Miranda Lambert - The Weight of These Wings

Den okrönte countrydrottningen har äntligen släppt sin hajpade dubbelplatta. Den här okrönte countrybloggardrottningen är så exalterad att hon nästan pinkar på sig.

Miranda Lambert har alltid varit en personlig favorit, det är något i hennes röst som jag verkligen har svårt att värja mig för. När hon nu på en och samma gång släpper 24 rykande färska låtar är det som ni förstår lite av årets musikaliska händelse.

Det är en betydligt mer nedtonad countrystjärna än man är van vid. Förmodligen har uppbrottet med kollegan och exmaken Blake Shelton haft något med saken att göra. Men som vi alla vet så är det ju ur hjärtesorg som de riktigt stora låtarna skapas. Bäst är därför de deppiga spåren som "Vice", "Tin Man" och "Pushin' Time", men jag gillar även de marginellt mer trallvänliga "Tomboy" och "For The Birds".

Sammanfattningsvis ett alldeles strålande album som jag tror man kan uppskatta även om man inte är av arten countrynörd.

Betyg: 4,5 (av 5)

Miranda Lambert - "Vice"

Den okrönte countrydrottningen Miranda Lambert släpper sin sjunde platta den 18 november. Sedan förra plattan har hon gått och skilt sig från Blake Shelton (även han en megakändis till countrymusiker) och bytt upp sig till en annan musiker, Anderson East.

Man kan väl därför förvänta sig ett härligt känslosamt album med all denna turbulens. Videon till första singeln "Vice" är i alla fall så svulstig som bara en countryartist har mage att leverera. Själva låten är fin tycker jag men skulle kunna gå i ett något rappare tempo.

Ashley Monroe - Like A Rose

26-åriga Ashley Monroe känner vi kanske bäst som en av de skönsjungande tjejerna i trion Pistol Annies som hon bildar med Angaleena Presley och countrygiganten Miranda Lambert. Men hon har också ett soloalbum från 2008 i bagaget så helt grön är hon inte på egna ben.

Musikstilen på Like A Rose är klassisk country. Här trängs vackra gitarrslingor med fioler och baktakt. Det låter befriande omodernt. Albumet skulle lika gärna kunna komma från 1953 (en fin årgång by the way).

Jag gillar särskilt titelspåret som är en av plattans mest nedtonade låtar men som ändå griper tag i en mest. På andra sidan spektrumet finner man "You Ain't Dolly" som är en skojig duett med Blake Selton. "Monroe Suede" är det också bra drag i. En annan personlig favorit är "You Got Me" som tar sig för varje lyssning, det är en stilla visa som går helt i moll.

Det finns faktiskt en hel del bra låtar på det här albumet med sina blott nio spår och hon har lyckats få till en perfekt blandning av lugna och snabba låtar. Sedan har hon ju en röst av änglalik karaktär också som väcker liv i även de lite sömnigare spåren.

Betyg: 4 (av 5).

Söndagstipset: Dave Barnes

Idag var jag uppe i ottan och då finns det ju inte mycket att göra så jag surfade runt på lite musiksidor och snubblade tillslut över popundret Dave Barnes.

Barnes har på sidan om sin egna solokarriär också skrivit en hel del låtar till andra stjärnor. Exempelvis är det han som skrivit superduperhiten "God Gave Me You" som Blake Shelton knyckt åt sig äran för. Han har även skrivit låtar till Billy Currington och Tim McGraw.

Barnes egna musikstil är poppig och lättsmält. Och kanske lite väl elgant och tillrättalagd för min smak men grabben kan ju ta en ton och hans skiva från fjol Stories To Tell är helt klart värt en lyssning.

Blake Shelton - Cheers, it's Christmas.

Nu är det snart jul som ni kanske märkt. I år har det varit lite dåligt med intressanta nya julplattor tycker jag men en som jag ändå uppmärksammat är Blake Sheltons Cheers, it's Christmas.

Egentligen är inte plattan banbrytande eller extraordinär på något vis men det är en seriös julskiva av en av countrysvängens starkaste lysande stjärnor och då blir det ju bra per automatik.

