Spotifylista: oktober

Oktoberutgåvan av spotifylistan är en blandning av riktigt bra musik och musik som många skulle skämmas över att tycka om. Men här på Kerstin’s Country Music Blog skäms vi inte över någonting. Inte ens  över att vi älskar Taylor Swifts ”Look What You Made Me Do”.

Mycket ”nöje”!

Länk ici.

Smålands vackraste pallkrage.

Spotifylista: sommar

Länk här.

Årets låtar + Honorable mentions

Jag slapp i år besväret med att knopa ihop en lista på årets bästa låtar då Spotify redan gjort det åt mig. (Här får ni också dras med låtar som jag bara lyssnat en massa på, som inte alls har med 2016 att göra reds. anm.).



Har ni också fått en sån här fin lista av Spotify? Eller tillhör ni den lägre stående människoarten som får göra egna musiklistor? Oavsett vilket skulle jag bli väldigt glad om ni delade med er av era favoriter från det gångna året.

Innan vi drar ett streck över musikåret 2016 vill jag nämna ett par plattor som hamnade utanför topp 15 på grund av att de diskvalificerats av olika anledningar. Till exempel har vi ett gäng som kom redan 2015 men som jag/Sverige upptäckte först i år:

Sondre Justad - Riv i Hjertet

Kristin Diable - Create Your Own Mythology

Kelsea Ballerini - The First Time

Todd Grebe & Cold Country - Citizen

Dessutom bjöd Joy Williams på akustiska versoner av sju av spåren från fjolårsplattan Venus vilket blev väldigt lyckat.

Mina nordnorska vänner i bandet Hjerterå förtjänar också ett hedersomnämnande i och med sin platta Balladen om Jonny og Jeanette. Den bestod dock bara av åtta spår och då kan man inte riktigt tävla i grenen bästa platta.

Det var musikåret 2016. Nu firar vi nyår på östgötaslätten och sedan ser vi fram emot 2017.

Gott nytt år!

Mitt nyårslöfte blir att dricka fler Desperados.

Kelsea Ballerini - The First Time

Som oftast när unga countrymusiker debuterar läggs orimlig stor vikt vid huruvida de verkligen är country. Oftast är de inte det, speciellt med hårdkokta countryfans mått mätt. Det är barska toner på de amerikanska countrybloggarna gällande dessa förrädare till countryartister som har mage att kalla sig country när de ju är simpla poppinglor. Jag har svårt att brusa upp.

En i raden av dessa "country"artister är 23-åringen Kelsea Ballerini från Mascot, Tennesse, som alltså gjort det förbjudna att lansera sin musik i fel genre.

Första singeln från plattan, "Love It Like You Mean It", är en av de bättre. Här bjuds man på stark sång och medryckande refräng, enkelt och poppigt men bra. "Dibs", också den en av singlarna, går i samma anda. Här går dessutom en lågmäld smattrande banjo genom låten och det är aldrig fel min bok (och stärker dessutom Ballerinis aktier som countryartist). Allra bäst är dock den lugna "Peter Pan" som länge naglade sig fast som listetta på Billboards lista över hot country songs i USA. Den har väl egentligen allt en modern countrylåt ska ha: pampig refräng, stark sång, lättillgänglig text som vecklar ut sig som en liten saga. Den har till och med det paradoxala kännetecknet av att inte vara särskilt country. Vilket också sammanfattar Ballerinis artisteri ganska väl.

Men avsaknaden av country genererar per automatik inte dålig musik. Ballerinis debut är helt okej popcountry och så ofantligt mycket fräschare än valfri 30-någonting vit, manlig countryartist som sjunger om öl, jakt och pick-up trucks i sitt allra mörkaste tonregister. Tolv låtar på raken.

Betyg: 3 (av 5)

Fotnot: Pretentiös recension på grund av att den ska tryckas i Sveriges bästa countrytidning, Smålands Country Club.

Kelsea Ballerini - "Peter Pan"

I ett desperat försök att få upp countrystatistiken på den här så kallade countrybloggen kommer här ett gediget låttips, Kelsea Ballerinis "Peter Pan". Videon är urtöntig men jag gillar faktiskt låten starkt. Det är en svår uppgift att göra kommersiell countrymusik som känns pigg och fräsch, men den gode Ballerini har lyckats än en gång. Hon har ju också fina bitarna "Dibs" och "Love Me Like You Mean It" bakom sig. Kanske skulle man ge hennes fullängdare från i fjol en ärlig chans. Vi får sjå!