Spotifylista: oktober

Oktoberutgåvan av spotifylistan är en blandning av riktigt bra musik och musik som många skulle skämmas över att tycka om. Men här på Kerstin’s Country Music Blog skäms vi inte över någonting. Inte ens  över att vi älskar Taylor Swifts ”Look What You Made Me Do”.

Mycket ”nöje”!

Länk ici.

Smålands vackraste pallkrage.

Årets bästa plattor plats 10 till 6

Ho ho, här kommer countrytomten med årets bästa plattor. Vi börjar med plats 10 till 6. Imorgon kommer topp 5!

10. Steve Martin & Edie Brickell - So Familiar
Uppföljaren till 2013:s dundersuccé visade sig vara nästan lika fantastisk. Men det går väl knappt att misslyckas med konceptet banjo och finurliga texter från Edie Brickells behagliga stämma. Titelspåret och medryckande "My Baby" är musikglädje i dess renaste form.

9. Dave Rawlings Machine - Nashville Obsolute
Att jag älskar Gillian Welch är sedan gammalt. Parhästen David Rawlings nasala stämma har jag haft lite svårare för, men Nashville Obsolutes lågmälda country var ändå svår att värja för. Här bjuds man på blott sju spår. Men det är inte tre minuters schlagerpop direkt, låtarna är flera minuter långa och vecklar ut sig som små berättelser. Det är vansinnigt segt men också riktigt vackert, speciellt när Gillian tar över huvudmicken.

8. Lindi Ortega - Faded Gloryville
Sparven från Toronto har länge varit en favorit här på norra Europas bästa countryblogg. Förväntningarna på hennes fjärde studioplatta var därför något upptrissade och kanske nådde hon inte upp till de orimligt höga kraven. Men har man branchens vassaste röst så kommer man undan med ett par halvdana spår. Plattan bjöd ju trots allt på ett par riktiga delikatesser, till exempel "Ashes" som är årets bästa låt.

7. Jess Glynne - I Cry When I Laugh
Trots att jag är en countrytönt in i märgen så händer det att jag ibland avnjuter så kallad populärmusik. Brittiskans debutplatta kom som en gudagåva precis när höstmörkret knackade på dörren och lyste upp årets dystraste månader. Bästa spår: "Don't Be So Hard On Yourself" och "Hold My Hand".

6. Joy Williams - Venus
När uppbrottet av countryduon The Civil Wars var ett faktum trodde man att man hört det sista av Joys sinnessjukt vackra röst. Men kvinnor kan! Joy bytte riktning och släppte något form av elektropopplatta solo. Det blev otippat fint. Lyssna bara på "What A Good Woman Does" och försök att inte fälla en tår.

God fortsättning önskar Steve, Edie, Joy, Jess, Lindi, Dave och Gillian.

Steve Martin & Edie Brickell - So Familiar

Den härliga duon bestående av banjoplockaren (mer känd som skådis för normalt folk) Steve Martin och sångerskan Edie Brickell är aktuell med en uppföljare till fjolårets dundersuccé Love Has Come For You.

Än en gång bjuds man på Brickells speciella släpiga stämma över ett hav av banjotoner. Kombinationen är slående vacker! Kanske är denna plattan också snäppet mer seriös, här finns till exempel inga spår som "Siamese Cat" och "Shawnee" som hade en uppenbar humoristisk ådra på förra plattan.

Jag gillar egentligen det mesta här, kanske är det ett par låtar som tyvärr är i segaste laget. Men de vägs upp av de medryckande "My Baby", Mine All Mine" och titelspåret "So Familiar" som nog får koras till plattans bästa.

Kort och gott ett mycket trivsamt album om än snäppet svagare än föregångaren.

Betyg: 4 (av 5)

Vilket golv!

Spotifylista: september

Nu är den ljuvligaste av årstider här. Hösten! Nu slipper man grilla, bada, dricka vin på balkonger och hålla på. Det firar vi med en ny och fräsch spotifylista.

Denna gång bjuds man på countrytoner mestadels men även en del så kallad populärmusik. Till exempel har Nick Jonas av alla människor hamnat på listan. Jag upptäckte hans "Jealous" under Idols kvalvecka när lille Frans försökte sig på den svåra falsetten och nu fullständigt älskar jag låten.

Länk till listan här. Mycket nöje!

Äntligen slipper man den här skiten.

