Spotifylista mars

Nu finns en ny fin lista med min härliga musiksmak på Spotify, lite schlager och lite country. In och subskrajba!

Tryck här.

årets bästa låtar

Utan inbördes ordning:

Blake Shelton – Who Are You When I’m Not Looking
Jag tycker Blake har tappat stinget litegrann på senare år men den här melodin håller hög klass.

Sugarland – Stuck Like Glue
The Incredible Machine var en incredible besvikelse men Stuck Like Glue är sjukt bra, spelar i samma division som monsterhiten all i wanna do.

Dylan Leblanc – If The Creek Don’t Rise
Leblanc berör med sin sorgsna stämma. Extra fint blir det när han bjuder in Emmylou Harris i sången som i denna lilla spröda visa.

Tom Jones – Did Trouble Me
Tjuren från Wales har gått och blivit religiös, stackarn. Vi tackar iofs för detta i och med att det gav oss albumet praise and blame. Bästa låten därifrån inleds a capella och går sen in i ett skönt banjoplock. En speciell låt som sätter sig, when i close my eyes so i would not see, my lord did trouble me…..

Jewel – Satisfied
Jewel fick ett uppsving i år i och med sitt medverkande på Valentine's Day soundtracket med låten stay here forever. Satisfied är dock bättre, riktigt bra till och med.

Lady Antebellum – Need You Now
En sån poppis låt att den till och med snurrat på mix megapol och andra nördiga kanaler. Jag vidhåller att det är en av årets bästa.

Kasey Chambers – Georgia Brown
Aussien goes hillbilly och härjar loss ordentligt på denna riviga visa. Diverse plockinstrument och Kaseys vassa stämma trängs på 105 intensiva sekunder.

Joey + Rory – That’s Important To Me
Raraste låten i mannaminne. Vi lär oss att Joey och Rory tycker det är viktigt att vara skuldfria, hålla händerna när man ber en bön, bli begravda bakom den stora eken när man dör och ” to keep it country on the radio”. Men framför allt lär vi oss att Joey och Rory är de nördigaste människorna på denna planet. Jag älskar dom.

Laura Bell Bundy – If You Want My Love
Härlig 9 to 5 känsla i verserna och fartfylld refräng med genomarbetat körsamarbete, snyggt. Dessutom ett helt galet avslut med en gospelkvinna på glid.

Ryan Bingham – Junky Star
Oerhört svårt att utse bästa låten från succéalbumet. Men bäst är nog ändå titelspåret som i typisk Binghamstil består av ett snyggt gitarrplock och en rökig whiskeystämma på det.

Court Yard Hounds – See You In The Spring
Det blev ganska slätstruket utan Natalie Maines tyvärr. See you in the spring featuring Jakob Dylan sticker dock ut ur mängden och är trivsam lyssning.

Cookies n' Beans – Beg, Borrow and Steal
Kakorna siktade mot countrystjärnorna och missade grovt. Deras nya album var riktigt jobbigt att lyssna på. Men en låt sticker ut, titelspåret beg, borrow and steal är trots ett munspelsinferno skön lyssning.

Gretchen Wilson – I’m Only Human
Oväntat vackert från redneck-Gretchen. En klassisk countrylåt med ett gammeldags sound som jag gillar.

Dierks Bentley – Draw Me A Map
Många bra och snabba låtar trängs på Bentleys senaste men allra bäst är en lugn låt. Som grädde på moset är Alison Krauss med och förgyller med sin unika stämma.

Whitney Duncan – The Bed That You Made
Lite enformig men gött klös i.

Om ni har samma goda smak som jag kan ni klicka här för en spotifylista (Kaseys och Joey + Rorys låtar är inte med tyvärr).

Om ni inte har samma goda smak som jag får ni väl göra er egen lista.

årets album plats 10 - 6

10. Alan Jackson – Freight Train

Jag gillar inte riktigt den här mannen men kan inte sätta fingret på varför så jag agerar professionellt och sätter honom på listan ändå eftersom han enligt mina beräkningar släppte det tionde bästa albumet i år. (Längsta och sämsta meningen i bloggens historia).

recension - freight train

9. Whitney Duncan – Right Road Now

En riktigt bra debut av den 26-åriga Duncan som lyckades hitta ett eget sound bland det hav av halvträliga countrylollor som trängs där ute i countryetern.

recension - right road now

8. Kasey chambers – Little Bird

Hon och maken Shane Nicholson släppte ju ett fantastiskt album för ett tag sen. Little Bird är inte lika bra men tillräckligt bra för att knipa en åttonde plats på denna prestigefyllda lista. Dessutom enda aussien på listan, grattis!

 

7. Gretchen Wilson – I Got Your Country Right Here

Efter några år av musikaliska tveksamheter kom hon tillbaka med buller och bång. Gretchen – you got your fan right here.

recension - i got your country right here

6. Dierks Bentley – Up On The Ridge

En otippad lyckoträff av mannen med det lustiga namnet, Deeerks. Bluegrass när det är som bäst!

recension - up on the ridge

Whitney Duncan - Right Road Now

Whitney Duncan slog igenom år 2007 i den amerikanska tv-showen Nashville Star (typ idol men country). Hon kom på femte plats men lyckades ändå knipa åt sig ett skivkontrakt.

Innan Nashville Star ägde rum hade dock Duncan redan hunnit släppa ett minialbum (endast sex låtar) utan att involvera någon jobbig skivbolagsdirektör. Dessutom var hon så tidigt som år 2004 och nosade på stjärnlivet genom den fina My World Is Over som blev en duett med Kenny Rogers och hamnade på hans 42 Ultimate Hits album. Att skriva låtar till andra artister är för övrigt en liten hobby hon roat sig med genom åren.

Right Road Now är alltså hennes första ”riktiga” album och släpptes för cirka en månad sedan. Musikstilen är mer popcountry än renodlad country, tänk en korsning mellan Taylor Swift och Miranda Lambert ungefär.

Om man bara skulle se en bild på Duncan skulle man nog tippa att hon har en ljus och änglalik stämma, hon är verkligen galet vacker. Men där misstar man sig, hon har faktiskt en ganska mörk och murrig röst och det är framförallt den som är det vinnande konceptet på skivan.

Låtarna är överlag helt okej om ändå lite intetsägande. Ett par undantag finns dock. When I Said I Would har helt klart ett skönt gung och en refräng som lätt fastnar. Skinny Dippin’ är också bra och lite lagom fräck, vem gillar inte en text som denna liksom?

We took off our clothes
Threw 'em in the bushes
Mud between our toes
Bare white tushes

Men min absoluta favorit är The Bed That You Made. Här går Duncan loss i klassiskt ”what you did to me I’m doing back to you”- manér och visar var skåpet stå. En otroligt rivig låt som bara blir bättre för varje lyssning.

Duncan kan mellan varven bli lite gapig att lyssna på men stundtals gnistrar det till ordentligt om hennes musik. Hon är dessutom bara 25 år så räkna med att höra mer av gaphalsen i framtiden.

betyg: 3,5 (av 5)

Ett nästan identiskt inlägg kan ni läsa på http://www.countrykanalen.se/. Där ska jag framöver skriva lite då och då. Så dit får ni surfa in och förutom att läsa mina inlägg dubbla gånger tycker jag ni ska kika runt på sidan och förkovra er i all mysig country som den har att erbjuda.