Kerstin VM-bloggar! Tyskland - Sverige 4-1

Sverige lyckades nästla sig vidare från dödens grupp som någon form av lucky loser trots noll vunna matcher. Som straff fick de redan i åttondendelen tufft motstånd i form av Tyskland och kanske en och annan y-kromosom.

Matchen spelades i ett somrigt Ottawa. Svenskorna såg så där härligt rödmosiga ut. Så som bara människor från Norden kan göra när temperaturen stiger över 20 celsius. Kanske var det "hettan" som också ställde till det redan från start, ett sömnigt försvar höll ju på att släppa in ett tyskt mål efter bara 10 sekunder och jag höll på att sätta grillchipsen i vrångstrupen.

Sverige skärpte till sig litegrann men var ändå storleken mindre på alla positioner, välförtjänt satte därför Anja Mittag ettan i 24:e minuten och cirka tio minuter senare satte Celia Sasic mål på straff. 2-0 i halvtid och efter 315 spelade minuter väntade jag fortfarande på att en svensk spelare skulle visa någon form av glädje på planen.

Bortkorvlad Lindahl i mål

Men det dröjde till 82:a minuten innan någon drog på smilbanden. Linda Sembrandts (Sveriges mesta målgörare detta VM!) nickade elegant in bollen efter perfekt slagen frispark från Therese Sjögran. Tyvärr hade tyskarna utökat sin ledning till 3-0 dessförinnan, men ändå glädjande att se svenskornas reaktion på målet, de jublade stort och hoppet är ju det sista som överger människan även om de hade en Berlinmur att penetrera.

Jacobsson lyckades dock hamna fri med målisen och var så när att få in 3-2-målet men hon glömde plötsligt bort vad hela hennes yrke går ut på när bollen damp ner framför hennes fossiingar och gav i princip bollen till målvakten som en prydligt inslagen julklapp.

Istället satte Tyskland i slutminutrarna ett fjärde mål och eländet slutade 4-1.

Bäst i svenska laget var Therese Sjögran, 38-åringen som sorgligt nog också gjorde sin sista landskamp. Hon var också bäst sett till hela turneringen. Lotta Schelin var inte så kass som alla experter vill få det till. Några som verkligen underpresterat är däremot Caroline Seger och den ständigt bekymrade Kosovare Asslani, har ni sett en människa med djupare rynka mellan ögonbrynen?

Åh va jobbigt det är att spela fotboll hela dagarna!

Kommentatorn Daniel Kristiansson var som vanligt riktigt jobbig att lyssna på. Han hade som enda agenda att såga allt svenskarna gjorde, något man kan roa sig med hemma i tv-soffan eller på en pytteliten countryblogg men INTE när man talar inför hela svenska folket. Malin Svedberg var som vanligt harmonisk att lyssna på, jag gillar henne starkt.

I klädkampen vann Sverige men inte med någon större marginal då båda lagen bar träliga Adidasplagg.

Nu får vi se om det blir country på den här bloggen i sommar eller istället U21-VM och fortsatta analyser från Dam-VM. Den som lever får se!

Kerstin VM-bloggar! Australien - Sverige 1-1

Gårdagens match spelades i ett Edmonton som verkar fått in en väderlek av svensk karaktär. Det såg blött och lite småruggigt ut vid matchstart. Kanske var det därför läktaren gapade sorgligt tomt.

Matchen började klockan 18 lokal tid, klockan 02 här i Småland. Jag hade ätit upp mina chips flera timmar tidigare och låg sedan som ett utslaget fyllo i soffan med larmet ställt på 01:30. Man vill ju inte missa Hanna Marklunds härliga analys på bred norrländska. OBS! Ironi, jag tycker fortfarande den är det vidrigaste jag hört i svensk television.

