| Best friends forever |
Visar inlägg med etikett Kacey Musgraves. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kacey Musgraves. Visa alla inlägg
måndag 3 juni 2019
fredag 23 mars 2018
onsdag 29 mars 2017
RaeLynn - Wildhorse
RaeLynn, den störigt unga (född 94) artisten från Texas, är aktuell med sin första fullängdare. Hon slog igenom via amerikanska The Voice 2012 och har sedan dess släppt trallvänliga singlarna "Boyfriend" och "God Made Girls". Största succén hittills är dock überfina "Love Triangle" som också finns med på nya plattan.
Soundet är klassiskt kommersiell country men jag anar ändå en kvalité här som annars ofta saknas i genren. Det är något i rösten tror jag skapar den illusionen, för själva musiken är egentligen tämligen medioker. Men den där rösten lyfter låtar som "The Apple", "Young" och "Insecure" till ovanligt vass popcountry.
Klart bäst är fortfarande "Love Triangle" och man hade kunnat hopppats på ett par spår till i den kalibern. Ändå den mest inspirerade debuten i genren sedan Kacey Musgraves slog igenom 2013.
Betyg: 3,5 (av 5)
Soundet är klassiskt kommersiell country men jag anar ändå en kvalité här som annars ofta saknas i genren. Det är något i rösten tror jag skapar den illusionen, för själva musiken är egentligen tämligen medioker. Men den där rösten lyfter låtar som "The Apple", "Young" och "Insecure" till ovanligt vass popcountry.
Klart bäst är fortfarande "Love Triangle" och man hade kunnat hopppats på ett par spår till i den kalibern. Ändå den mest inspirerade debuten i genren sedan Kacey Musgraves slog igenom 2013.
Betyg: 3,5 (av 5)
| Snubblande nära poängavdrag för fånigt skivomslag. |
Etiketter:
Kacey Musgraves,
RaeLynn,
recensioner
söndag 11 december 2016
Tredje advent: Kerstins Spotifyjullista
Detta var verkligen ett skruttigt år på julmusikfronten, det enda intressanta skivsläppet var Kacey Musgraves A Very Kasey Christmas och den skrev jag ju om redan i november.
Jag lägger därför ner försöket att skriva om en ny och fräsch julplatta varje advent för det verkar inte finnas några. Istället vill jag slå ett slag för min fantastiska jullista på Spotify. Den är så bra att jag brukar börja lyssna på den kring midsommar.
Jag lägger därför ner försöket att skriva om en ny och fräsch julplatta varje advent för det verkar inte finnas några. Istället vill jag slå ett slag för min fantastiska jullista på Spotify. Den är så bra att jag brukar börja lyssna på den kring midsommar.
Etiketter:
Julmusik,
Kacey Musgraves,
spotifylistor
torsdag 17 november 2016
Kacey Musgraves - A Very Kacey Christmas
Kacey Musgraves har på bara några år seglat upp som en av countryns bästa kvinnliga countrymusiker. Liksom många andra framgångsrika musiker före henne (i synnerhet countrymusiker) kunde inte heller hon motstå frestelsen att släppa en julskiva.
Personligen är jag ett stort fan av genren. Det var därför med sprudlande entusiasm jag mottog beskedet att Musgraves planerade släppa en julskiva, redan i oktober dessutom!
Plattan öppnar med übermysiga "Have Yourself A Merry Little Christmas" och man blir snabbt varse om att Musgraves velat göra något annat än en klassisk countryjulskiva. Soundet osar murrigt 60-tal precis som den retroinspirerade skivdesignen hintar om. Till en början var det något av en besvikelse. Jag hade sett fram emot ett modernt countryalbum i samma nutida anda som hennes två senaste succéplattor. Ett par låtar in har man dock vant sig och sedan är det svårt att inte låta sig charmas.
Musgraves hemtrevliga röst är dessutom som gjord för att sprida julstämning. A Very Kacey Christmas är därför egentligen onödigt överarbetad. Man hade nöjt sig med hennes fina röst över ett tiotal klassiska julsånger. Det är ändå himla trevligt att en artist ser julskivan som ett tillfälle att visa upp sitt artisteri och inte bara som en ren julbonus.
