Spotifylista: Sommar

Sommaren är kort, det mesta regnar bort. Men man kan i alla fall trösta sig med en somrig spotifylista.

Länk här.

Spotifylista: juni

Bästa musiken just nu! Länk här.

Best friends forever

Sam Outlaw live på Hotell Hulingen

Sam Outlaw är inne på sin tusende europaturné. Igår var han i Hultsfred med band.

Molly Parden kickade igång aftonen i egenskap av förband (och spelade även gitarr i bandet senare). Det var en oinspirerande förakt. Hon är som en sömngångare på scenen, jag är inte ens säker på att hon hade pulsslag. Ändå gillar jag Pardens musik i studioformatet. Till exempel har jag diggat hennes fina "Who Did You Leave Me For" hela sommaren. Den sjöng hon dock inte enligt lagen om alltings jävlighet.

Sam Outlaw sedan, detta unikum till countryman som sadlade om från reklamare i mogen ålder och sedan haft en spirande karriär, möttes av en ovanligt entusiastisk publik strax efter klockan 21 lokal tid. Jag och sällskapet hade lämnat våra schnitzeltallrikar och jobbat oss fram i lokalen men hade då ändå en hord av smålänningar framför oss som tryckte i sig blåmusslor och annat gött. Jag ska lägga på minnet till nästa gång att förboka ett bord så man istället kan vara objektet för avundsjuka ståare.

Man märker att den gode Sam nu fått in en viss vana vad det gäller liveshower. Det hela är oerhört proffsigt. Låtarna rivs av en efter en, mellansnacket är kort och precis lagom lättbegripligt för en svensk bruksort. Första setet består av mestadels lugna låtar och framåt mitten/slutet av konserten kör han sina riviga hits som solklart är spelningen bästa stunder. Han bjöd bland annat på en ny partydänga som bådar gott inför kommande skivsläpp, den var nog kvällens bästa.

Efter hela två extranummer tackade en mycket svettig artist för sig. Väl värd sina rungande applåder.

Instagram @barabaraberra

Årets album 2017

Sent ska syndaren vakna! Nu är det dags för den här lätt efterblivna bloggaren att summera musikåret 2017. Som ju bjöd på många pärlor. Här har ni de bästa! (I bakvänd ordning för dramaturgisk effekt).

10. RaeLynn - Wildhorse
  9. Sunny Sweeney - Trophy
  8. Tift Merritt - Stitch of The World
  7. Nikki Lane - Highway Queen
  6. Sam Outlaw - Tenderheart

5. Lillie Mae - Forever And Then Some
Vid första lyssningen är Maes andra studioplatta en enda röra. Fioler, elgitarrer, baktakt och en oslipad sångröst trängs i samma visor. Men en efter en kan man sedan urskönja de fina melodierna ur mischmaschet.

4. Caroline Spence - Spades & Roses
Det är aldrig fel med en späd kvinnoröst över stillsamma melodier. Speciellt inte när det görs så här bra.

3. Jason Isbell & The 400 Unit - The Nashville Sound
Kungen av americana slog till med en riktig fullträff i och med senaste plattan ihop med hans band. Här ryms smäktande ballader och bufflig arenarock.

2. Courtney Marie Andrews - Honest Life
Courtney Marie Andrews platta från början av året är inget mindre än en gudagåva för den finsmakande countrykonnässören. Jag menar lyssna bara på "Let The Good One Go" och "Table For One" och försök att inte smälla av.

1. Rachel Baiman - Shame
Sent på året upptäckte jag fenomenet Rachel Baiman. En ung violinist med den vackraste röst som någonsin hörts. Shame är inte den musikaliska triumf som exempelvis andraplatsen Honest Life men det vilar något fullständigt magiskt över det Baiman skapar. Nu är det jag som går och köper mig en fiol. Grattis grannarna!

