Carolina Wallin Pérez - Pärlor och svin

Inspirerad av Amanda P som i fredags sjöng Kent-låt på idol har jag i veckan fullständigt grottat ner mig i Carolina Wallin Pérez och hennes Kentcovers från 2009 års Pärlor och svin.

Den är ju helt underbar. Jag lyssnade litegrann på den då när den kom ut men att den var så här jädrans bra hade jag uppenbarligen inte vett nog att förstå då. Men jag var ju blott tjugofyra år, vad visste jag egentligen om livet?

Klart bäst är väl Utan dina andetag, som ju också var låten som idol-Amanda så fint framförde. Men det mesta på plattan är riktigt bra och hon gör verkligen orginallåtarna rättvisa med sin mjuka stämma. Andra favoriter är Musik non stop, Om du var här, Pärlor och Kärleken väntar.

Lyssna på Wallin Pérez på Spotify. Eller, om ni är lite mer politiskt korrekta, lyssna på orginallåtarna av Kent. De är ju faktiskt ett rätt kompetent band.

sjukt bra....

... var den där blonda Amanda i fredags. Jag tror hon kan vara lite av ett geni.


Extra underbart att hon fullständigt ignorerade Ugglas coachning och gjorde som hon själv ville.

De andra "idolerna" skämde ju ut sig så det sjöng om det så det ordar vi inget mer om.

första idolfredagen

Jag är kluven när det gäller Idol. Å ena sidan hatar jag det för att det bara består i en massa 15-åringar och  att juryn är allmänt elak. Och att det är äckligt utseendefixerat, som när Bard berömmer just 15-åriga Molly för hennes fina kurvor. Å andra sidan älskar jag det för just samma anledning. Jag älskar att hata det kanske.

Men nog analyserat, självklart satt jag klistrad framför televisionen igår. Här kommer lite omotiverade åsikter om det hela.

Molly och hennes läckra kurvor var ju klart bäst. Inget snack om den saken. Stabil på alla sätt och vis.

Jag slängde iväg en röst på Denise för hon såg så otroligt ledsen ut efter juryns omotiverade sågning. Hon var ju görbra igår ju.

Jag tycker Linni kan slänga sig i väggen. Så otroligt trälig. Det är väl för fanken en poptävling. Inte nån jäkla beröra-mest-batalj.

Amanda Fondell tycker jag har nåt visst trots att jag vanligtvis stör mig på den här typen av "udda" artister som vi ju redan har fem miljarder av i sverige.

Om Olle entrar scenen i shorts en gång till kommer jag såga av hans ben i sömnen. V-I-D-R-I-G-T med shorts på karlar i oktober månad.

Synd att Roshana åkte ut. Hon var väl ändå rätt bra. Eller var hon bara snygg, svårt ibland att veta skillnaden.

Per Lernström var som vanligt fantastiskt trevlig mot idolerna. Alla var asbra i hans värld och det vägde nästan upp juryns trakasserande kommentarer. Men bara nästan. Juryn är fortfarane den felande länken i det här programet.

Eller kanske anledningen till att jag tittar på skiten. Vad vet jag.

idoltjafs

Nu har ju idolförnedringen dragit igång igen. Självklart sitter jag som klistrad framför varje avsnitt. Idag var de ju till och med i min fina hemstad Linköping så då var det ju verkligen fest framför min lilla television.

Jag har mycket att säga om det här programmet. Men sammanfattningsvis är det framförallt två åsikter jag gärna skulle vilja uttrycka.

Tummen upp: Per Lernström är fantastisk som programledare. Så himla rar mot de tävlande. Även mot de som är helt värdekass.

Tummen ner: Juryn är för jäkla trälig. När ska de fatta att det inte är underhållning att se på när de på hundra elaka sätt dissar en stackars musikaspirant. Ingen annanstans i samhället skulle en vuxen få tilltala en minderåring på det mobbiga sättet.

Dessutom känns det väl lite förlegat att bara ha en kvinna på posten anno 2011. Ut med slibbiga Anders Bagge och den där nya dryga som ser likadan ut. Och in med någon med snäppet mer hår tack.