Spotifylista: juni

Bästa musiken just nu! Länk här.

Best friends forever

Polarprisextra! Emmylou Harris

Årets polarpris gick i år till den gamla countryräven Emmylou Harris och trummisen Evelyn Glennie. Priset har funnits sedan 1992 och delas årligen ut till en artist inom populärmusiken och en inom den klassiska musiken. Alltså ges ett pris varje år till någon man aldrig hört talas om. I år gick det till Evelyn Glennie från Skottland som trots att hon varit döv sedan 12 års ålder är en riktig hejare på slagverk. Tydligen kan hon urskilja toner genom vibrationer vilket ju är fascinerande!

I kategorin populärmusik gick priset till Emmylou Harris, vilket var mycket välförtjänt tycker jag. Harris är ju en av de riktigt stora inom countryn och har bjudit på så mycket fin musik genom åren. Jag har inte lyssnat ihjäl mig på hennes tidiga ver men som liten countrynörd har man ju inte kunnat undgå hennes klassiska låtar. Men jag upptäckte nu när jag gjorde research (googlade alltså) att hon långt ifrån skrivit alla sina låtar. Jag orkar inte reda ut vilka det gäller, vi kan väl bara kort konstatera att hon har countryns vassaste röst och snyggaste hår oavsett hur många hits hon själv skrivit.

Jag gillar särkilt hennes platta All I Intended To Be från 2008 och All The Roadrunning från 2006 som hon gjorde ihop med Mark Knopfler.

Gullig som jag är har jag gjort en Emmylouspotifylista bara till er. Här har jag även tryckt in låtar skrivna om Emmylou. Till exempel denna vackra.

Rosanne Cash - The River & The Thread

Rosanne Cash har i dagarna lanserat sin 13:e (!) platta. Det gjorde ju mig glad eftersom jag är lite svag för medelålders kvinnor som lirar country/western. Jag säger bara Emmylou Harris, Patty Griffin, Lucinda Williams, Kathy Mattea, Matraca Berg med flera, med flera.

The River & The Thread, som förövrigt är en ovanligt vacker albumtitel, är Rosannes första platta med eget material på åtta år. Och hon har onekligen samlat på sig ett gediget låtmaterial under tiden, för här finns ju ett par riktigt fina bitar.

Från svängiga "A Feather's Not A Bird" till småputtriga "Your Southern Heart" är det kvalitet rakt igenom. Soundet är generellt åt det mörka och murriga hållet, de riktigt glada låtarna lyser med sin frånvaro. Men man är väl inte riktigt ute efter någon partystämning när man lyssnar på en singer/songwriter i Rosanne Cashs kaliber. Istället bjuds man på svepande melodier och vackra arrangemang med en vokalist som verkligen förmedlar en gosig känsla i rösten. Och det är väl bra country i ett nötskal det!

Kanske är The River & The Thread till och med Rosannes bästa skiva, musikåret 2014 fick ju åtminstone en sällsynt bra start.

Bästa spår: "A Feather's Not A Bird", "Etta's Tune", "Tell Heaven" "When The Master Calls The Rolls", "You Southern Heart"

Betyg: 4 (av 5)

Årets album plats 15 till 11

Listan fortsätter! Nu de som var snubblande nära att trilla in på topp-10.

15. LeAnn Rimes - Spitfire
Den "gamle" countrysångerskan överraskade med ett suveränt skivsläpp lagom till sommarens lata dagar. Trallvänliga bitar blandas med hjärtskärande ballader. Det hela toppas med LeAnns fantastiska röst som verkligen är alla tiders. Jag såg henne live på countryfestivalen på High Chaparral i somras och var mäkta imponerad av energi, röst och allmän utstrålning.

14. Patty Griffin - American Kid
Om det vore straffbart att lyssna på medelålders countrydamer med lite kärva röster skulle jag sitta i finkan för längesen. 49-åringen från Maine är dessutom en av de bästa i genren och hennes senaste platta gjorde ingen besviken. Man kan nästan säga att jag lyssnat kriminellt mycket på magiska "Wherever You Wanna Go", "Wild Old Dog" och "I Am Not A Bad Man". Men det finns väl spotify i fängelset va? (Där kanske man inte får lyssna på henne i och för sig om det är olagligt).

13. Mandolin Orange - This Side Of Jordan
Duon från North Carolina spelar precis sån musik som jag älskar, skulle det vara kriminellt.... Nä den utdragna poängen har vi ju redan kört en gång. De lirar mild bluegrass/country med en massa mysiga stränginstrument, mandolin till exempel (gissningsvis). Inget spår sticker direkt ut på deras tredje studioplatta men efter en lyssning är man alldeles varm inombords och det räcker ibland så.