Bästa spår: "Have Yourself A Merry Little Christmas", "A Willie Nice Christmas", "What Are You Doing New Year's Eve?"
Betyg: 4 (av 5)
Personligen är jag ett stort fan av genren. Det var därför med sprudlande entusiasm jag mottog beskedet att Musgraves planerade släppa en julskiva, redan i oktober dessutom!
Plattan öppnar med übermysiga "Have Yourself A Merry Little Christmas" och man blir snabbt varse om att Musgraves velat göra något annat än en klassisk countryjulskiva. Soundet osar murrigt 60-tal precis som den retroinspirerade skivdesignen hintar om. Till en början var det något av en besvikelse. Jag hade sett fram emot ett modernt countryalbum i samma nutida anda som hennes två senaste succéplattor. Ett par låtar in har man dock vant sig och sedan är det svårt att inte låta sig charmas.
Musgraves hemtrevliga röst är dessutom som gjord för att sprida julstämning. A Very Kacey Christmas är därför egentligen onödigt överarbetad. Man hade nöjt sig med hennes fina röst över ett tiotal klassiska julsånger. Det är ändå himla trevligt att en artist ser julskivan som ett tillfälle att visa upp sitt artisteri och inte bara som en ren julbonus.
Bästa spår: "Have Yourself A Merry Little Christmas", "A Willie Nice Christmas", "What Are You Doing New Year's Eve?"
Betyg: 4 (av 5)
Etiketter:
Julmusik,
Kacey Musgraves,
Willie Nelson
lördag 26 december 2015
Årets bästa plattor plats 5 till 1
Countryoraklet ger er årets bästa plattor!
5. Brandi Carlile - The Firewatcher's Daughter
Den gode Carlile har skämt bort oss riktigt ordentligt på senare år med det ena magnifika skivsläppet efter det andra. På The Firewatcher's Daughter tog hon sitt patenterade folksound åt det rockigare hållet och det blev föga förvånande hur bra som helst!
4. Sam Outlaw - Angeleno
Kanske var jag först i Sverige med att upptäcka den urbana cowboyen från Kalifornien. Han kom ju på första plats redan förra året på denna ärofyllda lista i och med sin självtitulerade EP. Angeleno är hans officiella debut och klart som korvspad är det fantastisk country (det visste jag ju redan). Sam sjunger med en sällsynt sammetslen röst och låtar som "Country Love Song", "It Might Kill Me" och "Love Her For A While" är balsam för själen. Tyvärr har plattan halkat ur Spotify och finns inte att köpa på iTunes förrän en bit in i januari, kanske kan man köpa en fysisk CD (haha!) någonstans. Det går dock att lyssna på plattan på hans Bandcampsida tillsvidare.
3. Kacey Musgraves - Pageant Material
Kacey har snabbt seglat upp som en av de största inom den kommersiella countryn. Inte konstigt kanske när man följer upp sin pangdebut med ännu ett mästerverk. Pageant Material är en musikalisk fröjd men är också, precis som debutplattan, en nagel i ögat på alla hemska amerikaner som har en människosyn som Donald Trump.
2. Frankie Lee - American Dreamer
Redan på första raden på "High and Dry" förstår man att Frankie Lees debutplatta är något alldeles extra. Dels sjunger han ju som en österrikisk körgosse, men han skriver också låtar rakt från hjärtat och man får vara bra död inombords för att inte beröras av hans stilrena amerikana. Det finns inte ett enda snedkliv på de tio spåren men kanske glimmar det till lite extra om just "High And Dry" och pianoballaden med samma titel som plattan "American Dreamer".
1. Andrew Combs - All These Dreams
Texassonen Andrew Combs släppte sin andra studioplatta i mars, i april upptäckte jag den och sedan dess har egentligen inget annat låtit riktigt bra. Det är ungefär som när jag upptäckte tequilaölen, vanlig öl smakar ingenting längre. Ska ni ta med er någonting från musikåret 2015 så låt det vara denna pärla till platta. Kräma på volymen på max och lyssna på mästerverk som "Nothing To Lose", "Foolin'", "In The Name Of You" och "Month Of Bad Habits" och försök att komma på någon anledning till att lyssna på något annat, någonsin igen.
