Spotifylista: november

Molde

Länk här.

Spotifylista: norska favoriter

Mer spotifylistor åt folket! (trots att ingen bryr sig). Denna gång har jag samlat ihop favoriter på det norska språket eftersom jag för tillfället lever och verkar på den skandinaviska blindtarmen Lofoten.

Länk här.

På en klar dag ser man havet. Alla andra dagar gör man det inte.

Mye nøje!

Kerstin i Norge. Igen!

Jag har glädjen att meddela att jag återvänt till Lofoten. Här ska jag vara i cirka två månader och dricka kaffe jobba på hemmet.

Jag landade ikväll till ett regnigt och blåsigt Svolvær. Det regnade sidledes och rakt igenom sju lag med klær. Det var en Sondre Justad referens, men det går väl över huvudet på de allra flesta. Men hör här så fint!



Nu kan ni hoppa upp och sätta er på att det kommer bli en massa sådan här onödig information om mitt "spännande" "liv" i väst.

Vi snakkes!

Årets låtar + Honorable mentions

Jag slapp i år besväret med att knopa ihop en lista på årets bästa låtar då Spotify redan gjort det åt mig. (Här får ni också dras med låtar som jag bara lyssnat en massa på, som inte alls har med 2016 att göra reds. anm.).



Har ni också fått en sån här fin lista av Spotify? Eller tillhör ni den lägre stående människoarten som får göra egna musiklistor? Oavsett vilket skulle jag bli väldigt glad om ni delade med er av era favoriter från det gångna året.

Innan vi drar ett streck över musikåret 2016 vill jag nämna ett par plattor som hamnade utanför topp 15 på grund av att de diskvalificerats av olika anledningar. Till exempel har vi ett gäng som kom redan 2015 men som jag/Sverige upptäckte först i år:

Sondre Justad - Riv i Hjertet

Kristin Diable - Create Your Own Mythology

Kelsea Ballerini - The First Time

Todd Grebe & Cold Country - Citizen

Dessutom bjöd Joy Williams på akustiska versoner av sju av spåren från fjolårsplattan Venus vilket blev väldigt lyckat.

Mina nordnorska vänner i bandet Hjerterå förtjänar också ett hedersomnämnande i och med sin platta Balladen om Jonny og Jeanette. Den bestod dock bara av åtta spår och då kan man inte riktigt tävla i grenen bästa platta.

Det var musikåret 2016. Nu firar vi nyår på östgötaslätten och sedan ser vi fram emot 2017.

Gott nytt år!

Mitt nyårslöfte blir att dricka fler Desperados.

Sondre Justad - Riv i hjertet

Nordnorges egna lilla gullegris har äntligen lanserat sin musik utanför Norges gränser. Från och med idag finns Sondre Justads debutplatta Riv i hjertet på spotify. Kanske är jag gladast i hela Sverige över detta.

Sondre kommer från Lofotens pärla Henningsvær, där man verkligen inte kunde tru at nokon kunne bu men där faktiskt cirka 500 personer valt att slå läger, inte så konstigt i och för sig eftersom det kan vara Norges vackraste plats. Det är ju i och för sig alla platser i Norge.

Bild snodd från www.auneforlag.no

Den unge Lofotingen släppte sin debutplatta hemma i Norge i fjol och blev genast en favoriit på radio och partys. Enligt norska wikipedia fick plattan "terningkast fem av Aftenposten, Dagsavisen, Avisa Nordland och Fædrelandsvennen". De är ju för gulliga i tal och skrift norrmännen. Dock har de helt rätt i sak för Riv i hjertet är ett riktigt vasst popalbum. Allra bäst är "Tilbake", "Riv i hjertet" och megahiten "Nu har du mæ" som var hans första singel.

Jag gillar allt med Sondre: Musiken, rösten, den lite gubbiga utstrålningen. Dessutom visar han fin karaktär genom att ge tillbaka till sin hemkommun; han har till exempel för fjärde året i rad bjudit på spelning uppe på Fjellvågtinden, 541 meter rätt upp från hembyn Henningsvær. Det enda sättet att komma upp dit är att traska, således var ingen svensk på plats.

In på Spotify med er och förgyll helgen med allas vår Sondre!

Spotifylista: oktober

Månadens spotifylista bjuder på en udda blandning av traditionell country och norsk populärmusik. Länk här!

Den udda och havet.

Fulltidsrapport

Efter fyra månader i Lofoten kom plötsligt dagen då jag skulle packa väskan och säga ha det till mitt tillfälliga hemland. Jag var på alla sätt och vis redo att slänga in handduken men det var ändå med en viss tyngd över bröstet jag gick genom korridorerna på Svolvær Omsorgssenter för sista gången. För en arbetsplats där man börjar dagen med kafferast är en arbetsplats att sakna.

På jobb.

Sista tiden hade jag dessutom mentalt redan stämplat ut och satt mest och glodde ut i tomma intet. Men är det något jag lärt mig denna sommaren så är det detta: Man kan inte göra för lite inom demensomsorgen. Att bara sitta på sin röv i timmavis och sprida ett mänskligt lugn är akkurat vad de oroliga själarna behöver.

Det är också något hela Norge skulle må bra av. För aldrig har jag stött på ett folkslag där hyperaktiviteten yttrat sig som en folksjukdom. Varenda kotte har hela tiden tusen saker för sig. Framförallt ska man upp på fjälltoppar och vingla. Kanske skulle man låta folkhälsomyndigheten strössla centralstimulerande medel från räddningshelikoptrarna, de flyger ändå dagligen och plockar upp något pucko som gått uppför ett berg för att sedan upptäcka att det visst blev kväll eller dimma eller att orken bara plötsligt tog slut.

På tur.

Lördagen före avförd var det personalfest som var klippt och skuren för den nordnorska individen. Tretton pigga kollegor mellan 25 och döden samlades i en grillhytta och spiste korv och lax och sköljde ner det med öl, vin och sprit. Är det något nordnorska kvinnor bemästrar så är det att blanda alkoholhaltiga drycker helt skamlöst. Klädseln var också uppfriskande sportig, de glada damerna hade tagit på sig sina allra finaste koftor och turbyxor. Osmakligt tajta partytoppar lyste med sin ljuva frånvaro. I den mörka grillhyttan var livet så mysigt att man för ett ögonblicks sekund kunde förstå tjusningen med att bosätta sig över polcirkeln.

Dagen för avfärd regnade det och dimman låg så lågt att planet från Bodö inte kunde landa och plocka upp oss på Svolvær Lufthavn, vi fick istället likt boskap forslas på en minibuss för en två timmars färd i nordgående riktning och hoppa på 18-planet till Oslo från Evenes. En som också drabbades av detta missöde var popartisten Sondre Justad som hamnade bredvid mig på bussen. Ni vet säkert inte vem han är men han är faktiskt något av en A-kändis inom den nordnorska popindustrin. När vi stod och suckade över den bristande informationen från de så kallade informationsdiskarna växlade vi några fraser. Han var en trevlig gutt men som alltid när man pratar med en nordlänning så är det cirka 50 % som bara passerar förbi i obegripligt oljud.



Jag landade i Oslo i princip samma minut som planet till Stockholm boardades och sedan sa det bara vips och jag var åter i fosterlandet. Bara tre timmar senare än vad som först var planerat. Slutet gott allting gott.

Svolvær och dess lustiga invånare har sakta men säkert vuxit på mig. Det finns till och med risk att jag återvänder.