Inför Söderslätts countryfestival: Slackerville Zoo, Lovisa Ståhl och lite allmän pepp inför helgen

Nu är det bara en ynka dag till countryfestivalen på den skånska slätten. Undertecknad kommer tyvärr missa härligheterna på grund av jobb.

Det senaste tillskottet till festivalyran är singer/songwritern Lovisa Ståhl som kommer lira ihop med Slackerville Zoo (underbart bandnamn!) på fredagen, alltså imorgon!

Lovisa har sina rötter i Karlshamn men huserar nu i Malmö. Ett par år bodde hon också lite här och var i världen, till exempel i Frankrike och på Island. Debutalbumet #1 spelades in i Los Angeles för ett par år sedan och andra plattan som smidigt nog heter #2 släpptes så sent som i maj i år.

Jag vet inte riktigt vad det är för genre hon egentligen agerar inom. Det är lite svårdefinierat, kanske kan man kalla det jazzig folkcountry med en touch av pop i moll. Jag har dock bara smålyssnat lite på de båda albumen så kanske är jag fel person att definiera hennes musik. Glasklart är i alla fall att hon har en riktigt vass stämma.

Jag gillar "Thousand Miles", "Shining Star", "Live A Little" och "Ruby Red" bäst. Den rara musikvideon till "Thousand Miles" ser ni här nedan, den bjuder på den märkligaste gångstilen i världshistorien, men vad vet jag, kanske är det Lovisas naturliga gångart.



Nu blir det inga fler inför Söderslätt-inlägg från min sida. Så jag vill passa på att hajpa lite för de artisterna jag tycker ni ska se för allt i världen.

Good Harvest
Angelina Darland & The Moonshine Brothers
Downtown Ramblers
The Bandettes
Lovisa Ståhl (och Slackerville Zoo)
Jamie Meyer

Ja men ha det så trevligt då ni som ska dit! Bloggar ni nåt om festivalen får ni gärna länka dit i kommentarsfältet.

Söndag 17 juni: Konsert i Westernkyrkan

Countryfestivalen avslutades på söndagen med en konsert i den lilla Westernkyrkan. Där inne rymde bara cirka 100 personer så vi var relativt säkra på att inte få plats. Folk verkade dock fått en countryoverload så där fanns till och med ett par tomma platser på kyrkbänkraderna när det hela drog igång.



Först ut var Rasmus Eriksson, någon svensk artist som jag inte vet någonting om direkt. Han kunde absolut ta en ton och framförandet var ju inte kattpiss på något vis men både han och Jamie Meyer var ju bara en transportsträcka till le grande finale, Joey + Rory.

Joey + Rory kändes genuint taggade inför denna lilla kyrkkonsert. De sjöng ett par av Rorys tidigare låtar. Tydligen har han skrivit miljardvis låtar till andra countryartister. Bland annat förra årets superhit "I'm A Little More Country Than That" som Easton Corbin spelade in. Han sjöng också en visa om sin gamla mamma och så var där någon låt som kanske var lite väl amerikansk för mitt tycke, den handlade om att man skulle uppfostra sina barn med en bibel och ett bälte.

Mitt i alltihopa blev det vigsel , Rory överraskade Joey med att förnya deras äktenskapsförord. Det var ju rart värre och inte ett öga var tort inne i den gamla kyrkan.

Dottern Heidi var med även denna gång och imponerade igen med sin manliga stämma. Sök efter Heidi Feek på spotify.

Kyrkkonserten får 5 (av 5) i betyg!

Det var allt från countryfestivalen på High Chaparral för i år. Nästa år hoppas jag på bättre väder och att folk inte ställer in för att de fått ett "topperbjudande" från Kalle Moraeus, inte okej Cookies 'N' Beans!