En sång om hur det är att ligga på en patientsal med en massa andra sjuklingar. Moa Lignell fick också vara med på ett hörn med hennes "When I Held Ya", jag tycker den är riktigt bra faktiskt.

Men nog snackat herregud. In och lyssna på listan här.

* februari på franska

Dierks Bentley - Home

I veckan släppte Dierks Bentley sin åttonde platta. Förväntningarna från min sida var upptrissade till max då hans senaste verk från 2010 var fullständigt fantastiskt. Då var det mycket bluegrass och tjo och tjim.

På Home är den fina bluegrassen som bortblåst. Det är mer countrypop över det hela och trots att det verkligen inte är ett dåligt album på något vis så känns det ändå som ett steg i totalt fel riktning. Dierks riviga stämma är ju som gjord för stökig bluegrass. Fattar han inte det?

Istället blir det mycket stökig honytonk men de riviga stämbanden passar ju rätt bra till det med. De starkaste spåren på plattan är dock de lite lugnare låtarna. Tielspåret "Home" är väl ett av de bättre även om det är äckligt patriotiskt. "When You Gonna Come Around" är en finfin duett med Little Big Town's kompetenta sångerska Karen Fairchild. Och lyssnar man riktigt noga kan man till och med ana en ettrig banjo i bakgrunden.

Men allra finast är kanske ändå den sju minuter långa "Thinking Of You". Det är någon slags hyllning till hans rara barn. Äldsta dottern Evie är också med och sjunger på slutet lite lagom creepy. Jag tyckte att det var på sin plats att varna lite för det. Är man inte beredd på det och sitter med högsta volym i hörlurarna kissar man nämligen på sig när hon klämmer i 6.04 in i låten. Men visst kan man också tycka att det är lite sött om man är lagd åt det hållet.

För att summera. Jag tycker Dierks har gjort ett helt okej countryalbum trots den uteblivna bluegrassfesten. Jag tycker Evie ska hålla sig borta från musikbranchen när hon växer upp.

Home får 3,5 (av 5) i betyg.

cma awards 2010

Fredagens gala (som egentligen ägde rum för jättelänge sen) var helt fantastisk tycker jag. Det var mycket bra musik och stämningen verrkar ha varit på topp bland de som var där. Countrynördar verkar överlag vara ett väldigt glatt folk. Här kommer några ytterligare iakttagelser och reflektioner från galakvällen.

Kenny Chesney framförde sin fina Boys of Fall. Jag ångrar lite att jag inte satte den på årets-bästa-countrylåtar-listan.

Jag uppskattade att herrarna i Lady Antebellum hade skippat cowboyhatten och ålat ner sig i fina smokingar. Dessutom bjöd de ju på ett finfint nummer av Hello World. Han sjunger som en hel karl den där Charles Kelley trots hans lite pojkaktiga utstrålning.

Det skedde ett mystiskt gitarrbyte när Brad Paisley sjöng sin This Is Country Music. Det skedde också något konstigt med honom när han vann priset för entertainer of the year. Han blev så himla rörd att det blev lite jobbigt att titta på. Men egentligen var det väl mer fint än konstigt.

Brad Paisley var i övrigt helt fantastisk som värd för kalaset. Det var hans kollega Carrie Underwood också. Dem två skickade syrliga kommentarer till höger och vänster och var riktigt roliga att lyssna på.

Rory från Joey+Rory var galans bästa klädda i sina läckra hängslebyxor, jag älskar den mannen.

Jag tror jag har kommit på den stora skillnaden mellan countryartister och "vanliga" artister. Countryartister är duktiga musiker.

Sugarland hade något konstigt ballerinatema för sig där på scenen när de genomförde hiten Stuck like Glue. Jag vet inte riktigt om jag gillade det men jag tror jag gjorde det. De vann också (för fjärde året i rad) priset vocal duo of the year. Kristian tackade sin pappa, det var ett sött ögonblick.

Två tredjedelar av The Band Perry har verkligen horribelt fula frisyrer. Keith Urban har också en tvivelaktig frisyr men han är förlåten tack vare sitt magnifika Put You In A Song - nummer.

