Årets album 2018

Det har varit sömnigt värre på den här bloggen under sluttampen av detta året. Bara ett inlägg på hela december månad till exempel, och det tillägnades lustigkurren Mattias Alkberg av alla människor (*emoji som tar sig över pannan).

Musikåret 2018 var heller inte överdrivet vasst men bjöd åtminstone på tio prima verk, och det räcker ju till en årets bästa-lista som ingen människa bett om. Så här kommer den!

10. Parker Millsap - Other Arrangements
Killen med guldstrupen följde upp sitt magnifika verk från 2016 med en onödigt rockig platta som inte riktigt var min smakpalett. Ett par spår var ändå så bra att han kniper sistaplatsen. Till exempel "Your Water" och "Come Back When You Can't Stay".

9. Lindsay Lou & The Flatbellys - Southland
Lindsay Lou & co kom från ingenstans och bjöd på ett spretigt musikaliskt verk. Hög högsta nivå och låg lägsta nivå. Lite som en Calle Halvarsson i skivformat.

8. Rosanne Cash - She Remembers Everything
Jag skrev en snajdig recension av den här plattan till Smålands Country Nytt och gav den hela fyra cowboyhattar (av 5), men glömde visst publicera den i egen blogg. Det är i alla fall ett mege kompetent verk av den rutinerade sångerskan. Inte riktigt lika magiskt som föregångaren The River and The Thread men snudd på.

7. Vivian Leva - Time Is Everything
Vivian Levas subtila Bluegrass är right up my alley. Lågmält och opretentiöst.

6. Elise Davies - Cactus
2018 var året då Elise Davis äntligen lyckades släppa ett verk som var tillgängligt für alle. Cactus var förlösande för alla oss som väntat på hennes släpiga såscountry enda sedan mästerverket Cheap Date från 2011 som sedan länge försvunnit från jordens yta.

5. Carter Sampson - Lucky
Bonniga Oklahomatjejen Carter Sampson flyger märkligt lågt under radarn. Hennes Wilder Side från två år tillbaka var sinnessjukt fin utan att någon direkt tog notis. Nu har hon följt upp med Lucky som kanske bjuder på årets låt i riviga "Rattlesnake Kate".

4. Lori McKenna - The Tree
Lori McKenna spelar i en helt egen division i kategorien singer/songwriter. Hon fullständigt sprutar ur sig den ena klassikern efter den andra. The Tree bjuder på åtminstone på 5-6 tidlösa countryvisor.

3. Caitlin Canty - Motel Bouquet
36-åringen från Vermont har släppt en hel drös album men på Motel Bouguet hittade hon verkligen hem. Tio drömlika spår som strösslas med Cantys ljuvliga röst, stråkar, jazzvisp och annat som man som countrynörd går igång på.

2. Brandi Carlile - By The Way I Forgive You
Man vet att en artist är på väg mot något stort när hen låtar sig bli målad i olja för skivomslaget. Och mycket riktigt är Brandi Carliles senaste platta hennes bästa, och då har hon ändå släppt ett par riktiga pärlor sedan debuten 2005. By The Way I Forgive You är ren och skär magi. "Party of One" är kanske tidernas vackraste pianoballad.

1. Ashley McBryde - Girl Going Nowhere
Årets förstaplats går tveklöst till Ashley McBryde. 35-åringen från Arkansas gjorde det udda draget att släppa en platta som lät uppfriskande omodern. Girl Going Nowhere låter som 90-talscountry; glatt och otvunget! Svårare är det visst inte att göra årets bästa platta.

Spotifylista: oktober

Den senaste spotifylistan bjuder på smått och gott från den alternativa countryn. En och annan popdänga har slängts in också för människor med normal musiksmak. Länk här.

Elise Davis - Cactus

Personliga favoriten Elise Davis har inte varit en lätt idol att ha. Hennes första magiska platta Cheap Date försvann spårlöst för ett par år sedan. Uppföljaren Token visade sig sedan vara stört omöjlig att ens få tag i, åtminstone här i Europa. Men tredje gången gillt för den sympatiske sångerskan från Arkansas. För Cactus finns tillgänglig på Spotify für alle!

Och det har varit värt väntan. Elise Davis är så lätt att tycka om. Hon sjunger med en skönt avslappnad röst. Låtarna har ofta ett elegant inlindat budskap men hon trycker inte upp det i ansiktet på en.

Albumet både öppnar och slutar med rockiga "Hold Me Like A Gun" och "Don't Bring Me Flowers". Däremellan får man hela spektrat av elegant modern country. Till exempel textmässigt smarta "Man" med snyggt gitarrplock och 70-talsinspirerade "Last Laugh". Favoriten blir dock "33". en visa om att vara 33 år gammal. Som undertecknad.

