Spotifylista: Sommar

Sommaren är kort, det mesta regnar bort. Men man kan i alla fall trösta sig med en somrig spotifylista.

Länk här.

Spotifylista: maj

Trots att bloggen fullständigt gått i stå har jag fortfarande eminent musiksmak. Här är senaste spotifylistan.

Maj i Molde.

Spotifylista: november

Molde

Länk här.

Spotifylista: oktober

Oktoberutgåvan av spotifylistan är en blandning av riktigt bra musik och musik som många skulle skämmas över att tycka om. Men här på Kerstin’s Country Music Blog skäms vi inte över någonting. Inte ens  över att vi älskar Taylor Swifts ”Look What You Made Me Do”.

Mycket ”nöje”!

Länk ici.

Smålands vackraste pallkrage.

Taylor Swift - "Look What You Made Me Do"

Taylor Swifts nya låt är som oliver. Man måste äta jättemånga innan man inte längre tycker det är skitäckligt. "Look At What You Made Me Do" kräver ett par lyssningar, och kanske också att man är ett oanständigt stort Taylor Swift-fan. Check!

Taylor Swift på Spotify!

Som en ultratidig julklapp har Taylor Swift återuppstått på Spotify. Jag pinkar nästan ner mig i extas.

Nu kan vi alltså gotta oss i hela hennes repertoar för första gången på år och dar. Från självtitulerade debutplattans väna country till senaste popmästerverket 1989.

 Min exakta reaktion när jag nåddes av nyheten.

Liz Rose - Swimming Alone

Det har blivit något av en trend inom countryn för låtskrivare att ge ut egen musik. Senast i ordningen har vi Liz Rose, en medelålders Texan med en alldeles ljuvlig känsla för lyrik och melodi.

Hon är mest känd som låtskrivare åt Taylor Swift när hennes karriär tog fart. Men hon har också skrivit låtar åt mer mogna förmågor som Little Big Town, Eli Young Band och Jewel (personlig favorit!).

Hennes egna musik är dock långt ifrån den glättiga kommersiella. På Swimming Alone går tongångarna mer åt det hemtrevliga; det känns som man är kompis med Liz Rose efter man lyssnat igenom de tio spåren. Tydligen tycker hon själv inte hon är mycket av en sångerska men det är just den avslappnade sköra rösten som gör det här albumet så satans mysigt.

Utan att jag riktigt vet varför så gillar jag detta starkt!

Bästa spår: "Grocery Money", "My Apology", "Letters From Prison"

Betyg: 4 (av 5)

Gulligt värre!

Idol 2015: Sjätte fredagsfinalen

Inte nog med att jag förstörde fredagkvällen med hårdrock (se föregående inlägg), jag missade också väldspremiären av countrytema på svenska idol. Men nu har jag tittat på samtliga bidrag på Play. Det var en afton av blandad kvalitet, men för de flesta ändå ett fall framåt.

Simon hade äntligen lämnat mansklänningen hemma och tagit på sig en välsittande byxa. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Med sig på scenen hade han sin akustiska gitarr och bjöd på en stämningsfull version av First Aid Kits mästerverk "My Silver Lining".

Frans hade också en bra kväll. Han sjöng Dixie Chicks "Not Ready To Make Nice" och gjorde den med den äran, otippat nog. Han har verkligen lyft sig från första omgångarnas katastrofala uppträdanden.

Martin sjöng "Hey Brother" med klassisk Martininlevelse. Alltså promenader över scenen och små rörelser med de korta Tyrannosaurus Rex-armarna. Så fel men ändå så rätt.

Axel hade en dålig kväll. Han sjöng Rascal Flatts "Life Is A Highway" och tog i så mycket att han nästan pinkade på sig i de tajta jeansen.

Även Tove var något övertänd tyckte juryn. Men jag tycker hon gjorde en riktigt frejdig version av Taylor Swifts "Love Story". Av alla årets små idolaspiranter så tror jag faktiskt det är Tove som kommer bli nåt. Men jag kan ha fel, det har hänt många gånger förr.

Amanda sjöng Dollyklassikern Jolene och gjorde det helt okej. Men den enkla låten kan ju en apa sjunga.

Hasta la vista fick vi tillslut säga till Ida, denna tappra människa som hängt löst var och varannan fredag. Nu åkte hon ändå ut med fanan i topp efter en hyfsad tolkning av "Man! I Feel Like A Woman".

Kvällens bästa.

Ryan Adams - 1989

Den dryga countryrockaren Ryan Adams fick i julas ett infall att han skulle spela in en coverplatta av Taylor Swifts fjolårssuccé 1989. Många var vi som trodde att han skämtade aprilo men efter ett par etapper av inspelande var 1989 - The Ryan Adams Edition ett faktum.