Många klassiska jullåtar återfinns på skivan som "White Christmas", "Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow!", "Winter Wonderland" och "Blue Christmas". På den sistnämnda är tjejerna från Pistol Annies med och jammar. Gästspel görs även av Reba McEntire, Kelly Clarkson, Michael Bublé och Blakes maka Miranda Lambert bland andra. Det är framförallt de här duetterna som är plattans stora behållning. Allra bäst är "Oklahoma Christmas" med Reba och "Jingle Bell Rock" med Miranda.

Världens finaste jullåt "The Christmas Song" finns såklart också med. Men här måste jag meddela att Toby Keith gör den betydligt bättre, sök upp den på Spotify.

Blake Shelton har föga oväntat gjort ett helt okej julalbum.

Bäst: "Oklahoma Christmas", "Jingle Bell Rock", "There's A New Kid In Town"

I love cold beer!

Countryartister är osedvanligt bra på at skriva låtar om alkohol i allmänhet och öl i synnerhet. Jag har gjort en fin lista på temat, I love cold beer! Eftersom det ändå är lördag idag och så.

Blake Shelton - God Gave Me You

Blake släppte ju en platta här för ett par månader sen. Jag har inte riktigt orkat engegera mig i den. Jag är överlag lite trött på honom. Han har blivit för poppis för sitt eget bästa tycker jag.

Men visst är han en hitmaker. Senaste låten är denna fina.
Blake Shelton - God Gave Me You

Försök att inte störa ihjäl er på frugan Miranda Lamberts störiga uppsyn.

Den nya plattan heter Red River Blue. Är den nåt att ha tror ni? Jag tror inte riktigt det men jag har haft fel förr.

Musik till mor på hennes dag



Jag och mamma på promenad för några år sedan.

Så himla rar är hon min mor. Så här får hon 10 fina låtar.

Lucinda Williams – I Love You Mama You Sweet
Dolly Parton – Coat of Many Colors
Blake shelton – The Baby
Hazel Dickens – Mama’s Hand
Holly Williams – Mama
Gillian Welch – I Had A Real Good Mother and Father
Jamey Johnson – Stars in Alabama
Sugarland – Very Last Country Song
Taylor Swift – The Best Day
Justin Townes Earle – Mama’s Eyes

Länk till spotifylistan här.

acm awards 2011

Alltså det var ju någon slags countrygala häromkvällen som gick förbi mig fullständigt. Jag ber om ursäkt för denna undermåliga journalistik.

Nu har jag dock youtubat mig igenom skiten och kan konstatera följande.

Zac Brown i Zac Brown Band har bantat ner sig en välbehövd smula. Det slafsiga skägget verkar vi dock få dras med.

Mager som en sockertopp. Här med James Taylor

Keith Urbans Without You är riktigt fin i all sin enkelhet.

Rihanna hade av någon märklig anledning hittat till countrygalans scen. Hon sjöng duett med Sugarlands Jennifer Nettles och de gjorde det med den äran. Rihanna var fin i helvitt och röd kotlett. Nettles hade i sedvanlig ordning byxan lite för högt upp.


Reba McEntires dialekt är relativt vidrig. Här är hon med parhästen Blake Shelton.


Vilka som vann i de olika kategorierna har jag ingen aning om. Jag har överlag ganska dålig koll på vad som egentligen ägde rum på denna gala. Kanske har ni countrynördar där ute något vettigt att tillägga?

cma awards 2010

Fredagens gala (som egentligen ägde rum för jättelänge sen) var helt fantastisk tycker jag. Det var mycket bra musik och stämningen verrkar ha varit på topp bland de som var där. Countrynördar verkar överlag vara ett väldigt glatt folk. Här kommer några ytterligare iakttagelser och reflektioner från galakvällen.

Kenny Chesney framförde sin fina Boys of Fall. Jag ångrar lite att jag inte satte den på årets-bästa-countrylåtar-listan.

Jag uppskattade att herrarna i Lady Antebellum hade skippat cowboyhatten och ålat ner sig i fina smokingar. Dessutom bjöd de ju på ett finfint nummer av Hello World. Han sjunger som en hel karl den där Charles Kelley trots hans lite pojkaktiga utstrålning.

