Nobelpriset i litteratur går till Bob Dylan(?)

Bob Dylan gick och vann nobelpriset i litteratur. Jag visste inte ens att han tävlade i grenen.

Jag gillar inte Bob Dylan, tycker han är något av en surpuppa. Men några fina låtar har han ju skrivit. Låt oss därför njuta av dem utan hans nasala stämma och helvetiska munspelsanfall i en liten spotifylista jag knopade ihop för ett par år sedan med enkom Dylancovers.

Way Out West 2013 Lördag: Taken By Trees, Cat Power, Little Boots, Alicia Keys, Lune, Mariam The Believer

På lördagsförmiddagen tog vi spårvagnen in till city för att avnjuta Taken By Trees live på Weekday. En ganska gedigen skara människor hade samlats för att bevittna detta lite märkliga fenomen som ju en lunchkonsert är. Det var en helt okej spelning, bäst var "Only You".

Myspys mitt på dan!

Efter två dagar på festivalområdet där ju bara vegetarisk mat serveras (så ofattbart dumt) knatade vi efter konserten in på Jensen's BØfhus och beställde in det största kadavret de hade på menyn. Vi toppade det hela med kaffe och våffla. Smaskens!

Sen kom kvällen och vi var tillbaka i Slottskogen. Nu var det dags för min favorit Cat Power att inta scenen. Hon strosade in lite nonchalant med den snyggaste skinnjackan i mannaminne och drog igång showen med "The Greatest". Därefter raddade hon upp både gamla och nya hits. Mest jubel rev de nya låtarna ner, framförallt "Manhattan", "Ruin" och den magiska "Nothing But Time". Sen finns det tydligen ett bonusspår på Sun-plattan som heter "Bully", det var en riktigt grym låt! Scenspråket hade kanske en del övrigt att önska, hon stod mest rätt upp och ner och sjöng. Det mest dramatiska som hände var väl att hon fimpade en cigarett i bakfickan. Men det var trots allt helgens stora musikaliska upplevelse, vilken röst alltså!



Bild snodd från Way Out West facebooksida. Fotograf Annika Berglund

Efter denna urladdning genomled vi James Blakes spelning från ölläktaren, han tillhör den här ganska stora kategorin artister som spelar vidrig musik. Så det var en jobbig stund, tur att alkohol serverades.

Glada i hågen tassade vi sedan över till Linnéscenen där Little Boots lirade för fulla muggar. Little Boots är en engelsk DJ/elektropopsångerska vid namn Victoria Christina Hesketh. Jag blev som förtrollad av hennes härliga discomusik. Så till den grad att jag till och med dansade loss lite men inte lika mycket som herren framför. Bäst var "Remedy".



Kvällen gick vidare med Alicia Keys. Öppningsnumret var så läckert att vi nästan höll på att svimma av; i tajt, tajt dress rev hon av "Empire State of Mind". I det ögonblicket kände man att hon spelade i en helt annan liga än alla andra som vi sett under helgen. Det här var ju musik på riktigt! Så otroligt befriande efter exempelvis Håkans fjöntiga pojkpop, Knivens svåra dunkadunkamusik och hiphoptöntarna Public Enemy och Kendrick Lamars "musik" som spelades lite tidigare under kvällen. Bäst var "A Woman's Worth".

Bild snodd från Way Out West facebooksida. Fotograf Olle Kirchmeier

Men vi missade Keys sista halva för vi hade ju en spelning i Annedahlskyrkan att hinna till. Där väntade en klassisk sittkonsert (så otroligt efterlängtat) med min personliga favorit Lune och sedan Mariam The Believer. Lune och hennes märkliga sidekicks gjorde ingen besviken. Sången var lite svajig till en början men det tog sig. Mäktigast var nog "Close Dance", "Standing Eagle" och Boys n' Roses".

Följ mig på instagram @negerberra.

Sist men inte minst förgyllde Mariam The Believer vår afton med hennes fina stämma. Bäst var "The String of Everything" som ju är en vansinnigt vacker låt.

Det var väl ungefär det som hände i Göteborg 8-10 augusti 2013.

Vill ni lyssna på mina favoriter från helgen så har jag skrapat ihop en liten best of wow 2013-lista här.

Cat Power till Way Out West!

Tjejen som släppte förra åres nästbästa platta kommer till Göteborg den 10 augusti! Det är ju då det är Way Out West och biljetterna är bokade sedan länge så klart. Det här var ju riktigt glädjande nyheter för en catfantast som jag själv.

Övriga startfältet till festivalen känns lite småsegt hittills. Men Alabama Shakes, Bat For Lashes, The Knife, Neil Young And Crazy Horse och Of Monsters And Men är ju ganska intressanta namn ändå. Och jag utgår från att det kommer säljas öl så det kommer ju garanterat bli trevligt ändå.

Läs mer om festivalen här.

Cat Power - "Manhattan"

Den mest nedtonade låten från kattens fantastiska platta Sun från i fjol. Om ni har missat den får ni verkligen ställa er i skamvrån en stund.