Plattan är väl någon slags hyllningsplatta till Taylor Swift även om jag som är en cynisk liten jävel anar ett visst storhetsvansinne från Adams sida; att han med sin fantastiska rocktalang på något vis tror sig göra Swifts simpla pop en stor tjänst.

Men det är alltid fascinerande att höra orginallåtar göras på helt nya sätt, oavsett agenda. Det är ju därför vi alla älskar Idol och Så mycket bättre. Men frågan är om det blev så himla mycket bättre? Så klart inte. Taylor Swifts 1989 var en fullständig uppvisning i hur moders popmusik ska låta och jag älskar varenda låt på plattan trots att jag inte ens är någon stor popfantast. Ryan Adams version är föga förvånande en stadig samling låtar med hans patenterade såsiga sång och americanasound. Helt klart trivsam lyssning men varför göra sig besväret att göra om tretton av den moderna tideålderns bästa poplåtar? Jag kan inte komma på någon annan anledning än att man tror sig vara lite bättre helt enkelt.

Det faktum att Taylor Swift nu också kommer få ett rejält uppsving bland kreddiga kretsar tack vare en 40-årig manlig musikers godkännande tycker jag känns lagom fräscht. Men kanske har jag fullständigt överanalyserat detta oskyldiga verk för trots allt gillar jag ju skiten. Men inte i närheten av hur mycket jag älskar originalet.

Bästa covers: "Shake It Off", "Out Of The Woods" och "This Love".

Betyg: 3 (av 5)

Ryans 1989 finns på Spotify till skillnad från Taylors.

Taylor Swift - 1989

Taylor Swift släppte sitt senaste verk 1989 i oktober men eftersom hon har valt att gå ur Spotify är det ju stört omöjligt att göra sitt jobb som södra Smålands inlands bästa musikskribent. Eller inte omöjligt kanske men jag fick köpa plattan på iTunes, 99 kronor gick det på. Men det visade sig vara väl spenderade pengar för underbarnet från Pennsylvania hade visst släppt en av förra årets bästa plattor. Vem kunde ana?

I och med 1989 verkar Taylor nu på riktigt sagt sayonara till countrygenren som hon märkligt nog länge tillhört trots att hon väl aldrig släppt en countrylåt i sitt liv. Men nu har hon definitivt släppt en renodlad popplatta som sin titel till trots känns så rätt i tiden. Här fullständigt haglar hitsen och man kan i princip shuffla runt på alla plattans 13 låtar och ändå hela tiden hamna på en modern klassiker. Allra bäst är den pulserande "Out Of The Wooods". Men även "Shake It Off" och " I Wish You Would" är ren och skär popmagi.

Jag har surat lite över att Taylor lämnat Spotify men herregud vilket I-landsproblem! För 99 kr för förra årets bästa popplatta är ju billigt.

Betyg: 5 (av 5. Jag vet, jag blev också förvånad över min generositet)

Fotnot: 1989 hade garanterat platsat på topp 3 över förra årets bästa plattor om jag bara lyssnat på den några dagar tidigare. 

Taylor Swift - "Shake It Off"

Min eviga hatkärlek Taylor Swift släppte ju i år sin femte studioplatta. Hon är dock av den åsikten att artister ska kunna tjäna pengar på sin musik och har därför valt att gå ur Spotify. Jag vet inte om det var ett så himla smart drag då kids födda 1990 och framåt inte ser skillnad på en cd-skiva och en frisbee. Det är väl dessutom så att Spotify betalar artisterna eller vart går annars de 99 kronor jag  pungar ut varje månad?

Första singeln från nya plattan släpptes redan i augusti men som vanligt är jag sist på bollen. Men vilken boll sen! "Shake It Off" som den heter är en riktig poppärla med svängigt beat och kaxig text. Nästan så bra att man blir sugen på att köpa nya plattan. Kanske är hon ändå en affärsidé på spåret.

Tim McGraw - Two Lanes of Freedom

McGraw har befunnit sig i countryns finrum i ganska exakt tjugo år. Two Lanes of Freedom är hans tolfte studioplatta. På sidan av det har han ju dessutom en ganska framgångsrik skådespelarkarriär, så ingen kan ju anklaga honom för att ligga på latsidan. Men det finns ju alltid en risk att kvaliteten får stryka med när man är så supereffektiv. Och lite så är det nog tyvärr på Two Lanes of Freedom. Här finns ett par riktigt starka spår men de är för få i relation till de lite sämre låtarna. Albumet hade helt klart mått bra av att strippas ner på ett par låtar.