5. Brandi Carlile - The Firewatcher's Daughter
Den gode Carlile har skämt bort oss riktigt ordentligt på senare år med det ena magnifika skivsläppet efter det andra. På The Firewatcher's Daughter tog hon sitt patenterade folksound åt det rockigare hållet och det blev föga förvånande hur bra som helst!
4. Sam Outlaw - Angeleno
Kanske var jag först i Sverige med att upptäcka den urbana cowboyen från Kalifornien. Han kom ju på första plats redan förra året på denna ärofyllda lista i och med sin självtitulerade EP. Angeleno är hans officiella debut och klart som korvspad är det fantastisk country (det visste jag ju redan). Sam sjunger med en sällsynt sammetslen röst och låtar som "Country Love Song", "It Might Kill Me" och "Love Her For A While" är balsam för själen. Tyvärr har plattan halkat ur Spotify och finns inte att köpa på iTunes förrän en bit in i januari, kanske kan man köpa en fysisk CD (haha!) någonstans. Det går dock att lyssna på plattan på hans Bandcampsida tillsvidare.
3. Kacey Musgraves - Pageant Material
Kacey har snabbt seglat upp som en av de största inom den kommersiella countryn. Inte konstigt kanske när man följer upp sin pangdebut med ännu ett mästerverk. Pageant Material är en musikalisk fröjd men är också, precis som debutplattan, en nagel i ögat på alla hemska amerikaner som har en människosyn som Donald Trump.
2. Frankie Lee - American Dreamer
Redan på första raden på "High and Dry" förstår man att Frankie Lees debutplatta är något alldeles extra. Dels sjunger han ju som en österrikisk körgosse, men han skriver också låtar rakt från hjärtat och man får vara bra död inombords för att inte beröras av hans stilrena amerikana. Det finns inte ett enda snedkliv på de tio spåren men kanske glimmar det till lite extra om just "High And Dry" och pianoballaden med samma titel som plattan "American Dreamer".
1. Andrew Combs - All These Dreams
Texassonen Andrew Combs släppte sin andra studioplatta i mars, i april upptäckte jag den och sedan dess har egentligen inget annat låtit riktigt bra. Det är ungefär som när jag upptäckte tequilaölen, vanlig öl smakar ingenting längre. Ska ni ta med er någonting från musikåret 2015 så låt det vara denna pärla till platta. Kräma på volymen på max och lyssna på mästerverk som "Nothing To Lose", "Foolin'", "In The Name Of You" och "Month Of Bad Habits" och försök att komma på någon anledning till att lyssna på något annat, någonsin igen.
| vi är topp 5! |
Etiketter:
Andrew Combs,
Brandi Carlile,
Frankie Lee,
Kacey Musgraves,
Sam Outlaw
torsdag 23 juli 2015
Spotifylista: sommar
Ni ligger säkert sömnlösa om nätterna och grubblar över vad jag lyssnar på för musik. Men snälla ni, det kan ni sluta med. Här kommer sommarens spotifylista och eftersom min semester bara är i sin linda så kommer jag säkert peta in en massa mer fina bitar på den vad det lider.
Kanske har ni också något vasst tips på vad man ska lyssna på sommaren 2015?
Kanske har ni också något vasst tips på vad man ska lyssna på sommaren 2015?
torsdag 2 juli 2015
Kacey Musgraves - Pageant Material
För tre år sedan svepte Kacey Musgraves in över countryvärlden som en underbar sommarbris. Hennes genombrottsplatta Same Trailer Different Park hyllades av alla, inklusive undertecknad.
Som alltid när en pangplatta ska följas upp är risken för flopp överhängande. Men Pageant Material som nya plattan ironiskt heter visar sig vara precis lika bra. Här bjuds man på trallvänlig country i alla dess former. Lugna bitar samsas med upptempospår och allt kryddas med Musgraves patenterade "kaxiga" texter som i konservativa Amerika faktiskt kan sticka litegrann i ögonen på bibelbältesinvånate och republikaner.
