Nästan sommar

Igår hade jag och Frida en riktig pensionärsdag innan vi stämplade in för kvällsjobb. Vi började med lunch på röda korset, räkmacka och läsk för bara 40 kronor! Sedan cyklade vi vidare till Erikshjälpen där stans alla snåljåpar antikvitetsentusiaster hängde på låset, de har ju bara öppet två dagar i veckan. Jag fyndade en mandelkvarn från kanske början av seklet, vad vet jag. Nu jädrar ska det bakas chokladbiskvier och dylikt!

Mandelkvarn för 35 kr. Solglajerna har jag fyndat på Lindex för en billig penning.

Vädret var ovanligt fint igår, inte alls som det brukar vara i min lilla stad. Solen sken och det var värme i luften. Så vi satte oss vid sjön och doppade fötterna i vattnet. För ett ögonblick kändes det som vi var elva år och hade sommarlov.

Men det var en kortvarig glädje för vi hade ju ett arbete att sköta. Det var dock ganska trevligt på jobbet igår, lugnt och fint. Det är det i och för sig ganska ofta. Det här att det skulle vara så stressigt inom vården är lite av en myt, men det ska man kanske inte säga så högt.

Centrallasarettet Växjö, där jag jobbar.

Om någon har orkat läsa hela det här inlägget så belönas ni med en ny och fräsch spotifylista, den hittar ni här.

Tim McGraw - Two Lanes of Freedom

McGraw har befunnit sig i countryns finrum i ganska exakt tjugo år. Two Lanes of Freedom är hans tolfte studioplatta. På sidan av det har han ju dessutom en ganska framgångsrik skådespelarkarriär, så ingen kan ju anklaga honom för att ligga på latsidan. Men det finns ju alltid en risk att kvaliteten får stryka med när man är så supereffektiv. Och lite så är det nog tyvärr på Two Lanes of Freedom. Här finns ett par riktigt starka spår men de är för få i relation till de lite sämre låtarna. Albumet hade helt klart mått bra av att strippas ner på ett par låtar.

Men det är ju inte för inte McGraw har en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Sjunga kan han ju och stilig är han också, och framförallt känns det som han gör musik från hjärtat. Vackra ”Number 37405”, ”Nashville Without You” och Friend Of A Friend” sätter sig därför rakt i hjärtegropen. Men bäst på den hjärtskärande fronten är ändå duetten med Taylor Swift, ”Higway Don’t Care”. Det är en mäktig ballad med två av countryvärldens största på helt olika sidor av spektret vilket ju såklart är ett intressant samarbete, deras röster passar också väldigt fint ihop.

En personlig favorit på den lite glättigare fronten är ”Mexicoma” som handlar om att dricka sig berusad i Mexiko, ett låttema som man onekligen sprungit på förr från den manliga countryeliten. Tramsigt men underhållande. ”Southern Girl” är en annan lättsam visa som sticker ut som en av de bättre på plattan.

Two Lanes of Freedom innehåller ett par låtar för mycket men veteranen McGraw har visat att han fortfarande kan, och för att vara en herre närmre femtio än fyrtio har han gjort ett otippat piggt album.

Betyg: 3 (av 5)

 

 

Spotifylista: april

En liten lista med musik som förgyllt min vardag på sistone. Tack Hanna för tipset om Darius Ruckers cover på moderna klassikern "Wagon Wheel".

Länk till listan här.

Söndagstipset: Dave Barnes

Idag var jag uppe i ottan och då finns det ju inte mycket att göra så jag surfade runt på lite musiksidor och snubblade tillslut över popundret Dave Barnes.

Barnes har på sidan om sin egna solokarriär också skrivit en hel del låtar till andra stjärnor. Exempelvis är det han som skrivit superduperhiten "God Gave Me You" som Blake Shelton knyckt åt sig äran för. Han har även skrivit låtar till Billy Currington och Tim McGraw.

Barnes egna musikstil är poppig och lättsmält. Och kanske lite väl elgant och tillrättalagd för min smak men grabben kan ju ta en ton och hans skiva från fjol Stories To Tell är helt klart värt en lyssning.

film på g - country strong

Country Strong handlar om countrystjärnan Kelly Canter som efter lite väl mycket rajtan tajtan läggs in på rehab. Hon försöker sedan dra igång sin karriär igen genom att dra ut på turné genom amerika tillsammans med två aspirerande unga musiker, Beau och Chiles (läckra namn). Kellys make, James, hänger också på kalaset och det är så klart bäddat för en massa strul och tjabb mellan alla dessa turnérare.



Jag tycker det verkar vara en trivsam film och jag gillar såklart det lite överdrivna countrytemat. Filmen går upp på biograferna i usa nu på fredag. När vi här i Sverige kan få se filmen förtäljer inte historien.

I rollerna ses Gwyneth Paltrow (Kelly), Garrett Hedlund (Beau), Leighton Meester (chiles) och Tim McGraw (James).

monsunregn

Idag regnade det så det stod härliga till i min lilla stad. Regnet förde med sig en extrem hetta vilket var lite märkligt. Både regnet och hettan trotsades dock (åtminstone i 10 minuter) då jag och pluggpartner Emma avnjöt en gratiskaffe under bar och blöt himmel. Sen gick vi in och satt av oss koffeinruset innan vi tog tag i diverse obehagliga sjukdomsstudier igen. Nu kan jag allt om.... Nääää jag kan fortfarande ingenting om någonting.

Inspirerad av monsunregnet kommer här lite fina låtar på regntemat:

Jo Dee Messina - Bring On The Rain

Alison Krauss & Union Station - Rain Please Go Away

Dolly Parton - Steady As The Rain

Taylor Swift - Come In With The Rain

Tim McGraw - She's My Kind Of Rain

Keith Urban - Raining On Sunday

Willie Nelson - Blue Eyes Crying In The Rain