Rödstjärten

Igår skymtades en rödstjärt här utanför sommarstugan i smålandsskogarna. Jag har aldrig sett den arten förut och var mäkta imponerad av dess läckerhet.

Rödstjärten är orange om brynjan och lite om "stjärten" men att kalla den för just rödstjärt tycker jag är något missvisande (att fåglar dessutom ju inte har någon direkt stjärt utan snarare svans är ju också ett störigt missförstånd).

Stjärthanen har svart strupe och vitt pannband. Honan kör utan pannband och låter väl svetten rinna ner i ögonen helt enkelt när hon är ute och motionerar. Honan är dessutom betydligt dovare i färg och allmän utstrålning.

Födan består av insekter och larver, om det krisar riktigt kan de trycka i sig ett och annat bär men men helst inte.

Rödstjärten är 14 cm lång och heter på latin Phoenicurus phoenicurus.

Stjärthane i "rött". Bild snodd från artportalen.

Racerfågel på Liedbergsgatan

På väg hem från pizzerian igår stötte jag och min vän Frida på en fågel av sällan skådat slag. Han var svart och vit och hade den rödaste näbben jag någonsin sett. Han gled fram som en ferrari bara någon halvmeter över asfalten för att sedan ta vind under sina vingar och landa högst upp på bibliotekstaket.

Jag och Frida var mäkta imponerade av den lille rackarn. Vi var först inne på att det var en vanlig fiskmås som dragit på sig en sportdress, han var ute och motionerade sig inför beach 2012 kanske.

Men det var ju ingen sportig fiskmås inte, det var en strandskata!

"Kan inte förväxlas med någon annan fågel i sin svartvita dräkt med det röda ögat, den röda näbben och de grisskära benen" - Ur Sveriges Fåglar (2008)

Strandskatan verkar kunna leva lite överallt men trivs bäst vid hav eller sjö. De som gillar blötdjur hänger mest längs kusten och de som nöjer sig med en och annan daggmask bor inåt landet. På vintern flyger den till varmare breddgrader. På latin heter strandskatan haematopus ostralegus.

årets fåglar

Skit i alla andra listor. Här kommer den som verkligen räknas:

Årets fåglar anno tvåtusentio
10. Grönsiskan
  9. Domherren
  8. Kajan
  7. Nötskrikan
  6. Gärdsmygen
  5. Talgoxen
  4. Kattugglan

Lite otippat tog tre afrikaner medaljplatserna. Jag höll i alla fall förra årets nyårslöfte och lärde mig tio fågelarter. Årets nyårslöfte blir att tagga ner med dessa tramsinlägg, något som jag uppenbart redan pajat i och med detta. Bättre lycka nästa år.

Nu önskar jag och mina fågelvänner en guten rutsch!

ugglor, finns dom?

Idag stötte jag på en uggla mitt i staden. Det tycker jag var märkligt. Den lille ullbollen (jag tror det var en bebis på grund av hans bristande flygförmåga) hade nässlat sig in på en av stadens mest trafikerade gator och i sin iver att fly dunkade han rätt in i en bil och var sedan millimeter från att bli ugglemos av en buss. Det var mer dramatik än vad jag var upplagd för så jag lämnade platsen. Han var även jagad av cirkus 50 kråkor vilket gjorde det hela ännu lite obehagligare.

Jag tror det var en kattuggla. Kattugglan är sveriges vanligaste uggla och befinner sig ibland mitt inne i städer enligt fågelboken (check!). En fullvuxen kattuggla är 45 cm men min lille vän var nog 30 cm max. Det är ett sött litet kreatur med stora svarta ögon och den finns i två färger, grå och rödbrun.


Se så söt! Uppmärksamma även den läckra kaffekoppen med den fina rödhaken.

grönsiskan

Fågelskolan är tillbaka, vare sig ni vill eller ej.

