Justin Townes Earle live på KB i Malmö

För dryga tio år sedan släppte Justin Townes Earle sin debutplatta. Under åren har han bjudit på toppar och dalar både musikaliskt och privat. Sedan senaste vändan på rehab 2010 har han åtminstone hållit sig i skinnet på missbrukarfronten. Hans musik däremot har inte varit särskilt spännande i det sista. Nya plattan Kids in The Street är bara marginellt piggare än sömnpillret Absent Fathers från 2015.

Jag hade därför räknat kallt med en tillknäppt spelning på söndagskvällen. Men tji fick jag! Justin intog Kulturbolagets scen med ett glatt humör. Större delen av repertoaren bjöd så klart ändå på hans patenterat sega Americana. Men i kombination med uppsluppet mellansnack och dåliga skämt blev det ändå en ganska trivsam stund. En bit in i konserten fick jag dock lämna min plats på första raden då det hela hade gått något i stå. Det var dessutom hett som i helvetet i lokalen. Men det är ju knappast artistens fel att svensk ventilation fullständigt kollapsar så fort graderna tassar upp över 20-gradersstrecket. Han kunde dock tagit av sig den varma socionomkavajen. Överhuvudtaget så kunde han sett ut mindre som Karl-Bertil Jonson. Men har man knarkat sedan 12 års ålder kan det kanske vara svårt att hitta nya sätt att revoltera på.

Sista låtarna avnjöts på behaglig sittplats, där man även kunde passa på att lägga upp ett instagram, moroten till att hitta på saker sedan 2010.

Instagram @barabaraberra

Sammanfattningsvis en helt okej konsert, dock i längsta laget.

En liten eloge till förbandet Jesper Lindell också. Hans "Moving Slow" är faktiskt inte så pjåkig.

Justin Townes Earle - Absent Fathers

Absent Fathers är uppföljaren till fjolårets platta Single Mothers och hans femte studioplatta i ordningen. Jag är inte något jättestort Justin Townes Earle fan men har ändå uppskattat en del av hans tidigare verk. Det har åtminstone tidvis svängt lite om låtarna, något man tyvärr inte kan beskylla låtarna på Absent Fathers för, det är verkligen en snoozefest alltså.

Med det sagt så finns det ändå något intressant över Justins deppiga folkcountry. Till exempel är ”Looking For A Place To Land” så seg att det snarare blir som att lyssna på någon form av meditativ melodiös poesi. Men då är jag kanske generös i överkant, för slutsatsen blir ändå att plattan är ett sömnpiller och ett ganska effektivt sådant därtill, men som musikunderhållning är det knappt godkänt.

Betyg: 2 (av 5)

Kerstin simmar + lite countrynytt (eftersom detta ju ÄR en countryblogg)

Idag var jag åter uppe med tuppen för att snygga till bikinilinjen och sedan bege mig till lektion nummer 4 i simskolan. Idag lärde vi oss andas samtidigt som vi simmar vilket ju underlättar en hel del. Men det är svårt som Chris O'Neill skulle sagt. Vi avslutade i alla fall dagens pass med att simma hela 25 meter (en bassänglängd) och det gick faktiskt relativt smärtfritt. Då är det alltså bara 2975 meter kvar för att fullfölja ett Vansbrosim.

Men nog om min simmarkarriär herregud. Snart kommer en drös med musikrecensioner. Lori McKennas akustiska platta som jag skrev några rader om för ett tag sen ska kritiskt granskas. Likaså Ryan Binghams och Justin Townes Earles nya plattor. Det hela ska också printas i Smålands Countryklubbs tidning. Så räkna med überpretentiösa recensioner. Det blir väl skoj?

Här kommer ett smakprov från en av bästa låtarna från Ryan Binghams senaste, låten heter "Nobody Known My Trouble".



Eller är det ändå roligare att läsa om min simmarkarriär?

Tack Smålands Country Club!

I senaste numret av Smålands Country Clubs medlemstidning är jag med och gästrecenserar Justin Townes Earles senaste platta. Himla flott om jag får säga det sjäv!

Recensionen i sin helhet kan ni också läsa här på bloggen.

Justin Townes Earle - Nothing's Gonna Change The Way You Feel About Me Now

Mager som en sockertopp.

