Spotifylista: juni

Bästa musiken just nu! Länk här.

Best friends forever

Spotifylista: februari

Prisa gudarna, här kommer skatteåterbäringen! Skoja bara, det är bara årets första spotifylista.

Länk här.

God bless instagramfilter!

Reba McEntire - Love Somebody

Reba McEntires 27e(!) platta är föga förvånande en samling klämkäcka låtar levererade med en av countryns värsta sydstatsdialekter. Konstigt nog gillar jag verkligen det jag hör.

 60-åringen från Oklahoma har som sagt varit flitig i skivstudion men detta är faktiskt det första albumet på hela fem år. Däremellan har hon också bytt skivbolag. Inte vet jag egentligen hur stor roll sånt spelar men Love Somebody bjuder i alla fall på fräsch och opretentiös countrymusik.

 ”Going Out Like That” var första singeln från plattan och är helt klart en av de vassaste spåren. Det är bra driv i verserna och refrängen brakar loss på ett härligt sätt. Kanske hade man klarat sig utan elgitarrerna och det udda sticket i autotune. Men Reba har väl aldrig riktigt varit någon Less is More typ av kvinna. Och det är kanske ett bra karaktärsdrag för inte blir man en av countryns största genom att fega sig fram. Andra vassa spår är ”She Got Drunk Last Night” och ”Livin’ Ain't Killed Me Yet”. Albumet avslutas med den märkliga ”Pray For Peace” med ståtlig säckpipa(!) och konstigt nog är man inte det minsta förvånad. 

Gillar man sin country med extra allt så gillar man Love Somebody.

 Betyg: 3,5 (av 5)

Hipp hurra, för här kommer bumbibjörnarna.

Spotifylista april

Då har det gått en vecka sedan sista inlägget så då är det väl dags för ett nytt på denna patetiska lilla blogg. Jag skyller det snåla bloggandet på att det är väldigt jobbigt att skriva på en padda. Jag borde köpa mig ett tangentbord men pengarna har i veckan istället gått till inte mindre än tre pizzor. Men aprillönen bjöd på fina påskbonusar så kanske kan jag unna mig både tangentbord och pizza nu.

Månadens spotifylista bjuder nästan bara på country, så som sig bör på en countryblogg. Länk till April's Foolin' här.

Blake Shelton - Cheers, it's Christmas.

Nu är det snart jul som ni kanske märkt. I år har det varit lite dåligt med intressanta nya julplattor tycker jag men en som jag ändå uppmärksammat är Blake Sheltons Cheers, it's Christmas.

Egentligen är inte plattan banbrytande eller extraordinär på något vis men det är en seriös julskiva av en av countrysvängens starkaste lysande stjärnor och då blir det ju bra per automatik.

Många klassiska jullåtar återfinns på skivan som "White Christmas", "Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow!", "Winter Wonderland" och "Blue Christmas". På den sistnämnda är tjejerna från Pistol Annies med och jammar. Gästspel görs även av Reba McEntire, Kelly Clarkson, Michael Bublé och Blakes maka Miranda Lambert bland andra. Det är framförallt de här duetterna som är plattans stora behållning. Allra bäst är "Oklahoma Christmas" med Reba och "Jingle Bell Rock" med Miranda.

Världens finaste jullåt "The Christmas Song" finns såklart också med. Men här måste jag meddela att Toby Keith gör den betydligt bättre, sök upp den på Spotify.

Blake Shelton har föga oväntat gjort ett helt okej julalbum.

Bäst: "Oklahoma Christmas", "Jingle Bell Rock", "There's A New Kid In Town"

acm awards 2011

Alltså det var ju någon slags countrygala häromkvällen som gick förbi mig fullständigt. Jag ber om ursäkt för denna undermåliga journalistik.

Nu har jag dock youtubat mig igenom skiten och kan konstatera följande.

Zac Brown i Zac Brown Band har bantat ner sig en välbehövd smula. Det slafsiga skägget verkar vi dock få dras med.

Mager som en sockertopp. Här med James Taylor

Keith Urbans Without You är riktigt fin i all sin enkelhet.

Rihanna hade av någon märklig anledning hittat till countrygalans scen. Hon sjöng duett med Sugarlands Jennifer Nettles och de gjorde det med den äran. Rihanna var fin i helvitt och röd kotlett. Nettles hade i sedvanlig ordning byxan lite för högt upp.


Reba McEntires dialekt är relativt vidrig. Här är hon med parhästen Blake Shelton.


Vilka som vann i de olika kategorierna har jag ingen aning om. Jag har överlag ganska dålig koll på vad som egentligen ägde rum på denna gala. Kanske har ni countrynördar där ute något vettigt att tillägga?

årets musik som jag tror jag hade gillat om jag bara hade lyssnat

Jamey Johnson – The Guitar Song

Hans That Lonesome Song från 2008 var ju hur bra som helst men gitarrsången har jag av någon anledning inte riktigt orkat med. Kanske har det att göra med att Jamey gick från detta...

till detta...

What in the world???

Reba McEntire – All The Woman I Am

Reba är för härlig tycker jag. Synd därför att jag inte lyssnat på hennes senaste. Det är något slags coveralbum om jag förstått det hela rätt. Så här skrevs det på the9513.com: ”Driven by a renewed desire to stay relevant on Music Row, McEntire has once again balanced her more commercial instincts with a real knack for picking quality songs.” Och så fick hon 3,5 stjärnor på det.

