Spotifylista: maj

För att förbättra den dåliga bloggfrekven kommer här månadens spotifylista! Mycket nöje!

Länk här.

Från gårdagens trevliga utflykt med föräldrarna/finansiärerna.

Hannah Aldridge - Gold Rush

Hannah Aldridge har gjort som många andra, tagit sitt pick och pack och flyttat till Nashville (vilket man verkligen kan förstå när alternativet var att bo kvar i Alabama). Men till skillnad från större delen av countrypatrasket har hon lyckats behålla ett eget uttryck och dessutom valt en betydligt rockigare väg än gemene man. Men har man något val när man välsignats med en sådan pipa?

Hon sjunger alltså skjortan av varenda spår på Gold Rush. Jag tycker det röstmässigt finns tydliga likheter med Elin Ruth Sigvardsson som har Sveriges bästa röst (och för övrigt är aktuell med ny musik på svenska).

Förutom rösten är det också en gedigen låtskatt den gode Aldridge bjuder på, med en skön blandning av ballader och mer riviga hits. Allt kryddas med ångande elgitarrer och ett träffsäkert americanauttryck.

Bästa spår: "Dark Hearted Woman", "Burning Down Birmingham", "No Heart Left Behind"

Betyg: 4,5 (av 5)

 

Elin Ruth live på Palladium

Mönsterås stolthet Elin Ruth gästade igår vår så kallade stad. För att vara en så pass etablerad och kompetent artist var publiksiffran märkligt låg. Förstår inte människor att hon är något av det finaste vi har i musikväg i Sverige?

Konserten var till en början tänkt att äga rum på teatern men eftersom antal sålda biljetter i princip bara hade fyllt en rad flyttades den till Kulturhuset Palladiums övre däck. Det är en udda lokal där man sitter i korta rader ungefär som i en buss. Hamnar man längst bak ser man förmodligen inte ett smack. Vilket vore en skam då Elin Ruth kanske är det snyggaste som någonsin satt sin fot på den scenen. Själv satt jag näst längst fram men lyckades ändå få vyn blockad av någon som haft den goda smaken att sätta sig ännu längre fram, bra gjort!

Elin Ruth började mol allena på scenen med bara en elgitarr som sällskap. Personligen tycker jag inte ljudet av elgitarr är särskilt angenämt men det mesta går ju att skölja ner när man samtidigt bjuds på den rösten. Den är verkligen helt utomjordiskt fantastisk. En efter en bjöds sedan fler bandmedlemmar upp på scenen och tillslut var de fyra stycken, ungefär lika många som publikantalet. Showen tickade på i dryga timmen och kulminerade sedan i ett extranummer som nästan var lika långt som huvudakten.

Det är alltid en fröjd att bevittna stora artister, synd bara att de korkade Växjöborna inte förstod att det hade en stjärna på besök.

Bäst: "One Last Time", "Your Love Is Loaded"

Instagram @barabaraberra

Spotifylista: sommar

Ni ligger säkert sömnlösa om nätterna och grubblar över vad jag lyssnar på för musik. Men snälla ni, det kan ni sluta med. Här kommer sommarens spotifylista och eftersom min semester bara är i sin linda så kommer jag säkert peta in en massa mer fina bitar på den vad det lider.

Kanske har ni också något vasst tips på vad man ska lyssna på sommaren 2015?

Vädret kunde inte ha varit bättre?

Men det kunde väl ha varit värme i luften?

Elin Ruth live i Linnéparken

Ikväll gästades vår lilla stad av jazziga Elin Ruth med band. Hon hette förut Elin Sigvardsson och sedan Elin Ruth Sigvardsson men nu alltså Elin Ruth kort och gott. Jag heter som innan Kerstin Viman om det nu rådde några tveksamheter där.

Spelningen ägde rum i stadens (väl?) enda park, givetvis var jag på plats på en filt med en bira i nypan.

Det var Växjö kommun som bjöd in till kalaset i form av Scensommar som är nåt form av kulturfrämjande projekt med en massa spelningar, teatrar och annat estetiskt som kan tänkas ske på en scen på en sommar. Som grädde på moset är allt gratis och då är man ju givetvis såld (!).

Kvällen till ära hade man byggt upp en liten scen mitt på gräset för Elin Ruth och bandet. Annars finns det en stor pampig scen bara ett stenkast därifrån men den ansågs way too mainstream för Elins coola aura. Istället för behagliga bänkar fick man nu istället sitta som ett packe boskap direkt på gräset.

Elin Ruth och hennes fem bandmedlemmar entrade den lille scenen punktligt och utan någon direkt presentation rev de av en första bit, och jädrar i min låda vilken pipa hon har. Spotify gör den inte rättvisa. Det lirades en hel del låtar från hennes två senaste plattor som nyligen kom ut med kort tid emellan. Men jag njöt mest av hennes gamla låtar, till exempel "Love" och "Song For Anna" men de nya spåren gick verkligen inte av för hackor heller.   "The Storm" var frejdig värre och på "Over The Moon" blev det allsång och trots på tok för nykter publik för den typen av uppsåt, trivsam stämning.

Men allra mest imponerades man av Elins showmannaship, dels sjunger hon som en Gud men sen osar hela hon även någon form av ödmjukt självförtroende som ytterst få besitter. Dessutom vansinnigt vacker i snajdig frisyr, tajt byxdress och en längd på typ 1.90. Det hela resulterade i ett härligt paket att vila ögonen på i cirka en timme.

Värt att nämna i sammanhanget är också 24-åriga underbarnet Susanna Risberg som spelade elgitarr och dansade runt med fingrarna på gitarrarmen som om hon aldrig gjort annat. Jag var tvungen att gå hem och googla henne och upptäckte då att hon de facto inte gjort annat. Från tio års ålder ungefär har hon lirat på sin lille gitarr och nu är hon typ Sveriges bästa gitarrspelare.

Sammanfattningsvis en alldeles underbar spelning, om än i kyligaste laget. Folk rusade hem efter sista låten i vad jag förmodar var ett desperat försök att slippa behöva amputera alla sina perifera kroppsdelar till följd av köldskador.

Instagram @barabaraberra