 |
| Molde |
Visar inlägg med etikett Margo Price. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Margo Price. Visa alla inlägg
söndag 26 november 2017
fredag 27 oktober 2017
Margo Price - All American Made
Jag förstod aldrig riktigt storheten med Margo Prices debutplatta från i fjol. Men jag förstod så mycket som att jag borde tycka om den i egenskap av fräsig countrybloggerska. Jag var därför generös och petade in den på en 13:e plats över förra årets bästa plattor.
Likadant är det med uppföljaren All American Made. Jag fattar att det är bra men jag tvingas jobba fram ett engagemang. Det är något i den gälla rösten som skaver. Den är jobbig att lyssna på rett og slett (som vi norrmän säger). Det är synd det, för här finns ett par riktigt fina countrybitar. Som riviga öppningen med ”Don’t Say It”, ”Weakness” och ”A Little Pain”.
Förutom en småjobbig röst är faktiskt resten av plattan också rätt så ljuvlig. Price betar av ämnen som jämställdhet, politik och missbruk på ett uppfriskande trallvänligt sätt.
Efter ett par lyssningar stör jag mig mindre på rösten och imponeras desto mer av texterna, melodierna och svänget(!).
Betyg: 4 (av 5)
Likadant är det med uppföljaren All American Made. Jag fattar att det är bra men jag tvingas jobba fram ett engagemang. Det är något i den gälla rösten som skaver. Den är jobbig att lyssna på rett og slett (som vi norrmän säger). Det är synd det, för här finns ett par riktigt fina countrybitar. Som riviga öppningen med ”Don’t Say It”, ”Weakness” och ”A Little Pain”.
Förutom en småjobbig röst är faktiskt resten av plattan också rätt så ljuvlig. Price betar av ämnen som jämställdhet, politik och missbruk på ett uppfriskande trallvänligt sätt.
Efter ett par lyssningar stör jag mig mindre på rösten och imponeras desto mer av texterna, melodierna och svänget(!).
Betyg: 4 (av 5)
 |
| Vackert omslag! |
tisdag 8 augusti 2017
söndag 25 december 2016
Årets album plats 15 till 11
God jul! Nu har ni säkert länge suktat efter den här årslistan från er favoritbloggare. Så här kommer topp 15! Uppstyckad i tre delar för dramaturgisk effekt. Först ut alltså plats 15 till 11.
15. Elliphant - Living Life Golden
Efter debutplattan 2013 har den gode Elliphant (till vardags Ellinor Olovsdotter) famlat lite i mörkret. Men i och med Living Life Golden är hon tillbaka i gammal god form. Det är sannerligen inte alla som kan göra reggae och inte skämma ut sig fullständigt.
14. Dylan LeBlanc - Cautionary Tale
Unga LeBlanc lyckades få till sitt livs platta Paupers Field (2010) i rysligt unga år och har därefter mest trampat vatten. På Cautionary Tale har han dock spottat upp sig. Fina melodier och texter levereras på typiskt LeBlanc-vis med mycket känsla i rösten.
13. Margo Price - Midwest Farmer's Daughter
Jag har kämpat lite med Margo Prices senaste platta. Det är som om den inte vill gripa tag riktigt även om jag ju inser att den borde det. Kanske har jag generellt svårt för att hausa upp mig över plattor som alla andra redan fallit för. Men det ska väl ändå nämnas till årsprotokollet att detta är riktigt bra, om än märkligt ointressant.
12. Mary Chapin Carpenter - The Things That We Are Made Of
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på den rutinerade countrystjärnan men senaste plattan föll jag som en fura för. Framförallt är jag orimligt svag för den där mustiga rösten som går ner i härligt låga toner emellanåt. Det hade varit uppskattat om vi höll oss till sådana toner på Luciatåget på jobbet istället för Wiener Sängerknaben-läge. Men det är ett helt annat inlägg. Mary knep i alla fall plats nummer tolv tack vare stilren (och murrig) country.
11. Fairground Saints - Fairground Saints
Den glada trion från Kalifornien imponerade stort på mig med sin genomarbetade debutplatta. Här bjuds man på stämsång, diverse plockinstrument och fina melodier. Simpelt men elegant. Ett band att hålla ögonen på.
Efter debutplattan 2013 har den gode Elliphant (till vardags Ellinor Olovsdotter) famlat lite i mörkret. Men i och med Living Life Golden är hon tillbaka i gammal god form. Det är sannerligen inte alla som kan göra reggae och inte skämma ut sig fullständigt.
Unga LeBlanc lyckades få till sitt livs platta Paupers Field (2010) i rysligt unga år och har därefter mest trampat vatten. På Cautionary Tale har han dock spottat upp sig. Fina melodier och texter levereras på typiskt LeBlanc-vis med mycket känsla i rösten.
Jag har kämpat lite med Margo Prices senaste platta. Det är som om den inte vill gripa tag riktigt även om jag ju inser att den borde det. Kanske har jag generellt svårt för att hausa upp mig över plattor som alla andra redan fallit för. Men det ska väl ändå nämnas till årsprotokollet att detta är riktigt bra, om än märkligt ointressant.
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på den rutinerade countrystjärnan men senaste plattan föll jag som en fura för. Framförallt är jag orimligt svag för den där mustiga rösten som går ner i härligt låga toner emellanåt. Det hade varit uppskattat om vi höll oss till sådana toner på Luciatåget på jobbet istället för Wiener Sängerknaben-läge. Men det är ett helt annat inlägg. Mary knep i alla fall plats nummer tolv tack vare stilren (och murrig) country.
Den glada trion från Kalifornien imponerade stort på mig med sin genomarbetade debutplatta. Här bjuds man på stämsång, diverse plockinstrument och fina melodier. Simpelt men elegant. Ett band att hålla ögonen på.
lördag 9 juli 2016
Spotifylista: Sommar
Praise The Lord Halleluja! Här kommer sommarens spotifylista! Själv har jag i och för sig lyssnat på den sedan i april men alla kan inte vara lika på som jag. Troligtvis kommer det trilla in fler låtar under sommaren så det är lika bra att följa listan. Länk här.
Kos dere!
Kos dere!
 |
| Jag fick en burk sill på jobbet igår. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)