Sam Outlaw live på Hotell Hulingen

Sam Outlaw frågar var han är någonstans efter att han rivit av sin första låt. Säkert ett stående inslag i hans turnérutin, men kanske undrar han på riktigt denna gången. För mitt i ingenstans (okej, Hultsfred) ligger Hotell Hulingen och suger åt sig musik- och alkoholtörstande människor med en imponerande dragningskraft. Igår var det fullsmockat och åtminstone hälften var där för att se country i världsklass. Resten för att festa. Men det är väl exakt så countryn ska upplevas, i goda vänners lag med en öl i handen och ett par i blodomloppet.

Även Sam med band var på partyhumör. Spelningen öppnade med suggestiva "Kind To Me", en låt som i studioformat är rätt städad men som live förvandlades till ett riktigt monster till countrylåt. Med elgitarr och en hel drös bandmedlemmar på den lille scenen fortsatte det sedan så. Hade jag haft en countryhatt på huvudet hade jag behövt hålla hårt i den.

Mellansnacket var föredömligt kort men höll sig på sedvanlig meningslös nivå. Sam nämnde något om att tjejerna i bandet tagit på sig sina finaste klänningar för oss. De var för övrigt inte vilka som helst utan gitarristen och parhästen Molly Jenson och förbandet(!) Michaela Anne.

I början av andra set var det lugnare toner. Vackra countryballader som "Country Love Song" och "Tenderheart" gjordes med den äran men det var ändå honkytonken som var kvällens stora behållning. Tempot växlade därför snart upp igen och publiken var nu mer på bettet. "Keep It Interesting" och "Who Do You Think You Are" möttes med klappande händer och spontandans på sina håll. Huruvida det var Sams eller shotbrickornas förtjänst kommer vi aldrig veta.

Det hela kulminerade i senaste singeln "Trouble". Var man inte ett countryfan innan så var man det garanterat nu. Jag kunde riktigt se människor ifrågasätta hela sina musikaliska identitet där och då.

Det blev tillslut två extranummer innan smålänningarna var mätta. Iskallt nog hade han sparat en riktig lavett till slutnummer, partydängan "Hole Down In My Heart". Den satt precis som hans Wranglers, som ett smäck.

Sam Outlaw lämnar snart Sverige för denna gången. Platsen i våra tenderhearts har han dock säkrat.

Instagram @barabaraberra

En vacker dag kommer jag stjäla den där gitarren.

Sam Outlaw - Tenderheart

Sam Outlaw gick från hyfsat framgångsrik reklamare till countrystjärna på bara några år. Debutplattan Angeleno från 2015 hyllades av alla som hade den god smaken att ge den en lyssning. Själv hade jag upptäckt talangen långt före dess. Men min fantastiska förmåga att hitta talanger kan vi ta en annan gång, nu ska vi diskutera uppföljaren Tenderheart.

Musikstilen är i stort den samma. Sam trallar på om lite allt möjligt. Han har en förmåga att balansera på den lilla strana som finns mellan countryns pretentiösa allvar och fjöntiga glättighet. Plattan saknar dock uppenbara hits och lider möjligen av ett något lågt tempo, men ingen människa med ett normalt känsloregister kan förneka Sams förmåga att leverera en text. Det är också uppfriskande med countryartister som inte låtsas som att de lever på en ranch och kör pick up truck i solnedgången.

Trots att det är svårt att välja ut favoritspår är ändå Tenderheart något av en pärla. Den tickar på i ett behagligt tempo med extremt hög lägstanivå. Framförallt är Sam en äkta countryartist i det avseende att han inte låtsas vara en cowboy. Låtar som "Diamond Ring" och "Say It To Me" är så långt från machocountry man kan komma och det är en himla bra sak.

Betyg: 4,5 (av 5)

Amerikas bäst klädda man.

Glad påsk!

Idag åker jag till Portugal, därför kommer bloggen ligga nere cirka en vecka. Under tiden kan ni roa er med att lyssna på den senaste spotifylistan signerad undertecknad. Länk här.

Instagram @barabaraberra

Sam Outlaw - Tenderheart ute 14 april!