Årets album: Plats 5 - 1

5. Brandi Carlile – Bear Creak
Carliles fjärde studioplatta gjorde ingen besviken. Den vassa rösten lät bättre än någonsin och flera av låtarna bjöd på musikalisk perfektion. Det var mandoliner och fioler och basfiol och flöjt. Bara härliga instrument! Dessutom en massa roliga körarrangemang som jag verkligen kan uppskatta, t ex gospelkören på "That Wasn’t Me" och tjoandet på "Hard Way Home".

4. Lera Lynn – Have You Met Lera Lynn?
Lynn, texastjejen med den lite såsiga rösten, släppte i somras sin debutplatta. Av en ren slump snubblade jag över en recension och efter ett par lyssningar var man relativt fast i hennes simpla texter och lugna melodier. Allra bäst är "Bobby, Baby" som kanske är årets låt. Magi i 3.14 minuter.

3. Elise Davis – Cheap Date
Cheap Date är Davis andra studioplatta. Jag hade aldrig hört talas om henne när jag plötsligt fick nys om "Make the Kill", bästa låten på plattan. Den spelade jag sedan en miljon gånger och plötsligt växte även resten av låtarna på mig, även om de är betydligt mer dämpade än just "Make the Kill".

2. Cat Power - Sun
Katten Power spred musikalisk glädje med sitt poppiga album Sun. Jag har alltid gillat tjejen men nog mest uppskattat hennes härliga covers av bland annat Bob Dylans låtar. I och med Sun visade hon att hon även är en jävel på att skriva egna svängiga hits. Sun har varit det ständiga soundtracket på årets förfester, lyssna bara på "Ruin", "Silent Machine" eller "Peace and Love" och försök att inte ge er på några läckra dansmoves om ni kan.

1. Alice b – Alice b
Alice b släppte sin självtitulerade debutplatta i februari. I mars någon gång upptäckte jag den och sedan dess har jag varit fast. Det är svensk pop så som jag aldrig hört den förut. Så rått och äkta och ändå trallvänligt. En osannolik kombination. Alice b har släppt årets platta! Lyssna NU om ni missat denna pärla.

Har jag missat något riktigt rakabajsaralbum eller är detta årets bästa?

Låtlista: Novemba

Varannan månad ungefär knåpar jag ihop en spotifylista med musik jag tycker om för stunden. HÄR! har ni den senaste.

Novemba = November på swahili

Cat Power - Cherokee

Kattens fantastiska platta Sun släpptes ju för ett tag sedan och jag har grottat ner mig fullständigt i den. Mina favoriter just nu är "Ruin" och "Silent Machine". Men videon till "Chereokee" går ju inte av för hackor heller även om storyn är för svår för min lilla hjärna.

Saturday Night Spotify

Jag har klippt ihop en lista på spotify med låtar som jag diggat sista tiden. Den listan är döpt till nåt så töntigt som den lyser gul i septemberdunklet. Varför det undrar ni då. Jo, jag avslutade min första skrivuppgift så på den flotta skrivarkursen jag precis börjat. Jag är rätt så kass hittills så den dikten ska jag låta er slippa. Men nog tjabbat om den herregud!

Här är listan på de fina låtarna.

Och så en obehagligt nära närbild på mig för stämningens skull.

Cat Power - Sun

Cat Power, eller Chan Marshall, eller Charlyn Marie Marshall som hon egentligen heter om vi ska vara petnoga, har varit en personlig favorit i ett par år. Jag fick upp ögonon för henne i och med hennes cover av Bob Dylans "Stuck Inside of Mobile With the Memphis Blues Again" som florerade i filmen om hans liv I'm Not There från 2007. Den filmen var så bra att pappa somnade på biografen, jag tyckte väl inte att den var riktigt så bra.

Nu har katten i alla fall släppt en ny och fräsch skiva. Jag sticker ut hakan och påstår att det är årets popalbum!

Chan spelar alla instrument själv på Sun vilket ju är att krångla till det för sig men det låter onekligen bra. Dessutom har hon den vassaste poprösten i modern tid. Det är väl mycket den som är hennes signum och den låter fantastisk på nya plattan. Allra bäst kommer den fram på den elva minuter långa "Nothin' But Time". En riktigt inspirerande poplåt som, trots att den är en sisådär sju minuter onödigt lång, sätter sig rakt i hjärteroten.

"It's up to you to be a superhero, it's up to you to be like nobody. You ain't got nothing but time, and they ain't got nothing on you."

Andra favoriter är fina "Cherokee", "Ruin", "Manhattan" och "Peace and Love".

Sun får 5 katter av 5 möjliga!

Bob Dylan: 70 år och en dag!

Igår fyllde han alltså 70 år, Bobby.

Jag tycker han har skrivit en hel del fina sånger men tycker att hans röst är ganska jobbig att lyssna på. Vissa tycker dock han är alla tiders, som Cat Power till exempel. Hon skrev 2007 den här magiska låten som en hommage till sin idol Bobby.



Hon har också gjort en del läckra Dylan covers som till exempel I Believe In You och Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again. Hon är i största allmänhet en rätt så fantastisk människa. Men det tar vi en annan gång.