Men vassa rim till trots, bäst är ändå melodierna som hon skapar. Som till exempel refrängen på "This Town" som är riktigt svår att sitta still till. Sedan uppskattar jag också de mer klassiska tonerna på gulliga "Late To The Party" och svängiga "Dime Store Cowgirl".
På det stora hela ett klockrent countryalbum. I all sin enkelhet.
Betyg 4,5 (av 5)
Som alltid när en pangplatta ska följas upp är risken för flopp överhängande. Men Pageant Material som nya plattan ironiskt heter visar sig vara precis lika bra. Här bjuds man på trallvänlig country i alla dess former. Lugna bitar samsas med upptempospår och allt kryddas med Musgraves patenterade "kaxiga" texter som i konservativa Amerika faktiskt kan sticka litegrann i ögonen på bibelbältesinvånate och republikaner.
Men vassa rim till trots, bäst är ändå melodierna som hon skapar. Som till exempel refrängen på "This Town" som är riktigt svår att sitta still till. Sedan uppskattar jag också de mer klassiska tonerna på gulliga "Late To The Party" och svängiga "Dime Store Cowgirl".
På det stora hela ett klockrent countryalbum. I all sin enkelhet.
Betyg 4,5 (av 5)
| The bigger the hair the closer to god. |
Etiketter:
Kacey Musgraves,
recensioner
söndag 26 april 2015
Spotifylista april
Då har det gått en vecka sedan sista inlägget så då är det väl dags för ett nytt på denna patetiska lilla blogg. Jag skyller det snåla bloggandet på att det är väldigt jobbigt att skriva på en padda. Jag borde köpa mig ett tangentbord men pengarna har i veckan istället gått till inte mindre än tre pizzor. Men aprillönen bjöd på fina påskbonusar så kanske kan jag unna mig både tangentbord och pizza nu.
Månadens spotifylista bjuder nästan bara på country, så som sig bör på en countryblogg. Länk till April's Foolin' här.
Månadens spotifylista bjuder nästan bara på country, så som sig bör på en countryblogg. Länk till April's Foolin' här.
torsdag 6 november 2014
Song of the Year
Igår var det countrygala i det stora landet i väst. När bloggen begav sig recenserade jag dessa galor med en brinnande entusiasm men nu orkar jag helt enkelt inte.
Jag tycker i alla fall att det var kul att "Follow Your Arrow" blev utsedd till årets låt. Brandy Clark har skrivit den ihop med hon som sjunger den, Kacey Musgraves.
Jag tycker i alla fall att det var kul att "Follow Your Arrow" blev utsedd till årets låt. Brandy Clark har skrivit den ihop med hon som sjunger den, Kacey Musgraves.
Etiketter:
Brandy Clark,
Kacey Musgraves
onsdag 5 februari 2014
Brandy Clark - 12 Stories
I oktober förra året släppte Brandy Clark sin debutplatta 12 Stories. Av någon anledning gick den helt förbi mig trots att det är en riktig pärla till debut.
I klassisk countrymanér vecklar sig en liten historia ut i varje låt. Brandy hade ju också långt före sin debutplatta visat sig vara en kompetent låtskrivare. Det är hon som ligger bakom hits som The Band Perrys "Better Dig Two", Ashton Shepherds riviga "Trying To Go To Church" och Miranda Lamberts "Mama's Broken Heart" som hon skrev ihop med min personliga favorit Kacey Musgraves. Och då nämner jag ändå bara ett axplock av allt hon skrivit.
Jag gillar verkligen Brandys sätt att göra musik på. Det är simpel, mogen country för den lite mer sofistikerade människan och 12 Stories är minst lika bra som alla hits hon serverat till andra artister.
Bäst på plattan är "Get High", "Hold My Hand", "Take A Little Pill", "Just Like Him" och pulserande "Hungover". Första singeln "Stripes" är också lite festlig.