Det här året har börjat mege bra. Jag är i Norge och latar mig jobbar och på musikfronten har det redan poppat upp ett par riktigt vassa countryplattor. Som om det inte vore nog så har det plötsligt uppdagats att Sam Outlaw, den smådryga cowboyen från Kalifornien, släpper ny platta den 14 april. Jag hade ingen aning om att uppföljaren till succén Angeleno fanns inom en så snar framtid!

Mellan april och juni ska han på USA-turné ihop med Dori Freeman och Michaela Anne. Så kanske skulle man möta våren i Sioux Falls, South Dakota. Hela spelschemat finner ni här.

Amerikas bäst klädda man.

Sam Outlaw live i Gillestugan i Storebro

Den urbana cowboyen från Kalifornien rivstartade i lördags sin Europaturné på ett fullsatt Pustervik i Göteborg. Igår var han i Gillestugan i Storebro, visserligen också fullsatt men ett par hundra färre i publiken. Tvära kast för en up-and-coming countrystjärna.

Men platsen gör egentligen det samma när man som Sam Outlaw begåvats med en riktig guldstrupe till countrystämma. Har man också turen att ha en sidekick i form av sagolikt vackra och kompetenta sångerskan och gitarristen Molly Jenson så är det svårt att misslyckas. Det ska ändå nämnas för protokollet att Storebros skönhet är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter. Åk dit om du missat denna småländska pärla!

Kvällen till ära hade den pittoreska byn också välsignats av en okaraktäristiskt ljummen väderlek, det var faktiskt varmare utomhus än inne i stugan. Men i takt med att stugan fylldes av countrytörstande smålänningar steg också temperaturen. Så pass att Sam svettades ymnigt på scenen, tyvärr rykte därför både kavaj och cowboyhatt relativt tidigt under spelningen och kvar på scenen stod en lillgammal 33-åring i välsittande jeans och skjorta, särskilt mycket country utstrålade han inte. Men jag gillar Sams minimalistiska stil och scenspråk, och det smådryga mellansnacket kommer man bara undan med om man är en riktigt skicklig musiker och vet om det. För trots att han egentligen bara har en fullängdare och en EP under bältet så lyckades han fylla hela två set på cirka en timme vardera.

Första setet öppnade med "It Might Kill Me" följt av "Who Do You Think You Are", två personliga favoriter så givetvis en stark öppning i min bok. Därefter plöjde han igenom flertalet av sina låtar från debutplattan Angeleno. Trots att det är en av fjolårets bästa countryplattor lyfte låtarna lite extra i nedstrippade akustiska versioner, det var ju bara Sam och Molly med varsin gitarr på scenen.

Andra setet bjöd på ett par fler hits från Angeleeno, bland annat själva titelspåret som han dedikerade till plattans producent Ry Cooder. Här fick man också avnjuta ett par sprillans nya spår som bådar riktigt gott inför framtiden. Ett par covers betades också av, bland annat Townes Van Zandts "If I Needed You", som Sam mycket riktigt påpekade blivit fullständigt "söndercovrad" genom åren. Setet avslutades med riviga duetten "Keep It Interesting" och man undrade varför i hela friden Molly Jenson inte får mer soloutrymme i bandet när hon fullständigt slår knock out på en i blott en vers.

Extranumret bestod i någon Merle Haggard cover. Jag tillhör den udda skara countryfanatiker som inte är frälst vid gamla countrystofiler så har ingen aning om vad det var för låt men fint var det.

Bäst: "Ghost Town", "Cry For Me", "Love Her For A While", "Keep It Interesting"

Instagram @barabaraberra

Gillestugan in all its glory.