Denna gång handlar det om grönsiskan som jag stiftade bekantskap med i norge nu i sommar. Grönsiskan är gul, icke att förväxlas med gråsiskan som är röd (?). Den är snabb som attan och helt j..la omöjlig att fotografera, jag försökte i sju veckor utan tillstymmelse till framgång. Det norska grönsiskeläktet gillar dessutom att posera urtjusigt på till exempel en maskros för att sedan flyga därifrån precis när indexfingret ska trycka ner "ta kort-knappen". Carduelis Spinus heter den på latin, siskin på norska.

gissa djuret

Idag stötte jag på en liten märklig varelse ute i skogen. En fågel var det, så mycket vet jag. Den var pytteliten, typ som en golfboll i omkrets och hade ett panikartat läte för sig. Det märkligaste med den lille rackaren var dock "svansen" som stod rakt upp och vickade frenetiskt i sidled. Likt en sann skogstok jagade jag fågeln i hopp om att få en hyfsad bild med mobilen men han ville inte fastna på linsen så jag blev utan.

Näbbpartiet var inte helt olik en kungsfiskare men det fattade till och med en amatör som jag att det inte rörde sig om. Den var brun och typ lite spräcklig i fejat. Efter mina efterforskningar gissar jag att det är en gärdsmyg jag stött på. Enligt fågelboken hoppar gärdsmygen runt som en liten mus och det var en ganska klockren beskrivning på vad jag bevittnade. Vad tror ni, var det en gärdsmyg eller har jag upptäckt en ny art?

Här kommer en fantombild.

fredagsmys - nötskrikan

Vid första anblicken kan man tro att nötskrikan har rymt från ett zoo. Den är otroligt tjusig i ljusbrunt, svart, vitt och en klick blått i armhålehöjd. Den är ungefär två domerrar stor - 34 cm. Den äter hamstrar och ekollon. Nej för tusan, den hamstrar ekollon under hösten så den sedan kan gotta sig i det vintern igenom. Vad den äter resten av året är tillsvidare en gåta.

Nötskrikan kan flyga men är inte särskilt bra på det och känns därför igen på den föga vägvinnande flykten. Den är heller ingen högklassig sångare så förutom den snygga utsidan verkar nötskrikan vara något av ett måndagsexemplar på fågelfabriken.

fågelskådning - domherren

I söndags stötte jag på en domherre som var ute och luftade sig i det trivsamma vårvädret.

Domherren levereras i två olika färger och det maskulint klingande namnet till trots, även i två olika kön. Domherren är en riktig läckerbit i vackert röd kostym medan domdamen är beige och inte alls lika uppseendeväckande som hanen. På sidan av kroppen sitter vingar, en på vardera sida. På latin heter fågeln Pyrrhula Pyrrhula.

Jag vill även ta tillfället i akt och tacka min mammas arbetskamrat som gav mig en så flott fågelbok.

fredagsmys - talgoxen

Idag hittade jag en liten talgoxe på trädet utanför fönstret. Talgoxen är precis som kajan en sällskaplig fågel och enligt min fågelbok helt omöjlig att förväxla med andra fågelarter (jag tycker den ser ut som en fågel gör mest, vingar, näbb etc). En duktig fågelskådare känner dock igen den på den vita kinden, den gula kroppen och den stiliga svarta slipsen.

Talgoxen är 15 cm lång och heter Parus major på latin.

fredagsmys - kajan

Som ni kanske känner till ska jag under året lära mig 10 fågerraser (eller arter som det tydligen heter om man ska vara korrekt). Det går lite sådär hittils men en liten knubbig flaxare har jag i alla fall lärt mig, kajan.

Kajan ser ungefär ut som en kråka men har ett snäppet rarare utseende. Den är grå och svart och flyger. Kajan är en sällskaplig liten rackare och umgås gärna med både människor och fåglar.

Håll utkik efter mer häpnadsväckande fågelfakta här på bloggen!