Southern Family

Southern Family är ett så kallat konceptalbum. Vet inte om det är ett vedertaget begrepp på svenska men på engelska är ett concept album en studioplatta med ett gemensamt tema. Southern Family innehåller låtar som alla handlar om att växa upp i södern. Ett något torftigt tema kan tyckas men lyckas man som producenten Dave Cobb få la créme de la créme av den moderna countryeliten att ställa upp och skriva varsin låt så kan man kanske se förbi det fåniga upplägget.

Plattans artister består i princip bara av personliga favoriter, det är nästan som Cobb läst min countryblogg. Till exempel gör Holly Williams en efterlängtad comeback med finfina "Settle Down", som man har saknat den rösten! Miranda Lambert och Brandy Ckark gör också starka insatser och håller den kvinnliga countryfanan högt, i övrigt är det något av en sausage fest. Zac Brown Band, Jason Isbell, John Paul White, Brent Cobb, Jamey Johnson, Anderson East, Shooter Jennings, Rich Robinson och Chris Stapleton (med frun Morgan Stapleton förvisso) utgör resten av albumet.

Jag gillar överlag tjejerna bäst men Zac Browns sammetslena röst på "Grandma's Garden" är svår att motstå. Likaså svänger det härligt om Anderson Easts "Learning" och Jason Isbell gör som vanligt en solid sånginsats.

Det finns egentligen inte mycket att klaga på här men pretentiösare album får man leta efter.

Betyg: 3,5 (av 5)

Willie Nelson - Heroes

Willie Nelson, den levande legenden, har i dagarna släppt ett nytt och fräscht album. Heroes heter det och består i ett gäng nykomponerade låtar samt ett par covers.

Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad min generella uppfattning är av Willie Nelson. Dels älskar jag honom för det långa håret, indianlooken och det faktum att han är hundra år och still going. Men sen är det den där knaggliga rösten som väl inte är särskilt vacker, eller är den det?

På Heroes har han dessutom bjudit in sin son Lukas på 9 av de 14 låtarna. Lukas låter alltså exakt som sin pappa vilket är lite freaky. Det får mig att tänka på min gamla biologilärare som påstod att om man blåser genom stämbanden på ett dött lamm så uppstår ett bäääljud.

Hur som helst. Jag gillar faktiskt Heroes, trots allt. Willie levererar ett par riktigt härliga dängor här och har dessutom hittat ett gäng stjärnartister som glatt gästar honom på plattan, utöver sonen då. På "Roll Me Up" till exempel, hjälper Kris Kristofferson, Jamey Johnson och Snoop Dogg (av alla människor) till med sången. Det är en av mina favoritlåtar.

"Everytime He Drinks He Thinks Of Her" är en annan favorit och ju en riktigt klassisk countrysång, det hör man ju bara på titeln.

Sheryl Crow är enda kvinnliga gästartisten. Hon sjunger fint så det förslår på "Come On Up The House". Utan hennes medverkan hade låten varit medioker men den lyfter rejält när hon klämmer i två minuter in.

Covern av Coldplays "The Scientist" är en mycket värdig avslutning av ett rätt så bra album även om jag till viss del håller med recensenten på DN; "Willie Nelson har kopplat på autopiloten."

Jag ger Heroes 3,5 (av 5) i betyg.

Musik till mor på hennes dag



Jag och mamma på promenad för några år sedan.

Så himla rar är hon min mor. Så här får hon 10 fina låtar.

Lucinda Williams – I Love You Mama You Sweet
Dolly Parton – Coat of Many Colors
Blake shelton – The Baby
Hazel Dickens – Mama’s Hand
Holly Williams – Mama
Gillian Welch – I Had A Real Good Mother and Father
Jamey Johnson – Stars in Alabama
Sugarland – Very Last Country Song
Taylor Swift – The Best Day
Justin Townes Earle – Mama’s Eyes

Länk till spotifylistan här.

årets musik som jag tror jag hade gillat om jag bara hade lyssnat

Jamey Johnson – The Guitar Song

Hans That Lonesome Song från 2008 var ju hur bra som helst men gitarrsången har jag av någon anledning inte riktigt orkat med. Kanske har det att göra med att Jamey gick från detta...

till detta...

What in the world???

Reba McEntire – All The Woman I Am

Reba är för härlig tycker jag. Synd därför att jag inte lyssnat på hennes senaste. Det är något slags coveralbum om jag förstått det hela rätt. Så här skrevs det på the9513.com: ”Driven by a renewed desire to stay relevant on Music Row, McEntire has once again balanced her more commercial instincts with a real knack for picking quality songs.” Och så fick hon 3,5 stjärnor på det.

Taylor Swift – Speak Now
Speak Now är säkert bra men kan ju bara inte va bättre än Fearless, eller?

Justin Townes Earle – Harlem River Blues
Lille Justin är duktig tycker jag. Midnight at the Movies från i fjol har jag lyssnat en del på och där vill jag lite särskilt belysa Mama’s Eyes som är så vansinnigt fin. Nyaste Harlem River Blues har tyvärr gått förbi mig relativt obemärkt.

Becky Schlegel – Dandelion
Har bara hört en låt med Becky. I can’t Take You Home heter den och är en duett med Bill Isles. Den är så himla fin att jag misstänker att den här Becky, sitt schlemmiga efternamn till trots, kanske har något visst.

Easton Corbin – Easton Corbin
Easton låter väldigt likt George Strait säger de som vet. Det är ju ett rätt så gott betyg så jag tänker att han är bra.


Evan Westerlund – Still Crazy Jag fick det här tipset för ett tag sen från en läsare. Jag har lyssnat litegrann och tycker det låter rätt så trevligt. Extra trevligt är det att Evan är någon slags svennebanan som växt upp i Kanada. Ska med intresse följa hans karriär.