Taylor Swift – Speak Now
Speak Now är säkert bra men kan ju bara inte va bättre än Fearless, eller?

Justin Townes Earle – Harlem River Blues
Lille Justin är duktig tycker jag. Midnight at the Movies från i fjol har jag lyssnat en del på och där vill jag lite särskilt belysa Mama’s Eyes som är så vansinnigt fin. Nyaste Harlem River Blues har tyvärr gått förbi mig relativt obemärkt.

Becky Schlegel – Dandelion
Har bara hört en låt med Becky. I can’t Take You Home heter den och är en duett med Bill Isles. Den är så himla fin att jag misstänker att den här Becky, sitt schlemmiga efternamn till trots, kanske har något visst.

Easton Corbin – Easton Corbin
Easton låter väldigt likt George Strait säger de som vet. Det är ju ett rätt så gott betyg så jag tänker att han är bra.


Evan Westerlund – Still Crazy Jag fick det här tipset för ett tag sen från en läsare. Jag har lyssnat litegrann och tycker det låter rätt så trevligt. Extra trevligt är det att Evan är någon slags svennebanan som växt upp i Kanada. Ska med intresse följa hans karriär.





Förmodligen har jag missat en massa mer bra country under året som inte ens fått äran att hamna på denna fjöntlista. Jag mottager därför gladeligen tips på kommentatorsfältet. Dessutom har ni kanske lyssnat på något/några av dessa album och har någon slags adekvat åsikt (till skillnad från mig)?

acm awards 2010

Söndagens countryfest var något alldeles extra. Den sprakade igång med en glödhet Reba McEntire som skötte det så krystade inledningssnacket ypperligt. Jag tänker ta tilfället i akt att bekänna att jag nog har fattat tycke för knasbollen.
Sen kom Cher in på scenen, var har hon varit hela mitt liv? Hon var i alla fall där för att presentera Blake Shelton som skulle sjunga sin hit Hilbilly Bone. Den låten har jag sågat kraftigt här på bloggen men nu tyckte jag den var riktigt trevlig, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Laura Bell Bundy har jag inte någon större koll på men hon svepte i alla fall in på scenen som en frisk fläkt efter torrbollar som Billy Currington och Kenny Chesney. Jag uppskattade även den lite oanständiga klädseln, man är inte bortskämd med sånt inom den konservativa countrygenren.
Andra artister som bjöd på knivskarpa framträdanden var Jack Ingalls, Brad Paisley och Joey & Rory. Rory var förövrigt galans bäst klädda i söt hängslebyxa.

Men allt är inte guld som glimmar, galan hade sina svackor. Som till exempel när Montgomery Gentry fick nåt slags pris för goda gärningar och spenderade hela tacktalet gråtandes som ett par kärringar. Eller när Taylor Swift fullständigt tappade greppet om vad som är normalt beteende och dansade som en skogstok under framträdandet av hennes Change. Och när sen Carrie Underwood vann entertainer of the year och tackade ”my lord my saviour jesus christ” (med EXAKT dem orden) kände jag att det blev lite too much.

En countrygala är dock per definition too much så jag fortsatte glatt att titta på galenskaperna.

Det var överraskande många riktiga kändisar på plats också. skådisarna Matthew Mcconaughey, Kristen Bell och Josh Duhamel satte lite extra stjärnglans på kvällen.

Miranda Lambert var kvällens stora vinnare. När hon mottog sitt tredje pris var hon nästan förbaskad för hon tyckte det var så galet. När hon hade lugnat sig gjorde hon som mången före henne, tackade gud och grät en liten skvätt. Hon levererade också ett framträdande som jag sent ska glömma. The house that built me är verkligen en magiskt vacker låt. Hon och pojkvännen Blake Shelton stod också för galans raraste ögonblick när de firade Mirandas pris för bästa skiva med en high five.


Reba avslutade den perfekta kvällen med sin fina I keep on loving you. Det var ett perfekt avslut på en perfekt kväll. Perfekt är ordet.

Om ni vill veta lite mer exakt vad som egentligen hände i söndags, vilka som vann i de olika kategorierna till exempel. Gå in på: http://www.acmcountry.com/awards/news.php

fredagsmys - reba mcentire

Reba McEntire har länge tillhört countrymusikens elit. Hon är 54 år fyllda (55 på söndag) och har en egen stjärna på Hollywood Walk of Fame.

Reba har under åren varit extremt flitig i studion och har sedan mitten av 70-talet i princip släppt ett album per år. Jag har knappt lyssnat någonting på hennes musik och har nog inte riktigt förstått hennes storhet. I veckan råkade jag dock snubbla över hennes senaste skiva och äntligen förstår jag what all the fuzz is about, kvinnan är ju en riktig glädjespridare med sin over the top sydstatsdialekt och sitt rödhåriga rufs till kalufs.

Keep On Loving You som senaste skivan heter är en orgie i countryklyschor så man kan ju inte annat än att fullständigt älska det. Titelspåret I Keep On Lovin' You är nog bäst men Strange, Consider Me Gone, But Why och I'll Have What She's Having är också riktigt bra.