12. Daniel Romano - Come Cry With Me
Den 28-åriga kanadicken har hittat en helt egen nisch av countrymusik, det är old school country upphöjt till tusen. Jag menar titta bara på skivomslaget. Men grabben är mer än bara en lyckad image, han skriver countryhits som berör och har redan producerat tre studioalbum OCH ett gäng plattor i andra konstellationer; och man vill bara ha mer!

11. KT Tunstall - Invisible Empire // Crescent Moon
KT Tunstall har florerat i singer/songwriter genren i cirka tio år men har för mig varit ett tämligen ointressant namn. Men i somras släppte hon sin femte studioplatta som lockade tack vare det countryinspirerade skivomslaget med hatten. Musikstilen är dock inte country men väl så fin vispop. Så fin att den nästan klättrade upp på topp-10 över årets album 2013. Inte illa pinkat av en liten cowboyhatt.

 

 

Nästan sommar

Igår hade jag och Frida en riktig pensionärsdag innan vi stämplade in för kvällsjobb. Vi började med lunch på röda korset, räkmacka och läsk för bara 40 kronor! Sedan cyklade vi vidare till Erikshjälpen där stans alla snåljåpar antikvitetsentusiaster hängde på låset, de har ju bara öppet två dagar i veckan. Jag fyndade en mandelkvarn från kanske början av seklet, vad vet jag. Nu jädrar ska det bakas chokladbiskvier och dylikt!

Mandelkvarn för 35 kr. Solglajerna har jag fyndat på Lindex för en billig penning.

Vädret var ovanligt fint igår, inte alls som det brukar vara i min lilla stad. Solen sken och det var värme i luften. Så vi satte oss vid sjön och doppade fötterna i vattnet. För ett ögonblick kändes det som vi var elva år och hade sommarlov.

Men det var en kortvarig glädje för vi hade ju ett arbete att sköta. Det var dock ganska trevligt på jobbet igår, lugnt och fint. Det är det i och för sig ganska ofta. Det här att det skulle vara så stressigt inom vården är lite av en myt, men det ska man kanske inte säga så högt.

Centrallasarettet Växjö, där jag jobbar.

Om någon har orkat läsa hela det här inlägget så belönas ni med en ny och fräsch spotifylista, den hittar ni här.

Patty Griffin - American Kid

Patty Griffins sjunde platta är hennes första på sex år med eget material. Däremellan lanserade hon ju dock smått magiska Downtown Church, som innehöll tolkningar av gamla gospelklassiker plus tre egna spår. Den har jag fullständigt lyssnat sönder så det var ju på tiden med lite nytt och fräscht från rutinerade Griffin.

På American Kid är hon tillbaka i gamla invanda fotspår. Men inget fel med det ju för ingen gör simpel folkvisecountry så fint som Patty Griffin. Tydligen är plattan något slags sorgearbete efter hennes pappas bortgång, och visst vilar det något spirituellt över American Kid även om det så klart inte är lika bokstavligt som på Downtown Church.

Finaste bitarna är "Wherever You Wanna Go", "Not A Bad Man", "Ohio", "Mom And Dad's Waltz" och den i sammanhanget riviga "Don't Let Me Die In Florida".

Patty Griffins sjunde platta gör ingen besviken, i alla fall inte någon med lite förkärlek för småputtrig country/folk/americana.

Betyg: 4 (av 5).

Shooter Jennings - The Other Life

33-åriga countryrockaren släppte förra året en efterlängtad countryplatta. Innan dess hade han haft ett par grisiga år där han mest lirat gapig rock.

Nu är han åter aktuell med en ny countryskiva, "The Other Life" Det hela inleder med den obskyra "Flying Saucer Song" som mest är en massa oljud. Men sen blir det bättre. "A Hard Lesson To Learn" är en rockig countrydänga med bra driv, likaså "The White Trash Song" som följer.

Men bäst blir det ändå när Shooter taggar ner lite och lirar lugna låtar. "Wild & Lonesome" är en duett med Patty Griffin och är en av plattans absoluta höjdpunkter. "The Other Life", "The Outsider" och "The Gunslinger" är tre andra lugna favoriter.

Tyvärr har Shooter en förmåga att ösa på med elgitarrer och distade mickar och annat störigt på sina plattor. "The Other Life" är inget undantag, han gillar väl det här lite ruffiga soundet helt enkelt (av någon märklig anledning). Jag kan bara inte hjälpa att tänka att en akustisk skiva från Shooter hade blivit lite av ett mästerverk.

