Spotifylista: Sommar

Praise The Lord Halleluja! Här kommer sommarens spotifylista! Själv har jag i och för sig lyssnat på den sedan i april men alla kan inte vara lika på som jag. Troligtvis kommer det trilla in fler låtar under sommaren så det är lika bra att följa listan. Länk här.

Kos dere!

Jag fick en burk sill på jobbet igår.

Melina Borglowe live på Kafé De Luxe

Igår var det dags för ännu en afton på Sveriges bästa klubb Kafé De Luxe. Men först 30-årsfest för undertecknad med snofsiga tilltugg och champagnedrinkar i felaktiga glas. Vi drack också öl som normalt folk, vi är ju inga överklasskärringar.

När fyllan värmde som bäst traskade vi iväg till Deluxe. Artisten för kvällen var Melina Borglowe med band. Jag har följt Borglowes framfart under ett par år och måste säga att gårdagens spelning var hennes allra bästa. Det fullständigt sprudlade musikglädje från scenen, eller så var hon bara hög på stearinångor då hon enligt en säker källa även deltagit i luciatågen i Växjö domkyrka under veckan.

Bästa låt var "Sunflower Meadow", föga förvånande eftersom den är lite av ett mästerverk.

Melina Borglowe

Fotnot: Ulrik Munther spelade före Melina men då prioterade vi party. Som en skänk från ovan fick vi dock äta frukost med honom på Deluxe brunchbuffé några timmar senare.

Fotnot: Vi satt inte vid samma bord.

Kerstin ❤️ Spotify

Har ni sett att spotifys logga nu går åt det clostridiegröna? Hur fräscht som helst!

Försök att ignorera sötnöten i bakgrunden.

Apropå Spotify så ligger en ny lista ute, made of undertecknad. Mest populärmusik denna gång, inte så mycket country. Länk här.

Melina Borglowe - "I Used to Play"

Växjös egna lilla sångsparv har till allas våran belåtenhet släppt en ny och fräsch singel. Om ni inte följt bloggen slaviskt så har ni kanske råkat missa mina tidigare inlägg om denna lokala förmåga.

"I Used To Play" är helt egengjord, skriven och producerad av Borglowe herself. Och jag måste nog säga att det är hennes bästa låt hittills. Dessutom tycker jag mig kunna skönja en liten likhet med Lune som 2013 släppte det fantastiska debutalbumet Music & Sports.

Melina Borglowe - "Sunflower Meadow"

Jag fick ett anonymt tips på föregående inlägg om att den unga lokala musikern Melina Borglowe släppt sin första singel. Jag väljer att tro att det är Borglowe herself som har varit inne på min blogg och tipsat om sin egna musik (underbart gjort i så fall!).

Jag fick upp ögonen för Borglowe när hon lirade på lokala krogen Kafé De Luxe förra våren. Då kom jag i och för sig direkt från kvällsjobb på lasarettet och i kontrast med det är ju det mesta guld och gröna skogar. Men jag var ändå tämligen säker på att det var en riktigt härlig spelning jag hade bevittnat och därefter har jag faktiskt sett henne hela två gånger till vilket bara stärkt den tesen (ena gången i ett gymnasieluciatåg i domkyrkan men ändå).

Första singeln heter "Sunflower Meadow" och är kanske inte själva definitionen av en panghit men jag tror inte heller det var hennes mål. Det är istället en vacker, lågmäld trudelutt med precis det rätta raspet i rösten som alla vi som diggar Borglowe lärt oss älska.

Nu hoppas vi på en debutplatta inom kort!

Mando Diao med flera på Tyrolen

Igår var det dags för den årliga trippen ut till lilla Blädinge strax utanför Alvesta i det mörkaste av Småland. Den gamla folkparken Tyrolen slog upp portarna för en musikkväll med hög klass. Det stora dragplåstret var ju dalmasarna Mando Diao men även ett gäng lokala förmågor var där och lirade, bland annat min personliga favorit Melina Borglowe, flickebarnet som nästan är onaturligt begåvad.

