Caroline Spence - Spades & Roses

Det har tagit mig ett tag att förstå storheten i Caroline Spences artisteri. Debutplattan från 2015 har jag snubblat över ett par gånger men aldrig ryckts med av. Men i och med nya plattan ställer även jag in mig i ledet.

Spades & Roses är en magisk liten sångstund någonstans mellan Holly Williams och Hanna Aldridge. Här ryms småstadsskildringar och visor om brustna hjärtan och några om marginellt lite mindre brustna hjärtan. Alltsamman bärs upp av Spences röst som är en gudagåva.

Jag citerar Neilson Hubbard, plattans producent, för jag kan inte säga det bättre själv, "Caroline writes from the heart of it... Sings from the gut of it".

Bäst: "All the Beds I've Made", "Softball", "You Don't Look so Good (Cocaine)"

Betyg: 4,5 (av 5)

Hannah Aldridge - Gold Rush

Hannah Aldridge har gjort som många andra, tagit sitt pick och pack och flyttat till Nashville (vilket man verkligen kan förstå när alternativet var att bo kvar i Alabama). Men till skillnad från större delen av countrypatrasket har hon lyckats behålla ett eget uttryck och dessutom valt en betydligt rockigare väg än gemene man. Men har man något val när man välsignats med en sådan pipa?

Hon sjunger alltså skjortan av varenda spår på Gold Rush. Jag tycker det röstmässigt finns tydliga likheter med Elin Ruth Sigvardsson som har Sveriges bästa röst (och för övrigt är aktuell med ny musik på svenska).

Förutom rösten är det också en gedigen låtskatt den gode Aldridge bjuder på, med en skön blandning av ballader och mer riviga hits. Allt kryddas med ångande elgitarrer och ett träffsäkert americanauttryck.

Bästa spår: "Dark Hearted Woman", "Burning Down Birmingham", "No Heart Left Behind"

Betyg: 4,5 (av 5)