Spotifylista: maj

För att förbättra den dåliga bloggfrekven kommer här månadens spotifylista! Mycket nöje!

Länk här.

Från gårdagens trevliga utflykt med föräldrarna/finansiärerna.

Angaleena Presley - Wrangled

Det är lite synd att Angaleena Presleys andra soloplatta pryds av ett så töntigt skivomslag. För den forne Pistol Annies-medlemmen bjuder faktiskt på en gedigen samling countrybitar.

Soundet är behagligt långsamt, det är som att man först spelade in plattan i en takt och sen i efterhand vred på någon ratt i kontrollrummet som i ett bräde gjorde alla låtar lite långsammare. Otippat nog faller det väl ut. För Wrangled är det perfekta soundtracket när man behöver något lugnande efter ett hårt dagsverk, och är ju ett billigare alternativ än till exempel Sobril eller vin.

Jag gillar "Bless My Heart" allra bäst men de flesta spår på Wrangled har något visst över sig.

Betyg: 4 (av 5)

Ashley Monroe - Like A Rose

26-åriga Ashley Monroe känner vi kanske bäst som en av de skönsjungande tjejerna i trion Pistol Annies som hon bildar med Angaleena Presley och countrygiganten Miranda Lambert. Men hon har också ett soloalbum från 2008 i bagaget så helt grön är hon inte på egna ben.

Musikstilen på Like A Rose är klassisk country. Här trängs vackra gitarrslingor med fioler och baktakt. Det låter befriande omodernt. Albumet skulle lika gärna kunna komma från 1953 (en fin årgång by the way).

Jag gillar särskilt titelspåret som är en av plattans mest nedtonade låtar men som ändå griper tag i en mest. På andra sidan spektrumet finner man "You Ain't Dolly" som är en skojig duett med Blake Selton. "Monroe Suede" är det också bra drag i. En annan personlig favorit är "You Got Me" som tar sig för varje lyssning, det är en stilla visa som går helt i moll.

Det finns faktiskt en hel del bra låtar på det här albumet med sina blott nio spår och hon har lyckats få till en perfekt blandning av lugna och snabba låtar. Sedan har hon ju en röst av änglalik karaktär också som väcker liv i även de lite sömnigare spåren.

Betyg: 4 (av 5).

Årets album plats 5 - 1

Jag ger er årets fem bästa album. Varsågoda.

5. Pistol Annies - Hell On Heels
Miranda Lambert fick för sig att dra igång ett sidoprojekt med vännerna Ashley Monroe och Angaleena Presley. Lite konstigt kanske när man är en av, eller kanske den största, kvinnliga countryartisten just nu. Men hon visste nog vad hon gjorde för Pistol Annies levererade ett av årets tajtaste plattor. De tre vännerna kan verkligen ta en ton. Sällan har trestämmigt låtit så läckert.

4. Lucinda Williams - Blessed
Man har på senare år blivit bortskämd med regelbundna skivsläpp från den 58-åriga countryrockaren, Blessed är hennes tredje platta på fem år. Och hon håller stilen, det är ruffig sång och snygga melodier. Svårare än så är det tydligen inte att vispa ihop årets fjärde bästa platta.

3. Sunny Sweeney - Concrete
Med en röst som gjord för klassisk countrymusik slog Sunny igenom år 2010 med låten From A Table Away, en stilstudie i hur en perfekt countrylåt ska låta. Fullängdsalbumet kom i somras och bjöd på 9 till sådana låtar. För den bedriften kniper hon bronspengen på denna prestigefyllda lista.

2. Gillian Welch - The Harrow And The Harvest
Det var med glädjetårar i ögonen jag möttes av beskedet att Gillian Welch skulle släppa et nytt album. Det första på hela åtta år. Förväntningarna var upptrissade till max och det borde egentligen vara en omöjlighet att införliva dem. Men min kära Gillian dammade av sin gamla banjo och levererade sitt livs platta. Vackraste melodin heter Hard Times och den bjussar på just en massa banjo och det har det här lille banjofreaket till bloggerska så klart uppskattat. Hoppas det inte dröjer åtta år igen till nästa mästerverk.

1. Anna Ternheim - The Night Visitor
Det är alltså varken Gillian, Lucinda, Alison eller Emmylou som gjort årets bästa platta utan Anna Ternheim av alla människor. Hon lämnade New York och indiepopen för att söka lyckan i countryns mecka Nashville. Där spelade hon in låtar med ett par av branchens största producenter och låtskrivare. Resultatet blev The Night Visitor, en samling visor som var det bästa som nådde mina små öron detta året. Lyssna bara på Walking Aimlessly och Black Light Shines, herregud vad fint.

Håller ni med mig eller är jag helt ute och cyklar?

Pistol Annies

Jag har hört talas om det här gänget ett tag men inte riktigt fattat vad de är för några. Jag har heller inte varit särskilt intresserad eftersom de har ett skapligt töntigt bandnamn.

Men countrymusik är ju rätt töntigt överlag så det ska man inte döma någon på, Pistol Annies är ju ett gäng solida musiker. Trion består av Ashley Monroe, Angaleena Presley och superduperkändisen Miranda Lambert.

Deras debutplatta släpptes i augusti och första singeln heter precis som den, Hell On Heels. Det är en festlig låt. Hör här.


Tjejernas styrka är helt klart deras vokala förmåga. Det är nästan störande vad fint de sjunger. Men deras album är imponerande på andra sätt också. De har liksom hittat ett unikt sound som nästan känns lite gammeldags. Himla efterlängtat tycker jag eftersom mycket av dagens country låter som vilken trälig radiopop som helst.

Självklart är Lambert den stora stjärnan och varje gång hon klämmer i på en vers eller refräng lyfter låten. Hon är faktiskt bättre här än på sitt egna nya album vilket kanske inte riktigt var meningen.

Hell On Heels är det starkaste spåret. Men plattan bjuder på många gobitar. Lyssna lite extra på Bad Example, Takin' Pills och fina Beige.