Äntligen har jag fått reda på hur Dierks Bentleys förnamn ska uttalas, Dörks.

Miranda lambert förtjänade varenda pris hon fick för hon är ju bara för förbaskat bra. Blivande maken Blake Shelton är också bra och var ödmjuk när hann vann pris för male vocalist of the year.

Kid Rock överraskade med att leverera en riktigt bra show när han gapade sig igenom sin Free.

Taylor Swifts framträdande var magiskt. Speciellt när snön började falla, jag gillar sånt. Men det hände något konstigt där på slutet. Se här.


Det var lite snopet att en hollywoodstjärna skulle stå för det bästa framträdandet. Gwyneth paltrow sjöng Country Strong från filmen med samma namn. Och som hon gjorde det, hon slog fullständigt kock out på mig med sitt simpla men hjärtliga framträdande.

årets bästa låtar

Utan inbördes ordning:

Blake Shelton – Who Are You When I’m Not Looking
Jag tycker Blake har tappat stinget litegrann på senare år men den här melodin håller hög klass.

Sugarland – Stuck Like Glue
The Incredible Machine var en incredible besvikelse men Stuck Like Glue är sjukt bra, spelar i samma division som monsterhiten all i wanna do.

Dylan Leblanc – If The Creek Don’t Rise
Leblanc berör med sin sorgsna stämma. Extra fint blir det när han bjuder in Emmylou Harris i sången som i denna lilla spröda visa.

Tom Jones – Did Trouble Me
Tjuren från Wales har gått och blivit religiös, stackarn. Vi tackar iofs för detta i och med att det gav oss albumet praise and blame. Bästa låten därifrån inleds a capella och går sen in i ett skönt banjoplock. En speciell låt som sätter sig, when i close my eyes so i would not see, my lord did trouble me…..

Jewel – Satisfied
Jewel fick ett uppsving i år i och med sitt medverkande på Valentine's Day soundtracket med låten stay here forever. Satisfied är dock bättre, riktigt bra till och med.

Lady Antebellum – Need You Now
En sån poppis låt att den till och med snurrat på mix megapol och andra nördiga kanaler. Jag vidhåller att det är en av årets bästa.

Kasey Chambers – Georgia Brown
Aussien goes hillbilly och härjar loss ordentligt på denna riviga visa. Diverse plockinstrument och Kaseys vassa stämma trängs på 105 intensiva sekunder.

Joey + Rory – That’s Important To Me
Raraste låten i mannaminne. Vi lär oss att Joey och Rory tycker det är viktigt att vara skuldfria, hålla händerna när man ber en bön, bli begravda bakom den stora eken när man dör och ” to keep it country on the radio”. Men framför allt lär vi oss att Joey och Rory är de nördigaste människorna på denna planet. Jag älskar dom.

Laura Bell Bundy – If You Want My Love
Härlig 9 to 5 känsla i verserna och fartfylld refräng med genomarbetat körsamarbete, snyggt. Dessutom ett helt galet avslut med en gospelkvinna på glid.

Ryan Bingham – Junky Star
Oerhört svårt att utse bästa låten från succéalbumet. Men bäst är nog ändå titelspåret som i typisk Binghamstil består av ett snyggt gitarrplock och en rökig whiskeystämma på det.

Court Yard Hounds – See You In The Spring
Det blev ganska slätstruket utan Natalie Maines tyvärr. See you in the spring featuring Jakob Dylan sticker dock ut ur mängden och är trivsam lyssning.

Cookies n' Beans – Beg, Borrow and Steal
Kakorna siktade mot countrystjärnorna och missade grovt. Deras nya album var riktigt jobbigt att lyssna på. Men en låt sticker ut, titelspåret beg, borrow and steal är trots ett munspelsinferno skön lyssning.

Gretchen Wilson – I’m Only Human
Oväntat vackert från redneck-Gretchen. En klassisk countrylåt med ett gammeldags sound som jag gillar.

Dierks Bentley – Draw Me A Map
Många bra och snabba låtar trängs på Bentleys senaste men allra bäst är en lugn låt. Som grädde på moset är Alison Krauss med och förgyller med sin unika stämma.