Det skedde ett mystiskt gitarrbyte när Brad Paisley sjöng sin This Is Country Music. Det skedde också något konstigt med honom när han vann priset för entertainer of the year. Han blev så himla rörd att det blev lite jobbigt att titta på. Men egentligen var det väl mer fint än konstigt.

Brad Paisley var i övrigt helt fantastisk som värd för kalaset. Det var hans kollega Carrie Underwood också. Dem två skickade syrliga kommentarer till höger och vänster och var riktigt roliga att lyssna på.

Rory från Joey+Rory var galans bästa klädda i sina läckra hängslebyxor, jag älskar den mannen.

Jag tror jag har kommit på den stora skillnaden mellan countryartister och "vanliga" artister. Countryartister är duktiga musiker.

Sugarland hade något konstigt ballerinatema för sig där på scenen när de genomförde hiten Stuck like Glue. Jag vet inte riktigt om jag gillade det men jag tror jag gjorde det. De vann också (för fjärde året i rad) priset vocal duo of the year. Kristian tackade sin pappa, det var ett sött ögonblick.

Två tredjedelar av The Band Perry har verkligen horribelt fula frisyrer. Keith Urban har också en tvivelaktig frisyr men han är förlåten tack vare sitt magnifika Put You In A Song - nummer.

Äntligen har jag fått reda på hur Dierks Bentleys förnamn ska uttalas, Dörks.

Miranda lambert förtjänade varenda pris hon fick för hon är ju bara för förbaskat bra. Blivande maken Blake Shelton är också bra och var ödmjuk när hann vann pris för male vocalist of the year.

Kid Rock överraskade med att leverera en riktigt bra show när han gapade sig igenom sin Free.

Taylor Swifts framträdande var magiskt. Speciellt när snön började falla, jag gillar sånt. Men det hände något konstigt där på slutet. Se här.


Det var lite snopet att en hollywoodstjärna skulle stå för det bästa framträdandet. Gwyneth paltrow sjöng Country Strong från filmen med samma namn. Och som hon gjorde det, hon slog fullständigt kock out på mig med sitt simpla men hjärtliga framträdande.

årets bästa låtar

Utan inbördes ordning:

Blake Shelton – Who Are You When I’m Not Looking
Jag tycker Blake har tappat stinget litegrann på senare år men den här melodin håller hög klass.

Sugarland – Stuck Like Glue
The Incredible Machine var en incredible besvikelse men Stuck Like Glue är sjukt bra, spelar i samma division som monsterhiten all i wanna do.

Dylan Leblanc – If The Creek Don’t Rise
Leblanc berör med sin sorgsna stämma. Extra fint blir det när han bjuder in Emmylou Harris i sången som i denna lilla spröda visa.

Tom Jones – Did Trouble Me
Tjuren från Wales har gått och blivit religiös, stackarn. Vi tackar iofs för detta i och med att det gav oss albumet praise and blame. Bästa låten därifrån inleds a capella och går sen in i ett skönt banjoplock. En speciell låt som sätter sig, when i close my eyes so i would not see, my lord did trouble me…..

Jewel – Satisfied
Jewel fick ett uppsving i år i och med sitt medverkande på Valentine's Day soundtracket med låten stay here forever. Satisfied är dock bättre, riktigt bra till och med.

Lady Antebellum – Need You Now
En sån poppis låt att den till och med snurrat på mix megapol och andra nördiga kanaler. Jag vidhåller att det är en av årets bästa.

Kasey Chambers – Georgia Brown
Aussien goes hillbilly och härjar loss ordentligt på denna riviga visa. Diverse plockinstrument och Kaseys vassa stämma trängs på 105 intensiva sekunder.

Joey + Rory – That’s Important To Me
Raraste låten i mannaminne. Vi lär oss att Joey och Rory tycker det är viktigt att vara skuldfria, hålla händerna när man ber en bön, bli begravda bakom den stora eken när man dör och ” to keep it country on the radio”. Men framför allt lär vi oss att Joey och Rory är de nördigaste människorna på denna planet. Jag älskar dom.

