Årets album 2019

Välkommen till Sveriges sopigaste countryblogg. Långt in på nya året ger jag eder 2019 års bästa album! Som kronan på sopberget helt utan motiveringar men länk till recension åtminstone.

1. Dee White - Southern Gentleman
2. Charlie Marie - Charlie Marie
3. Charles Wesley Goodwin - Seneca
4. The Highwomen - The Highwoman
5. Joy Williams - Front Porch
6. Emily Scott Robinson - Travelin´ Mercies
7. Maren Morris - GIRL
8. Kelsey Waldon - White Noise/White Lines
9. Lillie Mae - Other Girls
10.Carson McHone - Carousel

God fortsättning!

Spotifylista: juni

Bästa musiken just nu! Länk här.

Best friends forever

Joy Williams - Front Porch

Joy Williams är aktuell med ny och fräsch musik. Inte en dag för tidigt eftersom jag fullständigt spelat sönder föregångaren Venus från 2015. Speciellt de akustiska spåren som kom året efter.

Som så många andra countrymusiker håller Joy Williams numera till i Nashville, Tennessee. Man undrar om det överhuvudtaget bor vanliga människor i den staden, typ sjuksköterskor och annat bottenskrap. Men till skillnad från gängse Nashvilleartist så har inte Joy Williams förstörts av staden. Faktiskt har hon en ovanligt genuin utstrålning och sjunger änglalikt. Front Porch är därför som väntat mycket trevlig lyssning. 

Bästa spår: "The Trouble With Wanting", "Front Porch", "When Does A Heart Move On", "Preacher's Daughter"

Betyg: 4 (av 5)

Bra hår.

Spotifylista: mars

Nytt och fräscht! Och lite mossig schlager...

Länk här.

Glad påsk!

Idag åker jag till Portugal, därför kommer bloggen ligga nere cirka en vecka. Under tiden kan ni roa er med att lyssna på den senaste spotifylistan signerad undertecknad. Länk här.

Instagram @barabaraberra

Spotifylista: februari

Årets första spotifylista är här! Nej här.

Genser fyndad på Zicco i Leknes.

Årets låtar + Honorable mentions

Jag slapp i år besväret med att knopa ihop en lista på årets bästa låtar då Spotify redan gjort det åt mig. (Här får ni också dras med låtar som jag bara lyssnat en massa på, som inte alls har med 2016 att göra reds. anm.).



Har ni också fått en sån här fin lista av Spotify? Eller tillhör ni den lägre stående människoarten som får göra egna musiklistor? Oavsett vilket skulle jag bli väldigt glad om ni delade med er av era favoriter från det gångna året.

Innan vi drar ett streck över musikåret 2016 vill jag nämna ett par plattor som hamnade utanför topp 15 på grund av att de diskvalificerats av olika anledningar. Till exempel har vi ett gäng som kom redan 2015 men som jag/Sverige upptäckte först i år:

Sondre Justad - Riv i Hjertet

Kristin Diable - Create Your Own Mythology

Kelsea Ballerini - The First Time

Todd Grebe & Cold Country - Citizen

Dessutom bjöd Joy Williams på akustiska versoner av sju av spåren från fjolårsplattan Venus vilket blev väldigt lyckat.

Mina nordnorska vänner i bandet Hjerterå förtjänar också ett hedersomnämnande i och med sin platta Balladen om Jonny og Jeanette. Den bestod dock bara av åtta spår och då kan man inte riktigt tävla i grenen bästa platta.

Det var musikåret 2016. Nu firar vi nyår på östgötaslätten och sedan ser vi fram emot 2017.

Gott nytt år!

Mitt nyårslöfte blir att dricka fler Desperados.

Joy Williams - Venus (Acoustic)

Kompetenta sångerskan Joy Williams släppte förra sommaren pangalbumet Venus, kanske gick det förbi den breda massan litegrann, som det mesta jag nördar in mig på. Men nu får ni en andra chans! Albumet har släppts på nytt i akustisk tappning. Ett par spår är dock kapade men summan av kardemumman är att hennes sirliga popcountry gör sig ännu bättre utan el.

Jag menar lyssna bara på exempelvis "Welcome Home" och "You Loved Me", så vackert att man vill kasta upp.

Årets bästa plattor plats 10 till 6

Ho ho, här kommer countrytomten med årets bästa plattor. Vi börjar med plats 10 till 6. Imorgon kommer topp 5!

10. Steve Martin & Edie Brickell - So Familiar
Uppföljaren till 2013:s dundersuccé visade sig vara nästan lika fantastisk. Men det går väl knappt att misslyckas med konceptet banjo och finurliga texter från Edie Brickells behagliga stämma. Titelspåret och medryckande "My Baby" är musikglädje i dess renaste form.