Efter showen skulle jag shoppa merchandice. Jag brukar försöka hinna dit före artisterna för att undvika att stå och stamma framför mina idoler men igår var jag inte snabb nog. Efter ett kort (och värdigt) tack till Molly dök Sam upp från ingenstans och vi skakade tass och hann under ett förvirrande samtal avhandla amerikansk och kanadensisk rivalitet, min så kallade countryblogg (vilket Sam först uppfattade som en countrybar och hann bli helt lyrisk över att jag drev en sådan) och min kärlek till Sam och det faktum att jag förmodligen var först i Sverige med att upptäcka honom.

Jag har tidigare påstått att det skulle införas alkolås på kändisträffar men efter gårdagens magplask skulle jag vilja införa en obligatorisk sexa whiskey inför allt samkväm med artister. Hoppas han var tillräckligt onykter på sin medtagna vinflaska att han idag glömt bort den obskyra countrybloggerskan som i stundens hetta inte ens kunde minnas vad hennes egna blogg heter.

En stor eloge ska också riktas till förbandet Hometown Marie från Mariestad som trots att de kapat bandet på två man för kvällen bjöd på solid country. Jag var särskilt imponerad av sångaren Oskars mustiga röst. "Light It Up" var deras bästa låt.

Som alltid i Gillestugan i Storebro, en alldeles magisk musikkväll.

Sam Outlaw live i Storebro!

Årets bästa nyhet är här! Sam Outlaw spelar live i natursköna Storebro strax söder om Vimmerby den  3:e april. Det kommer bli underbart tror jag!!

Bor ni nte i Storebro med omnejd kan ni annars se honom i Göteborg 2:a april, i Kristianstad 4:e april eller i Stockholm 5 april.

Sam Outlaw - Angeleno. Nu på Spotify!

Idag släpps äntligen Sam Outlaws debutplatta till oss europeiska fans. Är ni som jag ett hårdkokt fan har ni säkert hunnit lyssna litegrann då den låg ute på Spotify en snabbis när den släpptes i Amerika.

Det verkar också som Sam och hans band ska ta sig an Norden i vår, så håll utkik efter turnéplanen på The world wide web.

Årets bästa plattor plats 5 till 1

Countryoraklet ger er årets bästa plattor!

5. Brandi Carlile - The Firewatcher's Daughter
Den gode Carlile har skämt bort oss riktigt ordentligt på senare år med det ena magnifika skivsläppet efter det andra. På The Firewatcher's Daughter tog hon sitt patenterade folksound åt det rockigare hållet och det blev föga förvånande hur bra som helst!

4. Sam Outlaw - Angeleno
Kanske var jag först i Sverige med att upptäcka den urbana cowboyen från Kalifornien. Han kom ju på första plats redan förra året på denna ärofyllda lista i och med sin självtitulerade EP. Angeleno är hans officiella debut och klart som korvspad är det fantastisk country (det visste jag ju redan). Sam sjunger med en sällsynt sammetslen röst och låtar som "Country Love Song", "It Might Kill Me" och "Love Her For A While" är balsam för själen. Tyvärr har plattan halkat ur Spotify och finns inte att köpa på iTunes förrän en bit in i januari, kanske kan man köpa en fysisk CD (haha!) någonstans. Det går dock att lyssna på plattan på hans Bandcampsida tillsvidare.

3. Kacey Musgraves - Pageant Material
Kacey har snabbt seglat upp som en av de största inom den kommersiella countryn. Inte konstigt kanske när man följer upp sin pangdebut med ännu ett mästerverk. Pageant Material är en musikalisk fröjd men är också, precis som debutplattan, en nagel i ögat på alla hemska amerikaner som har en människosyn som Donald Trump.

2. Frankie Lee - American Dreamer
Redan på första raden på "High and Dry" förstår man att Frankie Lees debutplatta är något alldeles extra. Dels sjunger han ju som en österrikisk körgosse, men han skriver också låtar rakt från hjärtat och man får vara bra död inombords för att inte beröras av hans stilrena amerikana. Det finns inte ett enda snedkliv på de tio spåren men kanske glimmar det till lite extra om just "High And Dry" och pianoballaden med samma titel som plattan "American Dreamer".