Whitney Duncan – The Bed That You Made
Lite enformig men gött klös i.

Om ni har samma goda smak som jag kan ni klicka här för en spotifylista (Kaseys och Joey + Rorys låtar är inte med tyvärr).

Om ni inte har samma goda smak som jag får ni väl göra er egen lista.

årets album plats 10 - 6

10. Alan Jackson – Freight Train

Jag gillar inte riktigt den här mannen men kan inte sätta fingret på varför så jag agerar professionellt och sätter honom på listan ändå eftersom han enligt mina beräkningar släppte det tionde bästa albumet i år. (Längsta och sämsta meningen i bloggens historia).

recension - freight train

9. Whitney Duncan – Right Road Now

En riktigt bra debut av den 26-åriga Duncan som lyckades hitta ett eget sound bland det hav av halvträliga countrylollor som trängs där ute i countryetern.

recension - right road now

8. Kasey chambers – Little Bird

Hon och maken Shane Nicholson släppte ju ett fantastiskt album för ett tag sen. Little Bird är inte lika bra men tillräckligt bra för att knipa en åttonde plats på denna prestigefyllda lista. Dessutom enda aussien på listan, grattis!

 

7. Gretchen Wilson – I Got Your Country Right Here

Efter några år av musikaliska tveksamheter kom hon tillbaka med buller och bång. Gretchen – you got your fan right here.

recension - i got your country right here

6. Dierks Bentley – Up On The Ridge

En otippad lyckoträff av mannen med det lustiga namnet, Deeerks. Bluegrass när det är som bäst!

recension - up on the ridge

born in a stable and built like an ox

I den här grabbiga listan har jag samlat mina favoriter för stunden, karlar var temat.

http://open.spotify.com/user/negerberra/playlist/6BnRGXG2Aq67NoROC9ceiO

dierks bentley - up on the ridge

Dierks Bentley har sedan sin debutplatta 2003 släppt en radda album. Jag har i princip inte lyssnat på något av dem och hade därför noll förväntningar på hans senaste.

Första låten heter precis som albumet Up on The Ridge och är en rivig liten rackare som gör att man helt klart misstänker att den här Dierkspojken kanske har något visst.

Resten av plattan bekräftar denna misstanke för jäklar va bra han är. Soundet är mer bluegrass än renodlad country och det går ju såklart hem hos en som diggar ljudet av banjo, fiol och mandolin. Gör man inte det kan jag tänka mig att Up On The Ridge lätt blir lite för mycket av det goda.

På tre av låtarna gästar The Punch Brothers och ger dessa en extra krydda. Bland annat har de och Bentley lyckats med att förvandla U2-låten Pride (In The Name of Love) till bluegrass. På Bad Angel gästar country superstars Miranda Lambert och Jamey Johnson. Låten är rätt jobbig men det är alltid kul med såna här samarbeten stora artister emellan.

Det är mycket schvung på Up On The Ridge och det är egentligen bara Draw Me A Map och Down In The Mine som är mer åt det lugna hållet. De är fantastiskt bra dock så att de är bara två till antalet är förlåtet.

Bentleys senaste är helt klart en glad överraskning och jag kan faktiskt inte hitta mycket att klaga på.

Bästa låtarna: Fallin' For You, Senor, Draw Me A Map, You're Dead To Me

Betyg: 4,5 (av 5)

dierks, jewel och blake

Eftersom jag befunnit mig in the middle of nowhere a.k.a. Røldal, Norge stora delar av sommaren har jag gått miste om en del nyheter på countryfronten. Som tur är verkar det inte ha hänt så våldsamt mycket i form av intressanta skivsläpp. Dessa tre nya album tänkte jag dock bekanta mig med lite extra de närmsta dagarna:

Dierks Bentley - Up On The Ridge

Jewel - Sweet & Wild

Blake Shelton - All About Tonight (Six Pak)

Dierks i skrivande stund.

Recensioner/obefogade åsikter på dessa kommer inom kort!

Är det något annat intressant som hänt i musikväg de sista månaderna som jag missat? Påpeka gärna det i kommentarfältet i så fall.