Men det är ju inte för inte McGraw har en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Sjunga kan han ju och stilig är han också, och framförallt känns det som han gör musik från hjärtat. Vackra ”Number 37405”, ”Nashville Without You” och Friend Of A Friend” sätter sig därför rakt i hjärtegropen. Men bäst på den hjärtskärande fronten är ändå duetten med Taylor Swift, ”Higway Don’t Care”. Det är en mäktig ballad med två av countryvärldens största på helt olika sidor av spektret vilket ju såklart är ett intressant samarbete, deras röster passar också väldigt fint ihop.

En personlig favorit på den lite glättigare fronten är ”Mexicoma” som handlar om att dricka sig berusad i Mexiko, ett låttema som man onekligen sprungit på förr från den manliga countryeliten. Tramsigt men underhållande. ”Southern Girl” är en annan lättsam visa som sticker ut som en av de bättre på plattan.

Two Lanes of Freedom innehåller ett par låtar för mycket men veteranen McGraw har visat att han fortfarande kan, och för att vara en herre närmre femtio än fyrtio har han gjort ett otippat piggt album.

Betyg: 3 (av 5)

 

 

Spotifylista: april

En liten lista med musik som förgyllt min vardag på sistone. Tack Hanna för tipset om Darius Ruckers cover på moderna klassikern "Wagon Wheel".

Länk till listan här.

Taylor Swift - "Begin Again"

Taylor Swift släppte ju sitt upphausade fjärde studioalbum för ett tag sen. Jag har lyssnat litegrann men är inte helt frälst. Några låtar är dock världsklass som den moderna klassikern "We Are Never Ever Getting Back Together" och så min nya favorit, fina "Begin Again".



Red som plattan heter finns inte på Spotify så ni får ladda ner den (lagligt helst) eller köpa den i skivbutik som en annan neandertalare.

Jag ger den 3 (av 5) i betyg.

Saturday Night Spotify

Jag har klippt ihop en lista på spotify med låtar som jag diggat sista tiden. Den listan är döpt till nåt så töntigt som den lyser gul i septemberdunklet. Varför det undrar ni då. Jo, jag avslutade min första skrivuppgift så på den flotta skrivarkursen jag precis börjat. Jag är rätt så kass hittills så den dikten ska jag låta er slippa. Men nog tjabbat om den herregud!

Här är listan på de fina låtarna.

Och så en obehagligt nära närbild på mig för stämningens skull.

Taylor Swift - We Are Never Ever Getting Back Together

Taylor Swift, den omåttligt populära tjejen med den lite svajiga sångrösten, har i dagarna släppt en ny singel. Jag tycker det är en helt okej låt faktiskt. Jag ger den 4 av 5 i betyg!



Taylor Swift har ju trots sin ringa ålder raddat upp hits. Hennes musikstil är aningen för mycket pop för min smak men så klart har jag lyssnat mer på hennes skivor än vad jag själv kanske hade önskat. Men va fan jag gillar ju tjejen, inget att skämmas över väl. Jag tar istället tillfället i akt och knåpar ihop en topplista!.

1. "The Best Day"

2. "Mean"



3. "White Horse"



Vilka är era favoritswiftbitar?

The Hunger Games Soundtrack

I dagarna hade storfilmen The Hunger Games, eller Hungerspelen som den heter på svenska, premiär. Den handlar om någon slags framtida realityshow där ungdomar ska kriga och kanske dödas. Något slags "Wild Kids" alltså fast snäppet brutalare.

Men det var soundtracket detta skulle handla om. Jag har nu lyssnat igenom det ett par gånger och måste säga att det finns ett par riktiga guldkorn här. Och den bjussar på mycket bluegrass och country.

Taylor Swift gör ett fint samarbete med The Civil Wars på "Safe And Sound".

Pistol Annies briljerar som vanligt med sin läckra stämsång. Här sjunger de "Run Daddy Run" för glatta livet.

Sedan är det ett par artister som jag inte riktigt hört talas om som verkligen imponerar. Birdy finns det tydligen någon som heter. Hon sjunger en låt som heter "Just A Game" och gör det himla bra. En annan goding är Jaymee Dee och hennes "Rules".

Men allra bäst är The Secret Sisters och deras "Tomorrow Will Be Kinder". Jag gillar allt med den låten.

Soundtracket finns på Spotify och filmen finns väl på en biograf nära dig.

février*

Jag har knåpat ihop en lista på fina låtar jag har diggat sista tiden. Jag tycker de passar till den lite bistra väderleken som råder.

Med på listan är bland andra The Civil Wars som Marcus från smålands countryklubb tipsade om. Jag tycker deras nya platta är riktigt bra. Så tack för tipset!

