Men platsen gör egentligen det samma när man som Sam Outlaw begåvats med en riktig guldstrupe till countrystämma. Har man också turen att ha en sidekick i form av sagolikt vackra och kompetenta sångerskan och gitarristen Molly Jenson så är det svårt att misslyckas. Det ska ändå nämnas för protokollet att Storebros skönhet är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter. Åk dit om du missat denna småländska pärla!
Kvällen till ära hade den pittoreska byn också välsignats av en okaraktäristiskt ljummen väderlek, det var faktiskt varmare utomhus än inne i stugan. Men i takt med att stugan fylldes av countrytörstande smålänningar steg också temperaturen. Så pass att Sam svettades ymnigt på scenen, tyvärr rykte därför både kavaj och cowboyhatt relativt tidigt under spelningen och kvar på scenen stod en lillgammal 33-åring i välsittande jeans och skjorta, särskilt mycket country utstrålade han inte. Men jag gillar Sams minimalistiska stil och scenspråk, och det smådryga mellansnacket kommer man bara undan med om man är en riktigt skicklig musiker och vet om det. För trots att han egentligen bara har en fullängdare och en EP under bältet så lyckades han fylla hela två set på cirka en timme vardera.
Första setet öppnade med "It Might Kill Me" följt av "Who Do You Think You Are", två personliga favoriter så givetvis en stark öppning i min bok. Därefter plöjde han igenom flertalet av sina låtar från debutplattan Angeleno. Trots att det är en av fjolårets bästa countryplattor lyfte låtarna lite extra i nedstrippade akustiska versioner, det var ju bara Sam och Molly med varsin gitarr på scenen.
Andra setet bjöd på ett par fler hits från Angeleeno, bland annat själva titelspåret som han dedikerade till plattans producent Ry Cooder. Här fick man också avnjuta ett par sprillans nya spår som bådar riktigt gott inför framtiden. Ett par covers betades också av, bland annat Townes Van Zandts "If I Needed You", som Sam mycket riktigt påpekade blivit fullständigt "söndercovrad" genom åren. Setet avslutades med riviga duetten "Keep It Interesting" och man undrade varför i hela friden Molly Jenson inte får mer soloutrymme i bandet när hon fullständigt slår knock out på en i blott en vers.
Extranumret bestod i någon Merle Haggard cover. Jag tillhör den udda skara countryfanatiker som inte är frälst vid gamla countrystofiler så har ingen aning om vad det var för låt men fint var det.
Bäst: "Ghost Town", "Cry For Me", "Love Her For A While", "Keep It Interesting"
 |
| Instagram @barabaraberra |
 |
| Gillestugan in all its glory. |
Jag har tidigare påstått att det skulle införas alkolås på kändisträffar men efter gårdagens magplask skulle jag vilja införa en obligatorisk sexa whiskey inför allt samkväm med artister. Hoppas han var tillräckligt onykter på sin medtagna vinflaska att han idag glömt bort den obskyra countrybloggerskan som i stundens hetta inte ens kunde minnas vad hennes egna blogg heter.
En stor eloge ska också riktas till förbandet Hometown Marie från Mariestad som trots att de kapat bandet på två man för kvällen bjöd på solid country. Jag var särskilt imponerad av sångaren Oskars mustiga röst. "Light It Up" var deras bästa låt.
Som alltid i Gillestugan i Storebro, en alldeles magisk musikkväll.
.JPG)