Förmodligen har jag missat en massa mer bra country under året som inte ens fått äran att hamna på denna fjöntlista. Jag mottager därför gladeligen tips på kommentatorsfältet. Dessutom har ni kanske lyssnat på något/några av dessa album och har någon slags adekvat åsikt (till skillnad från mig)?

dierks bentley - up on the ridge

Dierks Bentley har sedan sin debutplatta 2003 släppt en radda album. Jag har i princip inte lyssnat på något av dem och hade därför noll förväntningar på hans senaste.

Första låten heter precis som albumet Up on The Ridge och är en rivig liten rackare som gör att man helt klart misstänker att den här Dierkspojken kanske har något visst.

Resten av plattan bekräftar denna misstanke för jäklar va bra han är. Soundet är mer bluegrass än renodlad country och det går ju såklart hem hos en som diggar ljudet av banjo, fiol och mandolin. Gör man inte det kan jag tänka mig att Up On The Ridge lätt blir lite för mycket av det goda.

På tre av låtarna gästar The Punch Brothers och ger dessa en extra krydda. Bland annat har de och Bentley lyckats med att förvandla U2-låten Pride (In The Name of Love) till bluegrass. På Bad Angel gästar country superstars Miranda Lambert och Jamey Johnson. Låten är rätt jobbig men det är alltid kul med såna här samarbeten stora artister emellan.

Det är mycket schvung på Up On The Ridge och det är egentligen bara Draw Me A Map och Down In The Mine som är mer åt det lugna hållet. De är fantastiskt bra dock så att de är bara två till antalet är förlåtet.

Bentleys senaste är helt klart en glad överraskning och jag kan faktiskt inte hitta mycket att klaga på.

Bästa låtarna: Fallin' For You, Senor, Draw Me A Map, You're Dead To Me

Betyg: 4,5 (av 5)

fredagsmys - country music awards 2009

I veckan som gick sändes den årliga countrygalan på televisionen. Hoppas ni tittade. Den spelades in i april förra året i Nashville.

Tramsmajan Taylor Swift (sorry Taylor, det är inget personligt, men det är jobbigt när folk är 19 år och så jä--a duktiga) kickade igång kvällen med ett märkligt nummer som innehöll både möbelkastning och pole dancing, jag anar ett psykbryt á la Britney inom en snar framtid. Värdparet Brad Paisley och Carrie Underwood (för andra året i rad) intog sedan scenen och var faktiskt ganska roliga när de med glimten i ögat hånade diverse countryartister och annat löst folk. Därefter blev det en slibbig blandning av whiskey och våfflor, som Brad Paisley uttryckte det, Kid Rock intog scenen. Han nominerade låtarna till årets singel. Lady Antebellum vann med I run to you. Och sedan blev det ytterligare pausunderhållning med Paisley och Underwood och så rullade kvällen på. Det var en salig blandning av trams och musik. Dessutom dök ett obehagligt tredje tema upp, ovårdade karlar. Se bara på dessa tre (Kid Rock, Zac Brown och Jamey Johnson).

Zac Brown är dock förlåten för han och hans band firade av en hejdundrandes show när de rev av den gamla klassikern The Devil Went Down to Georgia. Det var kvällens höjdpunkt. Kolla den på youtube.

För mer info om vilka som vann i de olika kategorierna, bilder med mera - gå in på http://www.cmaawards.com/

2008 års bästa album

5. Jamey Johnson - That Lonesome Song

Ett av förra årets mest upphausade album, med all rätt. Det finns egentligen ingenting som är dåligt eller äns mediokert på that lonesome song. Mr Johnson besitter en av de bästa stämmorna i modern country och med den levererar han svulstig countrymusik. Lyssna framför allt på that lonesome song, in color och stars in alabama.

4. Emmylou Harris - All I Intended to Be

Those sad melodies, oh how they comfort me, sweet Emmylou. Ja hon har onekligen en förmåga att skriva sorgliga låtar vilket Joey + Rory också fattat. All I Intended to Be är inte heller något direkt uppåttjack men ibland måste man ju bara bryta ihop innan man kan komma igen. Bästa låtarna är gold (duett med Dolly Parton) och not enough som gärna får spelas på min begravning (om man nu får prata om sånt, peppar peppar - knock on wood).

3. Joey + Rory - The Life of a Song

Om Joey + Rory skulle vara ett djur skulle de vara en liten knubbsälsbebis, ungefär så farlig är deras musik, kika bara på den här nya julsången så fattar ni vad jag pratar om www.roughstock.com/video/joey-and-rory-it-s-christmas-time. The Life of a Song är trots detta (eller tack vare kanske?) lite av ett mästerverk. Bäst är sweet emmylou, to say goodbye och Rorys hängslebyxa.

2. Kasey Chambers & Shane Nicholson - Rattlin' Bones

De både australiensiska musikerna tillika äkta makarna Kasey och Shane slog förra året sina kloka huvuden ihop och spelade in 14 låtar, den ena bättre än den andra. Det är mycket banjos, baktakt och allmänt countrysound upphöjt till fyra, men jag älskart. The devil's inside my head har jag nästan lyssnat sönder men den håller än och once in a while är en annan favorit som prickar in både baktakt och banjo med bravur.

1. Kathy Mattea - Coal

Coal är en samling låtar med den gemensamma nämnaren kol, konstigt tycker ni kanske och det tycker jag med. Men lo and behold, Coal visade sig vara 2008 års bästa album. Det är mer än bara musik, det är en saga om det ömse vidriga och ömse ljuvliga kolgruvelivet. Jag tänker inte äns tipsa om några speciella låtar för det här albumet ska sväljas med hull och hår.