Betyg: 4,5 (av 5)

Spotifylista: sommar

Det råder torka över landet och så även på vår favoritcountryblogg. Men här kommer i alla fall en somrig spotifylista att sätta tänderna i. Länk här.

Simmarguden Viman.

Spotifylista: maj

Trots att bloggen fullständigt gått i stå har jag fortfarande eminent musiksmak. Här är senaste spotifylistan.

Maj i Molde.

Aaron Lee Tasjan

Nu kräks ni väl snart på mina pretentiösa musiktips, men Aaron Lee Tasjan får ni bara inte missa om ni som jag gillar bra musik.

Jag upptäckte Aaron via Elise Davis instagramkonto. Elise är förövrigt en annan countryartist ni borde lyssna på om ni inte gjort det innan. Hur som helst, Aaron med det krångliga efternamnet lirar rockig country med det lilla extra. Han är 27 år ung och har släppt ett par EP:s. Bästa spår är "Don't Walk Away", "Living Proof" och "My Camera". Men allt är bra herregud. In med er på Spotify och förgyll helgen med hans härliga musik!

Elise Davis - Life

Elise Davis är en amerikansk musiker som verkat i flera år utan att någon riktigt tagit notis, trots att hon ju är fantastisk. Hon släppte till exempel plattan Cheap Date 2011 som jag håller som en av mina topp-10 favoritplattor alla kategorier, EP:n Big Ol' Dreams från i fjol är inte heller fy skam.

Och nu är hon aktuell med en ny EP som heter Life. Tyvärr finns den inte på spotify så hon gör det ju inte så lätt för oss fans men man kan lyssna på den på hennes hemsida via soundcloud. Den är kanske marginellt rockigare än hennes tidigare verk men det kan också vara en fullständigt felaktig analys från min sida. Bra är den i alla fall.

Bästa spår: "The Girl In Me", "Because You Love Me"

 

 

Så ska ni inte förstöra söndagskvällen med att jobba natt (som en annan stackars sate) så tycker jag ni ska sitta uppe halva natten och lyssna på Elise. 

Lite av ett meningslöst inlägg

Som ni märker händer det inte möe här på bloggen men det är inte för att det inte finns ny musik att skriva om utan för att jag är en lat människa. Men håll i hatten för jag kommer snart recensera Dolly Partons och First Aid Kits senaste. Dessutom har personliga favoriten Elise Davis släppt en EP som säkert är alla tiders, finns inte på Spotify ännu dock.

Har ni något annat musiktips så är det alltid välkommet att skriva en rad i kommentarsfältet (är det mamma eller pappa som kommenterar kan ni väl skriva under pseudonym så det inte blir så uppenbart att den här bloggen är patetiskt liten).

Spotifylista: Sommar 2013

Ni har säkert gått och gruvat er länge på vad jag lyssnar på i sommar. Men nu kan ni sluta med det för här ger jag er sommarens spotifylista. Jag kommer säkert slänga in ett par fina bitar till så det är väl lika bra att ni "follow" listan. Ett litet klick här på länken bara!

Sommar 2013

Elise Davis - Big Ol' Dreams

Elise Davis, tjejen som släppte 2012 års tredje bästa album, har i dagarna kommit ut med sin nya platta. Plattan har bara fem låtar så det är väl en så kallad EP.

Den består av fyra nya låtar och så en lite märklig remake av "Make The Kill" som ju är en vansinnigt bra låt, fattar inte varför man skulle på och peta på den. Lyssna på den i orginalversion (låter nästan likadant vilket ju gör det hela ännu mer korkat) istället på plattan från fjol, Cheap Date.

De nya låtarna är dock härlig lyssning. De har en snäppet gladare vibb än hennes tidigare verk, om än ganska så marginellt. Den sköna släpiga stämman är dock densamma och den har man ju hunnit sakna litegrann.

Bästa låterna är "Sometimes" och "Right Where We Should Be".

Big Ol' Dreams finns på Spotify. Om ni är nyfikna på Elise Davis som artist, människa och fenomen så tycker jag ni ska surfa in på hennes hemsida eller gilla henne på facebook.

Årets album: Plats 5 - 1

5. Brandi Carlile – Bear Creak
Carliles fjärde studioplatta gjorde ingen besviken. Den vassa rösten lät bättre än någonsin och flera av låtarna bjöd på musikalisk perfektion. Det var mandoliner och fioler och basfiol och flöjt. Bara härliga instrument! Dessutom en massa roliga körarrangemang som jag verkligen kan uppskatta, t ex gospelkören på "That Wasn’t Me" och tjoandet på "Hard Way Home".

