Årets album 2018

Det har varit sömnigt värre på den här bloggen under sluttampen av detta året. Bara ett inlägg på hela december månad till exempel, och det tillägnades lustigkurren Mattias Alkberg av alla människor (*emoji som tar sig över pannan).

Musikåret 2018 var heller inte överdrivet vasst men bjöd åtminstone på tio prima verk, och det räcker ju till en årets bästa-lista som ingen människa bett om. Så här kommer den!

10. Parker Millsap - Other Arrangements
Killen med guldstrupen följde upp sitt magnifika verk från 2016 med en onödigt rockig platta som inte riktigt var min smakpalett. Ett par spår var ändå så bra att han kniper sistaplatsen. Till exempel "Your Water" och "Come Back When You Can't Stay".

9. Lindsay Lou & The Flatbellys - Southland
Lindsay Lou & co kom från ingenstans och bjöd på ett spretigt musikaliskt verk. Hög högsta nivå och låg lägsta nivå. Lite som en Calle Halvarsson i skivformat.

8. Rosanne Cash - She Remembers Everything
Jag skrev en snajdig recension av den här plattan till Smålands Country Nytt och gav den hela fyra cowboyhattar (av 5), men glömde visst publicera den i egen blogg. Det är i alla fall ett mege kompetent verk av den rutinerade sångerskan. Inte riktigt lika magiskt som föregångaren The River and The Thread men snudd på.

7. Vivian Leva - Time Is Everything
Vivian Levas subtila Bluegrass är right up my alley. Lågmält och opretentiöst.

6. Elise Davies - Cactus
2018 var året då Elise Davis äntligen lyckades släppa ett verk som var tillgängligt für alle. Cactus var förlösande för alla oss som väntat på hennes släpiga såscountry enda sedan mästerverket Cheap Date från 2011 som sedan länge försvunnit från jordens yta.

5. Carter Sampson - Lucky
Bonniga Oklahomatjejen Carter Sampson flyger märkligt lågt under radarn. Hennes Wilder Side från två år tillbaka var sinnessjukt fin utan att någon direkt tog notis. Nu har hon följt upp med Lucky som kanske bjuder på årets låt i riviga "Rattlesnake Kate".

4. Lori McKenna - The Tree
Lori McKenna spelar i en helt egen division i kategorien singer/songwriter. Hon fullständigt sprutar ur sig den ena klassikern efter den andra. The Tree bjuder på åtminstone på 5-6 tidlösa countryvisor.

3. Caitlin Canty - Motel Bouquet
36-åringen från Vermont har släppt en hel drös album men på Motel Bouguet hittade hon verkligen hem. Tio drömlika spår som strösslas med Cantys ljuvliga röst, stråkar, jazzvisp och annat som man som countrynörd går igång på.

2. Brandi Carlile - By The Way I Forgive You
Man vet att en artist är på väg mot något stort när hen låtar sig bli målad i olja för skivomslaget. Och mycket riktigt är Brandi Carliles senaste platta hennes bästa, och då har hon ändå släppt ett par riktiga pärlor sedan debuten 2005. By The Way I Forgive You är ren och skär magi. "Party of One" är kanske tidernas vackraste pianoballad.

1. Ashley McBryde - Girl Going Nowhere
Årets förstaplats går tveklöst till Ashley McBryde. 35-åringen från Arkansas gjorde det udda draget att släppa en platta som lät uppfriskande omodern. Girl Going Nowhere låter som 90-talscountry; glatt och otvunget! Svårare är det visst inte att göra årets bästa platta.

Spotifylista: maj

Trots att bloggen fullständigt gått i stå har jag fortfarande eminent musiksmak. Här är senaste spotifylistan.

Maj i Molde.

Parker Millsap - Other Arrangements

Underbarnet Parker Millsap imponerade stort på den här torra countrybloggaren i och med sin förra platta The Very Last Day. Så pass att jag korade den till 2016 års bästa.

Nu är han aktuell med nytt och fräscht, och rockigare. För hade man som undertecknad sett fram emot sirliga americanatoner så kan man känna sig snuvad på den konfettin. Other Arrangements är ösigare på alla plan. Men rösten är den samma. Och den är en gudagåva!