1. Andrew Combs - All These Dreams
Texassonen Andrew Combs släppte sin andra studioplatta i mars, i april upptäckte jag den och sedan dess har egentligen inget annat låtit riktigt bra. Det är ungefär som när jag upptäckte tequilaölen, vanlig öl smakar ingenting längre. Ska ni ta med er någonting från musikåret 2015 så låt det vara denna pärla till platta. Kräma på volymen på max och lyssna på mästerverk som "Nothing To Lose", "Foolin'", "In The Name Of You" och "Month Of Bad Habits" och försök att komma på någon anledning till att lyssna på något annat, någonsin igen.

vi är topp 5!

Sam Outlaw - "Ghost Town" + "Old Fashioned"

Ni har väl inte glömt bort Sam Outlaw? Mannen med den sammetslena rösten och skira cowboyhatten. Han är ju högaktuell med plattan Angeleeno, men tyvärr har han inte gjort det lätt för oss europeiska fans. Plattan finns typ ingenstans. Man kan dock lyssna via hans Bandcampsida men det tycker jag känns lite konstigt. Glädjande nog är cowboyen från Kalifornien dock ett stort fan av konsten musikvideos och idag upptäckte jag dessa två.





Yihaa!

Sam Outlaw - Angeleno

Lo and behold! Här kommer ett seriöst countrymusikrelaterat inlägg.

Sam Outlaw är en urban cowboy från Kalifornien. Jag upptäckte honom av en slump för dryga året sedan och han har sedan dess varit en riktig husgud. Till exempel tilldelade jag hans självtitulerade EP förstaplatsen på förra årets bästa plattor lista.

Angeleno är hans första fullängdsplatta. Tror jag. Det florerade länge en fullängdare på Spotify som hette Lonely Man som var svinbra men nu är den puts väck. Många låtar från den plattan och även från EP:n återfinns på Angeleno vilket stör mig lite, man kan väl inte hävda att det är ett nytt album när det uppenbarligen är gamla låtar. Dock är de nyinspelade och man hör att musikarrangemangen ändå ändrats en hel del så låt gå.

Föga förvånande så gillar jag det mesta på Angeleno. Sam sjunger med en underbart sammetslen röst och ingen människa med bra musiksmak kan annat än älska den. Dessutom finns här hela sju helt sprillans nya låtar som alla verkligen är top notch.

Men nog tjatat. In på the world wide web med er (https://samoutlaw.bandcamp.com) och unna er en countryplatta för den sofistikerade människan. (från och med idag verkar Angeleno försvunnit från Spotify och även iTunes).

Betyg 4,5 (av 5)

Sam Outlaw - "Love Her For A While"

Den stiliga cowboyen från Kalifornen har jobbat länge och väl på sin nya platta. Men nu så är den äntligen (snart) här! Den nionde juni släpps albumet Angeleno. Sam har ju en EP i bagaget och en fullängdsplatta som låg ute på Spotify ett tag men som sedan plötsligt försvann från the face of the Earth.

Angeleno innehåller många spår som fanns med på den plattan som mystiskt försvunnit. Det är så typiskt countryrtisterår att hålla på så här och släppa sina låtar flera gånger. Men jag förlåter honom för otyget eftersom han är lite av en husgud här i min bloggarkvart. Albumet innehåller ju dessutom ett par helt nya spår. Till exempel denna.



Har ni helt missat fenomenet Sam Outlaw så släpp vad ni gör och leta upp hans finfina EP på en data nära dig.

Årets bästa plattor plats 5 till 1

5. Lera Lynn - The Avenues
Den amerikanska sångerskan har kanske inte nått ut till den breda massan med sin behagliga countrymusik men i den här bloggarkvarten är hon en riktig liten husgud. The Avenues är inte riktigt lika vass som debutplattan men bra nära. Bästa spår: "Out To Sea", "Refrain", "Empty Pages".