4. Lera Lynn – Have You Met Lera Lynn?
Lynn, texastjejen med den lite såsiga rösten, släppte i somras sin debutplatta. Av en ren slump snubblade jag över en recension och efter ett par lyssningar var man relativt fast i hennes simpla texter och lugna melodier. Allra bäst är "Bobby, Baby" som kanske är årets låt. Magi i 3.14 minuter.

3. Elise Davis – Cheap Date
Cheap Date är Davis andra studioplatta. Jag hade aldrig hört talas om henne när jag plötsligt fick nys om "Make the Kill", bästa låten på plattan. Den spelade jag sedan en miljon gånger och plötsligt växte även resten av låtarna på mig, även om de är betydligt mer dämpade än just "Make the Kill".

2. Cat Power - Sun
Katten Power spred musikalisk glädje med sitt poppiga album Sun. Jag har alltid gillat tjejen men nog mest uppskattat hennes härliga covers av bland annat Bob Dylans låtar. I och med Sun visade hon att hon även är en jävel på att skriva egna svängiga hits. Sun har varit det ständiga soundtracket på årets förfester, lyssna bara på "Ruin", "Silent Machine" eller "Peace and Love" och försök att inte ge er på några läckra dansmoves om ni kan.

1. Alice b – Alice b
Alice b släppte sin självtitulerade debutplatta i februari. I mars någon gång upptäckte jag den och sedan dess har jag varit fast. Det är svensk pop så som jag aldrig hört den förut. Så rått och äkta och ändå trallvänligt. En osannolik kombination. Alice b har släppt årets platta! Lyssna NU om ni missat denna pärla.

Har jag missat något riktigt rakabajsaralbum eller är detta årets bästa?

Elise Davis - Cheap Date

Elise Davis är en ny bekantskap för mig. Jag snubblade över hennes senaste platta Cheap Date för ett par veckor sedan under en session planlöst websurfande. Sedan dess har jag upptäckt fler och fler fantastiska låtar på den.

Jag vet egentligen ingenting om Elise. Hon finns inte med på wikipedia och därför ju svår att få grepp om. På hennes hemsida ser jag att hon växte upp i Little Rock, Arkansas om det är någon till intresse.

Jag gillar i alla fall Elise och hennes släpiga stämma. Låtarna är inte särskilt country på det stora hela men det vilar en härlig americanavibb över det hela, inte helt olikt min favorit Lucinda Williams i musikstil.

Bästa låten på plattan är den magnifika "Make The Kill". Jag fastnade direkt för den på grund av den härliga baktakten och kaxiga sången/texten. Det tog sedan en stund för mig att uppskatta plattans övriga låtar men en efter en smög de sig på mig.

"I Get Aweful Lonesome" är egentligen en tragisk historia rent textmässigt men en underbar musikalisk upplevelse med sin svajiga gitarr och lunkande tempo. "Diamond Days" är lite på samma deppiga tema men också den en riktigt fin låt. Här nedan sitter hon på något tjusigt stengolv och lirar den.



Egentligen är det mesta på Cheap Date lite så här smådeppigt. Kanske är det därför jag gillar den förhållandevis glada låten "Make The Kill" så mycket.

Elise Davis var för mig en härlig ny bekantskap. Ni hittar henne på Spotify. Där finns även hennes förra platta The Same Vein från 2010. Jag utgår från att den också är bra.

Cheap Date får 4 (av 5) i betyg.

février*

Jag har knåpat ihop en lista på fina låtar jag har diggat sista tiden. Jag tycker de passar till den lite bistra väderleken som råder.

Med på listan är bland andra The Civil Wars som Marcus från smålands countryklubb tipsade om. Jag tycker deras nya platta är riktigt bra. Så tack för tipset!

Ett par nya bekantskaper är också Elise Davis med den fantastiska "Make The Kill" och Gretchen Peters "Women On The Wheel". Den senare är gammal i gemet så henne borde jag kanske hört talas om. Hennes senaste platta Hello Cruel World har i alla fall rosats av kritikerkåren.

Och sen är det ett par härliga svenskar med också. Noonie Bao är någon slags rödtott som skrivit låtar till en massa andra creddiga musiker men nu alltså släppt eget. "114" av The Majority Says har man hört i den rara viasatreklamen ett tag, den med pojken som arrangerar hemmabio. Himla fin låt. Dessutom är bandet från Linköping, min hemmaplan.

Louise Hoffsten, en annan östgöte, har ju släppt en ny skiva för inte så länge sen men det är en låt från en äldre platta som fick äran att vara med på denna prestigefyllda lista, nämligen "Jag vet". En sång om hur det är att ligga på en patientsal med en massa andra sjuklingar. Moa Lignell fick också vara med på ett hörn med hennes "When I Held Ya", jag tycker den är riktigt bra faktiskt.

Men nog snackat herregud. In och lyssna på listan här.

* februari på franska