Spotifylista: oktober

Den senaste spotifylistan bjuder på smått och gott från den alternativa countryn. En och annan popdänga har slängts in också för människor med normal musiksmak. Länk här.

Årets album 2017

Sent ska syndaren vakna! Nu är det dags för den här lätt efterblivna bloggaren att summera musikåret 2017. Som ju bjöd på många pärlor. Här har ni de bästa! (I bakvänd ordning för dramaturgisk effekt).

10. RaeLynn - Wildhorse
  9. Sunny Sweeney - Trophy
  8. Tift Merritt - Stitch of The World
  7. Nikki Lane - Highway Queen
  6. Sam Outlaw - Tenderheart

5. Lillie Mae - Forever And Then Some
Vid första lyssningen är Maes andra studioplatta en enda röra. Fioler, elgitarrer, baktakt och en oslipad sångröst trängs i samma visor. Men en efter en kan man sedan urskönja de fina melodierna ur mischmaschet.

4. Caroline Spence - Spades & Roses
Det är aldrig fel med en späd kvinnoröst över stillsamma melodier. Speciellt inte när det görs så här bra.

3. Jason Isbell & The 400 Unit - The Nashville Sound
Kungen av americana slog till med en riktig fullträff i och med senaste plattan ihop med hans band. Här ryms smäktande ballader och bufflig arenarock.

2. Courtney Marie Andrews - Honest Life
Courtney Marie Andrews platta från början av året är inget mindre än en gudagåva för den finsmakande countrykonnässören. Jag menar lyssna bara på "Let The Good One Go" och "Table For One" och försök att inte smälla av.

1. Rachel Baiman - Shame
Sent på året upptäckte jag fenomenet Rachel Baiman. En ung violinist med den vackraste röst som någonsin hörts. Shame är inte den musikaliska triumf som exempelvis andraplatsen Honest Life men det vilar något fullständigt magiskt över det Baiman skapar. Nu är det jag som går och köper mig en fiol. Grattis grannarna!

Glad påsk!

Idag åker jag till Portugal, därför kommer bloggen ligga nere cirka en vecka. Under tiden kan ni roa er med att lyssna på den senaste spotifylistan signerad undertecknad. Länk här.

Instagram @barabaraberra

Sunny Sweeney - Trophy

40-åringen från Houston släppte i dagarna sin fjärde platta. Trots att hon är något av en late bloomer är hon en av de friskaste vindarna i branchen.

Musikstilen på Trophy är precis som på tidigare verk, klassisk country med det där typiska twangdrivet som blivit något av hennes signum. Allra bäst kommer det fram på upptempospåren, som "Better Bad Idea" och framförallt "Pills" som är plattans pärla. 

I övrigt tuggar det hela på i ett mestadels lugnt tempo. Men den mer dämpade Sweeney går inte heller av för hackor, "Unsaid" och "Bottle By My Bad" är i klass med Miranda Lamberts allra vackraste ballader. 

Trophy är med beröm godkänt.

Betyg: 4 (av 5)

Spotifylista: april

Som en skänk från ovan kommer här månadens spotifylista. Mycket nöje!

Länk här.

Centrallasarettet Växjö.

Sunny Sweeney & Brennen Leigh - "But You Like Country Music"

Sångfåglarna Sunny Sweeney och Brennen Leigh har slagit sina små huvuden ihop och skrivit en skojfrisk countryvisa. Det var ett himla trevligt initiativ tycker jag för de är två personliga favoriter.

Se här.



På Spotify finner ni även en tajtare studioversion.

Årets bästa plattor plats 10 till 6

10. Sunny Sweeney - Provoked
Sunny lyckades med konsstycket att följa upp sin pangplatta från 2011 med en minst lika bra. Visst lirar hon ganska klyschig country men ibland är det ju precis det man vill åt. "Everybody Else Can Kiss My Ass" utnämner jag till årets redneck hit!

9. Sia - 1000 Forms of Fear
Det är kanske fel att säga att Sias sjätte studioplatta är hennes stora genombrott, men jag säger det i alla fall och då har jag ändå uppskattat hennes vassa stämma långt före den dök upp på David Guettas monsterhit "Titanium" år 2011. Bästa spår är "Chandelier" som mycket väl kan vara årets låt. Tyvärr hamnar resten av låtarna något i kristallkronans skugga, därav "bara" en blygsam nionde plats.

8. Dolly Parton - Blue Smoke
Jag vet att jag förmodligen är den enda människan i världen som envisas med att placera pensionären Dolly på sådana här prestigefyllda listor. Men det är svårt att låta bli när hon år efter år spottar ur sig countrymusik som känns bra mycket mer inspirerande än merparten av de unga förmågorna i Nashville kräks upp. Blir man inte glad av titelspåret "Blue Smoke" och härliga "Lover Du Jour" så är man kliniskt deprimerad. Dolly for President!

7. Willie Watson - Folk Singer Vol. 1
Det känns egentligen fel att en renodlad coverplatta ska få knipa en sjundeplats. Men den före detta Old Crow Medicine Show-medlemmen har elegant valt ut sina favoritfolkvisor och gjort dem till sina egna. Är man dessutom ett stort banjofreak som undertecknad så är det bara att kapitulera inför Willies snärtiga fingrar som dansar över det lille instrumentet. Bästa spår "Rock Salt And Nails".

6. Ingrid Michaelson - Lights Out
Den äckligt begåvade sångerskan med det svenskklingande namnet blev en av 2014 härligaste upptäckter för min del. Lights Out bjuder på sirlig modern pop med den perfekta blandningen av upptempo och ballader. Jag gillar särskilt "Girls Chase Boys", "Warpath" och "Over You".

Sunny Sweeney - Provoked

Det var ett tag sedan man hörde något från den texasfödda 37-åringen. Hon släppte en av de senaste årens bästa countryplattor (Concrete, 2011) men är fortfarande ganska okänd, även inom countrykretsar skulle jag tro. Kan Provoked bli det stora genomslaget?

Ja kanske. Plattan öppnar starkt med ”You Don’t Know Your Husband” som är en rivig bit med stark sång, vass refräng och fyndig text. Allt man egentligen önskar sig av en bra countrylåt. ”Everybody Else Can Kiss My Ass” är en annan låt som faller under samma beskrivning. Hon är verkligen bra på den här typen av uppkäftig rock n’ roll country, men allra bäst är hon kanske ändå i de lugna bitarna där hennes fina röst får ta stor plats. ”Uninvited”, ”Find Me”, ”My Bed” (duett med Will Hoge) är tre sagolika countryballader.

Provoked har allt jag älskar med countrymusik, kaxig ”redneckcountry” och småputtriga visor om livet levererat av en riktigt stark vokalist, en vokalist som jag nu hoppas får det genombrott hon så väl förtjänar.

Betyg: 4,5 (av 5)

 

The secret life of a country music blogger

Ni tror kanske att det är en dans på rosor att vara countybloggerska, men det är hard work ska ni veta. Idag till exempel är jag ledig från mitt riktiga jobb (läs slavgöra på medelstort sjukhus i södra severige red. anm.), men kan jag njuta av ledigheten? Nej! För jag måste ju skriva recensioner, lyssna in mig på ny countrymusik etc. etc. för att blidka alla mina fans, alla 12 av er eller hur många ni nu kan tänkas vara.

Snart kommer recensioner på Sunny Sweeneys, Randy Travis och Old Crow Medicine Shows senaste plattor. Alla dessa ska också printas i Smålands Country Clubs tidning. Ja ni hör ju, det är mycket nu.

Nu tar jag en kopp kaffe till och "jobbar "på.



Extra mkt på agendan idag eftersom jag också bevakar fridrotts-EM

Sunny Sweeney - "Bad Girl Phase"

Underskattade Sunny Sweeney har släppt en ny och efterlängtad singel. Låten som sådan är väl inte fantastisk på något vis men helt okej. Men det är ju framförallt glädjande att hon är tillbaka på musikscenen igen efter hennes fantastiska album Concrete från 2011 som väl gick förbi de flesta som inte råkar ha ett nördigt countryintesse.

"Bad Girl Phase" kan ni avnjuta på spotify. När det nya albumet släpps är lite oklart men ganska snart tror jag. I väntan på det tycker jag ni kan roa er med att lyssna på hennes finaste bitar "Staying's Worse Than Leaving", "From A Table Away", "Fall For Me" och "Drink Myself Single".

Sunny Sweeney - "One More Christmas Beer"

Julen varar enda till påska va? Så än slipper ni inte de juliga blogginläggen. Jag upptäckte idag nämligen en frejdig julcountryvisa av den begåvade Sunny Sweeney. Henne har man ju inte hört någonting från sedan 2011 då hon släppte Concrete, en platta som åtminstone det här lille bloggmongot fullständigt lyssnade sönder, det innehåller ett par riktigt fina countrybitar och hamnade på tredje plats på min lista över 2011 års bästa skivor.

"One More Christmas Beer" är en sån här klassisk jullåt som handlar om att man inte överlever julen utan en gnutta alkohol i systemet. Och det är man väl benägen att skriva under på.

I love cold beer!

Countryartister är osedvanligt bra på at skriva låtar om alkohol i allmänhet och öl i synnerhet. Jag har gjort en fin lista på temat, I love cold beer! Eftersom det ändå är lördag idag och så.

Årets album plats 5 - 1

Jag ger er årets fem bästa album. Varsågoda.

5. Pistol Annies - Hell On Heels
Miranda Lambert fick för sig att dra igång ett sidoprojekt med vännerna Ashley Monroe och Angaleena Presley. Lite konstigt kanske när man är en av, eller kanske den största, kvinnliga countryartisten just nu. Men hon visste nog vad hon gjorde för Pistol Annies levererade ett av årets tajtaste plattor. De tre vännerna kan verkligen ta en ton. Sällan har trestämmigt låtit så läckert.

4. Lucinda Williams - Blessed
Man har på senare år blivit bortskämd med regelbundna skivsläpp från den 58-åriga countryrockaren, Blessed är hennes tredje platta på fem år. Och hon håller stilen, det är ruffig sång och snygga melodier. Svårare än så är det tydligen inte att vispa ihop årets fjärde bästa platta.

3. Sunny Sweeney - Concrete
Med en röst som gjord för klassisk countrymusik slog Sunny igenom år 2010 med låten From A Table Away, en stilstudie i hur en perfekt countrylåt ska låta. Fullängdsalbumet kom i somras och bjöd på 9 till sådana låtar. För den bedriften kniper hon bronspengen på denna prestigefyllda lista.

2. Gillian Welch - The Harrow And The Harvest
Det var med glädjetårar i ögonen jag möttes av beskedet att Gillian Welch skulle släppa et nytt album. Det första på hela åtta år. Förväntningarna var upptrissade till max och det borde egentligen vara en omöjlighet att införliva dem. Men min kära Gillian dammade av sin gamla banjo och levererade sitt livs platta. Vackraste melodin heter Hard Times och den bjussar på just en massa banjo och det har det här lille banjofreaket till bloggerska så klart uppskattat. Hoppas det inte dröjer åtta år igen till nästa mästerverk.

1. Anna Ternheim - The Night Visitor
Det är alltså varken Gillian, Lucinda, Alison eller Emmylou som gjort årets bästa platta utan Anna Ternheim av alla människor. Hon lämnade New York och indiepopen för att söka lyckan i countryns mecka Nashville. Där spelade hon in låtar med ett par av branchens största producenter och låtskrivare. Resultatet blev The Night Visitor, en samling visor som var det bästa som nådde mina små öron detta året. Lyssna bara på Walking Aimlessly och Black Light Shines, herregud vad fint.

Håller ni med mig eller är jag helt ute och cyklar?

Sunny Sweeney - Concrete



Den lilla solstrålen har så äntligen släppt sin andra fullängdsplatta. I våras kom hon ju också ut med en fullständigt magisk EP som ju trissade upp mina förväntningar något. Den kan ni läsa om här.

Concrete består endast av tio låtar. Fem av dem återfinns på EP:n. Det föga låtanatalet var lite av en besvikelse men samtidigt rätt så väntat så det är förlåtet. Extra förlåtet är det eftersom det är tio förbaskat bra låtar.

Drink Myself Single är en av de låtar som funnits ute ett tag och det är öppningsumret på nya plattan. Det är en sån här klassisk nu-skiter-jag-i-dig-gubbjävel-och-går-ut-och-slampar-på-krogen - låt. Ett ständigt återkommande tema bland kvinnliga countryartister. Oftast blir det lite tramsigt men ibland blir det som här, helt omöjligt att sitta still till. Sweeneys röst passar också perfekt till detta hysteriska honkytonkande. En given kandidat till årets bästa låt.

I'm gonna dress up, in my low-cut
My tight blue jeans, I'm gonna stir somethin' up
I'm gonna kiss all the boys 'til I kiss your memory goodbye
Yeah, I'm a gonna drink myself single tonight

Men 36-åriga Sweeney har en seriös sida också. Allvarsamt och sorgset är det på From A Table Away, Staying's Worse Than Leaving och Amy. I de lugnare låtarna kommer hennes ljuva stämma fram tydligare och den gifter sig så fint med de svajande stränginstrumenten.

Jag tycker hon har en av de vassaste rösterna inom den moderna countryn. Det är i stor grad den som lyfter det här albumet. Till och med lite halvträliga Worn Out Heart och It Wrecks Me kommer hon undan med tack vare den läckra stämman.

Albumet avslutas med den smått genialiska Fall For Me. Det finns något mycket speciellt över den här låten. Jag tror den kommer bli hennes stora genombrott. Lyssna på den tack.

Sunny Sweeney har i min mening släppt en av årets bästa plattor. Kul tycker jag att det var hon som gjorde det, och inte någon nittonåring eller så.

Bäst: Drink Myself Single, Staying's Worse Than Leaving, Fall For Me

Betyg: 5 (av 5)

sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne

Sunny Sweeney är en ny bekantskap för mig i countrysvängen. Hon ska under 2011 släppa sitt andra studioalbum. Det första gick inte så bra som jag förstått det så vi skiter i det. Hon har dock redan någon slags EP ute i etern som man bland annat kan avnjuta på Spotify. Förmodligen kommer de fem EP-låtarna sedan hamna på det stora albumet, countryartister har ju en förmåga att släppa sina låtar fem miljarder gånger.

Hur som haver, jag gillar Sweeney starkt. Mest för att hon har ett så festligt namn, men även för att hon har ett härligt klös i sina låtar och ser allmänt rar ut. Dessutom har hon en fantastisk röst. Jag tycker hon låter väldigt lik någon men kan inte komma på vem.

I alla fall. Titta på denna video och bilda en egen uppfattning och om ni gillart kan ni ju lyssna vidare på Spotify, ok?