4. Lucinda Williams - Down Where The Spirit Meet The Bone
Som alltid när det vankas skivsläpp från min största idol är jag så exalterad att jag nästan pinkar på mig, och trots de skyhöga förväntningarna blir jag aldrig besviken. Lucinda Williams dubbelplatta är en stilstudie i smakfull americana. Det enda negativa man kan säga om den är väl att den inte finns på spotify.

3. First Aid Kit - Stay Gold
Redan när man hörde första stråktagen på "My Silver Lining" försod man att duon hade något stort på gång. Och så rätt man hade för Stay Gold bjuder ju på nio låtar till som är minst lika magiska! På kort tid har de etablerat sig som en av de riktigt stora inom den alternativa countryscenen, även utrikes. Trots en inbyggd svensk avundsjuka blir man ju faktiskt lite stolt över sina landsvänner. Bästa spår: "Shattered & Hollow".

2. Rosanne Cash - The River and The Thread
När jag först hörde Rosannes 13:e(!) platta hade jag precis summerat musikåret 2013 och redan då visste jag att hon skulle hamna här någonstans i topp över 2014 års bästa plattor. Jag vet att jag är onaturligt svag för de lite äldre countrytjejerna men jag utgår ifrån att alla med hörselorgan uppskattar de vackra tonerna på "Ettas Tune", "Biloxi", "A Feather's Not A Bird", "When The Master Calls The Roll" och "Your Southern Heart".

1. Sam Outlaw - Sam Outlaw
För första gången i the history of time så kniper en futtig EP förstaplatsen. Cowboyen från Los Angeles med det coolaste namnet i stan upptäckte jag plötsligt en kylig aprildag och sedan dess har jag varit hans största fan. Hans självtitulerade EP är så långt ifrån den äckliga kommersiella countryn som man kan komma och det är en himla bra sak. Har ni hört något vackrare än "Something That I Gotta Do" i år? Det har inte jag.

Glädjande nog är Sam också nära ett nytt skivsläpp, men tydligen är han smått pank så skänk en slant om ni är rika som troll och har lika bra musiksmak som jag.

Det var alltså musikåret 2014. Fram med era åsikter, olaga hot, kränkningar och verbala påhopp i kommentatorsfältet!

Sam Outlaw - "Diamond Ring" (Bonfire Sessions)

Jag smäller av så fint!

Sam Outlaw - "Cry For Me"

Nu har ni väl lyssnat på Sam Outlaw nonstop sen jag tipsade om honom för dryga veckan sedan?

Det har jag gjort i alla fall. "Cry For Me" är en av hans bästa låtar från nysläppta EP:n och levereras här i en fin video.



Det tog mig oroväckande lång tid att upptäcka att det var något konstigt med hästen. Men man är ju inte helt på hugget efter 30 timmars helgjobb. Hoppas bara jag inte missat att någon patient ligger död och likstel i en lasarettssäng.

Fredagstipset: Sam Outlaw

Jag har skaffat mig en ny favoritcowboy. Han heter Sam Outlaw och skapar ljuvlig countrymusik. Han har en fullängdsplatta från i fjol och en rykande färsk EP i bagaget. Jag fullständigt älskar karln och har lyssnat på honom nonstop enda sedan jag upptäckte hans senaste video som också är den gulligaste ever.



Sam bor i Kalifornien men är född i South Dakota. Så mycket mer än så vet jag inte om grabben. Men man kan följa honom på instagram där han flitigt lägger upp bilder.

Bästa låtar: "Lonely Man", "Who Do You Think You Are", "Cry For Me", "Kind To Me", "Something That I Gotta Do"

 

 

Gla´ Påsk!

Precis som förra året firar jag påsk på lasarettet. Det är riktigt tråkigt. Helst skulle jag ju dricka påsköl, leta ägg och umgås med andra påskfirare. Men sådant är livet som bitter landstingsslavsköterska.

Mellan arbetspassen tröstar jag mig med långa cykelpass och fin musik. Ny och fräsch spotifylista hittar ni här.

Instagram @negerberra