Årets album plats 10 till 6

Då har man precis nyktrat till från nyårsaftons intensiva firande (obs ironi!) så här kommer plats 10 till 6 av årets bästa album.

10. Heidi Feek - The Only
Heidi Feek överraskade oss alla när hon plötsligt skaffade sig en utstrålning. Att hon kunde sjunga visste vi ju redan men tidigare hade hon bara gjort det i sega visor som inte gjort en människa glad. På debutplattan däremot svänger det ordentligt. Elgitarrer samsas med klassiska countryarrangemang och det hela toppas med Heidis karaktäristiska murriga röst. Det är helt klart en av årets bästa countrydebuter.

9. Lune - Music & Sports
De flesta känner henne säkert som "Leave The World Behind You"-Lune men det lille popundret som egentligen heter Linnéa Martinson är så mycket mer än så. Alla som har sett henne live vet att hon troligtvis har en skruv lös men gränsen mellan genialitet och galenskap är ju oerhört luddig. Debutplattan Music & Sports bjuder på ett stycke populärmusik som kommer gå till historien som ett av 2013 års bästa. Lyssna bara på magnifika "Standing Eagle" till exempel så fattar ni. Och fattar ni inte så har ni dålig musiksmak.

8. Lori McKenna - Massachusetts
Den rutinerade countrysångerskan har gjort en karriär av att vara något av en helylle soccer mom men hennes musik är betydligt mer spännande än så. Med en övertygande röst sjunger hon countryvisor rakt från hjärtat, man kan riktigt höra darret på rösten. Hennes sjunde studioplatta visade sig också innehålla en hel drös riktigt bra låtar som till exempel "Salt", "Susanna" och "Grown Up Now".

7. Haim - Days Are Gone
Systrarna från Kalifornien tog världen med storm med sin debutplatta Days Are Gone. Jag skulle gärna vilja vara lite svår och dissa deras hajpade pop men det går tyvärr inte. Systrarna Haim är unga, snygga och helt sjukt begåvade. Så det är väl bara att tippa på hatten och gratulera systrarna till deras osannolika tur i genlotteriet. Bästa spåren är "Falling", "Forever", "The Wire", "If I Could Change Your Mind", "Don't Save Me" och "Let Me Go". Gillar du inte dessa låtar så är du tyvärr kliniskt död.

6. Steve Martin & Edie Brickell - Love Has Come For You
Att jag gillar den banjolirande aktören Steve Martin är ett känt faktum här på bloggen men när han i våras plötsligt släppte ett album ihop med hippe folkrockaren Edie Brickell höll jag nästan på att kissa på mig i ren njutning. Edie Brickells nonchalanta stämma passade som handen i handsken över en smattrande banjoslinga. Årets Bluegrassplatta utan konkurrens!

 

 

Nästan sommar

Igår hade jag och Frida en riktig pensionärsdag innan vi stämplade in för kvällsjobb. Vi började med lunch på röda korset, räkmacka och läsk för bara 40 kronor! Sedan cyklade vi vidare till Erikshjälpen där stans alla snåljåpar antikvitetsentusiaster hängde på låset, de har ju bara öppet två dagar i veckan. Jag fyndade en mandelkvarn från kanske början av seklet, vad vet jag. Nu jädrar ska det bakas chokladbiskvier och dylikt!

Mandelkvarn för 35 kr. Solglajerna har jag fyndat på Lindex för en billig penning.

Vädret var ovanligt fint igår, inte alls som det brukar vara i min lilla stad. Solen sken och det var värme i luften. Så vi satte oss vid sjön och doppade fötterna i vattnet. För ett ögonblick kändes det som vi var elva år och hade sommarlov.

Men det var en kortvarig glädje för vi hade ju ett arbete att sköta. Det var dock ganska trevligt på jobbet igår, lugnt och fint. Det är det i och för sig ganska ofta. Det här att det skulle vara så stressigt inom vården är lite av en myt, men det ska man kanske inte säga så högt.

Centrallasarettet Växjö, där jag jobbar.

Om någon har orkat läsa hela det här inlägget så belönas ni med en ny och fräsch spotifylista, den hittar ni här.

Steve Martin & Edie Brickell - Love Has Come for You

Idag har varit en sån dag som man lika gärna kunnat vara utan, stressigt och dant på jobbet och så två pingisbollar till halsmandlar i halsen (var annars?). Men så kommer man hem, lägger sig i horisantalläge på soffan med en folköl i näven och upptäcker att Steve Martin, skådisen som också är en baddare på banjoplock, har släppt en ny platta. Lyckan är total och den pissiga jobbdagen är som bortblåst. Tänk vad lite bira och banjo kan göra för den lilla människan.