Betyget blir generöst: 4,5 (av 5)
I klassisk countrymanér vecklar sig en liten historia ut i varje låt. Brandy hade ju också långt före sin debutplatta visat sig vara en kompetent låtskrivare. Det är hon som ligger bakom hits som The Band Perrys "Better Dig Two", Ashton Shepherds riviga "Trying To Go To Church" och Miranda Lamberts "Mama's Broken Heart" som hon skrev ihop med min personliga favorit Kacey Musgraves. Och då nämner jag ändå bara ett axplock av allt hon skrivit.
Jag gillar verkligen Brandys sätt att göra musik på. Det är simpel, mogen country för den lite mer sofistikerade människan och 12 Stories är minst lika bra som alla hits hon serverat till andra artister.
Bäst på plattan är "Get High", "Hold My Hand", "Take A Little Pill", "Just Like Him" och pulserande "Hungover". Första singeln "Stripes" är också lite festlig.
Betyget blir generöst: 4,5 (av 5)
Etiketter:
Ashton Shepherd,
Brandy Clark,
Kacey Musgraves,
Miranda Lambert,
recensioner,
The Band Perry
fredag 3 januari 2014
Årets album plats 5 till 1
Då var det äntligen dags att kora årets allra bästa album!
5. The Civil Wars - The Civil Wars
Den självtitulerade plattan bjuder på pampig americana/folk med två av countryvärldens starkaste vokalister, Joy och Pauls röster tillsammans är ren och skär magi. Tydligen har de bråkats en del i den lille gruppen och The Civil Wars var under en kort period till och med ett minne blott. Men lite tjafs verkar ju gjort duon gott för deras andra platta gjorde verkligen ingen besviken. Här bjuds man på musikalitet i världsklass gång på gång.
4. Lindi Ortega - Tin Star
Kanadas egna sångsparv lanserade i slutet av året sin hajpade tredje platta. Första singeln hette just "Tin Star" och läckte ut ett par veckor före skivsläppet, redan då förstod man att Lindi hade något riktigt stort på gång. Det går väl heller inte att misslyckas md den rösten. Hon sjunger verkligen skjortan av sina låtar. Tin Star visade sig också innehålla riktigt fina bitar, från riviga "Hard As This" till lugna "Songs About" var det kvalitet rakt igenom.
3. Elliphant - A Good Idea
Ingen är mer förvånad än jag att ett en hipp popsångerska från Stockholm drar hem bronspengen. Men det går bara inte att motstå de svängiga reggaetakterna på Elliphantens debutplatta. Hon sjunger som om hon är född och uppvuxen på en karibisk liten ö när hon i själva verket säkert vuxit upp i en pampig villa på Lidingö. Poängen är i alla fall att hon låter trovärdig och det är ju en jädra bedrift bara det. Sen att låtar som "Live Til I Die", "Could It Be", "Toilet Line Romance" och "Down On Life" är det svängigaste som kommit ut från den svenska popfabriken på år och dar gör ju inte saken sämre.
2. Kacey Musgraves - Same Trailer Different Park
25-åriga Musgraves hankade sig fram i countryvärlden ett bra tag innan hon slog igenom. Men när hon väl gjorde det, gjorde hon det med råge. Debutplattan (som egentligen är hennes fjärde platta eftersom hon släppt tre på eget bolag dessförinnan) tog countryvärlden med storm. Hon visade sig vara en riktigt skicklig låtskrivare och sångerska. Same Trailer Different Park är något av en stilstudie i hur bra kommersiell countrymusik ska låta. Lyssna bara på "Follow Your Arrow", den har allt en riktig töntig countrylåt ska ha.
1. Holly Williams - The Highway
Det har nästan gått ett år sedan Holly Williams tredje studioplatta The Highway släpptes. Men man har långt ifrån tröttnat på låtarna, snarare vill man bara ha mer av den 32-åriga multibegåvningen. The Highway är smockat av sagolik countrymusik. Om Musgraves musik har något av ett klämkäckt skimmer över sig är Williams musik raka motsatsen. Hon sjunger om försupna släktingar, död, prostitution och så vidare. "Happy" heter en av mina favoritlåtar men inte ens den är särskilt happy.
The Highway är verkligen inte 2013 års gladaste platta men utan någon egentlig konkurrens den bästa. Lyssna bara på den nästan sju minuter långa "Waiting on June" så tror jag ni förstår Williams storhet.