Hur som helst, betyget blir 3,5 (av 5).

Fågellåtar

Jag snubblade över en spotifylista häromdagen. Det var den pretentiösa musikredaktionen/websidan/tv-programmet PSL på svt.se som hade lagt upp en påsklista med tema fåglar som de lite förnöjt kallar Världens bästa låtar om fåglar. Jag har lyssnat på den och är inte lika övertygad om att det är världens bästa. Men jag gillar ju fåglar och musik så jag gjorde en egen (betydligt bättre) fågellista.

Här hittar ni den!

Glad påsk!

Spotifylista mars

Nu finns en ny fin lista med min härliga musiksmak på Spotify, lite schlager och lite country. In och subskrajba!

Tryck här.

Saturday Night Spotify

Jag har klippt ihop en lista på spotify med låtar som jag diggat sista tiden. Den listan är döpt till nåt så töntigt som den lyser gul i septemberdunklet. Varför det undrar ni då. Jo, jag avslutade min första skrivuppgift så på den flotta skrivarkursen jag precis börjat. Jag är rätt så kass hittills så den dikten ska jag låta er slippa. Men nog tjabbat om den herregud!

Här är listan på de fina låtarna.

Och så en obehagligt nära närbild på mig för stämningens skull.

Nanci Griffith - Intersection

Nanci är en gammal räv inom country/folk-svängen. Jag ska lite motvilligt erkänna att jag aldrig hört talas om henne trots att hon nu är aktuell med sin tjogonde (T-J-U-G-O-N-D-E!) platta.

Nanci sjunger så där mysigt tantigt som många andra musiker i hennes genre och generation. Jag tänker på artister som Emmylou Harris, Patty Griffin och Julie Miller. Artister som vi ju alla gillar starkt, visst?

På Intersection mixar hon sin tantighet med rätt så politiskt katiga texter vilket blir en härlig krock. "Come On Up Mississippi" är en av plattans rivigaste låtar och det är någon slags kampsång för de fattiga i amerika. Hon smyger in lite budskap här och där plattan igenom. De flesta går säkert förbi mig men man känner ändå att Nanci är en människa som har något bakom pannbenet.

Mycket på plattan är också berättelser om Nancis egna liv. På "Bad Seed" gör hon upp med sin gamle far som tyckte hon var hans "dåliga frö". På titelspåret berättar hon om hur kämpigt hennes liv har varit i största allmänhet, - "I've had a hard life and i write it down."

Intersection är kanske inte det gladaste albumet i världen men ett fint sådant ändå.

Lyssna lite extra på ovan nämnda spår samt "Hell No - I'm Not Alright", "Waiting On A Dark Eyed Girl" och "If I Could Only Fly" som är himla bra.

Betyg: en stark 3:a (av 5)

Tisdagen med Patty, Patti och Patty

Jag jobbade dagskiftet idag. Som vanligt efter ett tungt arbetspass gick jag hem och la mig platt på soffan. Jag förstår verkligen inte hur folk kan jobba, säg ett 8-timmarspass, och sen gå hem och göra något aktivt, typ rasta hunden eller leka med barnen eller slå ihop någon slags måltid. Det går helt förbi mitt förstånd, hatten av till er alla som gör sånt.

Där på soffan lyssnade jag sen på Patty Loveless och hennes fina stämma. Idag fastnade jag särskilt för Half Over You. Det var en härligt deppig låt att lyssna på såhär på en ruggig septembertisdag.

Sedan surfade jag in på den här bloggen och möttes där av en underbar cover av Patti Smiths Dancing Barefoot av First Aid Kit. Jag håller även på att läsa hennes bok för tillfället och hittills är den mycket trivsam läsning, men jag läser böcker vansinnigt sakta. Någonstans 2013-2014 har jag kanske läst ut den.

Patti i ung version.

Nu tittar jag på fotbollen i mute och ackompanjerar det hela med Patty Griffin. Jag tycker hon är helt fantastisk. Här spelar hon med Emmylou i superfina Little Fire.


Samtliga Pattis finns på Spotify.

årets album plats 5 - 1

5. Dylan Leblanc – Paupers Field
Leblanc är yngst på listan med sina 20 bast. Men förutom att han är 90-talist har han inte mycket att skämmas över. En countryrockare på väg mot något riktigt stort. Framöver kan han dessutom satsa helhjärtat på musiken eftersom han redan på sedvanligt rockermanér hunnit med en vända på rehab pga alkoholbekymmer. Skål för årets debut!

