Spotifylista: oktober

Oktoberutgåvan av spotifylistan är en blandning av riktigt bra musik och musik som många skulle skämmas över att tycka om. Men här på Kerstin’s Country Music Blog skäms vi inte över någonting. Inte ens  över att vi älskar Taylor Swifts ”Look What You Made Me Do”.

Mycket ”nöje”!

Länk ici.

Smålands vackraste pallkrage.

I love cold beer!

Countryartister är osedvanligt bra på at skriva låtar om alkohol i allmänhet och öl i synnerhet. Jag har gjort en fin lista på temat, I love cold beer! Eftersom det ändå är lördag idag och så.

årets bästa låtar

Utan inbördes ordning:

Blake Shelton – Who Are You When I’m Not Looking
Jag tycker Blake har tappat stinget litegrann på senare år men den här melodin håller hög klass.

Sugarland – Stuck Like Glue
The Incredible Machine var en incredible besvikelse men Stuck Like Glue är sjukt bra, spelar i samma division som monsterhiten all i wanna do.

Dylan Leblanc – If The Creek Don’t Rise
Leblanc berör med sin sorgsna stämma. Extra fint blir det när han bjuder in Emmylou Harris i sången som i denna lilla spröda visa.

Tom Jones – Did Trouble Me
Tjuren från Wales har gått och blivit religiös, stackarn. Vi tackar iofs för detta i och med att det gav oss albumet praise and blame. Bästa låten därifrån inleds a capella och går sen in i ett skönt banjoplock. En speciell låt som sätter sig, when i close my eyes so i would not see, my lord did trouble me…..

Jewel – Satisfied
Jewel fick ett uppsving i år i och med sitt medverkande på Valentine's Day soundtracket med låten stay here forever. Satisfied är dock bättre, riktigt bra till och med.

Lady Antebellum – Need You Now
En sån poppis låt att den till och med snurrat på mix megapol och andra nördiga kanaler. Jag vidhåller att det är en av årets bästa.

Kasey Chambers – Georgia Brown
Aussien goes hillbilly och härjar loss ordentligt på denna riviga visa. Diverse plockinstrument och Kaseys vassa stämma trängs på 105 intensiva sekunder.

Joey + Rory – That’s Important To Me
Raraste låten i mannaminne. Vi lär oss att Joey och Rory tycker det är viktigt att vara skuldfria, hålla händerna när man ber en bön, bli begravda bakom den stora eken när man dör och ” to keep it country on the radio”. Men framför allt lär vi oss att Joey och Rory är de nördigaste människorna på denna planet. Jag älskar dom.

Laura Bell Bundy – If You Want My Love
Härlig 9 to 5 känsla i verserna och fartfylld refräng med genomarbetat körsamarbete, snyggt. Dessutom ett helt galet avslut med en gospelkvinna på glid.

Ryan Bingham – Junky Star
Oerhört svårt att utse bästa låten från succéalbumet. Men bäst är nog ändå titelspåret som i typisk Binghamstil består av ett snyggt gitarrplock och en rökig whiskeystämma på det.

Court Yard Hounds – See You In The Spring
Det blev ganska slätstruket utan Natalie Maines tyvärr. See you in the spring featuring Jakob Dylan sticker dock ut ur mängden och är trivsam lyssning.

Cookies n' Beans – Beg, Borrow and Steal
Kakorna siktade mot countrystjärnorna och missade grovt. Deras nya album var riktigt jobbigt att lyssna på. Men en låt sticker ut, titelspåret beg, borrow and steal är trots ett munspelsinferno skön lyssning.

Gretchen Wilson – I’m Only Human
Oväntat vackert från redneck-Gretchen. En klassisk countrylåt med ett gammeldags sound som jag gillar.

Dierks Bentley – Draw Me A Map
Många bra och snabba låtar trängs på Bentleys senaste men allra bäst är en lugn låt. Som grädde på moset är Alison Krauss med och förgyller med sin unika stämma.

Whitney Duncan – The Bed That You Made
Lite enformig men gött klös i.

Om ni har samma goda smak som jag kan ni klicka här för en spotifylista (Kaseys och Joey + Rorys låtar är inte med tyvärr).

Om ni inte har samma goda smak som jag får ni väl göra er egen lista.

årets album plats 10 - 6

10. Alan Jackson – Freight Train

Jag gillar inte riktigt den här mannen men kan inte sätta fingret på varför så jag agerar professionellt och sätter honom på listan ändå eftersom han enligt mina beräkningar släppte det tionde bästa albumet i år. (Längsta och sämsta meningen i bloggens historia).

recension - freight train

9. Whitney Duncan – Right Road Now

En riktigt bra debut av den 26-åriga Duncan som lyckades hitta ett eget sound bland det hav av halvträliga countrylollor som trängs där ute i countryetern.

recension - right road now

8. Kasey chambers – Little Bird

Hon och maken Shane Nicholson släppte ju ett fantastiskt album för ett tag sen. Little Bird är inte lika bra men tillräckligt bra för att knipa en åttonde plats på denna prestigefyllda lista. Dessutom enda aussien på listan, grattis!