9. Dave Rawlings Machine - Nashville Obsolute
Att jag älskar Gillian Welch är sedan gammalt. Parhästen David Rawlings nasala stämma har jag haft lite svårare för, men Nashville Obsolutes lågmälda country var ändå svår att värja för. Här bjuds man på blott sju spår. Men det är inte tre minuters schlagerpop direkt, låtarna är flera minuter långa och vecklar ut sig som små berättelser. Det är vansinnigt segt men också riktigt vackert, speciellt när Gillian tar över huvudmicken.

8. Lindi Ortega - Faded Gloryville
Sparven från Toronto har länge varit en favorit här på norra Europas bästa countryblogg. Förväntningarna på hennes fjärde studioplatta var därför något upptrissade och kanske nådde hon inte upp till de orimligt höga kraven. Men har man branchens vassaste röst så kommer man undan med ett par halvdana spår. Plattan bjöd ju trots allt på ett par riktiga delikatesser, till exempel "Ashes" som är årets bästa låt.

7. Jess Glynne - I Cry When I Laugh
Trots att jag är en countrytönt in i märgen så händer det att jag ibland avnjuter så kallad populärmusik. Brittiskans debutplatta kom som en gudagåva precis när höstmörkret knackade på dörren och lyste upp årets dystraste månader. Bästa spår: "Don't Be So Hard On Yourself" och "Hold My Hand".

6. Joy Williams - Venus
När uppbrottet av countryduon The Civil Wars var ett faktum trodde man att man hört det sista av Joys sinnessjukt vackra röst. Men kvinnor kan! Joy bytte riktning och släppte något form av elektropopplatta solo. Det blev otippat fint. Lyssna bara på "What A Good Woman Does" och försök att inte fälla en tår.

God fortsättning önskar Steve, Edie, Joy, Jess, Lindi, Dave och Gillian.

Spotifylista: sommar

Ni ligger säkert sömnlösa om nätterna och grubblar över vad jag lyssnar på för musik. Men snälla ni, det kan ni sluta med. Här kommer sommarens spotifylista och eftersom min semester bara är i sin linda så kommer jag säkert peta in en massa mer fina bitar på den vad det lider.

Kanske har ni också något vasst tips på vad man ska lyssna på sommaren 2015?

Joy Williams - Venus

I dagarna släppte Joy Wiiliams sin hajpade soloplatta, den första efter uppbrottet från den omåttligt populära duon The Civil Wars.

Venus som plattan heter bjuder på ett betydligt poppigare och mer elektroniskt sound än The Civil Wars två plattor. Till en början var det för mig en stor besvikelse då jag har älskat varje ton av duons sirliga folkcountry. Men! Efter ett par lyssningar inser jag att Joy Williams mäktiga stämma passar som handen i handsken bland de här poppigare tonerna. 

"Woman (Oh Mama)" var första singeln från plattan och sticker ut en del från övriga låtar med sitt hetsiga tempo och småafrikanska beat. Det är en härlig låt i all sin konstighet och man får tippa på hatten åt Joy som verkligen gör den rättvisa med sin fina röst.

Resten av låtarna är något mer sansade men aldrig tråkiga. Samtliga låtar är snyggt arrangerade med diverse suggestiva instrument och körarrangemang. Mina favoriter är "Sweet Love Of Mine", "Not Good Enough", "Until The Levee" och vansinnigt vackra pianoballaden "What A Good Woman Does".

Summa summarum, jag gillar det mesta på Venus. Det är inte countrymusik på långa vägar men det är satans vackert och välsjunget. Vad mer kan man begära?

Betyg: 4,5 ( av 5)

Icke att förväxla med tennisspelaren Venus Williams.

Spotifylista april

Då har det gått en vecka sedan sista inlägget så då är det väl dags för ett nytt på denna patetiska lilla blogg. Jag skyller det snåla bloggandet på att det är väldigt jobbigt att skriva på en padda. Jag borde köpa mig ett tangentbord men pengarna har i veckan istället gått till inte mindre än tre pizzor. Men aprillönen bjöd på fina påskbonusar så kanske kan jag unna mig både tangentbord och pizza nu.

Månadens spotifylista bjuder nästan bara på country, så som sig bör på en countryblogg. Länk till April's Foolin' här.

Joy Williams - "Woman (Oh Mama)"

Ena halvan av den på bloggen mycket omtyckta duon The Civil Wars har dragit igång någon form av soloverksamhet. Joy Williams första singel heter "Woman (Oh Mama)" vilket ju är en skapligt suspekt titel. Men det visade sig vara passande eftersom låten också är riktigt udda. Men efter ett par lyssningar har den växt på mig. Men det är inte country direkt. Så lyssna istället på The Civil Wars gamla verk om ni tycker "Woman (Oh Mama)" bara är för konstig.



Joy hade ju med parhästen John Paul White ett par riktigt framgångsrika år innan de tråkigt nog lade ner 2014. Två vassa album hann de ändå skänka oss under deras relativt korta samarbete, Barton Hollow (2011) och The Civil Wars (2013). Båda finns på Spotify så det är bara att gå loss!