Baskery live i Linnéparken

Scensommar, detta ljuvliga koncept med kommunalt finansierad kultur für alle, sjunger på sista versen. Men kulturfolket på Växjö kommun hade sparat en riktig smällkaramell till sist. Banjopunkbandet Baskery gästade den ruggigt fula scenen i Linnéparken och bjöd på just punkig banjo.

Baskery består av tre systrar med adekvata bandnamn. Det är Stella och Sunniva hit och Greta dit. Greta är äldst och lirar banjo. Tyvärr har hon missuppfattat instrumentet å det grövsta och använder det i princip som en elgitarr. Förutom den lilla fadäsen är Baskery en riktig fröjd att bevittna. Med enkla medel och få instrument bjuder de på en timmes ösig underhållning med elegant stämsång. De lider dock av ett visst storhetsvansinne, musiken var inte riktigt så ärtig att det var nödvändigt att stå på trumman och spela gitarr Sunniva! Det är ju dessutom en onödig fallrisk att ta. Men kanske är damerna i Baskery lyckligt ovetandes om hur platsläget ser ut på svenska ortopedavdelningar så här års.

Man kan också välja at störa sig på deras oändliga mellansnack med noll substans. Jag tyckte dock de var rätt trevliga i sin framtoning (trots extrem stockholmska).

Efter slutsignal blev det extranummer som var så dåligt att man önskade at man inte applåderat in dem igen. Det var något slags instrumentellt inferno som aldrig tog slut.

På det stora hela ändå en bra spelning men inte i närheten av tillfredsställelsen som sejdeln på Trädgård De Luxe bjöd på efter showen.

Bild snodd frånbandets hemsida.

Måndagstipset (på en tisdag): Baskery

Baskery består av Greta, Stella och Sunniva Bondesson. Det är inte en slump att de alla har konstiga förnamn och samma efternamn, de är nämligen systrar.

Trion har spelat ihop sedan 2006 och är glädjande nog inte femtonåringar utan faktiskt mogna kvinnor kring 35 jordsnurr. Trots detta har jag aldrig hört talas om dem förrän jag råkade snubbla över en artikel i dagens Smålands Country Club-nytt. På sidan fyra satt Greta med en banjo i knät och då var ju i egenskap av countrybloggerska och banjokonässör så illa tvungen att skriva en rad om dem.

Musikstilen är gapig folkcountry. Instrumenten består förutom banjo av gitarr och kontrabas. Jag har egentligen lyssnat på dem för lite för att uttala mig, men det har ju aldrig stoppat mig förut. Jag gillar gruppen som fenomen men deras alternativa country är något för alternativ för min smak. Dessutom lirar Greta sexsträngad banjo vilket får klassas som fusk. Men hon, Stella och Sunniva kan absolut sjunga och det finns säkert ett par fina låtar att vaska fram i deras repertoar. Så jag ska fortsätta lyssna och kanske komma med en snäppet mer professionell rapport vad det lider. I väntan på den kan vi titta på några youtubeklipp av de tre vackra systrarna.