Steve Martins banjokvaliteter upptäckte jag genom hans fina The Crow: New Songs For The 5-string Banjo från 2009. Två år senare kom Rare Bird Alert som också är riktigt vass banjounderhållning.

På Love Has Come For You sällskapas han i studion av sångerskan Edie Brickell och hennes vackra stämma är som klippt och skuren för att ligga över en smattrig banjoslinga. Jag har bara hunnit igenom albumet ett par turer men kan redan nu konstatera att det här är ett av årets absolut hetaste skivsläpp.

Favoritlåtar hittills är "When You Get To Asheville", "Love Has Come For You", "Siamese Cat" och "Shawnee". Men allt låter verkligen galet bra.

Plattan finns så klart på spotify.

Fågellåtar

Jag snubblade över en spotifylista häromdagen. Det var den pretentiösa musikredaktionen/websidan/tv-programmet PSL på svt.se som hade lagt upp en påsklista med tema fåglar som de lite förnöjt kallar Världens bästa låtar om fåglar. Jag har lyssnat på den och är inte lika övertygad om att det är världens bästa. Men jag gillar ju fåglar och musik så jag gjorde en egen (betydligt bättre) fågellista.

Här hittar ni den!

Glad påsk!

Rare Bird Alert

Jag har ju tjabbat en del om den här Steve Martin och hans härliga banjoplinkeliplonk så nu kommer en "seriös" recension av hans senaste skiva.

För det första. Helt jävla magiskt skivomslag, inklippta huvuden på en massa fåglar, love it!

Okej nu till musiken. Precis som på förra skivan The Crow (2009) står självaste Steve för ytterst lite av sången. Han står för det hysteriska banjoplinkandet istället vilket han gör med den äran. Herrarna i The Steep Canyon Rangers sjunger en del på övriga låtar. Och vissa låtar är helt utan sång. Plattans bästa låt är dock You som Steve gör ihop med tjejerna i Dixie Chicks. Denna låt har jag ju skrivit om ganska så nyssens här på bloggen och den är verkligen rar så lyssna på den.

Förutom You gillar jag Yellow-Backed Fly, The Great Remember (For Nancy) och Atheists Don't Have No Songs.

Det känns inte som att Rare Bird Alert riktigt når upp till samma magi som The Crow men det är bara en känsla, kanske är den helt fel. 

Betyget blir i alla fall 3,5 (av 5)

You

Jag tycker den här låten har något visst. Visst?

Den är från Steve Martins nya platta. Den ska jag recensera snart tänker jag mig för hans första var ju otippat nog rysligt bra. På You får han hjälp av de kompetenta musikerna från Dixie Chicks som jag gillar barnsligt mycket, speciellt Natalie Maines och hennes fina röst.

steve martin + banjo = gött mos

Rart skivomslag.

I dagarna släppte Steve Martin (ja skådisen) sitt andra bluegrassalbum. Jag som är lite efterbliven i största allmänhet har precis börjat avnjuta hans första som kom ut 2009. The Crow: New songs For The Five String Banjo heter det och jag kan bara inte sluta lyssna på det. Det är helt magiskt.

Steve Martin är alltså förutom skådis även "one helluva banjo player" som ett bluegrassproffs skulle uttryckt sig. Däremot sjunger han som en pajas vilket han bevisar i den lite småskojiga Late For School. Han har dock löst röstproblemet genom att helt enkelt skippa sången på 11 av låtarna och låta kompetenta sångare som Dolly Parton, Vince Gill, Mary Black och Tim O'Brien fixa biffen på de låtar med sång.

Vanligtvis tycker jag musik blir lite tort och torftigt utan sång men här är faktiskt den stora behållningen det underbara banjoplockandet. Det finns verkligen inget vackrare än ljudet av snärtiga banjosträngar. Läckraste plocket finns på Hoedown At Alice's. Men såklart är det också trevligt med lite skönsång emellanåt som på Pretty Flowers och Daddy Played the Banjo.

Nu får vi alla alltså lyssna in oss lite på detta första Steve Martin album och när tiden är mogen går vi in på hans senaste.

Hans första får i alla fall 4 (av 5) i betyg.