 

7. Gretchen Wilson – I Got Your Country Right Here

Efter några år av musikaliska tveksamheter kom hon tillbaka med buller och bång. Gretchen – you got your fan right here.

recension - i got your country right here

6. Dierks Bentley – Up On The Ridge

En otippad lyckoträff av mannen med det lustiga namnet, Deeerks. Bluegrass när det är som bäst!

recension - up on the ridge

gretchen wilson - i got your country right here

I Got Your Country Right Here är Gretchens fjärde studioalbum. Fjärde gången gillt tänkte hon och dumpade sina störiga skivbolagsdirektörer och fixade biffen helt själv, på eget bolag.

Ett jäkligt bra drag om ni frågar mig, för detta fjärde album är hennes solklart bästa. Det är en härlig blandning av tårdrypande ballader, honky tonk och Lynard Skynard-rock. Många artister hade förmodligen klantat till åtminstone en av dessa genrer men Gretchen klarar alla tre galant.

I honky tonk kategorin diggar jag särskilt The Earrings Song där hon i sedvanlig ordning spänner musklerna och muckar gräl med allt och alla:

So don't make me take my earrings out
Cause I'll show you what a catfight's all about
If you come waltzin' by once more
I'll drag your butt right out the door
So don't make me take my earrings out
(Ah-haw!)

Det är de här fantastiskt töntiga textraderna som gör att Gretchen Wilson har en stadig plats i mitt bultande countryhjärta.

Men det är inte bara tjo och tjim på hennes nya platta. På I'm Only Human överraskar hon med någon slags mjuk sida som jag inte riktigt trodde hon hade. Jag har kört den på repeat här hemma konstant i två månader och ännu inte tröttnat, vackert som attan. I'd Love To Be Your Last är också fin men lite väl puttinuttig för min smak.

Mer riv är det i Work Hard, Play Harder och Walk On Water och även om jag verkligen uppskattar de lugna låtarna på plattan så är det ju egentligen den här ruffiga stilen som är hennes grej.

Bra Gretch.

betyg: 4 (av 5)

gretchen wilson hos chelsea lately

Gretchen Wilson kom för några veckor sedan ut med albumet I Got Your Country Right Here. Jag har börjat lyssna på det så smått och tycker nog det låter rätt så trevligt hittils. Hon själv är i alla fall helnöjd med resultatet. Här sitter hon och myser lite med Chelsea Handler och pratar om sin hårda uppväxt, varm whiskey, sin nya superbra skiva och hur grym hon är i största allmänhet. Näää skämt åsido, jag tycker Gretch verkar härlig på alla sätt och vis. Inom kort kommer en recension av skivan.

påsken 2010

Jesu död och uppståndelse firades i år i metropolen Virserum. Där roade vi oss med god mat, godis i stora lass, moonwalking, fågelskådning och bergsbestigningar. Dessutom hann vi med ett besök till smålands San Francisco, Högsby. Jag gillar den byn starkt, extra härlig är den när hundratals löparnördar har samlats för att springa något slags stadslopp. Årets första glass intogs också.

Äggjakten gick som vanligt fruktansvärt dåligt för mig. Jag slösade på tok för mycket tid med att leta i fel rum. När sammanbrottet var nära fick jag ledtråden att ägget finns någonstans i ett rum som börjar på H (hallen). Tillslut hittade jag äggfan i ett racketfodral.

På påskafton åkte jag hem för att hinna med förfest och utgång. Ett virus hade då drabbat mig och jag kände mig väldans trött och svag på vägen dit. Min plan var att skrämma iväg viruset med en hejdundrandes fylla, mission not accomplished. På söndagen vaknade jag totalt kraftlös, jag förflyttade mig mellan sängen och soffan och där låg jag sedan.

Så mycket country har det inte blvit under helgen men när krafterna återvänder ska det bli bättring. I veckan som gått har ju bland annat Gretchen Wilson och Alan Jackson släppt nya album. Vi hörs!

recension: gretchen wilson - greatest hits

Gretchen Wilson slog igenom år 2004 med dunderhiten Redneck Woman. Den låg etta på Bilboard Country Singles Chart i över två år vilket var något en kvinnlig soloartist aldrig lyckats med tidigare.

Men nu, sex år och tre album senare, släpper alltså rednecken en samlingsplatta. Många av låtarna går i samma anda som Redneck Woman, det vill säga mycket öldrickande, butt kicking och annan politisk inkorrekthet. Det som är lite lurigt med Gretchen är att man inte riktigt vet om hon är allvarlig eller om till exempel skrytandet om att kunna dricka lika mycket som en karl som i one of the boys är mer av en showig fasad. Jag hoppas på det sistnämnda. Om så är fallet kan jag faktiskt tycka att låtarna är lite skojiga i all sin tramsighet, men jag är tyvärr ganska osäker på att jag och Gretchen är "on the same page" på den punkten.

Det är också lite tröttsamt att höra om hur fantastiska alla lantisar är och hur värdelösa alla moderna stadsmänniskor är. Ain't you glad we ain't all california girls? undrar Gretchen i California Girls. Tackar som frågar Gretch, men jag är nog snäppet gladare över att vi inte alla är bonniga rednecks.

Några av Gretchens greatest hits är trots allt helt okej tycker jag. Det svänger rätt bra om Redneck Woman, Here For The Party, Homewrecker och All Jacked Up. Man får helt enkelt försöka att ignorera textrader som: now honey I'm a christian, but if you keep it up I'm gonna go to kicking your pretty little butt. Is that clear enough you little homewrecker?

Albumet i sin helhet är dock inte så mycket att hurra för men om man gillar sina kvinnor lite butch och ganska så arga så är Gretchen Wilson det givna valet.

betyg 2,5 (av 5)