Väl igång dröjde det bara fyra minuter till Sverige åkte på en riktig kallsup. Anfallsstjärnan Lisa De Vanna kom fri på långboll och bredsidade lätt in bollen bakom en chanslös Hedvig Lindahl. 1-0 till Australien och man kunde riktigt se ångesten i svenskornas ögon. Ändå positivt att de hade hela 86 minuter på sig att reducera. Efter en darrig inledning kom också Sverige in i matchen mer och mer och i 14:e minuten gav det utdelning då Sofia Jacobsson elegant slickade in bollen precis innanför ena stolpen. Jag missade målet då jag var ute i köket och fyllde på kaffekoppen, en promenad som tar cirka två sekunder.

Sverige spelade bra första halvlek men som vanligt detta VM så var det uddlöst i topp, även om Lotta Schelin hade betydligt rappare ben än tidigare matcher och att de fasta situationerna resulterade i en del farliga nickar. Andra halvlek var sedan en något sämre uppvisning från de svenska spelarna, mycket slarv i passningsspelet och en hel del märkliga beslut. Men det är också oerhört svårt att spela fotboll när man i princip måste göra mål men samtidigt absolut inte får förlora matchen. Jag kan förstå att det lätt blir krampartat. Därför tycker jag egentligen ingen gjorde en dålig match. Tyvärr var det väl heller ingen som gjorde en riktigt bra match och då kan det bli svårt att vinna. Ändå positivt att ingen bokstavligt talat fick kramp.

Någon jag tyckte var riktigt usel var istället kommentatorn Daniel Kristiansson som helt uppenbart glömde att ta sin ADHD-medicin igår. Han skällde på domaren, gick upp i falsett vid minsta felpass och sågade de svenska spelarna på ett osympatiskt sätt. Malin Svedberg var som vanligt harmonisk att lyssna på.

Matchen slutade 1-1 och nu kan vi gå vidare om:

Colombia slår England eller Spanien spelar oavgjort mot Sydkorea eller Brasilien vinner mot Costa Rica (eller spelar oavgjort, då kan vi gå vidare med lottdragning).

I klädkampen vinner Australien med sina stilrena pikéer. Sveriges blåa bortaställ var också elegant men den där rundade halsen passar ju ingen människa i.

Mål!

Kerstin VM-bloggar! Sverige - USA 0-0

Välkommen till Sveriges sämsta countryblogg som mest handlar om sport. Som den übernörd jag är satt jag givetvis uppe hela natten och bevittnade kampen mellan Sverige och USA i andra omgången i Dam-VM (som det så märkligt heter).

Matchen började strax innan 02. Trots den sena timmen var jag pigg som en lärka och hade faktiskt inga större besvär med att hålla mig vaken. Men det var ju också en rysligt välspelad match. Vi tar det från början.

Sverige öppnade piggt, höll i bollen och var det spelförande laget en bra bit in i första halvlek. Tyvärr var det ganska uddlöst fram i i topp. Lotta Schelin verkat tagit på sig högerskon på vänsterfoten och vice versa för hon snubblade sig fram och fick ingen som helst ordning på varken boll eller fötter. Sofia Jacobsson var snäppet vassare men även hon hade svårt att ta sig förbi sin sista gubbe. USA kom in mer och mer vad det led men kom aldrig heller riktigt nära ett mål.

I andra halvlek var det snäppet mer böljande spel och det öppnade upp för klarare målchanser åt båda håll. Caroline Seger hade en betydligt bättre kväll än senast mot Negeria och var snubblande nära att på hörna lyfta in bollen bakom Hope Solos stora nävar. Tyvärr stod en amerikansk back i vägen och nickade undan på mållinjen. Therese Sjögran var också nära att med ett elegant långskott dundra in bollen men centimetrarna var inte på hennes sida. Hon hade förövrigt en mycket bra kväll, klart bäst i det svenska laget och som man hade unnat 38-åringen att få ha gjort det där målet. Hon blev tyvärr utbytt med en kvart kvar (helt obegripligt agerat av Pia Sundhage). In kom Piteåspelaren Emilia Appelqvist, jag har aldrig hört talas om henne och var heller inte särskilt imponerad. Hon trillade tidigt och landade på sin arm och fick gå ut och linda den, trams!

En annan som skadade sig var ytterbacken Jessica Samuelsson som fick en amerikan i nacken och tvingades ut för att stoppa blodflödet. Trots sin älgiga springstil, som alltså också toppades med ett jättefult huvudbandage, var hon en av de bättre svenska spelarna om än synnerligen oelegant.