Justin Townes Earle har släppt en ny platta med världens längsta titel. Jag har inte lyssnat frenetiskt på grabben men vill ändå påstå att han är en av de bättre countryrockarna därute. Han är dessutom flitig värre, Nothing's Gonna Change The Way You Feel About Me Now är hans femte studioplatta sedan 2007.

Justins heroinshica röst är långt ifrån farsan Steve Earles rockiga whiskeystämma. Men lillpojken Justin är ändå min favoritearle, jag gillar ju lite småseg countrypop och det är EXAKT vad han bjussar på på nya plattan (där blev det två på efter varann, kanse sådant man lär sig undvika på kommande skrivkurs i höst, Red. anm.)

Ironiskt nog är det dock plattans kanske svängigaste låt som jag mest tagit till mitt hjärta. "Baby's Got A Bad Idea" heter den och känns härligt 50-tal med blåsinstrument, pianosolo och sånt. Den är dock försvinnande kort, bara 2 minuter lång. En annan rivig visa är "Look The Other Way" men som också den är i kortaste laget.

Så klart finns det ett par fina lugna favoriter på albumet också. Finast är öppningsnumret "Am I That Lonely Tonight" och sista låten "Movin' On" som smattrar på i ett härligt truminferno.

Justin har släppt ett stabilt femte studioalbum. För det får han 3,5 (av 5) i betyg.

Musik till mor på hennes dag



Jag och mamma på promenad för några år sedan.

Så himla rar är hon min mor. Så här får hon 10 fina låtar.

Lucinda Williams – I Love You Mama You Sweet
Dolly Parton – Coat of Many Colors
Blake shelton – The Baby
Hazel Dickens – Mama’s Hand
Holly Williams – Mama
Gillian Welch – I Had A Real Good Mother and Father
Jamey Johnson – Stars in Alabama
Sugarland – Very Last Country Song
Taylor Swift – The Best Day
Justin Townes Earle – Mama’s Eyes

Länk till spotifylistan här.

årets musik som jag tror jag hade gillat om jag bara hade lyssnat

Jamey Johnson – The Guitar Song

Hans That Lonesome Song från 2008 var ju hur bra som helst men gitarrsången har jag av någon anledning inte riktigt orkat med. Kanske har det att göra med att Jamey gick från detta...

till detta...

What in the world???

Reba McEntire – All The Woman I Am

Reba är för härlig tycker jag. Synd därför att jag inte lyssnat på hennes senaste. Det är något slags coveralbum om jag förstått det hela rätt. Så här skrevs det på the9513.com: ”Driven by a renewed desire to stay relevant on Music Row, McEntire has once again balanced her more commercial instincts with a real knack for picking quality songs.” Och så fick hon 3,5 stjärnor på det.

Taylor Swift – Speak Now
Speak Now är säkert bra men kan ju bara inte va bättre än Fearless, eller?

Justin Townes Earle – Harlem River Blues
Lille Justin är duktig tycker jag. Midnight at the Movies från i fjol har jag lyssnat en del på och där vill jag lite särskilt belysa Mama’s Eyes som är så vansinnigt fin. Nyaste Harlem River Blues har tyvärr gått förbi mig relativt obemärkt.

Becky Schlegel – Dandelion
Har bara hört en låt med Becky. I can’t Take You Home heter den och är en duett med Bill Isles. Den är så himla fin att jag misstänker att den här Becky, sitt schlemmiga efternamn till trots, kanske har något visst.

Easton Corbin – Easton Corbin
Easton låter väldigt likt George Strait säger de som vet. Det är ju ett rätt så gott betyg så jag tänker att han är bra.


Evan Westerlund – Still Crazy Jag fick det här tipset för ett tag sen från en läsare. Jag har lyssnat litegrann och tycker det låter rätt så trevligt. Extra trevligt är det att Evan är någon slags svennebanan som växt upp i Kanada. Ska med intresse följa hans karriär.





Förmodligen har jag missat en massa mer bra country under året som inte ens fått äran att hamna på denna fjöntlista. Jag mottager därför gladeligen tips på kommentatorsfältet. Dessutom har ni kanske lyssnat på något/några av dessa album och har någon slags adekvat åsikt (till skillnad från mig)?

born in a stable and built like an ox

I den här grabbiga listan har jag samlat mina favoriter för stunden, karlar var temat.

http://open.spotify.com/user/negerberra/playlist/6BnRGXG2Aq67NoROC9ceiO