Laura Bell Bundy – If You Want My Love
Härlig 9 to 5 känsla i verserna och fartfylld refräng med genomarbetat körsamarbete, snyggt. Dessutom ett helt galet avslut med en gospelkvinna på glid.

Ryan Bingham – Junky Star
Oerhört svårt att utse bästa låten från succéalbumet. Men bäst är nog ändå titelspåret som i typisk Binghamstil består av ett snyggt gitarrplock och en rökig whiskeystämma på det.

Court Yard Hounds – See You In The Spring
Det blev ganska slätstruket utan Natalie Maines tyvärr. See you in the spring featuring Jakob Dylan sticker dock ut ur mängden och är trivsam lyssning.

Cookies n' Beans – Beg, Borrow and Steal
Kakorna siktade mot countrystjärnorna och missade grovt. Deras nya album var riktigt jobbigt att lyssna på. Men en låt sticker ut, titelspåret beg, borrow and steal är trots ett munspelsinferno skön lyssning.

Gretchen Wilson – I’m Only Human
Oväntat vackert från redneck-Gretchen. En klassisk countrylåt med ett gammeldags sound som jag gillar.

Dierks Bentley – Draw Me A Map
Många bra och snabba låtar trängs på Bentleys senaste men allra bäst är en lugn låt. Som grädde på moset är Alison Krauss med och förgyller med sin unika stämma.

Whitney Duncan – The Bed That You Made
Lite enformig men gött klös i.

Om ni har samma goda smak som jag kan ni klicka här för en spotifylista (Kaseys och Joey + Rorys låtar är inte med tyvärr).

Om ni inte har samma goda smak som jag får ni väl göra er egen lista.

who are you when i'm not looking

Så heter Blake Sheltons senaste låt. Den går ut på att alla människor är lite lafsiga och småklantiga när ingen tittar på, det är en fin tanke tycker jag. Det går ju inte heller att ogilla en låt som börjar med orden my oh my.

Blake Shelton   More CMT Music   More CMT Music Videos

Who Are You When I'm Not Looking är en sjättedel av Blakes senaste Six Pack* All About Tonight. Jag utlovade en recension av denna för cirka två månader sen men det blev inte av riktigt. Nu har jag dock lyssnat litegrann på sexpacket och kan väl konstatera att det är ungefär lika glatt och otvunget som föregångaren Hillbilly Bone.

*en halv skiva med bara sex låtar

dierks, jewel och blake

Eftersom jag befunnit mig in the middle of nowhere a.k.a. Røldal, Norge stora delar av sommaren har jag gått miste om en del nyheter på countryfronten. Som tur är verkar det inte ha hänt så våldsamt mycket i form av intressanta skivsläpp. Dessa tre nya album tänkte jag dock bekanta mig med lite extra de närmsta dagarna:

Dierks Bentley - Up On The Ridge

Jewel - Sweet & Wild

Blake Shelton - All About Tonight (Six Pak)

Dierks i skrivande stund.

Recensioner/obefogade åsikter på dessa kommer inom kort!

Är det något annat intressant som hänt i musikväg de sista månaderna som jag missat? Påpeka gärna det i kommentarfältet i så fall.

acm awards 2010

Söndagens countryfest var något alldeles extra. Den sprakade igång med en glödhet Reba McEntire som skötte det så krystade inledningssnacket ypperligt. Jag tänker ta tilfället i akt att bekänna att jag nog har fattat tycke för knasbollen.
Sen kom Cher in på scenen, var har hon varit hela mitt liv? Hon var i alla fall där för att presentera Blake Shelton som skulle sjunga sin hit Hilbilly Bone. Den låten har jag sågat kraftigt här på bloggen men nu tyckte jag den var riktigt trevlig, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Laura Bell Bundy har jag inte någon större koll på men hon svepte i alla fall in på scenen som en frisk fläkt efter torrbollar som Billy Currington och Kenny Chesney. Jag uppskattade även den lite oanständiga klädseln, man är inte bortskämd med sånt inom den konservativa countrygenren.
Andra artister som bjöd på knivskarpa framträdanden var Jack Ingalls, Brad Paisley och Joey & Rory. Rory var förövrigt galans bäst klädda i söt hängslebyxa.

