Dwight Yoakam - Second Hand Heart

Veteranen från Kentucky har lirat sin honkytonkmusik så länge han levt och andats. Han har varit mycket trogen denna musikstil och det har inte rört honom i ryggen att resten av världen kanske gått vidare. Man måste beundra en sådan artist som inte låter sig påverkas av vilket håll vinden blåser. Men det tenderar att bli förutsägbart och tyvärr lite småtrist.

Second Hand Heart är verkligen en bra countryplatta på pappret. Den innehåller det mesta man kan begära. Den bjuder på svängiga låtar som ”In Another World” och lugnare spår som ”Off Your Mind”. Allt håller hög klass och 58-åringen kan ju som bekant ta en ton. Men särskilt spännande blir det aldrig. Jag uppskattar dock den udda covern på ”Man of Constant Sorrow”.

På det stora hela ett fullt kompetent album om än inte särskilt upphetsande.

Betyg: 3 (av 5)

Saturday Night Spotify

Jag har klippt ihop en lista på spotify med låtar som jag diggat sista tiden. Den listan är döpt till nåt så töntigt som den lyser gul i septemberdunklet. Varför det undrar ni då. Jo, jag avslutade min första skrivuppgift så på den flotta skrivarkursen jag precis börjat. Jag är rätt så kass hittills så den dikten ska jag låta er slippa. Men nog tjabbat om den herregud!

Här är listan på de fina låtarna.

Och så en obehagligt nära närbild på mig för stämningens skull.

Lördag 16 juni: Merinoulljakt i Värnamo, Wenche Hartmann Band, Laura Bell Bundy (igen!), Joey + Rory och Dwight Yoakam

Natten mellan fredagen och lördagen går till historien som en av de värsta i mitt liv. Det var vansinnigt kallt i min 10 år gamla skruttsovsäck. Jag hade dessutom, som den amatörtältare jag är, bara en slafsig nattsärk på mig. Så här såg jag ut.

Lyckligt ovetande om den kommande nattens köld.

Problemet var framförallt att det blev så fuktigt där inne i vårt köldhål till tält. Ingrid, syster, medresinär och doktor till yrket började yra om att det var en klassiskt perspiration jag upplevde. Hur som haver, på lördagförmidagen tog vi vår läckra hyr-BMW in till Värnamo för att leta rätt på ett underställ i merinoull. Tillslut fann jag en fräck fleecebyxa som fick duga. Vi fann också att Värnamo kanske är den mysigaste staden i södra götaland.

Ingrid på Café18 i Värnamo.

Men tillbaka till festivalen herregud. Solen sken under ett kort ögonblick på eftermiddagen och vi avnjöt öl och artisteri i form av bland annat danska Wenche Hartmann Band. Det var en fin stund.

På kvällen sedan var det dags för det stora artilleriet. Först ut Laura Bell Bundy. Igen?! Med en nästan identisk show. Det var konstigt men vi njöt till fullo så klart.

Laura i guldshorts.

Sedan intog Joey + Rory scenen. Med sig hade de också deras dotter Heidi som man först tyckte kändes lite malplacé. När hon tillslut fick sjunga en låt solo insåg man dock att hon var en jävel på att ta en ton, hon sjöng som en hel karl.

Avkomman Heidi till vänster.

Rory hade sedvanlig hängselbyxa och Joey såg så där läskigt frireligiös ut som bara hon kan. De gjorde ett stabilt framträdande och vi var alla nöjda och glada. Deras konsert får 4 (av 5) i betyg.

Man blir så glad av countrymusik!

I magisk jeansjacka med glitter där bak och urtajta brallor entrade sedan Dwight Yoakam scenen. Tyvärr hade det nu börjat monsunregna, så jag och Ingrid stod intryckta i ett ölförsäljningsbås och försökte få en glimt av showen. Tur för oss då att hela bandet var iklädda glittriga kavajer så man såg dem långväga. Dwight spelade många låtar och ibland mumlade han lite. Han var alltså snäppet mindre speedad än exempelvis Laura Bell Bundy som av en händelse dök upp bara ett par meter framför oss och diggade under ett stort paraply.

Tyvärr var man vid denna sena och blöta timme rätt så matt så Dwights konsert blev kanske inte den höjdare jag hade hoppats på. Och den var kanske i längsta laget. Betyget blir därför 3 (av 5).

till min syster

Den 15:e juni vankas det countryfest här i smålandsskogarna. Då är det ju dags för High Chaparall Country Music Festival. Arrangörerna har lyckats lura hit ett par riktiga höjdarartister så som Laura Bell Bundy, Joey + Rory, Dwight Yoakam och svenskarna Cookies N' Beans bland annat. Jag tror det kommer bli hur bra som helst.

Min syster ska med mig på det här äventyret, det var till och med hon som var initiativtagare till det hela trots att hon inte på långa vägar är en countrynörd i nivå med mig, knappt countrynörd alls faktiskt.

Därför har jag nu gjort en spotifylista till henne så hon åtminstone hört låtarna innan hon stämplar in på festivalen.

Ingrids lista.

Fredagsmys med Dwight Yoakam

Dwight Yoakam kännner ni väl till? Jag har upptäckt att jag inte skrivit ett schmack om grabben trots att jag lyssnat en hel del på honom i mina dar.

Yoakam föddes 1956 i Pikeville, Kentucky. Han hoppade av universitetsstudier och sökte lyckan i Nashville som 21-åring. Det gick lite sisådär till en början. Nashville var inte redo för Yoakams honkytonkmusik och tajta brallor. Det blev så småningom en flytt till Los Angeles där han mottogs bättre men countryvärlden var fortfarande inte särskilt intresserad av honom. Han fick glatt lira sin hillbillymusik på ruffiga punk- och rockställen.

1986 fick han så sitt första skivkontrakt och släppte debutplattan Guitars, Cadillacs, Etc., Etc. Och sedan den dagen har han väl varit en av de friskaste fläktarna inom den moderna countryn.

Min favoritlåt är hans "Fast as You" från 1993.


Så himla bra!

Gör det lätt för er och lyssna på hans greatest hits platta The Very Best Of Dwight Yoakam där alla hans härligaste låtar är samlade. Den finns på Spotify så klart.