5. The Civil Wars - The Civil Wars
Den självtitulerade plattan bjuder på pampig americana/folk med två av countryvärldens starkaste vokalister, Joy och Pauls röster tillsammans är ren och skär magi. Tydligen har de bråkats en del i den lille gruppen och The Civil Wars var under en kort period till och med ett minne blott. Men lite tjafs verkar ju gjort duon gott för deras andra platta gjorde verkligen ingen besviken. Här bjuds man på musikalitet i världsklass gång på gång.
4. Lindi Ortega - Tin Star
Kanadas egna sångsparv lanserade i slutet av året sin hajpade tredje platta. Första singeln hette just "Tin Star" och läckte ut ett par veckor före skivsläppet, redan då förstod man att Lindi hade något riktigt stort på gång. Det går väl heller inte att misslyckas md den rösten. Hon sjunger verkligen skjortan av sina låtar. Tin Star visade sig också innehålla riktigt fina bitar, från riviga "Hard As This" till lugna "Songs About" var det kvalitet rakt igenom.
3. Elliphant - A Good Idea
Ingen är mer förvånad än jag att ett en hipp popsångerska från Stockholm drar hem bronspengen. Men det går bara inte att motstå de svängiga reggaetakterna på Elliphantens debutplatta. Hon sjunger som om hon är född och uppvuxen på en karibisk liten ö när hon i själva verket säkert vuxit upp i en pampig villa på Lidingö. Poängen är i alla fall att hon låter trovärdig och det är ju en jädra bedrift bara det. Sen att låtar som "Live Til I Die", "Could It Be", "Toilet Line Romance" och "Down On Life" är det svängigaste som kommit ut från den svenska popfabriken på år och dar gör ju inte saken sämre.
2. Kacey Musgraves - Same Trailer Different Park
25-åriga Musgraves hankade sig fram i countryvärlden ett bra tag innan hon slog igenom. Men när hon väl gjorde det, gjorde hon det med råge. Debutplattan (som egentligen är hennes fjärde platta eftersom hon släppt tre på eget bolag dessförinnan) tog countryvärlden med storm. Hon visade sig vara en riktigt skicklig låtskrivare och sångerska. Same Trailer Different Park är något av en stilstudie i hur bra kommersiell countrymusik ska låta. Lyssna bara på "Follow Your Arrow", den har allt en riktig töntig countrylåt ska ha.
1. Holly Williams - The Highway
Det har nästan gått ett år sedan Holly Williams tredje studioplatta The Highway släpptes. Men man har långt ifrån tröttnat på låtarna, snarare vill man bara ha mer av den 32-åriga multibegåvningen. The Highway är smockat av sagolik countrymusik. Om Musgraves musik har något av ett klämkäckt skimmer över sig är Williams musik raka motsatsen. Hon sjunger om försupna släktingar, död, prostitution och så vidare. "Happy" heter en av mina favoritlåtar men inte ens den är särskilt happy.
The Highway är verkligen inte 2013 års gladaste platta men utan någon egentlig konkurrens den bästa. Lyssna bara på den nästan sju minuter långa "Waiting on June" så tror jag ni förstår Williams storhet.
Etiketter:
Elliphant,
Holly Williams,
Kacey Musgraves,
Lindi Ortega,
The Civil Wars
onsdag 29 maj 2013
Nästan sommar
Igår hade jag och Frida en riktig pensionärsdag innan vi stämplade in för kvällsjobb. Vi började med lunch på röda korset, räkmacka och läsk för bara 40 kronor! Sedan cyklade vi vidare till Erikshjälpen där stans alla snåljåpar antikvitetsentusiaster hängde på låset, de har ju bara öppet två dagar i veckan. Jag fyndade en mandelkvarn från kanske början av seklet, vad vet jag. Nu jädrar ska det bakas chokladbiskvier och dylikt!
Vädret var ovanligt fint igår, inte alls som det brukar vara i min lilla stad. Solen sken och det var värme i luften. Så vi satte oss vid sjön och doppade fötterna i vattnet. För ett ögonblick kändes det som vi var elva år och hade sommarlov.