4. Jakob Dylan – Women and Country
Egentligen är inte den här skivan så värst country (inte alls faktiskt) men jag tycker den är så rysligt bra att jag inte kunde låta bli att klämma in den här. Det är framförallt den lite såsiga rösten (samma som pappa Bob) som gör albumet så magiskt. Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och påstå att Dylan Jr är bättre än Dylan Sr. Invändningar någon?

3. Laura Bell Bundy – Achin' and Shakin'
Årets mest schizofrena album. Första halvan är sorgsen och fin medan sista halvan är helt crazy banana. Jag gillar varje minut av det.

recension - achin' and shakin'

2. Patty Griffin – Downtown Church
Så satans fint att det inte går att beskriva i ord. Skäms på er om ni missat denna pärla.

1. Ryan Bingham – Junky Star
Bingham nådde upp till de skyhöga förväntningarna efter succén med Crazy Heart soundtracket och levererade det bästa albumet 2010 typ någonsin. Han gör det dessutom lite lagom i skymundan av den oseriösa countrybranchen för att såna som jag kan få känna oss stolta över att ha varit så duktiga och hittat honom. Ett litet guldkorn i cowboyhatt den där Ryan.
recension - junky star

americana awards

Americana = an amalgam of roots musics formed by the confluence of the shared and varied traditions that make up the American musical ethos; specifically those sounds that are merged from folk, country, rhythm & blues, rock & roll and other external influential styles. Americana is popularly referred to, especially in print, as alternative country, alt-country or sometimes alt.country.

Americana är alltså bra musik kan man säga.


Den nionde september i år kommer den nionde Americana Awards Show hållas. Kalaset äger rum i Nashville. I onsdags annonserades de nominerade och det är faktiskt ett ganska skralt antal kategorier för ovanlighetens skull.

De nominerade äro:

ALBUM OF THE YEAR
The List, by Rosanne Cash
A Friend of a Friend, by Dave Rawlings Machine
Downtown Church, by Patty Griffin
A. Enlightenment B. Endarkenment (Hint: There is no c), by Ray Wylie Hubbard

ARTIST OF THE YEAR
Ryan Bingham
Patty Griffin
Levon Helm
Steve Earle
Ray Wylie Hubbard

DUO GROUP OF THE YEAR
The Avett Brothers
Carolina Chocolate Drops
Band of Heathens
Dave Rawlings Machine

INSTRUMENTALIST OF THE YEAR
Buddy Miller
Dave Rawlings
Will Kimbrough
Sam Bush

NEW & EMERGING ARTIST
Sarah Jarosz
Ryan Bingham
Hayes Carll
Corb Lund
Joe Pug

SONG OF THE YEAR
“The Weary Kind (Theme From Crazy Heart)"
by Ryan Bingham

"Drunken Poets Dream"
by Ray Wylie Hubbard
"Ruby"
by Dave Rawlings Machine

"I and Love and You"
by The Avett Brothers

Det var det hela. Jag brukar vanligtvis ha någon slags åsikt om vem som borde vinna men det var lite för många okända artister här för att jag skulle ha mage att ljuga ihop nåt. Några favoriter är ändå Ryan Bingham, Dave Rawlings Machine, Hayes Carll och Patty Griffin. Dem fyra tycker jag ni ska lyssna på om ni inte gjort det innan. Dessutom är säkert övriga nominerade kanonbra också så lyssna på dem med när ni ändå håller på.

Vill ni veta mer om Americana, kolla http://americanamusic.org/index.htm

jesus loves me - this i know, for the bible tells me so

Säga vad man vill om Jesus och hans anhängare men mycket bra musik har i alla fall sprungit ur tron på honom. Därför tänker jag denna vecka nörda in mig lite på temat jesusmusik och tipsa om bra sådan.

Först ut: Patty Griffin - Downtown Church

Patty G är en amerikansk singer/songwriter med en stämma av guld. Hon har skapat många fina låtar, bland annat Let Him Fly som Dixie Chicks slängde in på albumet Fly och gjorde en hit av.

Downtown Church handlar om Jesus och gud och att tro på något större än den här lilla planeten, en fin tanke men svårt för en liten fattig människa som jag att ta in. Så troende som jag varit när jag lyssnat på detta album har jag dock aldrig varit förut. Man blir nästan religiös, det är stundtals så fantastiskt vackert att man glömmer bort att andas. Som när Griffin och gästsjungande Julie Miller sjunger om platsen under stjärnorna i Coming Home To Me.

When you get there you'll know
That's as far as you go
When you get there you'll see
You were already free

Andra fantastiska spår på plattan är House Of Gold, Little Fire och Never Grow Old. Det finns också mycket bra gospel på Downtown Church för den som är lagd åt det hållet.