Men allt är inte guld som glimmar, galan hade sina svackor. Som till exempel när Montgomery Gentry fick nåt slags pris för goda gärningar och spenderade hela tacktalet gråtandes som ett par kärringar. Eller när Taylor Swift fullständigt tappade greppet om vad som är normalt beteende och dansade som en skogstok under framträdandet av hennes Change. Och när sen Carrie Underwood vann entertainer of the year och tackade ”my lord my saviour jesus christ” (med EXAKT dem orden) kände jag att det blev lite too much.

En countrygala är dock per definition too much så jag fortsatte glatt att titta på galenskaperna.

Det var överraskande många riktiga kändisar på plats också. skådisarna Matthew Mcconaughey, Kristen Bell och Josh Duhamel satte lite extra stjärnglans på kvällen.

Miranda Lambert var kvällens stora vinnare. När hon mottog sitt tredje pris var hon nästan förbaskad för hon tyckte det var så galet. När hon hade lugnat sig gjorde hon som mången före henne, tackade gud och grät en liten skvätt. Hon levererade också ett framträdande som jag sent ska glömma. The house that built me är verkligen en magiskt vacker låt. Hon och pojkvännen Blake Shelton stod också för galans raraste ögonblick när de firade Mirandas pris för bästa skiva med en high five.


Reba avslutade den perfekta kvällen med sin fina I keep on loving you. Det var ett perfekt avslut på en perfekt kväll. Perfekt är ordet.

Om ni vill veta lite mer exakt vad som egentligen hände i söndags, vilka som vann i de olika kategorierna till exempel. Gå in på: http://www.acmcountry.com/awards/news.php

recension: blake shelton - hillbilly bone

Jag har alltid gillat Blake Shelton, han verkar vara en trevlig man med fötterna på jorden. Dessutom har han en bra röst och skriver fina låtar. Med det i åtanke hade jag ganska höga förväntningar på Hillbilly Bone (som är något slags halvt album, endast sex låtar).

Tyvärr infriades inte mina förväntningar på långa vägar. Hillbilly Bone innehåller två bra låtar och alltså fyra dåliga varav en är pissdålig (omoget uttryckt kanske men det står jag för).

Bra: Can't Afford To Love You - gosig låt om kärleken till ett fruntimmer som spelar i en helt annan liga än Blake med hans töntiga 4o dollar blue jeans, svängigt värre. Almost Alright - märklig låt med ett suspekt plingplongande som känns så fel att det blir rätt.

Dåligt: Hillbilly Bone, You'll Always Be Beautiful och Delilah - inte dåliga kanske men intentsägande.

Pissdåligt: Kiss My Country Ass - inte för att låten rent musikaliskt är så katastrofal men jag tål inte dessa überpatriotiska låtar som handlar om hur fantastiskt gött det är att vara en slafsig redneck med noll stil och finess:

Well, I love Turkey calls, overalls, Wrangler jeans
Smoke nothin' but Marlboro reds
Tattoos up & down my arms,
And deer heads over my bed.
My Granddaddy fought in World War Two,
My Daddy went to Vietnam.
And I ain't scared to grab my gun,
And fight for my homeland.
If you don't love the American flag,
You can kiss my country ass.

Tröttsamt tycker jag.

Jag ska dock inte klanka ner för mycket på Blake för han är fortfarande en av mina favvocowboys. Men skit i Hillbilly Bone och lyssna istället på Pure BS från 2007 som jag tycker är en riktig pärla med hits som The More I Drink, I Don't Care, She Don't Love Me och It Ain't Easy Bein' Me. Och ni får garanterat inte missa superduperhiten The Baby från 2003, den är vacker, snudd på magisk.

Betyg: 2 (av 5)

blake shelton hos chelsea lately

Blake Shelton besökte i förra veckan min favorit talk show, Chelsea Lately. Intervjun är helt wack men så brukar hennes intervjuer vara så det är inget konstigt med det. Blake har släppt ett nytt album som de tjabbar om. Jag tänkte lyssna på det i veckan och återkomma med en recension.