Ett par nya bekantskaper är också Elise Davis med den fantastiska "Make The Kill" och Gretchen Peters "Women On The Wheel". Den senare är gammal i gemet så henne borde jag kanske hört talas om. Hennes senaste platta Hello Cruel World har i alla fall rosats av kritikerkåren.

Och sen är det ett par härliga svenskar med också. Noonie Bao är någon slags rödtott som skrivit låtar till en massa andra creddiga musiker men nu alltså släppt eget. "114" av The Majority Says har man hört i den rara viasatreklamen ett tag, den med pojken som arrangerar hemmabio. Himla fin låt. Dessutom är bandet från Linköping, min hemmaplan.

Louise Hoffsten, en annan östgöte, har ju släppt en ny skiva för inte så länge sen men det är en låt från en äldre platta som fick äran att vara med på denna prestigefyllda lista, nämligen "Jag vet". En sång om hur det är att ligga på en patientsal med en massa andra sjuklingar. Moa Lignell fick också vara med på ett hörn med hennes "When I Held Ya", jag tycker den är riktigt bra faktiskt.

Men nog snackat herregud. In och lyssna på listan här.

* februari på franska

CMA Awards 2011

I lördags visade svt förra årets stora countrygala från Nashville. Jag hade ett arbete att sköta dagen efter så inte kunde jag vara uppe halva natten och titta på det inte. Men nu har jag sett hela showen på youtube.

Som vanligt var det Carrie Underwood och Brad Paisley som var värdpar för aftonen. De skötte det med bravur med sina syrliga kommentarer och lekfulla uppsyn. Men det blev en konstig kontrast när de helt plötsligt smällde av en smäktande ballad tillsammans på fullaste allvar. Men visst är den fin den där You Remind Me, om man bortser från Carries störiga wailande.

Vad som också var störigt var alla dessa icke-countryartister som nästlat in sig på scengolvet. Vad i hela friden gjorde töntarna Lionel Richie och Natasha Bedingfield där till exempel?

Och Taylor Swift är jag åter less på. Ni som hängt med från början här på bloggen vet att jag länge avskydde henne för att sedan avguda henne. Nu är jag alltså tilbaks på ruta ett, ruta avsky. Var hon inte sjukt jobbig när hon hoppade upp och er av lycka när hon vann "entertainer of the year"?

Jobbig eller ej, det största problemet med Taylor Swift som countryartist är ju att hon liksom inte lirar countrymusik. En liten bluff som någon i musikbranchen snart borde syna. Och att hon alltid sjunger falskt live.

På en mer positiv not tycker jag Kenny Chesney var smakfullt dämpad i You And Tequila tillsammans med Grace Potter, en låt som tyvärr gått förbi mig fram tills nu. Eric Church rev av ett kaxigt nummer i och med sin Drink In My Hand och såg ut exakt som han gör på sitt skivomslag.






Sugarland vann "duo of the year" för femtusonde gången. Jag gillar dem men tycker kanske man åtminstone ska ha släppt ett nytt album för att förtjäna pris. Senaste kom ju ut 2010 och var dessutom rätt så skruttigt.

Faith Hill sjöng så de tajta brallorna nästan sprack. Hon var övertänd tror jag efter ett par år utanför rampljuset.


Det var en massa countrygrabbar där och sjöng som jag lätt förväxlar med varandra, långa och smala är de hela bunten och ofta ganska dåligt klädda. Typ såna som Luke Bryan, Chris Young och sångaren i Lady Antebellum. Lika som bär!

Allra bäst under kvällen var nog The Band Perry, horribla frisyrer till trots. De var också skönt att lyssna på deras lite mer nedtonade country i ett hav av elgitarrer och skrikiga Keith Urbans. Absolut ett band jag måste lyssna mer på. De vann också pris for årets nykomling. Så här fint spelade dem.


Mycket mer än så har jag nog inte att säga om eländet . Vad tyckte ni själva om programmet? Eller hade ni kanske bättre saker att sköta en lördagkväll?

Musik till mor på hennes dag



Jag och mamma på promenad för några år sedan.

Så himla rar är hon min mor. Så här får hon 10 fina låtar.

Lucinda Williams – I Love You Mama You Sweet
Dolly Parton – Coat of Many Colors
Blake shelton – The Baby
Hazel Dickens – Mama’s Hand
Holly Williams – Mama
Gillian Welch – I Had A Real Good Mother and Father
Jamey Johnson – Stars in Alabama
Sugarland – Very Last Country Song
Taylor Swift – The Best Day
Justin Townes Earle – Mama’s Eyes

Länk till spotifylistan här.