Men det var en kortvarig glädje för vi hade ju ett arbete att sköta. Det var dock ganska trevligt på jobbet igår, lugnt och fint. Det är det i och för sig ganska ofta. Det här att det skulle vara så stressigt inom vården är lite av en myt, men det ska man kanske inte säga så högt.
Om någon har orkat läsa hela det här inlägget så belönas ni med en ny och fräsch spotifylista, den hittar ni här.
| Mandelkvarn för 35 kr. Solglajerna har jag fyndat på Lindex för en billig penning. |
Men det var en kortvarig glädje för vi hade ju ett arbete att sköta. Det var dock ganska trevligt på jobbet igår, lugnt och fint. Det är det i och för sig ganska ofta. Det här att det skulle vara så stressigt inom vården är lite av en myt, men det ska man kanske inte säga så högt.
![]() |
| Centrallasarettet Växjö, där jag jobbar. |
måndag 22 april 2013
Kacey Musgraves - Same Trailer Different Park
Det är inte lätt att sticka ut i dagens moderna country. Grabbarna ser alla likadana ut, cowboyhatt och illasitande jeans, halvdan musik med lite för mycket elgitarrer för att egentligen vara countryusik. På tjejfronten är det nästan ännu svårare att urskilja vem som är vem, det är egentlgen bara Miranda Lambert och Taylor Swift som verkligen funnit en egen identitet inom den snåriga kommersiella countrypopen.
Men så fann jag häromdagen 24-åriga Kacey Musgraves "debutplatta" (hon har tidigare släpp tre plattor på eget bolag) och jag blev fullständigt knockad. Det är vacker melodiös simpel countrypop. Och det kom som en stor chock för mig, som tidigare inte varit något jättefan av just den genren, att det kunde låta så bra.
Det hela inleder med magsika "Silver Lining", en liten trudelutt i mollachord, och ett ganska töntigt budskap, men det förlåter man lätt för Kacey sjunger så fint och refrängen är så härligt svängig. Hon har en himla mysig röst som är helt befriad från de här ljusa, gälla tonerna som många av hennes kollegor envsas med att sjunga.
"Merry Go 'Round" var första singeln från plattan och är absolut en kompetent låt. En banjoslinga (Kerstins favoritinstrument!) går genom hela låten och melodin tickar på i ett ganska odramatiskt tempo. Det är också från den här låten som titeln till plattan återfinns.
Andra kanonlåtar på plattan är "My House", "Blowin' Smoke", "I Miss You" och "Follow Your Arrow" men allt är ju bra herregud.
Same Trailer Different Park är det bästa jag hört i kommersiell countryväg på väldigt länge.
Betyg: klockren 5:a (av 5)
Men så fann jag häromdagen 24-åriga Kacey Musgraves "debutplatta" (hon har tidigare släpp tre plattor på eget bolag) och jag blev fullständigt knockad. Det är vacker melodiös simpel countrypop. Och det kom som en stor chock för mig, som tidigare inte varit något jättefan av just den genren, att det kunde låta så bra.
Det hela inleder med magsika "Silver Lining", en liten trudelutt i mollachord, och ett ganska töntigt budskap, men det förlåter man lätt för Kacey sjunger så fint och refrängen är så härligt svängig. Hon har en himla mysig röst som är helt befriad från de här ljusa, gälla tonerna som många av hennes kollegor envsas med att sjunga.
"Merry Go 'Round" var första singeln från plattan och är absolut en kompetent låt. En banjoslinga (Kerstins favoritinstrument!) går genom hela låten och melodin tickar på i ett ganska odramatiskt tempo. Det är också från den här låten som titeln till plattan återfinns.
Andra kanonlåtar på plattan är "My House", "Blowin' Smoke", "I Miss You" och "Follow Your Arrow" men allt är ju bra herregud.
Same Trailer Different Park är det bästa jag hört i kommersiell countryväg på väldigt länge.
Betyg: klockren 5:a (av 5)
Etiketter:
Kacey Musgraves,
recensioner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