För ovanlighetens skull var vädret strålande kvällen till ära. Det var perfekta förhållanden för ett gäng kalla öl, i sedvanlig ordning blev det även förfest i bilen.

Borglowe inledde sedan den musikaliska aftonen. Hon var vass men publiken relativt obefintlig tyvärr.

Det här är alltså konserten, inte ett soundcheck eller dylikt.

Näst på schemat var Pelle Ljungberg. Han har tidigare lirat i The Ark. De där gamla arkarna verkar ju sippra ut lite överallt i samhället, föra veckan sprang jag ju på trummisen Sylvester. Pelle lirade svår och seg pop, det var verkligen inte min kopp av te.

Efter Pelle blev det ett skifte i genre, hiphopparna Side Effectz entrade scenen. Jag är ju inte någon hiphop-tjej direkt men det svängde ganska fint om grabbarnas rappande. Jag tror dock de hade tjänat i trovärdighet på att rappa på svenska, det blir lite tramsigt när ett gäng smålänningar låter som de är från The Bronx.

Sedan blev det akrobatik.

Och Erik kom förbi och förgyllde vår afton.

Och sen, det vi alla hade väntat på, Mando Diao på stora scenen. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på bandet men Infruset har man ju inte kunnat undvika och där finns ju ett par riktigt fina bitar. Det var bra drag från första början och de gamla Frödingdikterna gjorde sig ju himla bra i en småländsk folkpark en ljummen sommarkväll. Björn och Gustaf, som ju får anses vara bandets frontmän, sjunger ju också grymt bra tycker jag. Konserten avslutades med lite av ett musikinferno, Gustaf stod på ett piano och skränade och Björn var nästan ute i publikhavet och tjoade, det var galet medryckande. Kort och gott en magisk musikupplevelse! Så pass att bandet ropades in två gånger. Det gillade inte min urinblåsa så sista extranumret avnjöts på en toasits.

Kvällen rullade vidare med lokala banden Esther och The Hector. Lite gapig musik i min smak men det gick an. Som avslutning var det tänkt att Mando Diao skulle vara DJ's men det känns som det blev ett missförstånd där, för de var istället nere på dansolvet och shakade loss. Vem som stod vid DJ-båset är en gåta, bra musik lirade han i alla fall, mycket Michael Jackson och såna dansanta toner.

Den moderna människan, närsynt!

Vad gör jag här som väcker såna reaktioner?

Förra året avslutades kvällen med Burleskdans och det hoppades vi ju lite på även i år så vi var kvar till slutet. Men lampan tändes plötsligt och festen var över. Vi fick molokna strosa hemåt utan burleskdans. Men förutom det var det en kanonkväll vi sent kommer glömma.

Hej då Tyrolen!

Mando Diao, The Hector, Side Effectz och Esther hittar ni på Spotify. Borglowe avnjuter ni lättast på youtube och Pelles sega pop vet jag inte riktigt var man hittar, lika bra att vara utan den då kanske.

Melina Borglowe live på Kafé de Luxe

Igår snubblade jag än en gång in på haket som vi stammisar kallar för deluxe. Jag var då ovetandes om att en liten lokalkändis vid namn Melina Borglowe skulle upp på scenen och förgylla min afton. Med en gitarr som enda sällskap bjöd hon på bland det bästa jag nånsin hört på den scenen och då har jag ändå varit där när Babian, Fibes Oh Fibes, Daniel Lemma, The Liptones, Alice B med flera lirat just där.

Borglowe sjunger nån slags svår pop med en mycket sällsynt rosslig stämma, hade jag varit på jobb hade jag ordinerat lite vätskedrivande. Men nu var jag ju utstämplad från fredagskneg sedan någon halvtimme tillbaka så jag kunde glatt njuta av den härliga ungdomliga popmusiken istället, tydligen är hon bara 15 år (kan man ens vara så liten!!!).

Snart landar hon nog ett skivkontrakt men tills dess kan ni lyssna på henne på hennes youtube-kanal. Jag har fått för mig att det här är hennes bästa låt.