I slutminuterna kom bjässen Abby Wambach in i det amerikanska anfallet och skapade problem men Hedvig Lindahl skötte sig ypperligt i mål och höll tätt.

Matchen slutade 0-0 och jag tror vi alla får vara mycket nöjda med det. Sverige gjorde en gedigen match och behöver nu bara vinna över ett gäng australienare, hur svårt kan det va?

På krampfronten var det glädjande nog endast Nilla Fischer som var nere för räkning i slutminutrarna, ett klart lyft alltså från premiäromgångens krampfrossa.

I kampen om vackrast lagdress vinner Sverige stort som dagen till ära var helgula. USAs dress var okaraktäristiskt mjäkig.

Kerstin VM-bloggar! Sverige - Nigeria 3-3

Minns ni förra sommaren då jag envisades med att skriva långa pretentiösa inlägg om fotbolls-VM som säkert ingen vettig människa orkade sig igenom? Nu kör vi samma sak igen, för nu är ju Dam-VM igång (jag orkar inre ens brusa upp över fånigheten i att kalla det något annat än fotbolls-VM).

Tyvärr har TV4 fått rättigheterna till mästerskapet vilket innebär reklam, Per Skoglund och Hanna Marklund, tre otroligt störiga ting. Hanna Marklund är väl som människa i sig helt okej men den dialekten alltså, så vidrig.

Matchen började kl. 22 och föga förvånande lyckades TV4 sjabbla bort Sveriges nationalsång vilket rört upp känslostormar ute i stugorna. Själv har jag inget större intresse av att se elva tondöva fotbollsspelare nynna sig igenom "Du gamla du fria". De blågula öppnade starkt. Therese Sjögran klämde till med två riktigt bra hörnor som resulterade i ett självmål och ett fumligt mål av mittbacken Nilla Fischer, således 2-0 när pipan visslade för halvlekspaus.

I andra halvlek kom Nigeria in som ett gäng hungriga vargar, vips så stod det 2-2 och det var smått uppgivna miner på de blågula spelarna. Lisa Dahlqvist som kämpat väl på mittfältet byttes ut och in kom Linda Sembrant med pigga ben. Det visade sig vara ett drömbyte då hon efter ett mönsteranfall var den som till sist petade in bollen i nätet. 3-2 nu till Sverige och man kunde pusta ut lite hemma i soffan. Men sedan kom nya bekymmer för de svenska spelarna. Krampen kom och tog dem en efter en. Kossovare Asslani hade redan i halvlek bytts ut på grund av krampkänning i vaden och nu golvades även backen Emma Berglund och sedan Nilla Fischer av denna smärtsamma åkomma. Till och med målvakten Hedvig Lindahl tyckte att musklerna drog ihop sig. Man börjar ju nästan misstänka att de svenska spelarna gjort det klassiska misstaget att vara ute och festa kvällen före match, eller vad har man annars för ursäkt att vara så klen när man har som enda sysselsättning i livet att svarva sin kropp till att klara 90 minuters fotbollsspel.

Oturligt nog (men välförtjänt för Nigeria) petade Franciska Ordega in reduceringsmålet i 87:e minuten och kampen slutade 3-3.

Giganterna Lotta Schelin och Caroline Seger hade en riktigt usel kväll och tillförde i princip ingenting på planen. Therese Sjögran gjorde som vanligt en stabil insats men även hon kan mer. Tyvärr var det ingen spelare som riktigt glänste och då vinner man ju inga matcher. Ändå pigga inhopp av både Olivia Schough och målskytten Linda Sembrant vilket gav mersmak.

I klädkampen var det också jämt. Sveriges böljande gula tröjor är vansinnigt vackra mot det djupröda konstgräset men även Nigerias dress med den vita randen rakt genom tröja och shorts gav stilpoäng. Alltså lika även i den matchen.

På lördag står USA för motståndet och det kan mycket väl gå käpprätt åt helvete.

Mer kramar och mindre kramp tack!