Vilket är tur för annars hade jag inte ens orkat igenom plattans första nummer. Som är i gapigaste laget. Men därefter coolar Millsap ner något och bjuder på ett par riktigt fina stunder. Exempelvis ”Good Night” och ”Come Back When You Can’t Stay”. Däremellan får man dock stå ut med ett och annat ljudinferno.

Betyg: 3,5 (av 5)

Årets album topp 5

5. Lori McKenna - The Bird and The Rifle
Den sanslöst begåvade singer/songwritern har verkligen skämt bort oss med stabila skivsläpp på sistone. Massachusetts (2013) och Numbered Doors (2014) var precis som denna pärla vemodig country från en av branschens mest underskattade vokalister.

4. Carter Sampson - Wilder Side
Är det inte alltid något visst med människor som har förnamn som efternamn, och vice versa. Som om de är födda för stordåd. För de flesta är hon säkert en ny bekantskap men ger man henne bara ett par sekunder på öppnings- tillika titelspåret på senaste plattan så är man ett fan.

3. Caleb Caudle - Carolina Ghost
Om jag får säga det själv så har jag något av en talang för att hitta musik som knappt nått någon annans öron. Till exempel var det väl jag som tog Sam Outlaw till Sverige. Caleb Caudle är en annan skatt jag grävt fram som resten av countrysverige verkar missat helt. Tillhör ni också den lågbegåvade klunga människor som låtit honom passera förbi obemärkt så kan jag bara gratulera, ni har elva vansinnigt vackra countrysånger att upptäcka.

2. Miranda Lambert - The Weight of These Wings
Sent på året kom så den efterlängtade dubbelplattan från Miranda Lambert. Trots enorma förväntningar kan väl ingen vara besviken. Countrystjärnan drog till med inte mindre än 24 nya färska rykande spår som var ena käftsmällen efter den andra. Faktiskt går det inte hitta en enda musikalisk dipp på den evighetslånga plattan. Hur är det ens möjligt?

1. Parker Millsap - The Very Last Day
Parker Millsap är bara 23 år. Jag mår nästan illa när jag tänker på det. Hur kan man bara ha låtar som "Heaven Sent" och "Jealous Sun" inom sig vid den ringa åldern? Pojken har alltså släppt en platta här som är så vansinnigt bra att han lika gärna kan lägga ner nu, han kommer aldrig kunna toppa detta. Kanske är han ett så kallat särbegåvat barn.

Spotifylista: oktober

Månadens spotifylista bjuder på en udda blandning av traditionell country och norsk populärmusik. Länk här!

Den udda och havet.

Parker Millsap - The Very Last Day

Den unge countrytalangen från Oklahoma släppte redan i mars månad sin hajpade tredje platta. Detta gick tyvärr förbi mig trots att jag skrivit om honom bara veckor före releasen. Kanske var jag upptagen med jobb eller annat oviktigt. Men nu när jag lagt det här med arbete på is ett tag har jag all tid i världen att lyssna på Parker Millsap. Och vilken lyssning sen!

23-åringen sjunger med en pipa ädlare än guld. Det är inte klokt vad han kan åstadkomma med den rösten. Tillsammans med sina trogna bandmedlemmar levererar han ena käftsmällen efter den andra. Han plöjer på som en smått galen predikant. Det går någon form av gospelkänsla genom plattan även om musiken har influenser från de flesta av countryns undergrupper; bluegrass, amerikana och folk.

Han har huvudet på skaft också och visar på fin karaktär i till exempel "Heaven Sent" där han stödjer homosexuellas rättigheter. Ett litet steg för människan kan tyckas men ett rysligt viktigt ställningstagande i konservativa countryamerika.

Den gode Millsap verkar trots sin unga ålder veta exakt vad han vill förmedla med sin musik, och gör det med både hjärta och begåvning.

Jag tippar på min imaginära countryhatt.

Betyg: 5 (av 5)

Fint fodral.

Spotifylista: februari

Prisa gudarna, här kommer skatteåterbäringen! Skoja bara, det är bara årets första spotifylista.

Länk här.

God bless instagramfilter!

Parker Millsap

God kväll. Vad gör ni denna onsdagkväll? Själv äter jag gifflar med pistagekräm och surfar planlöst runt på the world wide web. Jag snubblade över en (för mig) ny countrymusiker, 20-nånting Parker Millsap. Han släpper sin andra platta i mars men hans kritikerrosade debutskiva finns på Spotify.

Bästa låten: