Första advent: Jennifer Nettles - To Celebrate Christmas

Välkomna till Kerstins Country Music Blogs julbonanza. Fyra advents på raken tänkte jag tipsa om en ny och fräsch julskiva. Tillhör ni den majoritet av läsare som inte bryr sig ett smack om de "seriösa" musikinläggen kan ni alltså sluta läsa nu.

För ni andra tappra själar vill jag lägga in ett gott ord för Jennifer Nettles. Hon var länge ena halvan av succéduon Sugarland och nu en skapligt framgångsrik soloartist. Hennes julplattedebut är av klassisk julsnitt. Kanske inte den mest spektakulära julskivan som någonsin släppts men sämre har man ju hört. Finns på Spotify.

Julmusik top 5! Sugarland - Gold And Green

Nu var det längesedan man hörde något från den skönsjungande duon som kallar sig sockerland. Men jag följer Jennifer Nettles, som ju ena halvan av duon heter, på Instagram och det verkar inte gå någon nöd på henne. Hon har ju dessutom dragit igång en solosatsning som resulterade i debutplattan That Girl som släpptes för nästan exakt ett år sedan.

Men nog om detta herregud. Nu håller vi ju på att lista mina favoritjulplattor och där hamnar Sugarlands Gold And Green från 2009. Här får man avnjuta Jennifers fina souliga stämma i egenkomponerade julvisor och klassiker som "Silent Night".

Bästa spår är "Little Wood Guitar" och "Nuttin' For Christmas".

   

Jennifer Nettles - "That Girl"

Den trallvänliga countryduon Sugarland har tagit ett break sedan en tid tillbaka för att jobba på egna soloprojekt. Ena halvan har nu kommit ut med sin nya singel "That Girl", den finns dessvärre inte på spotify än och jag kan inte heller hitta den på Youtube. Så det här inlägget var kanske smått meningslöst....

Men! Vi kan ju göra väntan lite lindrigare genom att lyssna igenom Sugarlands plattor genom tiderna. Jag tycker nog Love On The Inside från 2008 är vassast. Men det finns ett par riktigt bra låtar på de andra plattorna också.

Bästa Sugarlandlåtana enligt Kerstin: "Stuck Like Glue", "Stay", "All I Want To Do", "Take Me As I Am", Very Last Country Song", "Already Gone", "Settlin""







Att göra übertöntiga musikvideos är en konst som Sockerlandet behärskar väl.

3 x amerika på nationaldagen

Amerikaner är världsmästare på att göra patriotiska låtar. Så klart blir det äckligt för alla utomstående att lyssna på. Men på den fjärde juli får man ju tvinga i sig lite sånt här.

CMA Awards 2011

I lördags visade svt förra årets stora countrygala från Nashville. Jag hade ett arbete att sköta dagen efter så inte kunde jag vara uppe halva natten och titta på det inte. Men nu har jag sett hela showen på youtube.

Som vanligt var det Carrie Underwood och Brad Paisley som var värdpar för aftonen. De skötte det med bravur med sina syrliga kommentarer och lekfulla uppsyn. Men det blev en konstig kontrast när de helt plötsligt smällde av en smäktande ballad tillsammans på fullaste allvar. Men visst är den fin den där You Remind Me, om man bortser från Carries störiga wailande.

Vad som också var störigt var alla dessa icke-countryartister som nästlat in sig på scengolvet. Vad i hela friden gjorde töntarna Lionel Richie och Natasha Bedingfield där till exempel?

Och Taylor Swift är jag åter less på. Ni som hängt med från början här på bloggen vet att jag länge avskydde henne för att sedan avguda henne. Nu är jag alltså tilbaks på ruta ett, ruta avsky. Var hon inte sjukt jobbig när hon hoppade upp och er av lycka när hon vann "entertainer of the year"?

Jobbig eller ej, det största problemet med Taylor Swift som countryartist är ju att hon liksom inte lirar countrymusik. En liten bluff som någon i musikbranchen snart borde syna. Och att hon alltid sjunger falskt live.

På en mer positiv not tycker jag Kenny Chesney var smakfullt dämpad i You And Tequila tillsammans med Grace Potter, en låt som tyvärr gått förbi mig fram tills nu. Eric Church rev av ett kaxigt nummer i och med sin Drink In My Hand och såg ut exakt som han gör på sitt skivomslag.






Sugarland vann "duo of the year" för femtusonde gången. Jag gillar dem men tycker kanske man åtminstone ska ha släppt ett nytt album för att förtjäna pris. Senaste kom ju ut 2010 och var dessutom rätt så skruttigt.

Faith Hill sjöng så de tajta brallorna nästan sprack. Hon var övertänd tror jag efter ett par år utanför rampljuset.


Det var en massa countrygrabbar där och sjöng som jag lätt förväxlar med varandra, långa och smala är de hela bunten och ofta ganska dåligt klädda. Typ såna som Luke Bryan, Chris Young och sångaren i Lady Antebellum. Lika som bär!

Allra bäst under kvällen var nog The Band Perry, horribla frisyrer till trots. De var också skönt att lyssna på deras lite mer nedtonade country i ett hav av elgitarrer och skrikiga Keith Urbans. Absolut ett band jag måste lyssna mer på. De vann också pris for årets nykomling. Så här fint spelade dem.


Mycket mer än så har jag nog inte att säga om eländet . Vad tyckte ni själva om programmet? Eller hade ni kanske bättre saker att sköta en lördagkväll?

Musik till mor på hennes dag



Jag och mamma på promenad för några år sedan.

Så himla rar är hon min mor. Så här får hon 10 fina låtar.

Lucinda Williams – I Love You Mama You Sweet
Dolly Parton – Coat of Many Colors
Blake shelton – The Baby
Hazel Dickens – Mama’s Hand
Holly Williams – Mama
Gillian Welch – I Had A Real Good Mother and Father
Jamey Johnson – Stars in Alabama
Sugarland – Very Last Country Song
Taylor Swift – The Best Day
Justin Townes Earle – Mama’s Eyes

Länk till spotifylistan här.

acm awards 2011

Alltså det var ju någon slags countrygala häromkvällen som gick förbi mig fullständigt. Jag ber om ursäkt för denna undermåliga journalistik.

Nu har jag dock youtubat mig igenom skiten och kan konstatera följande.

Zac Brown i Zac Brown Band har bantat ner sig en välbehövd smula. Det slafsiga skägget verkar vi dock få dras med.

Mager som en sockertopp. Här med James Taylor

Keith Urbans Without You är riktigt fin i all sin enkelhet.

Rihanna hade av någon märklig anledning hittat till countrygalans scen. Hon sjöng duett med Sugarlands Jennifer Nettles och de gjorde det med den äran. Rihanna var fin i helvitt och röd kotlett. Nettles hade i sedvanlig ordning byxan lite för högt upp.


Reba McEntires dialekt är relativt vidrig. Här är hon med parhästen Blake Shelton.


Vilka som vann i de olika kategorierna har jag ingen aning om. Jag har överlag ganska dålig koll på vad som egentligen ägde rum på denna gala. Kanske har ni countrynördar där ute något vettigt att tillägga?

cma awards 2010

Fredagens gala (som egentligen ägde rum för jättelänge sen) var helt fantastisk tycker jag. Det var mycket bra musik och stämningen verrkar ha varit på topp bland de som var där. Countrynördar verkar överlag vara ett väldigt glatt folk. Här kommer några ytterligare iakttagelser och reflektioner från galakvällen.

Kenny Chesney framförde sin fina Boys of Fall. Jag ångrar lite att jag inte satte den på årets-bästa-countrylåtar-listan.

Jag uppskattade att herrarna i Lady Antebellum hade skippat cowboyhatten och ålat ner sig i fina smokingar. Dessutom bjöd de ju på ett finfint nummer av Hello World. Han sjunger som en hel karl den där Charles Kelley trots hans lite pojkaktiga utstrålning.

Det skedde ett mystiskt gitarrbyte när Brad Paisley sjöng sin This Is Country Music. Det skedde också något konstigt med honom när han vann priset för entertainer of the year. Han blev så himla rörd att det blev lite jobbigt att titta på. Men egentligen var det väl mer fint än konstigt.

Brad Paisley var i övrigt helt fantastisk som värd för kalaset. Det var hans kollega Carrie Underwood också. Dem två skickade syrliga kommentarer till höger och vänster och var riktigt roliga att lyssna på.

Rory från Joey+Rory var galans bästa klädda i sina läckra hängslebyxor, jag älskar den mannen.

Jag tror jag har kommit på den stora skillnaden mellan countryartister och "vanliga" artister. Countryartister är duktiga musiker.

Sugarland hade något konstigt ballerinatema för sig där på scenen när de genomförde hiten Stuck like Glue. Jag vet inte riktigt om jag gillade det men jag tror jag gjorde det. De vann också (för fjärde året i rad) priset vocal duo of the year. Kristian tackade sin pappa, det var ett sött ögonblick.

Två tredjedelar av The Band Perry har verkligen horribelt fula frisyrer. Keith Urban har också en tvivelaktig frisyr men han är förlåten tack vare sitt magnifika Put You In A Song - nummer.

Äntligen har jag fått reda på hur Dierks Bentleys förnamn ska uttalas, Dörks.

Miranda lambert förtjänade varenda pris hon fick för hon är ju bara för förbaskat bra. Blivande maken Blake Shelton är också bra och var ödmjuk när hann vann pris för male vocalist of the year.

Kid Rock överraskade med att leverera en riktigt bra show när han gapade sig igenom sin Free.

Taylor Swifts framträdande var magiskt. Speciellt när snön började falla, jag gillar sånt. Men det hände något konstigt där på slutet. Se här.


Det var lite snopet att en hollywoodstjärna skulle stå för det bästa framträdandet. Gwyneth paltrow sjöng Country Strong från filmen med samma namn. Och som hon gjorde det, hon slog fullständigt kock out på mig med sitt simpla men hjärtliga framträdande.

årets bästa låtar

Utan inbördes ordning:

Blake Shelton – Who Are You When I’m Not Looking
Jag tycker Blake har tappat stinget litegrann på senare år men den här melodin håller hög klass.

Sugarland – Stuck Like Glue
The Incredible Machine var en incredible besvikelse men Stuck Like Glue är sjukt bra, spelar i samma division som monsterhiten all i wanna do.

Dylan Leblanc – If The Creek Don’t Rise
Leblanc berör med sin sorgsna stämma. Extra fint blir det när han bjuder in Emmylou Harris i sången som i denna lilla spröda visa.

Tom Jones – Did Trouble Me
Tjuren från Wales har gått och blivit religiös, stackarn. Vi tackar iofs för detta i och med att det gav oss albumet praise and blame. Bästa låten därifrån inleds a capella och går sen in i ett skönt banjoplock. En speciell låt som sätter sig, when i close my eyes so i would not see, my lord did trouble me…..

Jewel – Satisfied
Jewel fick ett uppsving i år i och med sitt medverkande på Valentine's Day soundtracket med låten stay here forever. Satisfied är dock bättre, riktigt bra till och med.

Lady Antebellum – Need You Now
En sån poppis låt att den till och med snurrat på mix megapol och andra nördiga kanaler. Jag vidhåller att det är en av årets bästa.

Kasey Chambers – Georgia Brown
Aussien goes hillbilly och härjar loss ordentligt på denna riviga visa. Diverse plockinstrument och Kaseys vassa stämma trängs på 105 intensiva sekunder.

Joey + Rory – That’s Important To Me
Raraste låten i mannaminne. Vi lär oss att Joey och Rory tycker det är viktigt att vara skuldfria, hålla händerna när man ber en bön, bli begravda bakom den stora eken när man dör och ” to keep it country on the radio”. Men framför allt lär vi oss att Joey och Rory är de nördigaste människorna på denna planet. Jag älskar dom.

Laura Bell Bundy – If You Want My Love
Härlig 9 to 5 känsla i verserna och fartfylld refräng med genomarbetat körsamarbete, snyggt. Dessutom ett helt galet avslut med en gospelkvinna på glid.

Ryan Bingham – Junky Star
Oerhört svårt att utse bästa låten från succéalbumet. Men bäst är nog ändå titelspåret som i typisk Binghamstil består av ett snyggt gitarrplock och en rökig whiskeystämma på det.

Court Yard Hounds – See You In The Spring
Det blev ganska slätstruket utan Natalie Maines tyvärr. See you in the spring featuring Jakob Dylan sticker dock ut ur mängden och är trivsam lyssning.

Cookies n' Beans – Beg, Borrow and Steal
Kakorna siktade mot countrystjärnorna och missade grovt. Deras nya album var riktigt jobbigt att lyssna på. Men en låt sticker ut, titelspåret beg, borrow and steal är trots ett munspelsinferno skön lyssning.

Gretchen Wilson – I’m Only Human
Oväntat vackert från redneck-Gretchen. En klassisk countrylåt med ett gammeldags sound som jag gillar.

Dierks Bentley – Draw Me A Map
Många bra och snabba låtar trängs på Bentleys senaste men allra bäst är en lugn låt. Som grädde på moset är Alison Krauss med och förgyller med sin unika stämma.

Whitney Duncan – The Bed That You Made
Lite enformig men gött klös i.

Om ni har samma goda smak som jag kan ni klicka här för en spotifylista (Kaseys och Joey + Rorys låtar är inte med tyvärr).

Om ni inte har samma goda smak som jag får ni väl göra er egen lista.

the incredible machine - incredibely märkligt

Sugarlands nya platta har jag gått och suktat efter ett tag. Jag har alltid gillat denna duo som har skapat fantastiska låtar som All I Want To Do (o-o-o-o-oooo-o-o-o-o-oooo o-o-o-o-ooo-ooo-oo), Stay och Very Last Country Song för att nämna några.

Den otroliga skivan.

The Incredible Machine är dock inte som deras tidigare verk. Countryn är utbytt mot någon slags ylandes 80-tals pop/rock. Skivan river igång med All We Are och redan där känner man att detta är inte det sockerland som man känt och älskat. Vid första genomlyssningen av skivan var därför hela min kropp i chock, så j--.a dåligt!!! skrek alla mina celler. Men när man väl har smält att The Incredible Machine inte är något countryalbum kan man lite mer uppskatta de märkliga låtarna. Till exempel så har ju titelspåret något visst över sig om man bara kan acceptera indiantjoandet i refrängerna.

Find The Beat Again är också en skitkonstig låt men även den är lite småmysig på sitt lilla vis. Stuck Like Glue är skivans klart bästa.

The Incredible Machine är en besvikelse, inget snack om den saken. Men om man bara finner kraften inom sig att ge sig hän åt alla konstigheter så kan man nog få ut en del av albumets 11 låtar.

Jag fann inte kraften och orkar heller inte skriva en redigare recension än så här. 

Betyg: 2 (av 5)

Hej! Det är vi som är Sugarland. Vi är snygga men har gjort ett skruttigt album.

sugarland - stuck like glue

Nu drar jag igång med countrybloggande efter en sommar fylld av meningslösa norgeinlägg.

Sugarlands nyaste låt är en riktig pärla. I den käcka videon är Jennifer Nettles speedad i sedvanlig ordning och parhästen Kristian Bush håller sig lite lagom creepy i bakgrunden som det mysmongo han är.

Stuck Like Glue är kanske inte riktigt lika bra som den några år gamla All I Want To Do men precis lika enerverande. Enjoy!

2008 års bästa album

Detta var ett fantastiskt år för ett countryfreak som jag. Både nya och gamla artister spottade fram otroligt bra musik. Här kommer top 10 - 6. Imorn kommer tomten med top 5!

10. Jewel - Perfectly Clear
Alaskafödda Jewel Kilcher har länge varit en personlig favorit. Med låtar som you were meant for me och who will save your soul intog hon en stabil roll som vis/folksångerska eller kanske vis folksångerska? Med tiden har hennes musik blivit mer och mer poppigt lättsmält. Hennes senaste album Perfectly Clear är dock ett countryalbum helt plötsligt (märkligt med artister som byter genre på det här viset). Det märkliga till trots så är det en finfin samling låtar. Speciellt bra är anyone but you, loved by tou (cowboys waltz) och perfectly clear. Kombinationen bra låtar och fantastisk sångröst är det vinnande konceptet för Jewel.

9. Zac Brown Band - The Foundation
Ett glatt album om fötter i vattnet, öl i handen och friterad kyckling - livets hörnstenar med andra ord. The Foundation är bandets debut och dem har helt klart prickat in ett eget sound som det bara inte går att inte gilla. Min favoritlåt är den lite lugnare highway 20 ride som är helt magisk (om man inte är allergisk mot lite tramsiga/övertydliga texter). Zac Brown och co går med säkerhet en ljus framtid till mötes.

8. Patty Loveless - Sleepless Nights
Miss Loveless har varit i gamet ett tag men blir bara bättre och bättre. Sleepless Nights har jag skrivit om tidigare här på bloggen och jag håller fast vid att det är ett fantastiskt album. Det drar igång med riviga why baby why och sen rullar det bara på. Bäst är Pattys röst som går som en elektrisk stöt genom kroppen. Lyssna och njut.

7. Ashton Shepherd - Sounds So Good
I've got a cold beer in my right hand. Så börjar Ashtons debutalbum och redan där har man ju förstått att det här är en kvinna i min smak. Med ett lagom kaxigt skivomslag och bred "alabamska" skiljer hon sig en hel del från de lite mer slätstrukna kvinnliga artisterna, ni vet vilka ni är Carrie Underwood och Taylor Swift. Att Ashton i verkliga livet är helylle och blev fru och mamma redan som 19-åring kan vi ju försöka förtränga. Bästa låten är i alla fall the bigger the heart, försök att sitta still till den om du kan.

6. Sugarland - Love on the Inside
Superhiten all i want to do har retat gallfeber på många med sin doobidoobiga refräng. Jag tillhör dock den skara som älskar den. Det är lite så med Jennifer och Christian, de kan va lite too much. Jag tycker emellertid att de är härligt gapiga, sentimentala och honky tonky på en och samma gång. Already gone, very last country song och take me as i am är mina favoriter.