Jag är en 30-nånting sjuksköterska som nördat in mig på det här med countrymusik. Här på bloggen handlar det mesta om country men ibland tappar jag fokus och glider in på andra skojiga saker.
Det har blivit något av en trend inom countryn för låtskrivare att ge ut egen musik. Senast i ordningen har vi Liz Rose, en medelålders Texan med en alldeles ljuvlig känsla för lyrik och melodi.
Hon är mest känd som låtskrivare åt Taylor Swift när hennes karriär tog fart. Men hon har också skrivit låtar åt mer mogna förmågor som Little Big Town, Eli Young Band och Jewel (personlig favorit!).
Hennes egna musik är dock långt ifrån den glättiga kommersiella. På Swimming Alone går tongångarna mer åt det hemtrevliga; det känns som man är kompis med Liz Rose efter man lyssnat igenom de tio spåren. Tydligen tycker hon själv inte hon är mycket av en sångerska men det är just den avslappnade sköra rösten som gör det här albumet så satans mysigt.
Utan att jag riktigt vet varför så gillar jag detta starkt!
Bästa spår: "Grocery Money", "My Apology", "Letters From Prison"
Idag åker jag till Portugal, därför kommer bloggen ligga nere cirka en vecka. Under tiden kan ni roa er med att lyssna på den senaste spotifylistan signerad undertecknad. Länk här.
Igår gick CMA-galan av stapeln. Det handlar alltså om Country Music Associations årliga tillställning där priser delas ut i diverse kategorier inom countrymusiken. I år var det dessutom 50-årsjubileum vilket kanske var lite extra festligt.
Det är svårt att avgöra exakt hur festligt det var för det är bara ett litet utbud som finns att tillgå på Youtube. Men jag kan i alla fall informera om vilka som vann i de olika kategorierna. Så hold on to your horses, här kommer en jättelång och ointressant lista.
Entertainer of the year
Garth Brooks
Single of the year
"Die A Happy Man" - Thomas Rhett
Album of the year
Mr. Misunderstood - Eric Church
Song of the year
"Humble and Kind" - Lori McKenna
Female vocalist of the year
Carrie Underwood Male vocalist of the year
Chris Stapleton
Vocal Group of the year
Little Big Town
Vocal duo of the year
Brothers Osborne
Musical Event of the year
"Different For Girls" - Dierks Bentley feat. Elle King
Musician of the year
Dann Huff - Guitar
Musiv video of the year
"Fire Away" - Chris Stapleton
New artist of the year
Maren Morris
Jag tycker det var glädjande att Lori McKennas fina "Humble and Kind" gick och vann song of the year, det är verkligen en countrylåt med alla rätt. Tim McGraws version av låten var dessutom nominerad till single of the year. Många dumma amerikaner tror säkert att det är han som skrivit låten. Men vi på Kerstins Country Music Blog vet ju bättre.
I övrigt såg väl vinnarlistan ganska exakt ut som den alltid gör förutom att Miranda Lambert för första gången i historien inte vann något pris. Hennes nya platta släpps dock 18 november så snart är hon tillbaka och sopar banan med de andra tjejerna.
Kvällens stora snackis utan konkurrens var Beyoncé som dök upp och rev av något form av medley med The Dixie Chicks. Det var underbart på alla plan.
Vill ni nörda in er på alla nominerade så kan ni avnjuta låtarna på denna spotifylista.
Så härs års brukar jag plöja igenom massa "årets bästa"-listor för att se vad man har missat i musikväg. Och vad det verkar så har jag tydligen bott i en grotta de senaste månaderna för massor av fin country har ju fullständigt gått förbi mig. Till exempel den här pärlan.
Lite längtar man ju allt till sommaren när man ser detta. Speciellt eftersom vädret utanför är typiskt smålänskt.
I veckan släppte Dierks Bentley sin åttonde platta. Förväntningarna från min sida var upptrissade till max då hans senaste verk från 2010 var fullständigt fantastiskt. Då var det mycket bluegrass och tjo och tjim.
På Home är den fina bluegrassen som bortblåst. Det är mer countrypop över det hela och trots att det verkligen inte är ett dåligt album på något vis så känns det ändå som ett steg i totalt fel riktning. Dierks riviga stämma är ju som gjord för stökig bluegrass. Fattar han inte det?
Istället blir det mycket stökig honytonk men de riviga stämbanden passar ju rätt bra till det med. De starkaste spåren på plattan är dock de lite lugnare låtarna. Tielspåret "Home" är väl ett av de bättre även om det är äckligt patriotiskt. "When You Gonna Come Around" är en finfin duett med Little Big Town's kompetenta sångerska Karen Fairchild. Och lyssnar man riktigt noga kan man till och med ana en ettrig banjo i bakgrunden.
Men allra finast är kanske ändå den sju minuter långa "Thinking Of You". Det är någon slags hyllning till hans rara barn. Äldsta dottern Evie är också med och sjunger på slutet lite lagom creepy. Jag tyckte att det var på sin plats att varna lite för det. Är man inte beredd på det och sitter med högsta volym i hörlurarna kissar man nämligen på sig när hon klämmer i 6.04 in i låten. Men visst kan man också tycka att det är lite sött om man är lagd åt det hållet.
För att summera. Jag tycker Dierks har gjort ett helt okej countryalbum trots den uteblivna bluegrassfesten. Jag tycker Evie ska hålla sig borta från musikbranchen när hon växer upp.
The Tallest Man On Earth - The Gardener Easton Corbin - A Little More Country Than That Chely Wright - Notes To The Coroner Brooks & Dunn - Rock My World Little Country Girl Taylor Swift - Speak Now Zac Brown Band - Colder Weather Evan Westerlund - Who's Gonna Take Care Of The Horses Little Big Town - Little White Church Gwyneth Paltrow - Country Strong Chely Wright - Like Me Joe Nichols - Tequila Makes Her Clothes Fall Off Kenny Chesney - Boys Of Fall Zac Brown Band feat. Alan Jackson - As She's Walking Away Kid Rock - Born Free